Författararkiv: Johannes

Tränat på lite

Florian och jag efter slutfört kvällens stakpass. Florian är som bekant från Österrike men bott i Östersund några månader som utbytesstudent för något år sedan. Han är även vän med den Östersund kända österrikaren Philipp Bachelotelli. De två åkte Reistadloppet 2017 och Philipp sa att det inte behövdes några klassiska skidor så de stakade loppet vilken inte många i eliten gjorde det året, styvt! 

Ingen tävling idag och heller ingen tävling imorgon, så jag och Carina och hennes tillfälliga guide Florian har tränat på ganska hyggligt denna fredag, först en dryg timme med henne på förmiddagen och sen på eftermiddagen blev det styrka och 50 minuter stakning. Styrkepasset hann man med 15 minuter magträning, benpress, tricepsdrag i maskin och ytterligare övningar i maskin (en ben och en överkropp) som jag ej kan namnet på. Eftersom det inte finns så värst mycket spår här i Vuokatti så blev stakrundan över 13 kilometer lite drygt i kuperad fin terräng, där snittpulsen landade på stabila 125 (64 %) och var allmänt trevligt med bra förhållanden och sällskap.  

2:a idag + ett längre tröskeldrag

Ny dag och ny dag med tävlingar. Idag var det den udda distansen 2,5 kilometer för tjejerna, det dubba för killarna. Blev två fall på skejtskidorna idag, så vi fick nöja oss med 2:a platsen men det är bara att gå vidare och komma igen. Skidorna gick tydligen bra idag också så det var skönt att höra att man kan valla ibland åtminstone. 

Resultat

På kvällen var jag ute själv och snurrade på dagens bana då jag körde sex varv plus ett två kilometervarv vilket såklart mätte 17 km, detta på skejtskidorna i tröskelintensitet. Dessa siffror blev det:

  • Tid: 46:09 min
  • Distans: 17,04 km
  • Snitthastighet: 22,1 km/h
  • Snittpuls: 165 (85 %)
  • Maxpuls: 175 (91 %)
  • Höjdmeter: 472 km

Stabil känsla där det var skönt att det gick ganska lätt att åka, jobbig bana annars att man måste ligga på hela tiden men det var varken dåligt eller bra tror jag. 

Weltcup gewinnen

Hela det östrikiska laget, t.v. jag, Carina, Florian och Wolfgang.

Idag lyckades vi Team Austria vinna dagens tävling i klassiskt, även om vi kanske hoppas på bättre åkning så blev det trots allt vinst. Inte lätt att åka sitt första lopp som B1 som menas att man åker med svarta glasögon och inte lätt heller att åka med en helt ny guide även om de kommer från samma land och förstå varandra väl rent språkligt. Men det gick vägen och de var nöjda med skidorna, vackert så. De körde tre varv på en 2,5 kilometersslinga och vann tillslut med en dryg minut. 

Förutom att testa skidor (klassiskt) på förmiddagen blev det även testning av nio olika skejtpar på kvällen som alla skulle vallas och testas, så har fått några minuter minst sagt på skidorna idag även om man inte har tävlat själv.

Annan träning jag hunnit med idag har varit ett sent kvällspass på hotellet. Jag körde tio minuter core och sen enbenpress (3×8 på 80 kg), tricepsdrag (3×8 på 40 kg) i maskin, bänkpress och axelpress. Lite oklart vad jag tog i bänkpress och axelpress då jag inte riktigt visste vad stången vägde men trött blev jag vilket jag fortfarande är efter en intensiv men rolig dag. 

Testat skidor

Carina, Florian, jag och den mongoliske ledaren/vallaren som vi delar vallabod med.

Idag har vi (jag och Florian som är tillfällig guide åt Carina) testat skidor, både glid och fäste. Roligare än så har jag inte mer att berätta idag, förutom att det är säsongens första världscuplopp imorgon, där det väntas 7,5 kilometer klassiskt.

Första dagen i Vuokatti

Efter mycket och men så kom tillslut våra skidor till Voukatti, av någon konstig anledning kom de inte med på planet igår så vi kunde inte åka skidor med vår egen utrustning idag. Däremot så lånade vi ihop några från det tyska laget, själv så fick jag nöja mig med skidor och stavar som var lika långa, en aning svårt att skejta i en timme men det gick bra. Innan dagens träning så blev det även en tur till Kajaani där Carina skulle klassificeras till vilken klass hon ska åka i. Eftersom vi inte hade någon transport så åkte vi med det vitryska laget och väl på plats vid delar av det koreanska laget lokalisera vad vi skulle någonstans på det finska sjukhuset, där en läkare från Iran stod till förfoga. Med denna internationella samarbetsvilja så kan man tycka att det är en aning konstigt att det är så svårt för åtta svenska partier att bilda regering. 

I Finland

Fin utsikt från där man ska bo den kommande veckan, bild från förra året.

Efter jag hade haft en föreläsning till mina klubbkamrat i Ski Team Skåne igårkväll i Bruksvallarna har jag rest i princip hela tiden förutom natten sömn. Har kanske inte direkt varit problemfritt. Stora delar av gårdagens bilresa kördes på oplogade vägar med upp till cirka tre decimeter snö, inte många som tydligen kunde eller vara villiga att jobba en lördagskväll. Själv så klarade man sig oväntat bra med min tvåhjulsdrivna bil. 

Resan idag var lite stressigt att komma iväg, var längesen man reste med så mycket bagage igen även om det var mest Carainas saker, jag åker med som ledare, serviceman och vallare, vad det nu kan innebära. Kul med något nytt hur som helst. Väl i Stockholm så var vi redan försenade lite men hade tur att en som skulle hjälpa behövande med assistans kom till undsättning för oss och innan han förstod vi var fel personer han tagit med så var vi redan på väg att åka raka vägen till utrikesterminalen och gaten där vi skulle ta nästa flyg. Väldig tur hade vi. Nu sitter vi på Helsingfors flygplats och väntar på resterande i det österrikiska laget och nästa flyg till Kajani och sedan buss till slutdestinationen Voukatti, där det i veckan bli världscupstävlingar.

Sista lägerdagen i Bruks för denna gång

Bild från första lägerdagen.

Idag har det varit riktig vinter med ymnigt snöfall under i princip hela dagen men det hindrade inte mig att köra blandade blytunga skejtintervaller. Körde några olika varianter av de något kortare slaget som följande såg ut:

  1. Tid: 1:55 min – Snittpuls: 167 (87 %) – Höjdmeter: 27 m
  2. Tid: 4:17 min – Snittpuls: 173 (90 %) – Höjdmeter: 64 m
  3. Tid: 1:58 min – Snittpuls: 170 (88 %) – Höjdmeter: 24 m
  4. Tid: 6:41 min – Snittpuls: 169 (88 %) – Höjdmeter: 82 m
  5. Tid: 2:03 min – Snittpuls: 170 (88 %) – Höjdmeter: 20 m
  6. Tid: 3:21 min – Snittpuls: 171 (89 %) – Höjdmeter: 51 m
  7. Tid: 1:13 min – Snittpuls: 170 (88 %) – Höjdmeter: 20 m

Eftersom det blev ett sent intervallpass igår så var kroppen lite seg idag, kände mig ändå rapp i början av intervallerna men orkade inte riktigt fullt ut och hade lite svårt att komma upp i puls idag. Samtliga intervaller var olika, alla gick uppför men hade ändå en hel del nerför här och där men hade mer höjdmeter än fallmeter på samtliga intervaller. 

På eftermiddagen hade jag äran att ha den mer skidvana gruppen där jag plågade de emellanåt ganska hårt. Nu väntas bara en föreläsning av mig, om mig själv innan jag styr Forden till Östersund.  

Kuperad tröskel i Bruks

Ytterligare en bild från arkivet, även denna från klubblägret 2015 som Oskar Henriksson tog, han som annars bruka vara min personliga fotograf men inte här, kan beror på att jag inte har frågat honom förstås och ha mig själv att skylla.

Idag blev det ett ledarpass för min del på förmiddagen, ytterligare en nybörjargrupp hade man som var riktigt duktiga. På eftermiddagen fick jag till ett eget pass som var ett längre drag tröskel i den klassiska stilen. Var en aning lat och vallade inte om utan kletade på ordentligt med burkvalla på mitt redan befintliga klistervalla. Funkade dock bra men hade fantastiskt dåligt glid i förhållanden som redan inte var alltför snabba så inga drömsnitt på tröskeldraget. Jag körde kort och gott stora delar av den fem kilometer långa slingan som normalt bruka användas när det är snöpremiär här. Fyra varv blev det och hade följande siffror:

  • Tid: 54:56 min
  • Distans: 16,21 km
  • Snittpuls: 170 (88 %)
  • Höjdmeter: 503 m

Ett stabilt bra genomförande av pass även om jag började få problem att få fast skidorna i de branta delarna under andra halvan av passet. Behöver träna mer att få fast skidorna när jag är trött, även om dagens pass är en bekväm form av intervaller som kändes att man kunde köra en timme till i samma intensitet utan problem. Fick även sällskap av Adam av andra halvan av sista varvet så lite högre puls blev det då men det är nog bra att skrämma upp den sådär lite på slutet av själva intervallpasset.

Fina förhållanden i Bruksvallarna

Jag och Oskar på Mittåkkläppen under klubblägret i december 2015, lika vackert väder idag men inte lika mycket snö.

Då befinner man i skidparadiset Bruksvallarna, här är det inga plusgrader kan jag lova. Det var kallt men roligt att få träna en nybörjargrupp på första lägerdagen, åkte sen några kilometer själv för det var så fina förhållanden med fina spår där skinskidorna fungerade klockrent.

Innan avresan till Bruksvallarna så hann jag med ett tidigt morgonpsss med Carina, blev åtta kilometer testrace och faktiskt hennes första ”race” sen Paralympics i mars månad, gick bra och otroligt vad fort det kan gå när man inte ser.

Vallat inför Bruks

Då så har man vallat lite skidor som avslutning av denna dag. Eller egentligen har jag vallat tills morgondagens pass med Carina, två pers är likamed dubbelt upp. Vi var även ute på ett klassiskt pass på förmiddagen med typ alla andra skidåkare så man hade gott om sällskap.

Imorgon drar man som sagt till Bruksvallarna där det väntas klubbläger vilket innebär ett stort gäng glada skåningar.