månadsarkiv: juli 2019

Racerapport Peak Performance Vartical K 2019

Enda bilden i loppet på mig, bruka finnas många fina häftiga bilder men topp 10 i herrklassen så var de få. Jag står hur som helst längst ut till vänster i bild tillsammans med Jonas Eriksson, som bla var reserv till längd- VM i vintras. Vi sprang 1/3 av loppet tillsammans. Foto: www.fjällmaraton.se

Då var det dags att summera och reflektera över gårdens brutala lopp Performance Vertical K, där det blev en 5:e plats på tiden 42:24 minuter, en tid som hade räckt till vinst i 3 av de 4 tidigare upplagorna av detta lopp från Åre torg till toppen av Åreskutan. Årets upplaga var konkurrensen riktigt tuff och närmare ett inofficiellt SM i backlopp löpning kommer man nog inte i Sverige.

Resultat

Jag hade en bra känsla innan loppet, men det är då ofta det kan gå åt helvete men hade inga såna tankar alls utan var säker och trygg på vad jag ska göra, hade trots allt sprungit sju gånger tidigare denna sträcka, varav tre på tävling så med den erfarenheten visste jag hur jag skulle springa loppet och även med en mental inställning att faktiskt kunna vara med och matcha de bästa, trots att de som igår var förre mig tillsammans har flertalet topp 10 och pallplatser internationellt i så som skyrunning t.ex.

Jag värmde upp en del i starten av loppet, mest för att jag vill testa slalombacken som kommer efter knappa fyra minuters löpning, detta för att se om mina Salomon S- lab Sense 7SG var ett val som fungerade och det gjorde det då förhållandena var torra och fina. 

Strax innan start så ställde jag mig långt fram för god position och för en gångs skulle så kom jag i väg bra som 10:e man tror jag, tempot var bra men inte så högt men lagom för att inte dra på sig mjölksyra och jag höll den placeringen fram till första repet efter runt två minuter där det ändå blev kö och man stod still 4-5 sekunder ungefär. Höll placeringen in i slalombacken men gick om ganska tidigt tre man och sen ytterligare en till och låg nu 6:a och i tätklungan. Märkte att fartökningen brände i benen så var sen kall och låg klistrad bakom den mycket lovande skidåkaren Jonas Eriksson. Såg att Petter Engdahl ökade och drog ifrån en aning men låg kvar på min 6:e position och bildade en trio med förutom Jonas men också med Johan Lantz.  

Efter slalombacken så såg jag att det gått fort, trots det var (tror jag) en svart pist så sprang vi med småtrippade steg, åtminstone vi sex som var i tät och vi hade faktiskt skaffat en stor lucka ner till övriga. Jag började gå strax innan repen kom, en sträcka på drygt 200 meter stiger med över 100 höjdmeter, brant är bara förnamnet. Det är väldigt trångt där och ambitionen var att bara bevaka och att inte gå om. Trots det kändes lätt så var denna passering den klart snabbaste jag nånsin gjort uppför denna sträcka, runt 20 % snabbare än förra året då jag hade stora problem med framförallt värmen. Idag var det 15 grader ungefär och klart väder, bra löparväder. När vi hade passerat repen så var det brett fram till Hummeln. Jag och Jonas hade tappat lite på Johan men jag täppte igen den luckan ganska omgående och fick själv lucka på Jonas. Jag och Johan hade följe tillsammans och noterade på 18 minuter ganska exakt vid Hummeln. Johan var ruskig stark på de mer flackare partierna på banan som faktiskt finns, framförallt sista halvan av banan. Jag tappade lite men var snabbt ikapp i trapporna som kommer efter Hummeln. Det kändes lätt i trapporna och jag valde att gå, medan Johan sprang. Jag sprang denna sträcka 10 sekunder långsammare än de året (2017) jag blev 4:a på tiden 45:14 minuter. Denna gång var det av taktiska skäl, jag visste att Johan säkert skulle pinna på efter trapporna där det gick lite lätt igen, vilket han också gjorde. Jag fick släppa närmare 10 sekunder men kom ikapp igen efter en längre stigning. 

Samtidigt så jag kom ikapp igen fick jag släppa Johan igen men var ganska lugn då jag såg att både jag och Johan närmat oss loppets 2:a och 3:a som var Magnus Jensen respektive Andre Jonsson. De två nyss nämnda och Johan sprang sen tillsammans då Johan kommit ikapp och jag själv kämpade med mig själv och höll i bra, tappade så fort det inte gick uppför, speciellt uppför en längre tid. När jag passerade Kabinbanan på drygt 35 minuter visste jag att min tid kommer bli riktigt bra. Jag visste också att jag bara var omkring 10 sekunder efter trion men den splittrades snabbt och jag insåg att jag inte skulle ta en pallplats. Jag kämpade på och närmade mig på slutet Magnus och var i mål 15 sekunder efter honom. Jag sprang från Kabinbanan till toppen av Åreskutan något en halvminut snabbare i år än de året jag blev 4:a, trots jag nu inte var jagad och lite för nöjd att jag pressade inte ut det allra sista men man kan ju inte vara missnöjd när man sätter pers på nästan tre minuter. 

Jag kan inte vara annat än väldigt nöjd med insatsen, springer jag såhär utomlands så kommer jag kunna prestera bra. Hade varit roligt att kunna springa lite utomlands, men saknar sponsorer eller team som man kan springa för, det hade varit roligt att springa fler lopp som går uppför, gärna länge men märker jag är allra bäst när det är brant och inte så svår terräng, som en slalombacke. Kom gärna på tips vilket lopp ute i Europa som jag borde springa då, eller ge tips vem man kan springa för eller någon kläd/skosponsor eller både och. 

Jag gjorde ett gediget och smart lopp men känner samtidigt jag kan förbättra mig lite här och där. Jag skulle kunnat öppna hårdare men vetskapen sen tidigare är att det är väldigt lätt att spränga sig, därför sprang jag inte om fler i slalombacken eller i repen upp mot Hummeln eller i trapporna där strax efter. Detta gjorde att jag jobbade på bra mellan trapporna och kabinbanan och sprang faktiskt (enligt Strava) 2 sekunder snabbare än sluttvåan Andre Jonsson. Precis som många gånger förr så bruka jag känna av höjden strax efter 1000 m.ö.h, detta gör att pulsen bruka gå ner något och jag kan inte ta i mer trots jag tycker att jag borde. Jag vet inte om min tes har vetenskaplig grund men känner jag kan bli bättre där. Även sista biten från kabinbanan till Åreskutan kan jag bli bättre på, gick lite för mycket på säkerhet tror jag men fick även kramp sista tre minuterna så pressade därför mig inte så jag tog ut mig fullständigt, känns konstigt att säga men kändes som det. 

Min klocka ballade ur en aning i början och fick fel distans men sen förr så mäter min klocka att sträckan från Åre torg till Åreskutan är 4,85 kilometer, drygt 1000 höjdmeter, snittpulsen landade på 175 (90 %), medan maxpulsen var så låg som 181 (93 %).

Tyvärr fick jag inte med mig någon pris hem, inte prispengar men heller inget pris från utlottningen men en 5:e plats i det motståndet är jag återigen väldigt nöjd med och väldigt glad över sambo Therese som och var med och deltog och gjorde det bra, hon blev 5:a från slutet, inte illa det heller. 

Det är jag och Therese till höger i bild, jag fyller i med gissning av sluttiden, man kunde vinna en klocka. Jag gissade på 43:16, jag vann ingen klocka, sprang ju själv en minut snabbare. Foto: www.fjällmaraton.se
Therese in action! Foto: www.fjällmaraton.se

5:a i PP Vertical K på 42:24 minuter

Jag lyckades förvalta dagens goda känsla i kroppen med att bli 5:a i årets upplaga av Peak Performance Vertical K. Förutom genomförandet som var stabilt rakt igenom så var det tiden 42:24 minuter något som jag är riktigt nöjd över, givetvis hade man velat nå pallen när det ändå var så nära och då även tjäna en slant men med i princip det bästa motståndet man kan hitta i ett sådant lopp i Sverige så kan man inte vara annat riktigt nöjd och stolt. Dagens prestation från Åre torg upp till Åreskutan håller riktigt bra även internationellt och faktum är att få sprungit så snabbt uppför och i år var det bättre klass än nånsin. 

Nu ska jag njuta av hemfärden då min sambo kör och sen väntar jobb och uppstigning kl:4 imorgon. En längre version av en racerapport ska jag gnugga på tills imorgon.

Golf, dubbelskift, kombipass o.s.v.

Händelserika dagar nu, är tävlingsvecka på golfbanan så vi jobbar skift i princip dygnet runt, förutom mitt på dagen då det är tävling. Tycker det funka bra, för även sova två gånger per dygn för att hålla sig vid liv och även orka träna som jag gjort idag.

Dagens träning var faktiskt ett förkortat kombipass, tanken från början var två timmar +, helt tre timmar men sov en timme extra på förmiddagen, vilket var viktigare. Jag började med att köra klassiskt på 4:or, åkte till rullskidbanan och snurrade runt lite och sen hem. Lite högre snittpuls än vanligt men det berodde snarare på lång vila sen förra passet (två dygn) och drack mängder med kaffe innan passet. Jag var ute i 19,38 kilometer som tog 1:06 timmar, nästan 300 höjdmeter och snittpulsen landade på 134  (69 %).

Sedan byte jag till löparskorna och efter några minuter med lite sega och trögstartade ben så hade jag en av de bättre känslor i ett par löparskor, bra spänst i steget och det kändes allmänt bra. Var länge sedan jag sprang på flackare terräng så som idag då jag sprang upp till Lillsjön och körde ett varv där och sen hem. Det blev 7,14 kilometer på 31:37 minuter, vilket blir ett snittempo på 4:25 min/km och snittpulsen var lika som på rullskidpasset men tog endast 40 höjdmeter. Har bra ben inför morgondagens drabbning uppför Åreskutan.

Igår hade jag vilodag men ändå en trevlig dag tillsammans med Therese, vi såg på en medioker fotbollsmatch mellan ÖFK-MFF, åt lunch ute i solen, spelade golf innan jag gick på den dagens andra skift.

Anmäld till tisdagens Peak Performance Vertical K

Från 2017 års upplaga av Peak Performance Vertical K, där jag slutade på en 4:e plats. Foto: www.fjällmaraton.se

Blir motbackelöpning för min del igen nästa tisdag, precis som den här tisdagen då jag vann Från botten till Sockertoppen. Jag räknar inte med någon vinst i årets upplaga av Peak Perfromance Vertical K, kommer inte ens vara nära då både landslagslöpare (Ultra), både orienterare och skyrunninglöpare på högsta världsnivå, och lägg då till några riktigt vassa skidåkare. Jag har blivit 4:a som bäst, 2017 lyckades jag med på tiden 45:14, kan jag matcha den tiden är jag väldig nöjd, tror inte jag kan ta mig upp så mycket snabbare än så. 

4x backintervaller löpning

Det blev fyra olika backintervaller på Frösön idag i värmen tillsammans med Therese. Tanken var att köra fem intervaller men värmen tog hårt på mig så nöjde mig med fyra. Första intervallen gick från botten av Gustavbergsbacken upp till toppen längs liftgatan, snittlutning på 24,5 % . Andra intervallen gick från nedanför vintervägen runt Gustavbergsbacken och målgång vid Ladängens topp, snittlutning på 9,2 % men i svår terräng. Tredje intervallen gick från Ladängen början till slut kort och gott, snittlutning på 19,2 %. Den fjärde och dagens sista intervall gick från Lövstabadet till Ladängens topp, snittlutning på 12,6 % och lite asfalt i början. Trots värmen så tyckte jag det gick bra, bara sista som jag stumnade rejält men bra annars. Lyckades ta hem två KOM från dagens pass, det var första och andra intervallen jag lyckades med det. 

Siffror från intervallpasset:

  1. Tid: 2:36 min -Distans: 0,39 km -Snittpuls: 167 (87 %) -94 höjdmeter
  2. Tid:7:17 min -Distans: 1,43 km -Snittpuls: 174 (90 %) -120 höjdmeter
  3. Tid: 2:21 min -Distans: 0,42 km -Snittpuls: 176 (91 %) -69 höjdmeter
  4. Tid:4:31 min -Distans:0,85 km -Snittpuls: 179 (93 %) -120 höjdmeter.

Värmen gjorde nog att pulsen var lite högre än normalt, bruka inte kunna ha så hög snittpuls som jag hade idag på så korta intervaller. Faktum var att det var svårt att få ner pulsen efter intervallerna, framförallt de två sista och då kändes det med värmen med. Maxpulsen landade på fina 189 (97 %) och samlade på över 550 höjdmeter på mindre än en timme, het var det.

Lugn dag annars med jordgubbsplock på eftermiddagen och nu ska jag snart i väg och jobba lite på golfbanan, kvällsskift idag. 




Löpning på Frösön och fiske i Storsjön

Toppen av Ladängen, skogen i bakgrunden var där jag sprang först innan jag sprang upp i Ladängen topp.

Drog iväg tidig eftermiddag efter jobbet och sprang en sväng. Planen var att springa åtminstone ett varv runt Sportsgym Trail banan som är en mil. Det blev så och tanken var att hålla bra tempo men ändå A1 och pulsen bruka vara högre när det är varmt men tyckte den var ganska normal idag, men väldig svettigt. Rundan var dessvärre i princip helt igenvuxen på många ställen så lite svårt emellanåt, annars något torrare än när jag sprang loppet för ett år sedan. Inte så många höjdmeter egentligen utan mest stig och små kuperat med cirka två kilometer myr. Pausade efter rundan och hällde i mig vatten innan jag fortsatte en stund till, blev en vända upp i Ladängen och sen en vända i Gustavbergsbacken, vilket resulterade att det blev hela 518 höjdmeter. När det hela var över så blev det 14 kilometer på 1:24 timmar och precis strax under 6 min/km tempo vilket är snabbt i den terrängen. 135 (70 %) blev snittpulsen men kändes nästan jobbigare p.g.a. värmen. 

På kvällen var jag och Therese ute och försökte få fisk, fick ingen den här gången heller men jag fick ett kortare roddpass, inte lika bra som min bror men det dög för en annan åtminstone. 

Roddaren.


Jag och min kära Therese.

22 km tröskel på 4:or

Bild från juni 2016, när min bror var på besök. Foto: Johan Andersson


Idag hade jag sovmorgon och en ledig förmiddag så passade på att rulla till rullskidbanan för att beta av ett längre drag tröskel på mina Swenor 4:or. Eftersom det var varmt så valde jag att ta med två flaskor, en med sportdryck och en med vatten. Jag stannade till en kort stund efter halva för att dricka lite innan jag åkte i väg igen. Jag fick även ett ofrivilligt stopp då gängen i mina TBS- holkar lossnat så fick skruva fast den igen. Jag åkte i princip överallt och det blev en fin kupering med en hel del diagonal. Känslan var inte den bästa men helt okej, framförallt så mattades jag av en del på slutet p.g.a värmen men åkte inte saktare för det. Hade normal puls som sjönk en del utför men det mest anmärkningsbara var väl att pulsen var ganska hög på vägen ditt och på vägen hem från rullskidbanan, misstänker värmen. Jag fick hur som helst följande siffror:

  • Tid: 62:49 min
  • Distans: 22,22 km
  • Snitthastighet: 21,3 km/h
  • Maxhastighet: 50,8 km/h
  • Snittpuls: 161 (83 %)
  • Maxpuls: 174 (90 %)
  • Höjdmeter: 342 m

På kvällen blev det styrka, kort men jobbigt pass, detta blev det:

  • TRX-band, 3×75 sek
  • Brutalbänk, 3×25
  • Knäböj, 3×8 med 80 kg
  • Tricepsdrag i maskin, 3×8 med 62,5 kg
  • Chins 10×6 med start varje minut

Igår körde jag en rullskidrunda på banan, klassiskt på mina 4:or. Var ute i 1:32 timmar och 27,81 kilometer, snittpuls på 123 (63 %) och 452 höjdmeter mäktade man med. 

 

Racerapport Från Botten till Sockertoppen 2019 + bilder

Har samlat mig efter gårdagens kraftprov då jag lyckades vinna ”Från botten av Sockertoppen”, när Hallstaberget i Sollefteå skulle springas, 210 höjdmeter och 1800 meter bara uppför, som är vacker melodi för en bergsget som mig. Gårdagens vinst visar dels vilket kapacitet jag har men minst lika mycket att jag fokusera på små detaljer både mentalt och fysiskt i form av speciella träningspass för kunna prestera på tävlingar som går uppför. 

Resultat

Börjar allt från början för det var inte den bästa uppladdningen med att gå upp kl:02:30 för att äta frukost i bilen och sen börjar jobba kl: 03:30 på golfbanan. Var där till 12:30 men kunde inte varva ner och sova som jag hade velat och som jag var vid behov i. Kl: 15:00 hämtade jag Therese och två timmar senare var vi på plats i Sollefteå och Hallstaberget.

Jag har aldrig tidigare sprungit uppför denna stigning så jag värmde upp med att jogga upp på cirka 14 minuter och av en ren hypotetisk gissning så trodde jag på en sluttid på omkring 8:30 minuter i maxfart vore möjlig. Joggade sedan ner för att köra några korta drag men annars inte så mycket mer än så. Jag kände mig inte direkt pigg och vaderna var lite spända och ganska trötta innan start, men taggad och visste vad som skulle krävas och väntas av mig. Det var grusväg hela vägen fram förutom sista 300 meterna då det var en kort bit asfalt och sen gräsbevuxen stig. Detta var tillsammans med 210 höjdmeter som väntade oss.

När väl starten gick så stack Negash Tesfaaldet ifrån övriga fältet, som är en av landets bästa löpare och där han nyligen sprang ”Spring en mil, vinn en bil” i Östersund på tiden 30:12 minuter, så att han skulle sticka direkt på den mer löpvänliga flackare startsträckan var inte en överraskning men att han skulle dra på så mycket var en desto större överraskning. Jag höll mig till min plan och jobbade på succesivt och ganska snabbt så märkte jag att f.d. landslagsskidskytten Magnus Jonsson var bakom och flåsade men han flåsade mer än mig så trodde att han skulle släppa. Det gjorde han efter cirka två minuter, samtidigt som jag skulle titta på klockan för att se vad jag hade för puls. Jag såg då att jag råkat trycka på fel knapp så den visade bara klockan i realtid. Strax efter så kom jag hursomhelst ikapp Negash men då körde han en tempoökning så jag kom aldrig om honom men låg stabilt i rygg i ett tempo där man kände att man låg på rött. Sen höjde han farten igen och jag släppte en liten lucka men jobbade snabbt ikapp igen.

Strax innan vi kom fram till Halstabergets hotell/parkering så märkte att jag farten gick ner något och försökte då gå om för att hålla tempo. Det som hände var att Negash kontrade med bland de sjukaste rycken jag sätt, han fick tio meter på 20 meters löpning och tänkte att segern nu nog var förlorad. På parkeringen (som var asfalt) sprang Negash inte riktigt närmsta vägen (oklart varför) men jag närmade mig ändå inte men ganska kort därpå när vi var på den korta slingan med stig upp till toppen så närmade jag mig snabbt igen. Jag låg kvar i rygg en kort stund, minst inte riktigt faktiskt men märkte att farten nästan sjönk och jag såg att toppen och målet var mindre än en minut bort och tycktes se speaken och grundpelaren av detta evenemang Robin Bryntesson stå och hoppa och röra sig som en jojo av nyfikenhet för att se slutet av loppet. Själv så hoppades jag få att ett ryck skulle svara bra och det gjorde det, eritreanen Negash släppte nästan omgående och jag bara fortsatte nötta på och hoppades att jag själv pallade för ett monsterryck som det faktiskt nästan var. Det höll men sista 15 sekunderna var bland det värsta jag varit med om och jag tog mig precis i mål men hade koll på Negash ändå. 

Jag vann på tiden 8:23 minuter, 15 sekunder förre Negash och 30 sekunder förre Magnus Jonsson. Min tid är det officiella banrekordet men inofficiella har en kille vid namn Jan Marsch på 7:50 minuter, medan bland skidåkare har Johan Olsson sprungit på 7:59 minuter. Ebba Andersson har damrekordet på 8:55 minuter. Jag fick det optimala loppet och drog inte på mig mjölksyra förrän efter cirka tre minuter och spurten på slutet gjorde att jag klämde ut det jag hade och det kändes som att göra ett maxtest, vilket det i och för sig var. Jag har tränat den senaste tiden specifikt för att kunna springa uppför och på slutet kört korta riktigt hårda backintervaller och visste att jag kunde klämma ut en fartökning på slutet vid behov, glad över hur jag lyckades fixa det igår när det är skarpt läge med. Att kunna springa snabbare och ner mot åtta blankt tror jag kan gå, några kilo lättare och lite bättre VO2- max så lär det går. Väger kring 71 kilo just nu, det gjorde nog inte Negash, som visserligen är längre än mig. 

Stort tack för all support och hela arrangemanget med Robin i spetsen. Det viktigaste av allt var inte segern eller vinstpengarna på 2500 kronor, utan uppmärksamheten kring diabetes. 

Foton: Anton Karlsson & Henrik Hedman


Starten.

Jag och Magnus Jonsson närmast.


Här vid Hallstaberget hotell så hade jag släppt några meter, notera vägvalet av Negash.


Klassiska idrottsbilder, här gör jag rycket som gav mig segern, följande bilder är samma ställe men olika vinklar.



Sollefteå i bakgrunden.



Hallstabergets hotell i bakgrunden.


Försökte stänga klockan trots den inte var på, grymt trött och förvirrad för att tänka.


Det gör ont när man tar i på riktigt, har nog aldrig haft sån mjölksyra och hade varit intressant att se vad jag hade för laktat.

Prispallen.


Jag och damvinnaren Anna Hedström. Bra timpenning, så mycket tjänar väl knappast Zlatan.


Jag är inte spänstig. 





Sambon fångade mig på bild när jag blev intervjuad.
Mattias Hallqvist och Magnus Jonsson. Mattias var med som vallare åt parasportlandslaget för några säsonger sedan .

Seger i Från botten till Sockertoppen 2019

Jag lyckades ta hem segern i årets upplaga av Från botten till Sockertoppen efter en långspurt över en snabb löpare (3:a Stockholm halvmaraton 2018), det var något jag hoppades på men inte trodde när man har med en sådan duktig löpare men samtidigt ett bevis att uppförslöpning är en sport i sig och något som jag borde satsa mer på. Jag ska göra en längre summering imorgon kring loppet och hela grymma arrangemanget imorgon för ska hem från Sollefteå nu och har jobbat sen kl:3 så är ganska trött för att kunna orka beskriva men är riktigt nöjd över mig själv och med resultatet förstås.

Prispallen.

 

Varierad löpning på Frösön

Löpning uppför Gustavbergsbacken med östersund i bakgrunden, bild från maj 2018.

Efter en heldag jobb på golfbanan på Frösön så stannade jag kvar på ön och sprang en halvtimme själv innan jag mötte upp Gunnar Hammarberg och sedan sprang en timme drygt tillsammans. Vi både snackade och sprang högt och lågt kan man säga, verkligen på all typ av terräng, slalombacke, spång, asfalt o.s.v. När det hela var över så hade jag plockat ihop nästan 500 höjdmeter, närmare 15 kilometer och 123 (64 %) i snittpuls.

Lugn träning idag, imorgon väntar tidig (troligen lång) arbetsdag och sen tävling uppför Hallstaberget då Från bottnen till Sockentoppen ska avgöras, ett kortare backlopp som nog kan passa mig. 

Lite var jag höll hus under denna sena eftermiddag.