Intervaller upp och ner från Fröstornet + jämtländsk rullskidpremiär i snöfall

Glada men trötta efter förmiddagens pass.

Efter en seg morgon så kom jag och Therese iväg på ett intervallpass, där vi hade olika upplägg men vi körde lite löpskolning tillsammans. Var seg innan, under och efter men fick ändå till ett helt okej pass men där jag lyckades radera bort första timmen av dagens träning, men lyckades registrera ett KOM på Strava under min sista intervall, lovar att det var ingen Stravaslakt de övriga två intervallerna jag körde.

Första intervallen gick från Parkgatan till Frösötornet, det tog cirka 17:30 minuter där första 3/4 delarna var i tröskelintensitet och sen mer fri fart sista fjärdedelen men inte max. Har sprungit denna sträcka två gånger förut i hög intensitet, båda gångerna i september förra året. Ena gången var Frösöberget runt där jag gjorde en ganska svag insats men slutade 5:a. Den gången jag sprang snabbast var den 5:e september samma år och månad, mitt under brinnande valrörelse men hade då några dagar innan blivit 2:a i Sportsgym Trail, så formen var god och bättre både idag och när jag sprang Ica Blå center Frösörunt. Som jag kan komma fram till så sprang jag cirka 10 sekunder snabbare än tävlingen i september förra året men var cirka 20 sekunder långsammare när jag sprang samma sträcka den 5:e september förra året. Få ändå säga att var glad att jag kunde pinna på ganska hyggligt uppför idag men samtidigt så skiljer det en hel del att vara fräsch innan man springer upp till Frösötornet kontra när man först ska springa ner och sen upp, så som det är under den nämnda tävlingen från förra året och som nu går redan 16:e maj, alltså om 12 dagar, finns fortfarande chans till hygglig pigg kropp fram till dess.

Dagens andra intervall gick nerför från Frösötornet och sen på platten mot Frösö Zoo men avslutade efter ytterligare en nerförknep på Byavägen. Detta tror jag tog 3:22 minuter och sträckan var 1:06 kilometer vilket hade det blygsamma tempot 3:11 min/km och då var det 66 fallmeter, om det nu stämmer så var det riktigt bedrövligt. Förutom att jag stängde av klockan så gick det bra att springa uppför igen till Frösötornet, det tog 4:15 minuter, 66 höjdmeter och snitttempo på fina 4:05 min/km och 171 (89 %) i snittpuls, 20 sekunder snabbare denna sträcka än på tävlingen från förra året och även här jag tog KOM- rekordet på Strava (Tornvägen Climb).

Efter dessa jobbigheter så väntade jag på Therese innan det blev en lång nedjogg hem på 6 kilometer. 

På kvällen så körde jag årets första rullskidpass på jämtländsk mark. Denna gång stängde jag inte av klockan, men råkade sätta på en funktion som bara räknade höjdmeter, tid och distans, medan pulsen syntes bara efter passet. Jag gissade dock att snittpulsen landade på 135 (70 %) och snittpulsen landade också exakt på det och eftersom man kört så länge och mycket så vet man ganska precis vad man ligger i för puls när man tränar. Jag åkte till Frösön och tog Härkebacken och sen backen upp mot Frösötornet, fick tydligen inte nog att vara där en gång till idag, samtidigt som det började snöa rejält, har sällan sätt så stora flingor. Har aldrig utgått från vårt hem i Östersund och åkt över till Frösön för att åka rullskidor, lite bökigt att ta sig över till Frösön och lägg då till en hel del ogrusade passager. Gissade även här att det skulle ta 1,5 timmar och klockade på 1 timme, 30 minuter och elva sekunder, så en ganska hygglig gissning där också. Sträckan var 28,3 kilometer och 300 höjdmeter. Det kändes bra och gick bra men det enda tråkiga var en sur bilist, givetvis en medelålders man som tyckte jag var i vägen när jag åkte nerför i 40 km/h på en 70- väg, inte mitt fel att det någon byggt en refug där han tänkte köra om först. Hoppas han kom i tid det han skulle till, en jubelidiot som man har rätt till att räcka finger till. 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *