Efter en seg morgon så kom jag och Therese iväg på ett intervallpass, där vi hade olika upplägg men vi körde lite löpskolning tillsammans. Var seg innan, under och efter men fick ändå till ett helt okej pass men där jag lyckades radera bort första timmen av dagens träning, men lyckades registrera ett KOM på Strava under min sista intervall, lovar att det var ingen Stravaslakt de övriga två intervallerna jag körde.

Första intervallen gick från Parkgatan till Frösötornet, det tog cirka 17:30 minuter där första 3/4 delarna var i tröskelintensitet och sen mer fri fart sista fjärdedelen men inte max. Har sprungit denna sträcka två gånger förut i hög intensitet, båda gångerna i september förra året. Ena gången var Frösöberget runt där jag gjorde en ganska svag insats men slutade 5:a. Den gången jag sprang snabbast var den 5:e september samma år och månad, mitt under brinnande valrörelse men hade då några dagar innan blivit 2:a i Sportsgym Trail, så formen var god och bättre både idag och när jag sprang Ica Blå center Frösörunt. Som jag kan komma fram till så sprang jag cirka 10 sekunder snabbare än tävlingen i september förra året men var cirka 20 sekunder långsammare när jag sprang samma sträcka den 5:e september förra året. Få ändå säga att var glad att jag kunde pinna på ganska hyggligt uppför idag men samtidigt så skiljer det en hel del att vara fräsch innan man springer upp till Frösötornet kontra när man först ska springa ner och sen upp, så som det är under den nämnda tävlingen från förra året och som nu går redan 16:e maj, alltså om 12 dagar, finns fortfarande chans till hygglig pigg kropp fram till dess.

Dagens andra intervall gick nerför från Frösötornet och sen på platten mot Frösö Zoo men avslutade efter ytterligare en nerförknep på Byavägen. Detta tror jag tog 3:22 minuter och sträckan var 1:06 kilometer vilket hade det blygsamma tempot 3:11 min/km och då var det 66 fallmeter, om det nu stämmer så var det riktigt bedrövligt. Förutom att jag stängde av klockan så gick det bra att springa uppför igen till Frösötornet, det tog 4:15 minuter, 66 höjdmeter och snitttempo på fina 4:05 min/km och 171 (89 %) i snittpuls, 20 sekunder snabbare denna sträcka än på tävlingen från förra året och även här jag tog KOM- rekordet på Strava (Tornvägen Climb).

Efter dessa jobbigheter så väntade jag på Therese innan det blev en lång nedjogg hem på 6 kilometer. 

På kvällen så körde jag årets första rullskidpass på jämtländsk mark. Denna gång stängde jag inte av klockan, men råkade sätta på en funktion som bara räknade höjdmeter, tid och distans, medan pulsen syntes bara efter passet. Jag gissade dock att snittpulsen landade på 135 (70 %) och snittpulsen landade också exakt på det och eftersom man kört så länge och mycket så vet man ganska precis vad man ligger i för puls när man tränar. Jag åkte till Frösön och tog Härkebacken och sen backen upp mot Frösötornet, fick tydligen inte nog att vara där en gång till idag, samtidigt som det började snöa rejält, har sällan sätt så stora flingor. Har aldrig utgått från vårt hem i Östersund och åkt över till Frösön för att åka rullskidor, lite bökigt att ta sig över till Frösön och lägg då till en hel del ogrusade passager. Gissade även här att det skulle ta 1,5 timmar och klockade på 1 timme, 30 minuter och elva sekunder, så en ganska hygglig gissning där också. Sträckan var 28,3 kilometer och 300 höjdmeter. Det kändes bra och gick bra men det enda tråkiga var en sur bilist, givetvis en medelålders man som tyckte jag var i vägen när jag åkte nerför i 40 km/h på en 70- väg, inte mitt fel att det någon byggt en refug där han tänkte köra om först. Hoppas han kom i tid det han skulle till, en jubelidiot som man har rätt till att räcka finger till. 

Har varit en lugn fredag för mig idag och tanken var att ha en hel vilodag från början då dagens aktivitet var tänkt att vara plantsätning men det är kallt satan och snö på marken så det gick ju inte. Efter gårdagens intervallpass så har jag en del träningsvärk, skönt det faktiskt. Igår använde jag mina vita återhämningsstrumpor, så såg ut som en älgs bakben när jag älgade runt i lägenheten. 

Älgade inte så värst mycket idag men hade lite ärenden i stan, gick till återvinningen, monterade på en ny ringklocka på min transportcykeln, med bensinpris på nära 17 kronor nu för bensin så har man inte råd att ta bilen, å andra sidan används bilen väldig sällan, men blir allt mer körande när jag börjar jobba på golfbanan. 

Nu till dagens träning, har förnyat mitt medlemskap på Sportsgym igen och tanken är att träna en del styrketräning redan i maj månad, främst att bygga en grund men få tunga styrkepass utan mer uthållighet och fler repetitioner. Idag hade jag som många gånger förr sällskap med min sambo och vi körde först mage, innan vi körde dessa två övningar:

• Sittande rodd i maskin, 3×8 med 28,5 kg
• Tricepsdrag i maskin, 3×10 med 28 kg

Imorgon väntar det dubbelpass.

Meteorologiskt sommarn kom för några dagar sedan och i förgår körde man barüber när man stektes i Gustavbergsbacken. Idag stektes man inte när man körde slaskintervaller där kvicksilvret visade stabila noll grader, är det s.k. majväder?.

Körde dagens intervaller på eftermiddagen vid Lillsjön. Blev först ett varv tröskel runt Lillsjön (ca: 2,5 km) i 3:45 min/km tempo och 161 (83 %) i snittpuls. Sedan körde jag fyra relativt flacka intervaller +- i antalet höjdmeter, där första tre gick på asfalt i 3:26 minuter och sista på 3:36 minuter gick mestadels i slask så fart därefter. Snittpulserna på dessa var för 162 (84 %) – 165 (86 % – 165 (86 %) – 167 (87 %), så ingen hög puls men känslan var jobbig och benen var tunga från början och nu efteråt så känns det rejält, inget i vaderna men väl i baksidorna. Har varit tvärtom de senaste åren men tror dagens skoval som var Haglöfs L.I.M Low passar mina vader bättre än Salomonskorna men är inte för det någon raket som löpare förtillfälligt. Hade jag sprungit på bana hade jag nog inte sprungit så värst mycket snabbare än idag men lite löpskolning och ytterligare några till intervallpass så kanske det kan bli bra snart för kände att idag var jag möjligtvis något bättre än sist, så var känslan i alla fall.

Haft en seg dag men har ändå lyckas få ut denna förödande kropp och motionerat i hör och häpnad 3,5 timme, bara sådär. Började med att cykla runt Brunfloviken tillsammans med sambon. Själv körde jag i gamla löparskor på min gamla transportcykel som jag faktiskt cyklade Vätternrundan med 2009, väger runt tio kilo och har smala däck så det var ingen tung rackare till cykel att ta sig fram på. Tog 1:54 timmar att ta sig och snittpuls på 101 (53 %), så riktigt lugnt men samtidigt har jag haft lägre i puls än så när jag är ute på distansträning. 

Kvällspasset så var jag ledare för TNT, mådde inte så bra på väg ditt och rörde mig sparsamt själv under passet men hem kändes det faktiskt bra, nästan riktigt bra om jag ska skrädda orden. 129 (66 %) i snittpuls och 4:36 min/km tempo i snitt över de dryga tre kilometerna hem, där det förvisso går en hel del nerför men ändå, tyngdlagen gjorde sitt. 

Ägnade denna soliga eftermiddag att bege mig tillsammans med Therese till Gustavbergsbacken för köra årets första skidgångsintervallpass. Ungefär 2/3 var täkt av snö så inga drömtider idag men tror ändå känslan var helt okej, trots jag hade låg puls under intervallerna. Konstigt nog hade jag en aning högre på uppvärmningen ditt än normalt, men det dröjde till sista intervallen innan man ens tog sig över 90 % av max, samtidigt blir det lite besvärligt att ta sig framåt i snön så man få ha det i beräkning. 90 höjdmeter och 380 meter lång och försökte lika den rundan jag bruka gå när det är barmark. Hade följande tider på intervallerna:

• 4:04- 3:59- 4:02- 3:57- 3:53- 3:45 min

Snittpulsen var på de flesta runt 160 (82 %), men på sista som var klart snabbast hade jag 166 (87 %) och en maxpuls på 177 (91 %). Fortfarande lite väl lågt men är så ibland och tror det var ett helt okej pass trots allt. Förra året körde jag premiärpasset i denna backe den 16:e maj och då gick det klart snabbast men var i princip ingen snö den gången. Sådana pass man blir bättre så hoppas att det börja vända snart för min del. 

Efter en heldag sittande så var det skönt att få löpa lite, jag är inte gjord att sitta still inomhus, jag är mer lik en Bordie Collie. Ingen hund med mig idag men väl ett gäng från Team Nordic Trail då jag hade ett specialpass denna kväll. Dock så innebär specialpass inte så värst special egentligen utan det var ett lugnt distanspass längst vattnet med väldig få höjdmeter. Vi utgick från Bynäsets parkering och sprang till Rödönbron och sen tillbaka, där de flesta sen fortsatte vidare runt Bynäset. Totalt blev det 16 kilometer på 1:55 timmar (7:10 min/km tempo) och en snittpuls på 119 (62 %) och mellan 40-45 minuter längre än näst längsta löppasset hittills i år. Kan väl säga att man är ovan och det var jobbigare än vad pulsen skvallrade, även om den var klart högre än vad den skulle varit när man är lite mer i normal form. Men vilket skidåkare är en gryende löpform i slutet av april, om tre veckor är man säkert i supertrim med löparbenen om inget oväntat händer.

Passade på att göra cykelpremiär idag, varmt och soligt men dock kallt runt viken (Brunfloviken) eftersom isen börjar släppa och då är vattnet bra kallt vilket känns när man är nära vattnet. Bor ganska bra att ta denna dryga 38 kilometers runda, men lite bökigt sista biten genom Frösön och Östersund. Hade tänkt att ta den nya expresscykelvägen på Frösön men gick inget vidare att köra där så det blev bilväg hela vägen förutom mellan Frösön och Östersund då det blev cykelväg. 

Annars fin runda med svag vind och konstigt nog pigga ben. Säsongens första cykelpass brukar vara tung då man precis klara 30 km/h i snitthastighet och ha en snittpuls över 140. Idag var pulsen dock hög (139 (72 %)) i snittpuls på knappt 1:10 timmars cykel, alltså en snitthastighet på 33 km/h. Var riktigt roligt att cykla idag men hade inte tänkt att cykla så värst mycket i år men det kanske blir mer än väntat ändå om det är så här kul, gärna med sällskap med. 

Har varit lite tyst om mig när det gäller träning den senaste tiden, då jag valt att publicera annat. Men tränar det har jag gjort, inte mycket men med en del kvalité. Det har blivit löpning förutom måndagens längdåkning i Ullådalen, där det och blev gymträning i Åre. Denna onsdag var jag ledare för Team Nordic Trail, det var fartlek så jag sprang lite emellan och kom faktiskt upp i 176 (91 %) som högsta puls, var segt och mitt i allt detta så lyckades jag trillar och gjorde ”sälen” på den lilla snön som fanns kvar på ÖSK- området. Ont gjorde det och massa blodvite som följd.

Fredagen bjöd på ett tröskelpass över 8,5 kilometer i 3:52 min/km tempo, något mer uppför än nerför då jag började i Badhusparken och avslutade vid Järnvägsstationen, 55 höjdmeter men en relativt flack runda och snittpulsen landade på 170 (88 %) och var väl knappast några toppenben man hade den dagen.

Hade inga bra ben idag heller när det löptes tre varv (2,54 km per varv) runt Lillsjön, första och tredje intervallen medsols och den andra intervallen i motsols- riktning. De två första intervallerna gick på 9:45 respektive 9:54 minuter och hade 170 (88 %) respektive 173 (89 %) i snittpuls på dessa vilket är högt och bra för vara i tröskelintensitet, synd bara att det gick långsamt, bara mellan 3:50-3:55 min/km tempo och detta i en kupering med få antal höjdmeter. Sista intervallen så gav jag klockan till Therese som hade anslutit och hade följe med mig på den intervallen, men tyvärr lite för långt emellan oss så fick inte med några siffror där mer än att jag sprang på 9:15 minuter (3:38 min/km) och hade förmodligen en snittpuls på en bit över 180. Ingen vidare känsla men kan nog inte bli så mycket sämre än vad man är nu, har samtidigt svårt att förstå hur jag kunde springa Ekopark Trail 13 k så bra som jag gjorde för bara två veckor sedan. Då sprang man första fem kilometerna på strax under 18 minuter, varav en kortare bit på 500 meter i tuff terräng. 16 maj är tanken jag springer nästa lopp så hoppas också jag kan trolla fram någon sorts grundform men det ska nog gå då man alltid vid denna tidpunkt på året är ganska medioker vilket är ganska vanligt bland skidåkarna. 

Haft vilodag denna fredag men har varit i Stockholm över dagen och deltagit på Centerpartiets EU- valupptakt. Vi hade tur och åkte med sista flyget på väg ner till huvudstaden innan den stora strejken gick igång ordentligt för SAS- piloterna. Åkte med Bra- flyg på väg upp sen på kvällen så lite flyt där. Dagen var bra och givande annars men en aning stillasittande för min del men så är det vissa dagar helt enkelt. 

Dags att summera denna vintersäsong som kan sammanfattas kort att den var lång, men omfattade få tävlingar. Första tävlingen blev Daniel Karlssons Minne på hemmaplan i Östersund där det blev en stabil insats och hamnade 3,5 minuter efter tät på den tuffa milen skejt vi åkte. Tanken var att åka Bruksvallspremiären i november men körde sönder ryggen under ett impulspass så fick hoppa över den. Tränade sedan upp bålstabiliteten och hade inte mer problem med ryggen sen dess. 

Sen dröjde det till månadsskiftet januari/februari innan nästa tävling kom. Den gången var det SM- veckan i Sundsvall där jag tillsammans med tre andra klubbkamrater var med och körde. Jag blev 80:e man i det mycket tuffa banan som gick i den klassiska stilen, 7:39 minuter efter Calle Halvarsson på drygt 15 kilometer säger en del då jag i liknande motstånd bruka vara 6-7 minuter efter i dessa lopp. dagen efter blev det stafett med IF Ski Team Skåne där vi lyckades slå två lag och jag körde första sträckan på den om möjliga ännu tuffare banan än dagen innan, då vi körde tre varv på en 3,3 kilometer lång slinga. 

Sen dröjde det ytterligare två månader innan nästa lopp som var SM- del två i Gällivare där det började med mandomsprovet SM- femmilen i den fria stilen, där jag slutade på en 57:e plats och 19 minuter drygt efter vinnaren Johan Häggström. Detta var säsongens bästa insats och helt klart den bästa femmilen jag gjort nånsin. Jag hade under en månad innan femmilen tränat väldig specifikt för att kunna hålla en femmil på ett bra sätt, vilket jag också lyckades. Dagen efter körde vi den ovanliga distansen backlopp på längdskidor, då vi skulle åka uppför Dundrets slalombacke med en snittlutning på 31,5 % (enligt Strava), kul, annorlunda och vansinnigt jobbigt, dessutom lyckades jag bli 37:a och egentligen en lite bättre resultat än dagen innan. 

Vinterns sista tävling blev i Storhogna då jag åkte ”Åk en mil, vinn en bil!”, det var närmare sommartemperaturer och riktigt segt före att staka igenom denna mil men gjorde det bra och åkte med inte mindre än fyra killar från Åsarnas IK men tappade sista kilometern och kom in på plats 21, vilket var en väntat placering men hade nästan lite kortare tid upp till övriga än vad jag hade förväntat mig. 

Totalt bara sex lopp men gjorde bra lopp rakt igenom och var på så sätt väldig jämn den här säsongen.