Författararkiv: Johannes

Lidingöloppet 2017

Starten, jag är där någonstans.

Dags att summera gårdagens fascinerade skräckupplevelse där jag höll mig enligt plan tills jag tog tvärslut med alldeles för många kilometer kvar att löpa. Jag slutade som 138:e man och 144:a totalt på tiden 2:03:16 timmar. Jag ångrar inte en sekund över mitt upplägg, jag var tvungen att hålla det tempot jag hade första halvan (58 minuter) för att kunna klara mitt mål på under två timmar. Hade varit naivt gjort om jag sprang på 1:01 timmar första halvan och tro att man hade krafter nog att springa snabbare sista halvan. Jag än mer respekt för loppet idag än vad jag hade igår innan start men jag är också fast beslutet att jag ska springa loppet igen inom en snar framtid, kanske redan nästan år. Då ska jag under två timmar. En positiv sak jag tar med mig är att jag satte faktiskt personligt rekord på halvmaran med mer än tre minuter (1:23:07 timmar), inte illa att göra det under Lidingöloppet.

Resultat

Resa/uppvärmning

Gårdagen började med att jag tog morgonflyget till Bromma. På planet var även spelarna i ÖFK med men jag kan dementera att det inte var på detta flyg som lagets lagkapten blev utslängd ifrån. Det var god stämning på planet. Jag mötte upp min mor på flygplatsen och vi for vidare till Lidingö, en resa som tog cirka en timme. Hämtade ut nummerlapp och sen var det dags att gå till starten en bit bort. Jag hade ungefär en halvtimme på mig att värma upp och det blev ungefär 20 minuters total uppvärmning. Såg en orm (oklart om det var huggorm eller snok, skitsamma egentligen) och det var nog för en med ormfobi att få upp pulsen. Kändes som mina fyra stegringar utöver ormmötet var tillräckligt. Under stegringarna så hörde jag ett bekant ljud och förstod att det var någon som åkte rullskidor mitt bland alla löpare. Av ren reflex ploppade David Holmström upp som ett namn som mycket väl kunde vara en som åkte rullskidor där. Mycket riktigt var det han som åkte utan hjälm, oklart varför.

Starten

Efter uppvärmningen så hittade jag inte min mor som hade min flaska med sportdryck från +watt. Inget jag kunde göra något åt så det var bara att ställa sig i startfållan med alla andra i startgrupp 1a. Jag tror vi var knappt 300 i det startfältet. Kunde inte fokusera att jag inte fick min dricka innan start, bara att tänka på det man skulle göra. Vid startfållan så träffade jag på Johannes Eklöf som är en mycket duktigt löpare och skidåkare. Var många skidåkare med igår och många som presterade mycket bra. Jag stod bl.a. bara någon dryg meter bland de allra främsta favoriterna, en var VM- löparen ifrån somras Mikael Ekvall som tillslut slutade 3:a i årets Lidingöloppet. Läste idag att han klagade på att han inte fick sin startavgift betald av arrangören. Hans 3:e plats gav honom 12 000 kronor så jag vet inte varför han klagade. Lite kommunistiskt, inte konstigt då han är öppen kommunist. Jag har väldigt svårt för den vänsterdrivna journalistkåren blundar för offentliga personer som har denna politiska riktning. Tänkt om han var nazist, då hade det skrivits som bara den. Nog om det, Ekvall är hur som helst en riktigt duktig löpare.

Start till Ekholmnäs (0-5,7 km)

Jag kom iväg bra utan att förivrar mig och när det började gå lite utför så började jag plocka allt eftersom placeringar där jag bl.a. sprang om damtäten. Jag låg 86:a efter första mellantiden efter en dryg kilometer, jag såg bl.a. Oskar Svärds rygg en bit fram och förstod att jag nog ska vara lite kylig och hitta ett stabilt tempo där jag skulle hålla mig inom min tröskelpuls. Tog det därför lugnare uppför, för att hålla ner pulsen en aning och sen ta ikapp tid utför. Den taktiken fungerade bra, inte ofta jag tappar i uppförslöpning men igår var jag en aning lugnare uppför, åtminstone i början av loppet. Vid andra mellantiden som också var första vätskan låg jag på 91:a plats. Jag låg dryg tre minuter efter täten här och hade fram till den passagen en snittfart på 3:35 min/km.

Ekholmnäs – Hustegaholm (5,7 – 10 km)

Efter Ekholmnäs är det ganska kuperat och därför ökade pulsen en aning där men när man väl kom ner till platten så höll jag min tröskelfart igen. Fick äntligen min flaska med +watt sportdryck av min mor efter drygt sju kilometers löpning. Flaskan var för full så jag kunde inte hantera den på något bra sätt så jag fick knappt något i mig, men hade fått en mugg tidigare i Ekholmnäs. Denna sträcka är nästan helt flackt och jag förstod att jag kunde hålla igen en aning till och ändå hålla ett tempo på strax under 4 min/km. Mitt i allt folkvimlet till publik så sprang de första tjejerna om mig, först en liten tjej från Östafrika och sen ytterligare ett par tjejer till därefter. Var kall och sprang i mitt tempo och sprang första milen på 38:29 minuter och på plats 101:a. Helt enligt plan.

Hustegaholm – Fågelöudde (10-15 km)

Under denna sträcka går det uppför en del i början och sedan ganska snäll terräng fram till halva distansen avklarad. Jag placerade halva sträckan på 58:07 och hade tappat ytterligare fem placeringar och låg nu på plats 106.

Fågelöudde – Grönsta (15-20,6 km)

Nu kom jag kanske till loppets mest underskattade del, mycket upp och ner och inte sällan brant uppför eller för den delen brant nerför. Utförslöpningen började kännas allt mer men det gick fortfarande fort att springa utför. Det var under denna delen av banan som gjorde att jag fick sota för det på slutet. Jag låg under hela denna period över tröskelpuls men samtidigt hade jag en positiv trend där jag plockade några placeringar och var återigen på plats 101:a, samma placering som en mil tidigare.

Grönsta – Abborrbacken (20,6-25 km)

Jag gjorde en bra i Grönstabacken, lite för bra visade det sig nog. Jag hade som högst puls här 185 (96 %) men hörde inte min egen andning då det spelades satans hög musik där. Kunde trots allt återhämta mig bra och springa utför och tog in på framförvarande hela tiden när det gick utför. Till min förvåning så kom jag ikapp skidskytten och Östersundsbon Olle Olsson Bad som är en mycket duktig löpare som bl.a. varvade mig när vi möttes på 5000 meter bana för en månad sen. Förvånad att jag lyckades springa ikapp och förbi honom, vi var förövrigt lika tomma i blicken och om han redan hade väggat då så var det inget emot min väggning en kort stund senare. Kände med sju kilometer kvar att det inte fanns så värst mycket energi kvar och jag gick in i väggen med lite drygt sex kilometer kvar. Folk bara susade förbi och jag förstod att jag inte kunde göra någonting.

Abborrbacken – Mål (25-30 km)

Jag kom in i Abborrbacken med ingen energi kvar men kunde av ren vilja överleva utan att någon kunde springa om mig. Jag passerade exakt på 1:39:55 och låg teoretiskt inom sub två timmar men förstod att det gjorde inte så värst mycket, då jag visste att jag inte skulle kunna hålla 4 min/km tempo sista fem kilometerna. Konstigt nog hade jag fortfarande placering 101:a vid denna passering. Det enda positiva var att jag fortfarande kunde hålla fart utför och därför jämna steg med övriga men så fort det blev platt eller uppför var jag helt slut. Pulsen gick ner en aning men tempot sista tre kilometerna var ungefär 5 min/km trots jag hade en stadig puls över 90 % av max. Min klubbkamrat från Andrarums IF Tommy Olofsson kom förbi och uppmuntrade mig men jag hade som sagt ingen energi att lägga i en växel till. Ärligt talat trodde inte jag skulle ta mig i mål, jag tog mig med nöd uppför Karins backe med två kilometer kvar och vinglade fram och det var ett under att sjukhuspersonalen inte plockade av mig med drygt en kilometer kvar av loppet. Kom i mål tillslut med en tid på över 44 minuter sista milen, det var faktiskt två minuter långsammare än förra gången för sju år sedan. Den gången för sju år sedan var jag hela tio minuter efter 5,7 kilometers löpning så jag sprang alltså snabbare sista 25 kilometerna som 19- åring än som skidåkare på heltid (nästan) som jag är idag. Vägde då i och för sig bara 62 kilo medan jag väger drygt 70 kilo idag.

Efter mål

Var förstås oerhört besviken över insats och placering när jag kom i mål. Vinglade runt i målområdet som en premiärfylla för en tonåring. Hade svårt nog att både prata och att stå rakt. Har studerat resultatlistan och jag var inte ensam att springa långsamt på slutet av skidåkare/skidskyttar. Förutom utomjordingen Johan Olsson så låg de flesta skidåkarna mellan 1:58-2:03 timmar, med några få undantag utanför den tidsangivelsen. En klen tröst kan det tyckas vara för min del. Hade önskat att Lidingöloppet var mer kuperat såsom Jarvloppet som jag vann för några veckor sedan, då var jag bl.a. 13 minuter snabbare än Ida Nilssons dambanrekord, igår var hon sex minuter förre mig i mål. Det är skillnad från terräng till terräng. En seger var att jag inte fick kramp någonstans, bara i magen efter loppet. Får jag kramp så är det nästan alltid i magen speciellt i skidåkningen, jag vet inte riktigt varför men min mage gillar tydligen att få kramp. Jag fick massage efter loppet som gjorde att jag kände mig helt okej återställd idag, lite stela ben förstås men man kan gå normalt och jag har inte ont någonstans, så jag är nöjd. Däremot har jag träningsvärk i mina biceps. Att energin tog slut har sina förklaringar. Jag var inte förberrädd att springa så länge i sådan hög belastning samt att jag fick i mig för lite energi. Tror jag drack mellan 0,6-1 liter sportdryck. Kommer inte ihåg hur mycket jag drack förra Lidingöloppet men när jag har sprungit halvmaraton har jag faktiskt inte druckit något alls, kan och fick lite problem med magen och lite håll från och till under gårdagens lopp.

Siffror från Lidingöloppet enligt min Suunto- klocka.

  • Tid: 2:03:14 timmar
  • Distans: 30,01 kilometer
  • Snittempo: 4:04 min/km
  • Snittpuls: 176 (91 %)
  • Maxpuls: 185 (96 %)
  • Höjdmeter: 513 meter

Jag återkommer imorgon om vilken tid som gissade bäst vad jag skulle springa på igår.

Bilder:

Kunde i alla fall stå innan loppet.

Var så borta i Grönstabacken att jag missade att min mor stod där och fotade. Här i slutet av backen och jag är på väg om (tror jag)Östersundsbon/skidåkaren Erik Söderström Melin samt en tjej som blev 5:a tillslut. 

Inte nog att jag fick bo med dessa f.d. studiekamrater från Alnarp natten till söndag, de lyckades även genom att klara Lidingöloppet klara en Svensk klassiker, grattis Mathias och Annika. OBS, ölen är alkoholfri!

Väggade i Lidingöloppet

Tom blick och total slutkörd, att jag tog mig i mål och inte blev avplockat på slutet

Då var eländet över, gick som planerat i 23-24 kilometer och låg stabilt sub två timmar innan en stadig vägg stod ivägen för mig. Placeringen blev 144 och tiden 2:03:16. En längre rapport kommer imorgon.

Premiär på 2:orna

Östersundsrullen tidigare i år, då åkte jag på 2:or låneskidor som var från Skigo. Foto: ÖSK

Idag körde jag första träningspasset på mina 2:or (Elpex). Var på tiden, är snart oktober och om tre veckor blir det säsongens första snöläger utomhus. Kommer troligtvis hinna bli några pass på 2:orna innan det blir snöträning även i Östersund. En anledning varför jag inte har åkt på 2:or är att jag inte har tävlat klassiskt mer än en gång i år och den gången var det Östersundsrullen och på låneskidor. Anledningen idag att jag åkte på 2:or var att chefen (Zebastian) gav mig förmånen att åka på 2:or och han som vanligt på 3:or, allt för att jag inte skulle bränna för mycket krut till morgondagens Lidingölopp. Fungerade bra tycker jag.

Endast en dryg timmes totalåkning blev det och det var dagens fysiska aktivitet. Imorgon ta jag ett morgonflyg till Stockholm och sedan blir det vidare transport till Lidingö. Ska bli roligt, spännande och framförallt jävligt jobbigt imorgon, alltså springa, flyget går nog smidigt och snabbt.

Tankar kring Lidingöloppet, idrottsrasism o.s.v.

Fint längs vattnet. Få berömma kommunen att det nu finns en ny asfalterat bana för kidsen att åka skateboard och kickbike. Har även sätt en del vuxna att använda den nya parken. Mycket folk använder den, t.o.m. igår när det var kallt och regnigt.

Tänk vad en vilodag och en massagebehandling kan göra åt ens kropp. Vinglade fram i förrgår och det kändes som man skulle svimma när som helst när jag bara skulle försöka hålla 6 min/km tempo i mina löparskor. Idag däremot var kroppen pigg hela dagen när jag betade av dagens träning. Först blev det nästan två timmar lugnt skejt på Frösön, Härkebacken besegrades fyra gånger så antal höjdmeter landade på 624 höjdmeter. Passet började med att åka lite med Zebastian och sen själv. För första gången denna säsongen förutom när jag åkte Östersundsrullen åkte jag idag rullskidskejt ensam och kunde fokusera helt och hållet på tekniken. Den kändes faktiskt bra idag, lagom inför vintersäsongen, tror också en del pusselbitar föll på plats när vi tränade mycket teknik i Torsby i början av månaden. Kommer troligtvis blir en del rullskidskejt själv den närmsta månaden innan vintersäsongen drar igång på allvar.

Dagens förmiddagspass kunde slutat illa för min del då inte mindre än tre bilar tuttade och störde på sig att man åkte på vägen. Två av dessa bilister var även nära att preja ner mig i diket. Detta skedde nerför i 30 km/h i jämnhöjd med Vallaområdet. Som rullskidåkare eller cyklist är du extremt utsatt när du tränar på vägarna, man väger lätt om man jämför med andra trafikanter. Dessutom var det helsträckt linje och därför förbjudet att köra om just där de arga bilisterna åkte förbi mig, så man kan ju undrar vem som gjorde fel egentligen. Det här hade aldrig hänt om man kört traktor lika fort på samma ställe, undrar varför.

Finns inte så värst många vägar att åka där jag befann mig. Ett alternativ var att åka ner på en cykelväg en bit bort, genom bostadsområde och ett dagis, enligt mig ett sämre alternativ. När man är ute och tränar vill man vara i vägen så lite som möjligt. Ett exempel var att bara tio minuter tidigare hade jag kört upp på en gångväg för att släppa förbi en bakomvarande lastbil för att låta den åka förbi då det samtidigt kom en mötande buss. Problemet var att jag höll på att vurpa då det var uppgrävt mitt på gångbanan, utan någon form av varning. Ytterligare en anledning varför det alla gånger inte är så säkert att åka på gång- eller för den delen cykelvägar. Tidigare den här månaden så uppmärksammaste det att en bil med flit körde på ett gäng cyklister utanför Göteborg. Det kom även fram att dessa vansinnekörare till bilförare gör detta då de har en jobbigt personligt och att de tar ut aggressionerna mot sårbara trafikanter som t.ex. cyklister. Bittra jävlar alltså. Så snälla håll avstånden och passera först när det är säkert. Annars har de allra flesta här uppe väldig god förståelse för oss som tränar på vägarna, lyckligtvis.

På eftermiddagen tänkte jag testa löparbenen lite inför Lidingöloppet, brukar ofta samma veckan innan ett lopp springa en kortare tur i lätt kupering för att få en fingervisning om hur formen ligger till. Det kändes faktiskt bra när jag gav mig iväg, blev en vända runt Vallsundabron innan jag sprang tillbaka och vidare till gymmet på Östersund. Jag sprang nästan samma runda hem fast tvärtom då förstås. Blev en knapp timme och knapp 13 kilometer i mina Salomon S-lab Sense 6 som jag även tänkte springa i på lördag. Jag låg mer eller mindre runt ett i laktat under hela löpningen vilket gav ett snittempo på 4:34 min/km och snittpulsen landade på 138 ( 69%). Få tillägga att jag bor fantastiskt bra för att kunna träna löpning, jag kan antingen välja springa mina två första kilometer helt utan att ta några höjdmeter men jag kan även springa mina två första kilometer och hunnit med att plocka 150 höjdmeter, få förunnat.

Det ska bli väldigt spännande att springa Lidingöloppet på lördag, är nyfiken på vad jag kan göra men samtidigt har jag en enorm respekt för loppet. Den stora frågan för min del handla om hur länge benen håller. Man vill gärna vara en bra bit under 1:20 timmar efter två mil för att sedan har marginal och kunna överleva den sista milen som är den tuffaste. Jag har faktiskt en bra erfarenhet att jag sprang på 42 minuter sista milen sist jag deltog 2010. Då var jag 19 år och junior. Den gången startade jag längre bak och hade nästan 28 minuter första 5,5 kilometerna den gången. Jag sprang Lidingöloppet på 2:09:45 timmar 2010 och i år borde jag klara under två timmar tycker jag. Vill ner på 1:55 timmar men det blir svårt. Johan Olsson har ju sitt mål att springa under två timmar och då sprang han ändå milen på 33 minuter någonting nyligen. Få se hur det går på lördag, har fått in några förslag om vilken tid jag kan tänkas få. Jag lovar att det ligger fina priser om man gissar närmast rätt tid eller för all del på rätt tid. Bara att gissa.

Långt inlägg idag med men måste nämna vad jag körde på gymmet idag, kändes faktiskt bra där inne idag. För att vila benen så valde jag köra en benövning som är ganska explosive men sedan körde jag överkropp följande:

  • Chins med halvraka ben, 1×8 2×7 
  • Bänkpress, 6×65 kg, 3×70 kg, 2×72,5 kg
  • Tricepsdrag i maskin, 3×8 80 kg
  • Rodd i maskin, 3×8 80 kg

Körde även fyra olika övningar för bålen.

 

 

Bra onsdag

Di blåe gör 0-1.

Tänk att denna onsdagen har varit bra trots man inte har tränat och att vädret har varit allt annat än vad man kan önska sig. 4-5 grader och regn var det idag och jag har fortfarande inte sätt en enda bonde som har tröskat säden än på Frösön. Denna dag utan träning har inneburit att jag har hunnit med att beta av en hel del saker. Jag har en period just nu där jag har många bollar i luften och är mer än väl full sysselsatt. Förutom träningen så jobbar jag månaden ut som golftränare, vilket är sex timmar i veckan. Har en del grejer som ordförande för Centerpartiets ungdomsförbund i Jämtlands län att ta tag i. Dessutom studera jag två kurser just nu, en ekonomikurs på halvtid men även en kurs på 25 %. Den sistnämna är en kurs som heter Akademiskt skrivande på svenska. Jag tycker det är kul att man är sysselsatt, det var jag allt annat inte förra hösten då jag inte gjorde någonting p.g.a. hjärtstrulet. Dock är jag inte lika upptagen som jag var våren 2013 då jag avslutade mina studier på Alnarp samt redan hade börjat jobba i Oslo. Två veckor under den perioden jobbade jag 120 % och studerade två kurser på heltid samtidigt d.v.s. 200 %. Lägg då till att jag pendlade en gång fram och tillbaka mellan Skåne och Oslo. Det var rent teoretiskt mer sysselsatt än vad det fanns antalet timmar på dygnet. Gick bra då och jag är glad att man inte har så mycket att göra som jag har just nu.

Kursen Akademiskt skrivande på svenska kommer jag har nytta av många olika sätt, kursen hade varit bra att gå på innan man börjar studera på universitet/högskola egentligen. Jag har alltid haft svårt med språk och grammatik så kursen kommer jag har stor nytta av tror jag. Fick redan som liten extra hjälp med språk och skrivandet. Folk hade svårt att förstå vad jag sa och det hade inget med skånskan att göra men även idag har jag svårt att uttala vissa ord. Var väl lite som Sven (idioten) i filmen den enfaldiga mördaren. Sen kan jag blanda ihop ord som magnet och manet eller mojnade moonade t.ex. Jag gick även på privatlektioner när jag var liten för att få bukt på språket och skrivandet, kanske inte konstigt då man umgicks ständigt med kor som hade högst tvivelaktig kommunikationsmöjligheter.

Dagen började med att gå ner till stan och först få välbehövlig massage och sen vidare till biblioteket för att studera lite i lugn och ro. Trots man har vilodag tycker jag det är viktigt att man rör sig lite, en timmes promenad blev det idag och då är det lagom att gå ner till stan en sväng. Väl hemma igen så såg jag lite på cykel- VM som avgörs i Norge. Sedan vidare till golfbanan för dagens träning, många ungdomar idag trots det bistra vädret.

For sedan vidare till kvällens allsvenska match mellan Sveriges bästa lag i Europa Östersund FK och Sveriges bästa lag i Sverige Malmö FF, en tabell ljuger aldrig brukar man säga. Missade första kvarten men fick se MFF ta ledningen två gånger om men slutet av matchen blev minst sagt dramatiskt. Jag tyckte MFF skulle stängt matchen då de var det bättre laget men icke. Man kan väl säga man fick valuta för pengarna. Tur också att himlen fick lysa lite himmelsblått denna vecka, har annars hittills varit en gråtrist vecka här uppe i norr. Kul var det att höra lite skånska röster som håll flabben där borta och sånt. Annars påminde bortasupporterna mycket likt Blådårar 2 som man faktiskt såg på bio i Tomelilla i början av 2000- talet Skånska är faktiskt inte så dumt ändå, fast vi skåningar kallas danskar lite då och då.

 

 

 

Höst

Var kallt att vara golftränare ikväll, långkalsonger, tumvantar med mera fick man ha på sig. Kändes i hela kroppen när man träffade en halv taskig järn 4:a.

Det märks verkligen att det är höst här uppe nu. Dagarna blir kortare och kyligare, dessutom är den kyliga luften härlig att tränar i. Luften känns liksom friskare. Idag var inget undantag, tre grader blöt asfalt var dagens förutsättningar när jag och Zebastian tidigt gav oss ut på ett pass. Tungrullat värre, fick vi t.o.m. använda benen utför velodromen ner till snöhögen. Blev intervaller idag på Marwe skejt och även idag tog det ett tag innan pulsen ville gå upp. För första gången på bra länge känner jag mig sliten, inte konstigt då sen förra onsdagen har blivit inte mindre än elva pass varav endast tre har varit i lugn distansfart. Har blivit tre intervallpass med Zebastian samt ett impulspass. Själv så har jag mäktat med två intervallpass samt ett distanspass med inslag av 4×2 minuter maxstakning. Har även tränat ett spänst pass (idag) och inte mindre än tre styrkepass. Inte konstigt att det känns i kroppen.

På eftermiddagen så blev det som sagt en kortare tur på en dryg timme och nästan en mil i löparskorna. Körde spänst (grodhopp, enbenshopp och stegringar) i tre set, mellan varje set så blev det ett varv runt elljusslingan som mäter 2,2 kilometer. Var till en början som ett lik men piggnade till på slutet. Ska bli skönt med vila imorgon och framförallt välbehövligt.

Stak och gym + skidgångsintervaller

Blir dessvärre inte snyggare än så här efter ett intervallpass, få lära mig redigera bort mig själv på mina selfies. Utsikten däremot är desto finare, trots dagens gråa trista väder.

Ny vecka och nya möjligheter som man brukar säga. Hann knappt hem igår och äta innan man skulle sova och sen upp tidigt idag för att träna igen. Blev stakning kuperat i en och en halv timme på morgonen, 500 höjdmeter plockade vi idag och i en brant så stannade faktiskt klockan på autopaus, gick tydligen långsamt där. Jag använder autopaus för jag vill veta exakt hur mycket man tränar, sen kan man få se den effektiva träningstiden i Strava med då den bara räkna tid när man är i rörelse. I tunneln i Torsby blir det oftast mer tid än vad man hinner åka men det beror på att min klocka inte hitta någon GPS och vet därför inte när man står still.

Efteråt stakningen blev det direkt till gymmet för att beta av följande program idag:

  • Bänkpress 1×8 60 kg, 1×5 65 kg, 1×3 70 kg
  • Hamstringscurl, 3×8 34 kg i maskin
  • Chins med raka ben (90 grader) 3×4
  • Rodd i maskin, 3×8 150 kg
  • Enbenspress, 3×170 kg på varje ben

Körde ytterligare tre övningar, en explosiv benövning där jag tar kraftfulla benlyft upp på en låda. Dessutom körde jag två övningar till från mitt gamla program jag körde tidigare under säsongen. Trots jag var ganska mör i musklerna efter stakningen idag, kunde jag trots allt göra mitt troligtvis bästa bänkpress någonsin för min del. Har ett personligt rekord på 72,5 kilo men idag lyckades jag lyfta 70 kilo tre gånger trots det var sista setet.

På eftermiddagen väntades det skidgång i Gustavbergsbacken. Värmde upp ditt och gick en sväng upp innan jag körde mina sex vänder upp där jag endast gick d.v.s. skidgång, även om det faktiskt planar ut i mitten. Backen är 370 meter lång och man tar 93 höjdmeter, bra brant lutning kan jag lovar.

Siffror från skidgångsintervallerna:

  1. Tid: 3:29 min – Snittpuls: 157 (81 %) – Maxpuls: 167 (87 %)
  2. Tid: 3:31 min – Snittpuls: 162 (84 %) – Maxpuls: 170 (89 %)
  3. Tid: 3:28 min – Snittpuls: 163 (85 %) – Maxpuls: 173 (90 %)
  4. Tid: 3:25 min – Snittpuls: 166 (86 %) – Maxpuls: 174 (91 %)
  5. Tid: 3:29 min – Snittpuls: 165 (86 %) – Maxpuls: 174 (91 %)
  6. Tid: 3:25 min – Snittpuls: 166 (86 %) – Maxpuls: 175 (91 %)

Regnade en del under passet och det har även kommit en del regn på senaste tiden så dagens skidgångpass var stundtals en hal historia. 3:28 min hade jag i snitt och det är två sekunder långsammare än sist, tror det kan beror på att det var lite mer halt idag. Dagens tider är annars klart respektabla. Dagens skor jag använde var annars Inov 8 X-Talian 190, de tycker jag ofta har väldigt bra grepp. Hade låg puls idag men det tror jag beror på sliten kropp som kört mycket intervaller på senaste tiden och även dagens styrka på förmiddagen kan ha påverkat, trots över fem timmars vila mellan styrkan och intervallerna. Eftersom jag fick ta en extra vilodag förra veckan så missade jag en bra träningsdag som jag hade tänkt bruka väl så jag har fått planera om så har det nu blivit att kroppen fått lite mer stryk på sistone, mer än planerat. Benen blev hur som helst stumma och det var bra. Kom även över 90 % av max vilket är något som jag inte alltför ofta har varit över denna säsongen. Har galet få timmar över 90 % av max, har trots det gott bra på tävlingarna jag har genomför hittills i år och det är just tävlingarna jag har samlat på mig mest A3-A3+. Lyckades köra dagens intervaller något snabbare på slutet. På 4:e intervallen hade jag dessutom en tjej att jaga. Psykisk alfahane som man tycks vara det som gjorde att jag fick fart på benen tydligen, i all fall om man kollar på klockan. Så kan det ibland vara.

Stakintervaller, kyrkoval, golf och skejt

Då var denna söndag och denna vecka till historien, en lång sådan för min del. Började med stakintervaller med Zebastian på förmiddagen. Sen blev det en timmes sömn när man kom hem. Eftermiddagen bjöds på att man röstade i kyrkovalet, en demokratiskt rättighet att göra det. Drog sedan vidare till golfbanan för söndagens träning, kanske bli någon ny golfstjärna där, man vet aldrig. En golfstjärna är Anna Nordqvist som vann sin andra major idag, det är riktigt mäktigt gjort. Direkt efter golfträningen så gav jag mig tillbaka till Östersund för ännu ett pass med Zebastian. Två timmar skejt blev det och mörkret hann nästan komma innan man var klar med dagens träning, det går mot mörkare tider nu.

Långtur + styrka

Fin fjällmiljö man har som utsikt när man är på jobbet, en bild från i maj, hade lika mycket kläder idag som då. Foto: Patrik Modin

Dagens träning blev drygt tre timmar stakning på förmiddagen och styrka på kvällen tillsammans med Zebastian. Kallt, rått och grått idag när vi stakade i den fina miljön som finns omkring Östersund, inte illa att ha fjäll som bakgrund när man tränar. Var lite mör i överkroppen på kvällen då det var styrka på programmet. Var lite segt med överkroppsstyrkan kan jag lovar men benen var desto starkare, bra så.

Nu väntar lite lördagsmys…….med mig själv förstås, vad trodde ni? Ska bl.a. se en av Sveriges bästa filmer enligt mig Den enfaldiga mördaren, ett av den nyligen bortgångne Hasse Alfredson mästerverk. Filmen har spelas in precis vid mina hemtrakter så man lär nog få lite hemlängtan. Ska förövrigt ner till Skåne om tre veckor. Få också tillägga att Stellan Skarsgård är en riktigt bra skådespelare, det är faktiskt han som spelar idioten i filmen.

Rullat lite på 3:orna

Inte ofta jag nämner vilka rullskidor jag åker på men i stort sätt åker jag bara på Elpex 3:or när jag åker klassiskt och Marwe 6:or när jag åker skejt. Marwe 6:or rullar i princip lika fort som klassiska 3:or. Idag har man bara använt mina 3:or, ganska så mycket faktisk. Det hela började med klassiska intervaller med Zebastian. Idag/igår blev det också officiellt att vi är uttagna till Paralympics.

På eftermiddagen var jag ute på de där 3:orna igen för att genomföra dagens andra pass. När jag kör själv så utgår jag nästan alltid hemifrån Frösön, idag var inget undantag. Väl uppe på rullskidbanan så stötte jag på juniorlandslagsåkaren Jacob Nystedt, så vi hängde på varandra i sisådär en timme. Vi träffades första gången på lägret i Boden i början av augusti, där vi även bodde tillsammans med killgänget i juniorlandslaget. Kul att hänga med Jacob en stund på den fina rullskidbanan som finns här. För min del var det stakning som gällde och det var lite styvt i vissa backar, de har bl.a. nyligen asfalterat en ny bit där som på vintern är en saxbacke 6/7 dagar i veckan, i bästa fall ska det tilläggas. Hur som helst avslutade jag med att köra 4×2 minuter med maxinsats, två uppför och två lite flackare. Eftersom det blev intervaller tidigare på dagen så fick jag inte upp pulsen så värst bra nu på eftermiddagen. Inget konstigt alls för mig och jag tycker faktiskt jag åkte helt okej. Svårt att jämföra tider nu när hösten har kommit med kallarare väder och dessutom var det fortfarande blött i de skuggigare partierna efter nattens regn. Åkte sedan hem och var nöjd så över denna fredagen. Kan tillägga att jag lyckades med konstycket att få kramp under förmiddagspasset men också lite lätt på eftermiddagen men det släppte allteftersom. Märkligt då jag annars bara bruka få kramp när jag kör långlopp, något som jag i princip fått i alla långlopp på snö förutom när jag blev 2:a i Ymerloppet 2015.

Totalt slet jag hjul i 62,25 kilometer, inte fy skam det.