Hemma i Sverige igen, hemresan gick klart smidigare än när jag åkte ner till Spanien. Lyckades flyga 40 minuter snabbare från Alicante till Stockholm än beräknat, hur är det ens möjligt? Nåväl, ska försöka summera vistelsen i Spanien så gott det går. Kan väl säga att jag inte begriper mig helt på hur de räkna in deras olika klassificeringar. Nu verkar det som de slagit ihop min klass med Spanska mästerskapet, vilket jag trodde från början och vilket som är logiskt. Ganska mycket annat som jag inte begriper mig på hur det hela har funkat. Trodde igår att jag hade 54:e bästa tiden uppför igår men ser nu hade jag hade 55:e bästa tiden. Det jag tror jag vet är att jag blev bästa icke spanjor (dryg minuten förre en britt) och fick även se mig slagen av en junior. Tjejdäng slapp jag i alla fall.
Starten av Kilometro Vertical del Puig Campana som loppet hette på spanska tror jag. Det gick hursomhelst från byn eller samhället Finestrat och skulle gå i mål på toppen av Puig Campana. Starten var tidigt och vädret var bra för vara en från Skandinavien i april, cirka 14 grader och fuktigt. Detta väder höll i sig hela dagen faktiskt men regnade efter min målgång. Upplägget var att man startade i smågrupper på 20 personer från Finestrat och sprang 1,35 kilometer och 115 höjdmeter uppför, där var sen själva starten och man startade individuellt med 15 sekunders mellan varje deltagare. Detta blev en perfekt och lagom uppvärmning för mig men kan tänka mig att vissa fick kämpa ganska rejält för hinna upp till sin starttid, åtminstone motionärerna.
Min startgrupp utgick kl:8:10, medan min start sen var kl:8:33. Det var jag och en vid namn BARRADAS VIEIRA , JOSÉ ANTÓNIO som tassade upp tillsammans till starten, lagom uppvärmningsfart. Låt kalla honom José framöver, för han och jag skulle träffas på sedan under loppets gång. Banan vi skulle tas oss var lite löpvänlig till en början och även avslutningen av loppet. Däremellan var det brutalt lutning.
Hade en tydlig plan för mig, hålla tröskel tills det började stiga allt mer. Det gick att följa den planen, gick dessutom ganska bra att tassa på med löpsteg. 4:30 minuter tog det att ta de första 100 höjdmeterna. Dock så var jag cirka 40 sekunder långsammare än de allra snabbaste för dagen. Tjejerna hade startat först och det var en blandning av nivån på de herrar jag sprang med i min startgrupp. Sprang bland annat om en britt efter en minuts löpning, då hade jag startat en minuter efter honom.
Efter 200 höjdmeter tagna så såg jag min vän José i gul tröja, cirka 30 sekunder förre mig kanske. Det var redan här en tät dimma så såg honom inte hela tiden men både han och jag gick om många och det blev rejält många kraftansträngningar att ta sig förbi alla. Förstod det som att det var någon slags ”ur spår regel” som gällde och oftast gick det bra att passera, ibland inte. När jag väl kom ikapp han där José så var han inte direkt villig att släppa förbi mig. Jag tror jag kom ikapp honom efter cirka 500 höjdmeter. Då hade vi tagit cirka 1/3 del av den långa ihållande och riktigt branta passagen på banan. Vid god sikt så såg denna passage ut som Drommenskåran i Bydalen, fast brantare. Lägg då till att berghällar förblev mer lösa stenar och lös jord som man skulle försöka ta sig upp på. Helt utan hjälp av rep. En erfarenhet som jag inte haft upplevt tidigare.
Här startade vi individuellt
Jag märkte att pulsen faktiskt sjönk något när jag hade kommit ikapp José, från stabila 178-179 hade hade legat på i den branta passagen tidigare till omkring 174. Låg ganska länge i ”rygg” innan jag fick kämpa mig förbi honom. När vi talar om att ligga bakom någons rygg så är det snarare att man ligger efter skor, då huvudet i det här fallet mitt ligger bara några decimeter bakom hans skor. Då kanske man kan få en liten inblick hur brant det var under långa stunder av det här loppet. Jag hade annars en positiv utveckling där jag passerade på bara 3,5 minuter mellan 500-600 höjdmarkeringen. Förstod att jag kanske skulle klara sub 42 om jag avslutade bra. Förstod också att vinnaren skulle vinna på en bit under 40 minuter.
När jag väl kom förbi så fick jag genast en liten lucka ner till José. Började dock få lite kramp (ovana muskler i denna belastning) och svårt att se i glasögonen samt att dimman var riktigt tät. Jag gick hela tiden med blicken på framförvarande. Men när jag sen inte såg någon i mitt synhåll uppåt så började jag bli osäker om jag var rätt. Var bra markerat men otroligt svårt att se mer än tio meter fram. Förstod att jag var fel men hade fått några efter mig ändå, bland annat José. Gjorde misstaget att gå höger och efter klättrat sådär 30 höjdmeter så insåg jag att jag inte kom längre och sa till de övriga att det var fel håll. Vände och fick klättra ner igen och skar då upp höger handen. Såg inte först hur illa det var men såg sen att det blödde rejält.
Luften gick ur, trodde direkt att jag hade tappat fem minuter men det var säkert 3-4 minuter som jag gav bort där. Tog mig sen om ett gäng tillsammans med José innan det flackade ut något och man kunde springa igen. Försökte gå om men han svarade och sprang ifrån mig istället. Hade bara som mål att ta mig i mål, kändes inget bra i handen och var livrädd att komma fel igen, speciellt då jag visste att vi sprang på en sluttning. Tog det försiktigt och ville hålla mig på benen och inte skada mig mer än vad jag redan hade gjort. Märkte att José hade sprungit lite fel och var precis framför mig igen men i slutändan var jag 16 sekunder efter honom i mål men 29 sekunder förre totalt då jag startade 45 sekunder förre honom.
Fick direkt hjälp att tvätta av såret efter målgång. Läkaren som sen också var där hade dock ingen rengöring utan bara tittade till såret och sa att det inte var djupt, däremot långt, cirka sex centimeter långt jack från tummen ner till handleden. Träffade på en brittiska på toppen och hon och sen även några andra följdes ner tillsammans i den täta dimman innan vi allteftersom skingrades andra halvan tillbaka som var mer lättvänlig att springa. Hållet vi sprang tillbaka var 8,5 kilometer och gick inte alls där vi kom upp i från. Av säkerhetsskäl, vilket var bra. Lyckades också springa förbi ett gäng äldre norskor som var på vandring. Är förövrigt väldigt populärt ställe att vandra i. Sen tillbaka i Finsterat så fick jag hjälp att tvätta rent såret i handen och sen var det hela över.
Siffror från min klocka:
- 47:48 min
- 3,44 km
- 176 (91%) snittpuls
- 181 (94%) maxpuls
- 1028 höjdmeter
- 298 Stifa
Märkte att de olika klockorna fick olika data, ganska stor skillnad faktiskt men såhär sa min klocka i alla fall. Hade och kunde ha en jämn hög puls och väldigt nöjd hur jag la upp loppet. Från där jag kom fel och in i mål tappade jag drygt halva tiden som jag var efter vinnaren. Bara avslutningen där som var mer löpvänligt igen tappade jag två minuter på vad jag sprang 6,5 minuter den sträckan. De snabbaste cirka två minuter snabbare än mig där. Sista 400 höjdmeterna tappade jag ganska prick sex minuter på vinnaren, var 9,5 minuter efter vinnaren totalt. Så det säger en hel del om min avslutning. Överlag så tappade jag minst i den brantaste delen i mitten av banan, visade att syreupptaget är bra även om jag i förhållandevis sätt är ganska mycket tyngre än de flesta av mina konkurrenter.
Är förstås besviken över att det gick som det gick, men kul att testa på. Hade jag inte gjort misstaget som gjorde att jag hamnade fel och tappade mycket tid så hade det blivit en bra insats. Hade också hoppas på att göra så pass bra i från mig att jag ev. kunde få springa EM eller VM senare i år, därutav jag sprang detta lopp såhär pass tidigt under säsongen. Sen behöver man helst vissa resultat på hög höjd med. Nu sumpande jag dessa chanser även om man tidigare som svensk ha kunnat vara rejält långt efter rent procentuellt för ibland kunnat bli uttagen och deltagit. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till, är kostsamt att åka iväg såhär och försöka finansiera själv för kunna åka och sen också försöka prestera.
Blir hursomhelst att komma hem och ta några lugna dagar för göra en plan framöver. Tanken är att springa Hällrace om fyra veckor.Vill också passa på att tacka för all stöd och support hemifrån. Ingen nämnd, ingen glömd.
Fick en tröja, i övrigt billig startavgift utefter vad man fick, förutom att springa själva loppet fick man denna tröja och även mat efteråt. Detta för endast 25 Euro
