Från Tokyo till Vålådalen

Skåneeliten!

Från Tokyo till Vålådalen på ett dygn, snacka om kontraster. Världens största stad till världens vackraste fjällmiljö.

For i väg i morse och hämtade Egil som är klubben ordförande, mäktigt att göra det. Man kände sig som en privat chaufför som körde någon betydande person och det är Egil verkligen på många sätt. Tur att det var han jag plockade upp, för norrmannen är alltid pratglad, vilket var bra då jag var trött och inte riktigt har ställt om mig till svenskt tid. Snack om allt mellan himmel och jord.

Väl framme i Vålådalen, mötte vi upp de andra ifrån klubben som åker morgondagens Årefjällsloppet. Jag kommer inte åka loppet, utan kommer att langa och bara vara åskådare, något som jag faktiskt har velat göra denna vintern. Kul det med. Har alltså byt från Sverigekläder till Skånekläder.

Efter drygt två dygn så har jag lyckas få träna lite igen, det gillade min kropp. Vi åkte början av morgondagens tuffa bana. Eftersom mina skidor, stavar och pjäxor inte kom igår så stakade jag på mina gamla skejtskidor på mina gamla skejtpjäxor och stavarna jag använde var mina backrace stavar för skejt som är 157,5 centimeter långa. Var lite trött emellanåt när jag åkte, och något högre puls än vanligt kanske men det berodde nog på att jag har vilat länge från träning. Var pigg muskulärt och stakade mest men blandade lite tjuvskejt ibland, något som jag skriftligen är bra på. Det har jag nämligen papper på att det är så. Den effektiva snittpulsen landade på 118 (61 %) på de knappa 70 minuterna man åkte idag. Ingen juniortänk kring hur länge man är ute, man tränar inte när man stå still.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.