Tillbaka i vardagen igen

Idag åkte vi vårt första gemensamma pass sen asienäventyret.

Sådär ja, var man tillbaka i gamla rutiner igen. Morgonpass kl: 8 med Zebastian idag, inte första gången direkt. En timme åkning (läs promenad) blev det i de fantastiska förhållandena som det var på skidstadion idag. Det fanns snö och det var väl det som var bra idag, resten hade mer att önska. Efter senaste tidens blåst så var det en hel del kvistar och kottar i spåren idag, dessutom var det mjuk och blött på sina ställen efter senaste tidens plusgrader. Var som mest tio grader varmt idag. Det gick att ta sig fram åtminstone, är väl såna förhållanden så här års skulle jag tro. Ingen aning, har ju inte bott här tidigare.

Åkstilen idag var klassiskt på skintec, 11,5 km/h var dagens snittfart. Hade trots detta en medelpuls på 133 (69 %), nära 30 slag högre än tidigare i vinter på distanspassen. Nu är det så med sparsam träning den senaste tiden samt att jag slutat ta min hjärtmedicin (betablockerare), så är jag ganska lugn över snittpulsen idag.

Blåst i singelstaden idag

 

Sundet mellan Frösön och Östersund, en fin höstkväll i oktober förra året.

Då är man återigen tillbaka i Östersund, staden med mest singeltjejer i Sverige. Inget som jag har märkt av alls, kan beror på att jag numera aldrig befinner mig i staden. Har ju varit borta i tre veckor nu och många veckor totalt i vinter, så ungkarlslägenheten är mer som en övernattningslägenhet numera.

Vaknade annars i ett stormigt Edsåsdalen denna morgon. Var mer likt en januaridag i Skåne, fem plus och blåst. Sista söndagen den här månaden var också dagen vi ställde fram klockan en timme, skönt att få lite ”skjuts” att återställa sig helt till svensk tid, då man nyligen kom hem från Japan. Har annars vaknat tidigt på morgonen sen jag kom hem från Sverige, vilket inte är så konstigt.

Hade tänkt att åka lite skidor denna dag när man ändå var i fjällvärlden men vädret avskräckte en så jag åkte hem istället. Börja väl bli en solskensåkare vid denna tiden på säsongen. Varit kul att tillbringa lite tid med mina klubbkamrater igen. Skönt att vara i sin lägenhet igen, har fixat lite små grejer. Har varit borta länge så man har fått betala av lite räkningar och tagit bort mina vissna blommor bl.a.

 

 

 

 

Årefjällsloppet

Målgång damer.

Har varit langare idag, inte droglangare utan dricklangare för våra åkare i klubben. Var kul och det gick bra. Lite sugen var man förstås att åka men mina skidor med tillbehör vet jag fortfarande var de finns.

Grymt kul att det blev svensk seger i form av Britta  Johansson Nordgren och en fin tredje plats för Oskar Kardin i den brutalt tuffa avslutningen i en slalombacke. En annan liten backe är ju Peak Performance Vertical där vi sprang från Åre torg till Åreskutan förra sommaren. Då spurtslog jag Kardin om man nu kan det i ett sådant lopp. På den tiden hade jag i alla fall ett starkt hjärta som slog. Tider det.

På eftermiddagen, lagom till sista åkaren var i mål åkte jag ut en sväng på dagens bana. Åkte från målet i Edsåsdalen och vände strax innan Ottsjö och åkte tillbaka. 27 kilometer på två timmar hann jag med. Snittpuls på 125 (64 %) och 530 höjdmeter plockade jag på dagens runda. Fick låna pjäxor och skidor som var Madshus nanosonic intelligrip, skinskidor alltså. De fungerade bra och de gled framförallt bra och högg inte när man tryckte på.

Dameliten startar, där Fia och Freya startade.

Adam körde ovallad på den tuffa banan.

 

Från Tokyo till Vålådalen

Skåneeliten!

Från Tokyo till Vålådalen på ett dygn, snacka om kontraster. Världens största stad till världens vackraste fjällmiljö.

For i väg i morse och hämtade Egil som är klubben ordförande, mäktigt att göra det. Man kände sig som en privat chaufför som körde någon betydande person och det är Egil verkligen på många sätt. Tur att det var han jag plockade upp, för norrmannen är alltid pratglad, vilket var bra då jag var trött och inte riktigt har ställt om mig till svenskt tid. Snack om allt mellan himmel och jord.

Väl framme i Vålådalen, mötte vi upp de andra ifrån klubben som åker morgondagens Årefjällsloppet. Jag kommer inte åka loppet, utan kommer att langa och bara vara åskådare, något som jag faktiskt har velat göra denna vintern. Kul det med. Har alltså byt från Sverigekläder till Skånekläder.

Efter drygt två dygn så har jag lyckas få träna lite igen, det gillade min kropp. Vi åkte början av morgondagens tuffa bana. Eftersom mina skidor, stavar och pjäxor inte kom igår så stakade jag på mina gamla skejtskidor på mina gamla skejtpjäxor och stavarna jag använde var mina backrace stavar för skejt som är 157,5 centimeter långa. Var lite trött emellanåt när jag åkte, och något högre puls än vanligt kanske men det berodde nog på att jag har vilat länge från träning. Var pigg muskulärt och stakade mest men blandade lite tjuvskejt ibland, något som jag skriftligen är bra på. Det har jag nämligen papper på att det är så. Den effektiva snittpulsen landade på 118 (61 %) på de knappa 70 minuterna man åkte idag. Ingen juniortänk kring hur länge man är ute, man tränar inte när man stå still.

Landat i Sverige

Så här flög vi idag, hade varit mer troligt vi stått på isbjörn än någon människa om vi hade störtat, troligtvis mer död än levande men ändå.

Sitter på Arlanda och vänta på ett flyg som ska ta oss hela vägen hem är det tänkt. Jag vet inte hur många gånger jag har använt just den meningen denna vinter i något inlägg på bloggen men man har spenderat många timmar på Arlanda i vinter, tja ganska många andra för den delen med. Vi lämnade ett snöigt Sapporo kl: 5:30, är nu i Sverige och detta dygn borde bli 32 timmar långt då det är åtta timmas tidsskillnad mellan Sverige och Japan. Tänkt om man ständigt hade så många timmar på ett dygn. Har egentligen inte hänt så mycket trots alla dessa timmar, har mest suttit på flyg och har man inte gjort det så har man suttit på en flygplats, precis som nu alltså. Var lite struligt att checka in i Japan idag, tog lång tid med all extra bagage. Tog ännu längre tid för norrmännen som hade gevär och mycket vallor med sig. Blev dyrt för dem. Som Lars Berger sa, alla pengarna går till Johaugs advokatkostnader. Han är en riktig star han där Berger.

Dessa vi är förresten jag, Zebastian och Linda, noterbart är att jag på mina 25 år är äldst i gänget. Vi var ett ungt landslag de sista dagarna i Japan.

Resan hit har hittills gått bra, dock hann inte våra skidfodral med från Helsingfors, så få se om de dyker upp i Östersund. Annars har vi flugit från Sapporo ner till Tokyo, sedan långflyget till Helsingfors där vi och våra vanliga bagage kom med till Stockholm men alltså inte de andra. Tanken är ju att åka skidor i Vålådalen imorgon, men trots tio par skidor, fem par stavar och  tre par pjäxor saknas för tillfälligt så har man ju reserv nog på hemmaplan. Det löser sig.

Annars är det stor skillnad på bemötande bl.a. i Japan och i Sverige. I japan hälsar alla vänligt hela tiden överallt, nästan överdrivet mycket kan jag tycka. När man kommer till Arlanda möter man istället en gammal medelålders- trött före detta alkoholist från Åkersberg som dessutom heter Conny. Kontraster i vår stora värld.

Kom lite snö i Sapporo i morse, ska lätt noteras att det redan fanns cirka en meter snö i terrängen.

Utanför Tokyo.

Oändlig tundran i Sibirien.

Utanför Kolahalvön.

Notera att på bilden syns ett annat flygplan. Bild i Finland och strax innan landning.

 

Sista dagen i Japan

Seger i totala världscupen, ett VM- guld och tre världscupssegrar (+ en till som var VM-guldet) = noll intjänade i prispengar, dock fått uppleva prestationerna som faktiskt är värt mer än pengar. Fick tyvärr kliva upp och stå där uppe och ta emot världscupspokalen ensam idag då Zebastian hade insjuknat.

Sista hela dagen här borta i Sapporo, Japan. Tanken var att åka sprint i skidskytte idag men Zebastian har under natten tyvärr insjuknat och det blir alltså ingen tävling för oss idag. Har ju blivit en hel del tävlingar ändå i vinter och med tre världscupsegrar, ett VM-guld och seger i den totala världscupen så har vi ju hunnit med att göra en hel del bra i vinter. Eftersom lokalsporten hemma på Österlen förnärvarande inte leverera på topp så är det kul att man kan bjuda på lite framgångar. Det lokala bordtennislaget Österlen BK åkte nyligen ut högsta ligan i pingisligan och IFK Ystad åker troligtvis ut elitserien i handboll. Dessutom kan det andra handbollslaget i stan missa slutspel, vilket vore en klar missräkning.

Jag har spenderat denna lediga dag med att försöka göra min hemtenta som är mer omfattande än vad jag trodde från början. Är knappast sysslolös. Läser ju kursen Historia A, från bonde till tjänstesamhälle. Har bl.a. lärt mig att sossarna trots allt har gjort lite nytta i landet Sverige genom historien. Självklart har man studiebidrag när jag läser denna kursen, beter mig skrämmande nog som en sosse, få bli ändring på det. På tal om sossar så har jag passat på att se samtliga två säsonger av Grotesco med bl.a. deras roliga avsnitt Sossezombies. På tal om zombies så kommer jag nog vara en sådan när jag kommer tillbaka till Sverige igen. Jag ska nämligen åka till Vålådalen och vara i vägen (langa) åt min klubbkamrater i IF Ski Team Skåne.

Om några timmar d.v.s. tidigt imorgon (japansk tid) börjar resan hemåt, ska försöka få några timma sömn nu!

Bilder nedan som Linda Andersson tagit.

Fransmannen fick lära mig vilket håll den där pokalen skulle vara

 

 

Ett gäng skolbarn gjorde denna till svenska laget.

4:a idag i världscupen i skidskytte

Skönt att man få vila ibland när man kör skidskytte och är guide. Bild från VM i Finsterau tidigare i vinter.

Vi lyckades spränga oss in på en 4:e plats när världscupen ukrainska mästerskapen avgjordes idag med 12,5 kilometer med fyra skjutningar. Vi hade tre från Ukraina förre oss och två efter oss. Bästa icke ukrainare var vi och vi var nästan fem minuter förre näst bästa icke ukrainare. Visserligen saknas det några duktiga skidskyttar här men en 4:e plats är ändå en 4:e plats i en världscup.

Resultat

Idag var det gråa moln på himmeln och inte alls lika löst som tidigare dagar här i Sapporo. Var stenhårt men det blev mjukare och mjukare under loppets gång idag. Samma bana sen tidigare, vi har och kommer att åka samtliga lopp på samma bana. Lite ensidigt kanske men banan är riktigt bra och rättvist annars.

Skidåkningen fungerade fint idag, kände mig pigg men hade samma tendens som senaste tiden med att jag få sämre och sämre återhämning ju längre man åker. Hade ändå en effektiv snittpuls på 150 (77 %) vilket egentligen inte är så högt. Blev mycket tjuvskejt kan jag konstatera. Imorgon väntar skidskytte igen fast då i sprint, bara två skjuten alltså. Få se om vi kan prestera något liknande imorgon. Sex bom av 20 blev det idag.

Relax day

Utsikten från hösta våningen på hotellet.

Vila från tävling idag, skönt det. Idag var vi bara ute en timme i det vackra vädret, bara vara ute och njuta helt enkelt. 96 (48 %) i puls skvallrar ju inte att det var jobbigt direkt. Hade 157 (81 %) igår så det var inte så farligt högt då heller, men klart så mycket tuffare. Redan igår kväll kunde man njuta lite mer än vad man har kunnat tidigare på den två långa veckor långa resa hittills. Var på Skybaren som finns här på hotellet, högst upp med vy över hela Sapporo. Dessutom var det några av våra egna i svenska teamet som skulle åka hem idag så det var sista dagen med hela det samlade gänget. Nu är vi bara tre kvar. Våra ledare har gjort ett gediget jobb och ska ha en enorm eloge med all hjälp vi har fått, de är ändå de som har slitit hela dagarna medan vi aktiva i situations tecken bara har tävlat. Med i Sapporo har vi även haft finländaren Ilka som blev 3:a i den totala världscupen för den stående klassen. Äntligen efter drygt 200 år så återförenade vi med Finland.

Annars har dagen varit lugn. Har gått runt lite i staden, lika bra att passa på nu när man ändå är här, inte så troligt man åker tillbaka hit fler gånger i framtiden. Har märkt att japanerna inte är så värst bra på engelska eller så flitiga på att använda bankkort. Tog många 7eleven butiker och olika banker innan man ens kunde ta ut några pengar. De har nämligen bankautomater i 7eleven butiker. Lyckades tillslut få lite cash men nästa problem var att hitta och posta vykort. Tydligen inget man kunde göra på samma ställe och en postlåda har jag ännu inte funnit i miljonstaden Sapporo.

Imorgon blir det skidskytte, kan ju bli intressant.

En ko stå för menyn vid en restaurang.

Resultatet av en blomma vi fick som välkomstpresent , ett badkar på mitt hotellrum och en av mina sjuka idéer som jag perverst nog lyckas få idag. Jag bjuder på den. Har förövrigt inte badat i badkar på väldigt länge.

Vann den totala världscupen

Bild från gårdagens lopp. Anders Emanuelsson.

Som jag nämnde igår så säkrade vi världscupen trots en tävling återstod. Kul att få vinna den. Vi lyckades även vinna idag, trodde vi men efter ett långt jurymöte på över en timme så slutade med att vi blev diskvalificerad. Man kan säga att regelverket för oss inte direkt är rättvist och en aning krångligt.

I slutet av dagens uppvärmning så ville Zebastian att jag skulle skejta i de två korta brantaste backarna på banan. Detta för att underlätta Zebastians egna åkning och att jag få bättre koll om jag skejta än om jag stakar. Har undvikit att göra så förr men gick med på att göra det idag, vilket man ångrar djupt nu efteråt och få troligtvis leva med stämpeln tjuvskejtare resten av karriären som just nu ser väldig kort ut. Det visade sig att man tydligen inte fick göra så under loppet. Försåtligt kan man tycka men då ska man veta att de andra guiderna som guida de mindre synskadade (B2 och B3) få både gena på banan, åka bakom sin åkare med mera. Inte sällan att de åker i bredd heller och hindrar omkörningar eller att de t.o.m. åker själva utan guider om de inte orka att hänga på. Det jag vill komma till är att de guiderna ofta bryter mot de vanliga reglerna men aldrig blir straffade för det. Jag kan ju inte åka bakom Zebastian eller gena om jag blir trött. Jag är fullt medveten om att man inte ska skejta i ett klassiskt lopp och är ångerfull nu i efterhand då utfallet blev som det blev. Men jag är inte atleten av oss, det är Zebastian som tävlar och det är han man ska granska om ev. han bryter mot regelverket, vilket han inte gjorde idag. Dessutom störde jag ingen eller förstörde några spår när jag skejtade. Ska det vara så kan de lika väl stänga av mig för dopning i två år när jag kör skidskytte tillsammans med Zebastian, då min hjärtmedicin är dopningsklassad i just skidskytte. Nu är det så att jag inte håller på med själva skyttemomentet i just skidskytte men tycker ändå exemplet med dagens händelse har sina starka likheter. Zebastian förklara dagens händelse på ett bra sätt på sin blogg.

Hur gick loppet förresten? Ju vi ledde från start till mål och var 23 sekunder förre 2:an. Totalt överlägsna. Undra vad nästa grej är? man kanske inte få ligga bakom i suget eller något. FIS och IPC leverera inte så värst mycket denna vintern.

Mitt i allt kaosen så lyckades Helene försvara Sveriges färger och bli 2:a. Sverige leverera.

Vinst i världscupen idag

Dagens pall. Man fick en kökhandduk, bra det då jag glömde tvätta min hemma innan man for till Asien. Den behöver man när man kommer hem. Blommor fick man också, dessa fick våran vallare Lotta Westberg som levererade riktigt bra skidor idag, liksom de övriga i det svenska teamet. Foto: Linda Andersson

Vi lyckades vinna dagens världscuplopp över tio kilometer skejt, gick ju att besegra den där amerikanen Jacob Adicoff. Det var ett bra lopp vi gjorde tillsammans, lagom hårt i början och drog ifrån på slutet.

Resultat

Dagens förhållandena var ganska lika som gårdagens träningspass men de hade saltat lite så lite hårdare var det här och där. Banan mätte 2,5 kilometer per varv som vi körde fyra varv för att få ihop våra tio kilometer. Totalt var det ”bara” 244 höjdmeter men banan är väldig jobbig då du få vila väldigt lite i utförsbackarna. Man måste jobba på hela tiden helt enkelt. Arrangörerna hade också tight ihop dagens lopp, så det var ganska trångt på banan när nästan samtliga sex klasserna var ute samtidigt. Gick bra utan några incidenter även om det var nära några gånger. Kul att få vinna igen och därmed dagens vinst är den totala världscupen i hamn. Det skulle väl vara om fransmannen Clarion dyker upp imorgon och vinner medan vi inte ta oss i mål. Han är nämligen inte här och är två i världscupen. Vi var bara tio till start idag men dagens prestation hade räckt väldigt långt även om alla de bästa hade varit med som i ett mästerskap t.ex.

Min kropp då? Den är i fritt fall, kunde i alla fall hålla ihop det men med en snittpuls på 164 (85 %) av max. Ungefär vad jag har lyckas ha under lopp i vinter, 10-20 slag ifrån var jag hade för och vill ha förstås. Snittfarten var däremot god, 22,5 km/h i dessa förhållandena är inte direkt långsamt.

Imorgon är det ett nytt lopp, då ska fem kilometer klassiskt avverkas.