månadsarkiv: mars 2017

Ljusare tider

Testade morgondagens bana i Grönklitt idag.

Inte nog att vi går mot ljusare tider och allt längre dagar, även min tillvaro har börjat ljusna igen om än temporärt möjligen. Igår fick jag reda på att Folksam kovänder och försäkra min operation om knappt två veckor. Ett skönt och lättat besked som jag fick. Några timmar senare så blev jag glatt och lite oväntat vald till ny distriktsordförande för CUF (centipartiets ungdomsförbund) i Jämtland Härjedalens län. Fantastiks kul och hedrande på alla sätt, blir nog bra det där. Hoppas det är okej skåningar? Kommer ner ditt om en vecka ungefär så få se om jag hunnit blivit bannlyst innan dess. Den som lever få se. Hade varit bra att komma ner till slätterna på Österlen och tillbringa lite tid på havsnivå. Har problem med ögonen i den torra luften i inlandet av Norrland.

På tal om ljus tillvaro så var det ett riktigt fin skiddag som Östersund bjöd på denna sista mars dagen. Soligt, ett par minus grader och lite vit efter nattens snöfall gjorde att det var ett nöje att åka idag. En och en halv timme lugn åkning blev det med Zebastian, ibland gick det lite tungt i nysnön där det ännu inte var pistat.

Åkte sedan söderut till Orsa Grönklitt och åkte en sväng på morgondagens bana. Tre varv blev det på den knappa fem kilometers bana som vi även imorgon ska åka tre varv. Ni som har varit där känner nog till banan hyfsad, stor del av banan är i princip samma som det är i början och slutet av alla långlopp som går här. Dessutom åker vi lite på elitfemman och elittian tror jag. Har bara åkt dessa slingor en gång tidigare. Då åkte jag med Axel Bergsten minns jag, längesen jag såg till den killen, någon som vet var han håller hus? La under den knappa timmen man var ute i, fem fartökningar i sprintfart i ungefär 30 sekunder. Känslan är ändå bättre än tidigare i veckan, finns i alla fall en tedens att man återhämta sig emellanåt. Lite mörker är det ju ändå trots det ser lite ljusare ut på alla håll och kanter

Fortfarande osäker om startar imorgon men skejtskidorna är åtminstone vallade och redo.

Artikel i Ystads Allehanda + annat

Kan börja detta inlägg med att jag var med i lokaltidning i sydöstra Skåne, d.v.s. Ystads Allehanda. Kan tyvärr inte länka till artikeln men det går att läsa hyfsad på bilden ovan som är skriven av Jan Ohlsson.

Har annars varit i det sociala hjulet idag. Började med ett stakpass med Zebastian på morgonen. Kan tyckas svårt att vi kan vara sociala med det går faktiskt utmärkt men idag var det lite mindre av den varan då det blev korta intervaller som gällde. Känslan var ändå bättre än sist men fortfarande dålig. Känns bra i början men återhämtningen är riktigt bedrövlig så det blir jobbigt på slutet. Känner mig lite som en ko som släpps ut på grönbete, pigg och glad i början men efter ett tag så rinner snoret och du flåsar högt. Tro mig, så är det.

Siffror från intervallpasset:

  1. Tid: 3:04 min – Distans: 0,64 km – Snittfart: 12,5 km/h – Snittpuls: 163 (84 %) – Maxpuls: 170 (89 %) – Uppstigning: 42 m – Nedstigning: 0 m
  2. Tid: 3:00 min – Distans: 1,16 km – Snittfart: 23,1 km/h – Snittpuls: 163 (84 %) – Maxpuls: 174 (91 %) – Uppstigning: 13 m – Nedstigning: 30 m
  3. Tid: 3:30 min – Distans: 1,23 km – Snittfart: 21,1 km/h – Snittpuls: 171 (89 %) – Maxpuls: 178 (93 %) – Uppstigning: 20 m – Nedstigning: 9 m
  4. Tid: 2:43 min – Distans: 1,14 km – Snittfart: 25,2 km/h – Snittpuls: 175 (91 %) – Maxpuls: 184 (96 %) – Uppstigning: 11 m – Nedstigning: 30 m
  5. Tid: 1:41 min – Distans: 0,56 km – Snittfart: 19,9 km/h – Snittpuls: 174 (91 %) – Maxpuls: 185 (96 %) – Uppstigning: 10 m – Nedstigning: 0 m
  6. Tid: 3:14 min – Distans: 1,23 km/h – Snittfart: 22,6 km/h – Snittpuls: 180 (93 %) – Maxpuls: 188 (97 %) – Uppstigning 17 m – Nedstigning 16 m

Fortsatte sedan min sociala linje med att hänga med till stadens universitet och pluggade lite där med sällskap, ny kurs nu. Blev sedan lunch på Plaza och sen hängde man i biblioteket en stund med pensionärerna. Sen hem och ta det lugnt lite själv, har ju inte träffat så mycket folk som idag som jag gjorde under hela den dystra hösten förra året. Mer blir det idag, ska på möte i ett ungdomsförbund och det är inte Sverigedemokraternas ungdomsförbund, detta trots jag läser nordisk historia. Är ett mycket bättre, så det är bara att gissa.

 

 

Ny operationstid och Grönklitt till helgen

Sist jag tävlade själv i skejt var Bruksvallspremiären i november, kanske till helgen är det dags igen. Foto: Lisa Johansson/ÖP.

Fick besked i slutet av förra veckan att jag har fått en ny operationstid i Stockholm, bra det så långt. Mindre bra är att Folksam som jag är elitförsäkrat av inte tänker försäkra denna operation. Det hela blir bara mer ironiskt och en smula små kränkande, då det är just dem som är en av huvudsponsorn i parasportsförbundet. De borda vara mer än hjälpsamma att hjälpa till kan man tycka. Är visserligen inte huvudpersonen som tävlar i ett Paralympics nästa år, men jag är en viktigt pusselbit som gör att jag behöver vara fullt frisk för att utföra mitt arbete i hela processen. Den här vintern har jag mer eller mindre blivit hjälpt av konstgjord andning i form av att ta betablockerare som har gjort att jag kan hålla på, om än i en begränsad form. Det är som EU skulle subventionera häst och vagn istället för en traktor till en lantbrukare. Ett alternativ, men ett sämre och mindre effektivt alternativ.

Tid för operation är den 12:e april men det blir bara av om hela processen löser sig inom kort eller rättare sagt den här veckan. Annars blir det troligtvis framflyttat och man kan väl ge sig fan på att det blir i maj eller senare istället då barmarkssäsongen redan ska vara i full gång. Finns en anledning om varför exempelvis Calle Halvardsson redan avslutat säsongen och opererat hans bihålor. Detta för han ska vara i full träning i början av maj, då alla skidåkare dra igång barmarkssäsongen. Få se hur det blir för min del, få jag mot allt förmodan inte hjälp av försäkringen som jag faktiskt ha och då ingen ekonomiskt stöttning för operationen så kan man lika bra lägga av redan nu och tillägna livet åt andra saker. I nuvarande kommer jag aldrig att kunna bli så bra jag har varit förut, vilket tär på motivationen och självförtroendet.

Trots man är helt ur slag så kommer jag åka till Grönklitt till helgen. Där går Grönklittsjakten men jag är osäker till start, blir fin vårskidåkning om inget annat. Blir kul oavsett då det var ett tag sedan man såg sina tradd- skidåkarkompisar. Hur det än blir är det viktigt att få alla referenser om hur min kropp reagera i maximalt ansträngning, en belastning som jag inte riktigt har varit i sen SM- stafetten i början av februari eller fram tills igår egentligen. Kan läsa mitt inlägg igår när det blev lite intervaller. Hade annars tänkt köra intervaller idag istället men fick mitt jobbiga igår istället så det blev en lugn dag idag med promenad in till stan och kvällsstyrka med Zebastian. Jag är skrämmande svag just nu kan jag säga. Pinsamt.

Pulshöjande

Jag drar Freya i solskenet. Foto: Viktor Asking

Började denna morgon med att hämta upp Freya och Viktor från klubben, som tydligen redan saknade mig så mycket att de ville komma till Östersund. Kul. Vi åkte iväg till skidstadion i stan och åkte föga oväntat lite längdskidor. Fina förhållandena idag, sol ibland och bra spår för det mesta. Nästan två timmar klassiskt blev det och sista timmen hade vi sällskap av Trillevallens Sofie Björklund, trevligt.

Efter lunch och promenad så lämnade jag Freya och Viktor på flygplatsen. Glädjande att de ville komma hit och hälsa på, det får gärna fler göra. På eftermiddagen byte jag sällskap och åkte en timme med Zebastian. Skejt denna gång och vi bestämde att köra lite intervaller. En vecka utan medicin nu har gjort sitt, skyhög puls hade man. Låg som mest på 188 (97 %) av max idag utan att det gick så värst fort. Sista intervallen skulle gå i ett tempo med ett snitt på 85 % (164), hade 87 % (169) trots det knappt var styrfart. Låter förstås konstigt för en vanlig människa men jag tar det hela med ro. Har under hela vintern tagit betablockare som gjort att jag inte har kunnat bli bättre rent fysiskt, enbart tekniskt. Facits märktes idag och under de senaste dagarna då pulsen generellt varit mycket högre än tidigare, eller ska man säga normal och mer korrekt visande. Är egentligen inte bättre just nu men hoppas det blir en ljusning framöver. Det hela kan låtas förvirrande men det är som det är.

Klubbkamraterna Freya och Viktor.

Tillbaka i vardagen igen

Idag åkte vi vårt första gemensamma pass sen asienäventyret.

Sådär ja, var man tillbaka i gamla rutiner igen. Morgonpass kl: 8 med Zebastian idag, inte första gången direkt. En timme åkning (läs promenad) blev det i de fantastiska förhållandena som det var på skidstadion idag. Det fanns snö och det var väl det som var bra idag, resten hade mer att önska. Efter senaste tidens blåst så var det en hel del kvistar och kottar i spåren idag, dessutom var det mjuk och blött på sina ställen efter senaste tidens plusgrader. Var som mest tio grader varmt idag. Det gick att ta sig fram åtminstone, är väl såna förhållanden så här års skulle jag tro. Ingen aning, har ju inte bott här tidigare.

Åkstilen idag var klassiskt på skintec, 11,5 km/h var dagens snittfart. Hade trots detta en medelpuls på 133 (69 %), nära 30 slag högre än tidigare i vinter på distanspassen. Nu är det så med sparsam träning den senaste tiden samt att jag slutat ta min hjärtmedicin (betablockerare), så är jag ganska lugn över snittpulsen idag.

Blåst i singelstaden idag

 

Sundet mellan Frösön och Östersund, en fin höstkväll i oktober förra året.

Då är man återigen tillbaka i Östersund, staden med mest singeltjejer i Sverige. Inget som jag har märkt av alls, kan beror på att jag numera aldrig befinner mig i staden. Har ju varit borta i tre veckor nu och många veckor totalt i vinter, så ungkarlslägenheten är mer som en övernattningslägenhet numera.

Vaknade annars i ett stormigt Edsåsdalen denna morgon. Var mer likt en januaridag i Skåne, fem plus och blåst. Sista söndagen den här månaden var också dagen vi ställde fram klockan en timme, skönt att få lite ”skjuts” att återställa sig helt till svensk tid, då man nyligen kom hem från Japan. Har annars vaknat tidigt på morgonen sen jag kom hem från Sverige, vilket inte är så konstigt.

Hade tänkt att åka lite skidor denna dag när man ändå var i fjällvärlden men vädret avskräckte en så jag åkte hem istället. Börja väl bli en solskensåkare vid denna tiden på säsongen. Varit kul att tillbringa lite tid med mina klubbkamrater igen. Skönt att vara i sin lägenhet igen, har fixat lite små grejer. Har varit borta länge så man har fått betala av lite räkningar och tagit bort mina vissna blommor bl.a.

 

 

 

 

Årefjällsloppet

Målgång damer.

Har varit langare idag, inte droglangare utan dricklangare för våra åkare i klubben. Var kul och det gick bra. Lite sugen var man förstås att åka men mina skidor med tillbehör vet jag fortfarande var de finns.

Grymt kul att det blev svensk seger i form av Britta  Johansson Nordgren och en fin tredje plats för Oskar Kardin i den brutalt tuffa avslutningen i en slalombacke. En annan liten backe är ju Peak Performance Vertical där vi sprang från Åre torg till Åreskutan förra sommaren. Då spurtslog jag Kardin om man nu kan det i ett sådant lopp. På den tiden hade jag i alla fall ett starkt hjärta som slog. Tider det.

På eftermiddagen, lagom till sista åkaren var i mål åkte jag ut en sväng på dagens bana. Åkte från målet i Edsåsdalen och vände strax innan Ottsjö och åkte tillbaka. 27 kilometer på två timmar hann jag med. Snittpuls på 125 (64 %) och 530 höjdmeter plockade jag på dagens runda. Fick låna pjäxor och skidor som var Madshus nanosonic intelligrip, skinskidor alltså. De fungerade bra och de gled framförallt bra och högg inte när man tryckte på.

Dameliten startar, där Fia och Freya startade.

Adam körde ovallad på den tuffa banan.

 

Från Tokyo till Vålådalen

Skåneeliten!

Från Tokyo till Vålådalen på ett dygn, snacka om kontraster. Världens största stad till världens vackraste fjällmiljö.

For i väg i morse och hämtade Egil som är klubben ordförande, mäktigt att göra det. Man kände sig som en privat chaufför som körde någon betydande person och det är Egil verkligen på många sätt. Tur att det var han jag plockade upp, för norrmannen är alltid pratglad, vilket var bra då jag var trött och inte riktigt har ställt om mig till svenskt tid. Snack om allt mellan himmel och jord.

Väl framme i Vålådalen, mötte vi upp de andra ifrån klubben som åker morgondagens Årefjällsloppet. Jag kommer inte åka loppet, utan kommer att langa och bara vara åskådare, något som jag faktiskt har velat göra denna vintern. Kul det med. Har alltså byt från Sverigekläder till Skånekläder.

Efter drygt två dygn så har jag lyckas få träna lite igen, det gillade min kropp. Vi åkte början av morgondagens tuffa bana. Eftersom mina skidor, stavar och pjäxor inte kom igår så stakade jag på mina gamla skejtskidor på mina gamla skejtpjäxor och stavarna jag använde var mina backrace stavar för skejt som är 157,5 centimeter långa. Var lite trött emellanåt när jag åkte, och något högre puls än vanligt kanske men det berodde nog på att jag har vilat länge från träning. Var pigg muskulärt och stakade mest men blandade lite tjuvskejt ibland, något som jag skriftligen är bra på. Det har jag nämligen papper på att det är så. Den effektiva snittpulsen landade på 118 (61 %) på de knappa 70 minuterna man åkte idag. Ingen juniortänk kring hur länge man är ute, man tränar inte när man stå still.

Landat i Sverige

Så här flög vi idag, hade varit mer troligt vi stått på isbjörn än någon människa om vi hade störtat, troligtvis mer död än levande men ändå.

Sitter på Arlanda och vänta på ett flyg som ska ta oss hela vägen hem är det tänkt. Jag vet inte hur många gånger jag har använt just den meningen denna vinter i något inlägg på bloggen men man har spenderat många timmar på Arlanda i vinter, tja ganska många andra för den delen med. Vi lämnade ett snöigt Sapporo kl: 5:30, är nu i Sverige och detta dygn borde bli 32 timmar långt då det är åtta timmas tidsskillnad mellan Sverige och Japan. Tänkt om man ständigt hade så många timmar på ett dygn. Har egentligen inte hänt så mycket trots alla dessa timmar, har mest suttit på flyg och har man inte gjort det så har man suttit på en flygplats, precis som nu alltså. Var lite struligt att checka in i Japan idag, tog lång tid med all extra bagage. Tog ännu längre tid för norrmännen som hade gevär och mycket vallor med sig. Blev dyrt för dem. Som Lars Berger sa, alla pengarna går till Johaugs advokatkostnader. Han är en riktig star han där Berger.

Dessa vi är förresten jag, Zebastian och Linda, noterbart är att jag på mina 25 år är äldst i gänget. Vi var ett ungt landslag de sista dagarna i Japan.

Resan hit har hittills gått bra, dock hann inte våra skidfodral med från Helsingfors, så få se om de dyker upp i Östersund. Annars har vi flugit från Sapporo ner till Tokyo, sedan långflyget till Helsingfors där vi och våra vanliga bagage kom med till Stockholm men alltså inte de andra. Tanken är ju att åka skidor i Vålådalen imorgon, men trots tio par skidor, fem par stavar och  tre par pjäxor saknas för tillfälligt så har man ju reserv nog på hemmaplan. Det löser sig.

Annars är det stor skillnad på bemötande bl.a. i Japan och i Sverige. I japan hälsar alla vänligt hela tiden överallt, nästan överdrivet mycket kan jag tycka. När man kommer till Arlanda möter man istället en gammal medelålders- trött före detta alkoholist från Åkersberg som dessutom heter Conny. Kontraster i vår stora värld.

Kom lite snö i Sapporo i morse, ska lätt noteras att det redan fanns cirka en meter snö i terrängen.

Utanför Tokyo.

Oändlig tundran i Sibirien.

Utanför Kolahalvön.

Notera att på bilden syns ett annat flygplan. Bild i Finland och strax innan landning.

 

Sista dagen i Japan

Seger i totala världscupen, ett VM- guld och tre världscupssegrar (+ en till som var VM-guldet) = noll intjänade i prispengar, dock fått uppleva prestationerna som faktiskt är värt mer än pengar. Fick tyvärr kliva upp och stå där uppe och ta emot världscupspokalen ensam idag då Zebastian hade insjuknat.

Sista hela dagen här borta i Sapporo, Japan. Tanken var att åka sprint i skidskytte idag men Zebastian har under natten tyvärr insjuknat och det blir alltså ingen tävling för oss idag. Har ju blivit en hel del tävlingar ändå i vinter och med tre världscupsegrar, ett VM-guld och seger i den totala världscupen så har vi ju hunnit med att göra en hel del bra i vinter. Eftersom lokalsporten hemma på Österlen förnärvarande inte leverera på topp så är det kul att man kan bjuda på lite framgångar. Det lokala bordtennislaget Österlen BK åkte nyligen ut högsta ligan i pingisligan och IFK Ystad åker troligtvis ut elitserien i handboll. Dessutom kan det andra handbollslaget i stan missa slutspel, vilket vore en klar missräkning.

Jag har spenderat denna lediga dag med att försöka göra min hemtenta som är mer omfattande än vad jag trodde från början. Är knappast sysslolös. Läser ju kursen Historia A, från bonde till tjänstesamhälle. Har bl.a. lärt mig att sossarna trots allt har gjort lite nytta i landet Sverige genom historien. Självklart har man studiebidrag när jag läser denna kursen, beter mig skrämmande nog som en sosse, få bli ändring på det. På tal om sossar så har jag passat på att se samtliga två säsonger av Grotesco med bl.a. deras roliga avsnitt Sossezombies. På tal om zombies så kommer jag nog vara en sådan när jag kommer tillbaka till Sverige igen. Jag ska nämligen åka till Vålådalen och vara i vägen (langa) åt min klubbkamrater i IF Ski Team Skåne.

Om några timmar d.v.s. tidigt imorgon (japansk tid) börjar resan hemåt, ska försöka få några timma sömn nu!

Bilder nedan som Linda Andersson tagit.

Fransmannen fick lära mig vilket håll den där pokalen skulle vara

 

 

Ett gäng skolbarn gjorde denna till svenska laget.