Fin vinterdag

Ytterligare en fin dag denna fredag, man har haft tur med förhållandena sen man kom hem från VM. Dock en del blåst även idag men det är man som skåning van. Dagens aktivitet var en runda på två timmar, klassiskt på skidstadion. Sällskapen idag bestod av Zebastian och skidskytten Olle Olsson Bad. Var lätt att valla idag, Swix blå som gällde och det funkade bra under hela passet även om det slets bort en del av den lilla isen som fanns lite här och där. 22,5 kilometer hann man och snittpulsen landade på 106 (55 %).

Var ute på en promenad på eftermiddagen och då var det många som var ute och åkte skridsko på storsjön, även några som sprang.

Radiointervju, basket, prisad

Vi fick pris efter VM- framgångarna i Finsterau innan basketmatchen mellan Jämtland och Nässjö. Förutom jag och Zebastian så var Fredrik Andersson t.v. (Parasport representant) och Kommunalrådet Anders Edvinsson. Foto: Karin Henriksson

Började annars denna dag med att vara uppe i ottan och var med i radio, närmare bestämt radio Malmöhus. Lite drygt 37 minuter in morgonens sändning kommer intervjun med mig efter tonerna av Van Halen`s Jump. Var egentligen inte helt förberedd men det gick okej ändå och efter jag själv lyssnat på mig själv så påminner min omgjorda skånska röst lite som maratongurun Anders Szalkai röst. Kanske bara jag som tycker så. Däremot pratade jag inget om löpning utan om skidåkning och framgångarna under VM och kommande världscupavslutning.

Efter radiointervjun så blev det ett fint stakpass tillsammans med Zebastian. Kallt och soligt gled vi runt i sträv snö mestadels på 3:an där det bara är natursnö. Hade klart högre puls än vanligt, kan beror på att det gled långsamt då det bl.a. blåste igen lössnö ner i spåren. 116 (60 %) landade snittpulsen på, så det är ju okej. Vi la även i nio platta impulser på stadion. På eftermiddagen drog vi i väg till gymmet en sväng och tränade styrketräning, något annat vore ju konstigt annars.

Efter gympasset så var vi på ett event med middag och intervju efter VM- framgångarna vi hade i Finsterau. Ditt hade vi blivit inbjudna och det bjöds på god stämning och mat. Strax innan matchen i basket ligan mellan hemmalaget Jämtland och Nässjö så blev vi hyllade och fick lite gåvor. Kul och spännande var det. Sen var det match och det slutade med hemmaseger, alla glada och nöjda.

Har varit minst sagt en fullspäckat dag från tidig morgon till sen kväll, förutom mitt på dagen då jag hann med den viktiga vilan. Nu ska jag dock valla upp lite skidor till morgondagens träning, sen få jag sova.

 

Nysnö

Bra med snöskärm när man åker i snöfall. Dessa från Bliz är en modell som man kan ha utanpå sina vanliga glasögon som jag brukar ha. Riktigt smidigt för oss som inte ser och använder glasögon istället för linser.

Idag har det fallit lite snö, detta gjorde att dagens pass gick långsamt men samtidigt är det väldigt fint när det vit på marken. Dagens pass varade i en dryg timme och det var skejt jag utförde idag, eller snarare försökte åka skejt. Under passets gång så la jag in fartökningar på mellan 20-80 sekunder. Kroppen och tekniken kändes faktiskt ganska bra. Mest hoppskejt i den tunga nysnön blev det. Problemet nuförtiden är att jag bli väldig trött väldigt snabbt, känns som återhämtningen blir allt sämre. Vet inte om det beror på min träning under vintern som inneburit liknande intervaller och inte längre eller p.g.a. mitt hjärta och dess medicineringen.

På eftermiddagen hade jag inplanerat en intervju via Skype som handlade om ett projekt som jag ska vara med i. Det är Mikaela Färnqvist (Innovation Skåne) och Christian Tellin som gör ett projekt kring sambandet mellan idrott och musik. Intressant och kul tycker jag som få vara med. Jag ska helt enkelt få en egen specialgjord låt som ska passa i min träning. Blir riktigt intressant hur det blir.

Innan jag påbörjade mitt andra träningspass idag så passade jag på att se VM:s första tävling som var kval till att åka vad jag tror är 10 respektive 15 kilometer senare i VM. Följde framförallt danskarna Jens Hulgaard och Tue Roemer, mina ”landsmän” som gick vidare från detta kval. Har tävlat mot båda dessa herrar. Danska mästerskapen på rullskidor hösten 2015 åkte jag ifrån Roemer på mina klassiska hjul medan han och typ alla andra bättre danskar åkte skejt. Vann den hösten det mesta jag ställde upp i, oftast gjorde jag ett tidigt ryck i loppet och åkte solo, danska mästerskapet var inget undantag. Blev 6:a och 8:a i SM som gick i Uppsala (del 2) den hösten och 4:a i Nybrorullen. Vann resten, det var tider det när man var en vinstmaskin.

Blev som sagt lite träning till idag, en halvtimme löpning i den tunga nysnön och därefter körde jag Auklandstyrka i 25 minuter. Lär kännas i magen de kommande dagarna kan jag lova. Imorgon är det torsdag och då ska jag börja dagen min med att vara med i Radio Malmöhus kl: 6:40. Kan nog bli roligt att lyssna på en skåning med norrländsk brytning som dessutom är morgontrött och förhoppningsvis/troligtvis nyvaken.

 

Bilder från VM i Finsterau

Tänkte bjuda på lite fina bilder från VM i Finsterau. Men först tänkte jag gå igenom denna tisdag som har inneburit träning för första gången sen VM. Det blev nästan två timmar lugn stakning med Zebastian och sista timmen hade vi även sällskap av Trönös Emil Thyrén. Det var han jag jagade under SM- stafetten i Söderhamn när jag åkte första sträckan för klubben min (20 sekunder efter) och det var det laget vi tillslut lyckades slå. Var bra spårförhållanden idag efter det hade kommit några centimeter nysnö. Har hört att det varit bedrövliga isiga förhållandena den senaste tiden uppe på skidstadion. Idag bättre alltså och nu väntas det mer snö framöver, bra det. Dagens snittpuls landade på 98 (52 %), hade ju nästan högre puls när man stannade och pissade än när man åkte. Skönt annars ut och åka idag, kallt och klart vackert väder.

Här kommer lite VM- bilder nedan som Patrik Modin tagit.

Prispallen 20 km klassiskt

Var nog den varmaste dagen när vi åkte 20 km.

Målgång 20 km.

Den här japanen gick ständigt runt med en japansk flagga, oklart varför men det kanske var att han är japan. En teori i alla fall.

Försökte vara positiv innan start.

De utan armar har de inte lätt

Sprintprologen

Mål.

Fransmannen Clarion.

Norrmannen Bye.

Finländaren Ilkka.

Max och Pierre.

Semifinal, förre Clarion.

Kontrollera semifinalen.

Efter semifinalen.

Innan start.

Taktiksnack innan finalen, Ilkka i bakgrunden och världens minsta kille som uppenbarligen? är med i ett MC- gäng. Han är i alla fall en som hade koll på dem som skulle doptesta sig efteråt.

Alpina som gäller.

Finalen i andra kurvan.

Ukrainaren faller, trots jag tittade bakåt så hade jag ingen aning om att han föll bakom oss. Först i mål man fattade vad som hade hänt där bak.

Clarion på väg att falla med.

På väg mot VM- guldet.

Hemma från VM

Möttes av blommor från både Parasportsförbundet och Kommunen när vi landade i Östersund idag, efter bedrifterna i VM. Inte ofta jag få blommor kan jag lova. Hade bara en vas men det löste sig tillslut, dock fick dem inte plats i mitt enda fönster jag har i lägenheten.

Idag har man rest hem igen efter tolv dagar borta i Tyskland. Tidig på morgonen så åkte vi buss tillsammans med finska landslaget till München. Redan där var vi en timme försenade men hann med planet till Kastrup tillsammans med bl.a. norska landslaget. Sen var flyget från Kastrup till Arlanda försenat en halvtimme men sista planet till Östersund var i tid åtminstone. Skönt att vara tillbaka igen även om det är roligt och spännande att komma till nya platser.

Vi var ett riktigt grymt gäng som var på plats under VM, de sista dagarna kom även våran nya förbundskapten Linda Andersson. Detta gjorde att b.la. jag höjde medelålder av oss fem som var kvar de sista dagarna. Ganska sjukt då jag bara är 25 år själv. Ett extra stort tack till Pierre och Max som var med under hela VM och såg till att vi hade bra surf på skidorna plus allt annat runt omkring.

Redan om två veckor åker vi vidare till Asien, då ska det tävlas i Sydkorea och i Japan. Det blir också världscupavslutning som vi fortsatt leder.

 

nästa race

10 kilometer skejt

Detta ta man med sig ifrån Finsterau.

Idag avslutades VM i Finsterau. Tio kilometer skejt och det blev en bitter fjärde plats. Någon ska ju bli fyra. Tre medaljer blev det under VM, alla i längd. Ett guld och två silver blev det. Förutom medaljerna få man ta med sig erfarenheten från ett mästerskap, alltid lärorikt.

Skidskytte sprint

Blev några straffrundor även idag. Bild från första skidskytte loppet i VM, då solen sken. Foto: Helene Ripa

Då har vi tävlat skidskytte igen i VM, denna gång 7,5 kilometer sprint. Även idag var det lite sämre väder, man har ju nästan blivit bortskämd med all sol och värme man fått hittills här i Finterau.

Tre varv och två skjuten skulle betas av i dagens lopp. Var själv lite tung i kroppen under första varvet, hade visserligen normal puls. Men redan tidigt under andra varvet drabbades jag av hjärtrusningar. Tack vare medicinen så klarade jag av att fortsätta åka och hålla okej fart. Låg omkring 90 % av max de två sista varven. Vi slutade på 11:e plats efter sex bom.

Hoppas på bättre kropp imorgon då VM:s sista lopp ska avgöras. Tio kilometer skejt stå på programmet då.

Lugn skejt idag

Ingen sol idag inte!

Idag var det inga tävlingar i Finsterau. Det bjöds på dimma och blötsnö så det gick ganska tungt att åka idag. Åkte först en dryg timme med Zebastian + lite skytte. Sedan fick jag ledsaga Max för första gången. Gick riktigt bra faktisk.

Imorgon är det skidskyttesprint!

Max som jag guidade för första gången idag

VM- silver 20 kilometer klassiskt

Upploppet.

Blev ännu ett silver idag när det långa tuffa långa distansen avgjordes i värmen i Finsterau. 20 kilometer klassiskt var det som gällde idag. Till guldet denna dag var det lite väl långt till Brian Mekeever som vann.

Resultat

Idag var det enda loppet som avgjordes i klassiskt stil, inga teknikzoner och diverse regler på stavlängder och annat trams. Började med att testa skidor och sen åka banan ett varv, fyra kilometer mätte ett varv som vi då skulle åka fem varv på. Vi startade sist och öppnade kontrollerat, fyra efter ett varv. Efter två varv hade vi kört ikapp en minut på fransmannen Clarion som utklassade oss alla andra mer eller mindre i världscupen i Ukraina tidigare i vinter. Vi hade klart bättre glid än vad dem hade. Solen tog hårt och det gled allt sämre ju längre vi åkte. Detsamma gällde spåren som blev mer slitna ju längre vi åkte. Efter halva loppet var vi 2:a och höll den placeringen och var tillslut 35 sekunder förre norrmannen Bye som äntligen fick till en medaljplats efter flertalet 4:e platser tidigare i vinter. Till Brian Mckeever fanns det inte så mycket att göra mot, han åkte världscupen för Kanada för någon vecka sedan och körde ifrån sin guide Graham Nishikawa. Då har han ändå åkt en del i världscupen så ni fattar nivån hur bra han McKeever är. 2:50 minuter efter var vi i mål.

Vi är klart nöjda med dagens silvermedalj. Själv så hade jag problem med kroppen. Dels det varma vädret gjorde att jag var extremt torr i munnen och hade inget saliv kvar sista tredjedelen av loppet. Var som ett sandpapper i munnen. Eftersom jag har mick så är det svårt för mig att dricka under ett lopp, jag var bra uttorkat efter loppet kan jag lova. Yr var man med. Tyckte annars kroppen fungerade så som man vill, åtminstone i början av loppet. Men redan efter ett knappt varv så rusade pulsen upp mer än vanligt och jag återhämtade mig nästan ingenting utför. Var kämpigt för mig idag. Pulsen låg på ungefär som under SM i Söderhamn för två veckor sedan, så tror inte jag hade kunnat åka så mycket snabbare faktiskt. Snittpulsen landade på 164 (85 %) av max, mycket högre än vad jag bruka ha när jag åker med Zebastian. En sann och bister verklighet. Sliter givetvis en hel del att ligga först också, speciellt i dagens före. Sen hade jag något sämre fäste än vad Zebastian hade idag men glidet hade verkligen Pierre och Max lyckas till fullo.

Bilder som Patrik Modin har tagit idag

Blomstercermonin

Torr i flabben efteråt

Silver i stafett idag

Silverlaget. Foto: Patrik Modin

Lyckades bli ett silver idag när mixstafetten avgjordes i ett varmt Finsterau. Riktigt kul med stafett. Är dock lite svårt att förklara hur dagens stafett gick till. Eftersom man har olika procentsatser beroende vad man har för typ av handikapp, så var dagens stafett speciell på många sätt. Det är så stor skillnad på de olika åkarna så man kunde vara långt efter men ändå kunna köra in mycket på respektive sträcka. Aja, det är lite för svårt att förklara kom jag på.

Vi var det enda laget tror jag som endast hade två deltagare men körde två sträckor var, Helene Ripa första och tredje sträckan och Zebastian andra och sista sträckan. Helene körde klassiskt och vi skejt på två olika banor men de mätte väl omkring 2,5 kilometer per varv/sträcka. Vi var sex lag som ställde upp i denna stafett som kallades mixklassen. Gick en stafett senare också men det är en annan historia och kräver en klockren akademiskt analys hur de räknade med procentsats hit och dit. Vi lämnar det och återgå till vår stafett.

Helene växlade som femma och vi fick därför jaga en del och kom ikapp en kines utan armar och en norska. Ni hör, en salig blandning bland deltagarna i stafetten. Helene körde sedan upp oss en placering och vi gick ut som ohotad tvåa med stor marginal både framåt och bakåt. Ukrainskan med en stav höll undan in till mål och var 20 sekunder förre oss. Vi var nästan en hel minut förre trean som var Vitryssland. Ukraina är det bästa laget nu när inte Ryssland få vara med och tävla, så inget konstigt att de vann. Men vi var förre Norge och är fortsatt förre dem i medaljligan trots de har tagit fler medaljer.

Jag tyckte vårt lag gjorde det jättebra, kunde nog inte åkt bättre och skidorna var även idag av absolut världsklass. Lyckades även få liv i hjärtat en del idag, högsta pulsen i år skrämde jag upp i någon jobbig backe någonstans. 180 (93 %) kom man upp till vilket var både förvånat och överraskande men samtidigt lite bra. Det var en tangering av den högsta pulsen sen hjärtoperationen i november. 24,0 km/h snittade vi på våra båda sträckor, det är snabbt men banan är av det lättare slaget om du fråga mig. Klart lättare än SM i Söderhamn där man ändå tyckte att den banan var lätt. Tror annars banorna passa oss bra här i Finsterau.

Imorgon är det 20 kilometer distans, det blir nog jättebra det också. Förresten sa jag att vi var förre Norge i medaljligan? Bara så ni vet!

Silverlaget med våra mycket duktiga ledare Max och Pierre. Foto: Patrik Modin