Det blev ingen succé när man blev 35:a och ut ur kvalet på dagens rullskid- SM i sprint i ett ännu blåsigare Malmö. Nästa gång det är SM på rullskidor så få vi köra inomhus för slippa vind, då gick ändå årets rullskid- SM i centrala Malmö med en massa höga hus runt omkring. 

Jag hade inga större förhoppningar idag heller trots jag gick vidare förra året men då var jag något bättre förberedd och då gick det på tävlingshjul. Vi körde samma bana som igår och prologen var knappt 1,3 kilometer lång. Uppvärmingen körde jag tre varv där det sista gick fortare men annars småsnacka jag med mr rullskidor Tobias Westman innan vi skulle köra prologen. Hans teknik och mitt syreupptag hade varit en bra kombination.

Min prolog var rena rama katastrofen, hade inte ett enda skär som kändes bra eller ens bra någorlunda okej. Kom inte upp i puls eller frekvens alls, 162 (84 %) i snittpuls och maxpulsen noterade på blygsamma 174 (90 %) och det kändes som jag kunde kört på i samma tempo några varv till. Jag hade behövts köra mer hårdare innan prologen men det hade nog inte hjälp för att ta mig vidare ändå, trots det bara var 1,5 sekunder ifrån. Hade jag gått vidare hade det blivit tajt att hinna med flyget tillbaka till Östersund.

Nu väntar en lugnare period veckan ut, ska jobba 13 timmar imorgon och sen mycket veckan ut innan det ser ut som att jag har en chans (läs: risk för konkurrenterna) att få till något som liknar en träningsperiod, åtminstone träning mer än fem timmar för gamla meriter kan man inte leva på. Även om jag fick pris tillsammans med klubbens lovande ungdom Ebba Johansson, detta för bra idrottsprestationer som t.ex. DM- guldet på rullskidor. Kul. 

Kan nog säga att jag inte kommer åka så mycket skejt framöver nu, blir mest löpning och helst ett stakpass i veckan så inte det glöms bort. Nästa tävling dröjer troligtvis till slutet av månaden, få ser hur det blir med den saken. 

Kul annars att Viktor gick vidare till kvartsfinal och ensam från klubben som gick vidare. Annars vann en annan Viktor (Gustavsson) och hann var man nära att slå på snö, då femmilen avgjordes i Gällivare. Det känns också som om jag är mer längdskidåkare än rullskidåkare, åtminstone rent resultatmässigt. Dags att flytta söderut för att bryta denna trend! 

Stort tack för engagemanget av If Ski Team Skåne och IFK Helsingborg, två av de klubbar som har mest deltagare i Vasaloppet. Få dock se om jag åker i Halmstad nästa år, åker nog inte om det inte är tävlingshjul som gäller. Sen beror det lite hur mycket man jobbar, har förut kunnat både vara heltid eller åtminstone halvtids- idrottare men har i juni jobbar cirka 150 % vilket är lite väl för att hinna träna men framförallt få till vilan. Nu ska jag hursomhelst till östersund och ha en lugn kväll! 

Idag drog SM- veckan igång för vi rullskidåkare, denna gång är Malmö värd för tävlingarna och vi körde på en 1300 meter lång  platt varvbana där vi skulle köra 13 varv. Jag hade inga större förväntningar men hade hoppas på åkningen skulle kännas bättre och fick inte heller åka i mål då jag blev varvad med två varv kvar. 

Resultat herrar

Väl på plats i Malmö eller närmare bestämd vid Centralstationen så testade jag först låneskidor som var Swenor alu long, en modell som jag endast åkt på en gång innan och det var Lysbotn Opp 2014. Inga favoriter överhuvudtaget men nöjde mig med att bara testa ett par, de gick åtminstone rakt. Sen fick man testa banan och det blev några varv men strax innan start började det stöttregna, blåsa upp och åska och starten blev framflyttat tio minuter. 

Jag var rankad som nummer 28 och stod ganska central i startfältet, själva starten var lugn och vi var försiktiga och inga vurpor eller stavbrott såg jag i början. Jag själv hade svårt att få till åkningen men var med i klungan första två varven men tappade sen och kunde inte täppa igen luckan, vilket var ödesstiget och där och då fick jag göra mitt lopp i princip hela vägen in, vilket inte är lätt när det blåste storm emot stundtals. Mitt egna fel att jag inte är rappare och jag har ju inte kört några impulser och knappt träna för att ens kunna hålla någorlunda nivå och hade knappats åkt om det inte var för att det var på hemmaplan och att min klubb var med och arrangerade. 

Jag tryckte på utan att egentligen gå på rött men tvingade tillslut upp klubbkamrat Viktor Asking så han fick dra ett knappt varv innan jag tog vid som lok igen. Jag antar att de jag åkte ikapp inte hade förmågan att hjälpa till med dragjobbet, för jag hoppades att alla hade som mål att undvika att bli varvad. För varvad blev vi så småningom och strax innan vi blev varvade ökade fjolårsmästaren Tobias Westman en aning och han och jag åkte tillsammans ett drygt varv innan vi blev avplockade med två varv kvar. 

Eftersom jag inte stannade klockan förrän jag stod stilla så blev snitthastigheten ännu lägre än vad den redan låga snitthastigheten var under dagens lopp, även snittpulsen påverkades men annars hade var resterande data från pulsklockan:

• Tid: 37:19 min
• Distans: 15,33 km
• Snittfart: 24,6 km/h
• Maxfart: 32,8 km/h
• Snittpuls: 172 (89 %)
• Maxpuls: 182 (94 %)
• Höjdmeter: 8

Varför vi inte körde på tävlingshjul vet jag inte heller och min kloka mor som var med frågade detsamma med det klockrena citatet: ”Varför åker man inte på tävlingshjul när det är tävling på rullskidor” Jag hade hellre åkt på tävlingshjul men kan va en aning bitter med att jag inte fick till åkningen för fem ören, jag åker nästan snabbare med mina Marwe 7:or än dagens Swenor 2:or.

Kan även tycka att det blir lite av en parodi av två skäl idag. Det ena är att mer än hälften inte tog sig i mål utan blev avplockade på banan, den var visserligen kortare varv än förut när vi kört SM- veckan och även att vi idag åkte på långsammare hjul kan ha påverkas. Däremot fick tjejerna åka vidare utan att bli avplockade. Det kan man tycka var bra för annars hade det knappt blivit en prispall men både 5:an och 6:a i loppet där var längre efter mig i tid när jag blev avplockad, men de får prispengar och jag få knappt en placering i resultatlistan. De var 3:08 respektive 3:45 minuter medan jag var 2:12 minuter efter 13 kilometer, tjejerna gick i mål då.

Det klart positiva är allt publikstöd man får och att man träffa gamla bekanta som t.ex. Oliver Larsson som jag inte träffats sen gymnasietiden i Ljungbyhed och det börjar ju bli några år sedan man gick ut där. Men det är bara att ladda om inför morgondagens sprint, ska bli kul att tävla igen och hoppas på bättre svar av både teknik och kropp. Start av prolog är kl: 11:30 men sänds inte på SVT men det gör finalerna som börjar kl: 13:50. 

Då är det dags för SM- veckan för undertecknad imorgon, troligtvis sista gången jag har möjlighet att tävla på skidor i Skåne, där jag är född och uppvuxen och där jag fortfarande kör för IF Ski Team Skåne, trots jag emigrerade för drygt tre år sedan. 

Kan väl inte påstå att kroppen är på topp efter senaste dagarnas hårda asfaltslöpning men få nog kalla mig ”piggsliten” ett begrepp jag hittade på för ett tag sedan och som menas att du är sliten men ändå pigg. Precis så kände jag på dagens korta pass på marwe 7:orna på drygt 20 kilometer. Var ganska elärt men hade tinga ben, kom lätt upp i puls och kändes ganska bra att åka och försökte trycka på nerför för att trycka i fart i över 30 km/h som man säkerligen kommer göra imorgon, trots vi kör på långsammare hjul (Swenor 2:or). 

Idag handlade mest om att röra på sig, åkte till rullskidbanan och samlade ihop 300 höjdmeter, 18,1 km/h i snittfart och hade 133 (69 %) i snittpuls.

Ska hursomhelst bli kul att åka imorgon och har inga förväntningar på mig mer än att göra mitt bästa och försöka åka så många varv som möjligt på den korta banan. Vi startar kl: 14:40 och det sänds på SVT, 13 varv och 19,5 kilometer ska det förhoppningsvis få bli. 

Jaha då hade man sprungit för Offerdals SK herrar även idag, blev två sträckor efter varandra vilket blev tolv kilometer där benen inte alls var lika pigga som igår. Första sträckan var bra, andra sträckan var dålig om man ska summera det hela.

Innan löpningen så hann jag både jobba och sen hem och sova i drygt två timmar, välbehövligt det för jag var inte pigg idag heller. Väl på plats på Rödön där min sträcka började så kände jag på uppvärmningen att det var stela ben men ändå en del spänst kvar i benen vilket var skönt. Sparade benen med att värma upp sparsamt denna gång vilket jag tror var klokt. 

Idag var det Timor Sandberg som växlade över till mig och jag gav mig först ut på sträckan mellan Rödön och Frösö Park, en sträcka som på förhand är tråkig men få ändå säga att det var ganska rolig. Sträckan gick kortfattat på 90 % asfalt och 10 % gräsväg, först nerför och sen uppför. Första kilometern gick fint på en gräsväg innan man kom ut på asfalten och det kändes bra och kontrollerat och var ganska oberörd när jag (enligt min klocka) noterade 3:16 min/km. Planen var att kunna springa snålt till Rödönbron och sen hårt men kontrollerat fram till första växlingen och sen kunna trycka på mer uppför på mina andra sträcka. 

Planen var god men kände tidigt ute på asfalten att mina ben inte riktigt klarade av belastningen det blir på asfalten i hög fart och steget dog allteftersom. En kille kom ikapp mig efter två kilometer och hängde med ett tag men fick släppa direkt när hann väl sprang om mig men enligt Strava så sprang vi lika snabbt över Rödönbron, en bro som idag blåste så man nästan trodde att man skulle trilla ner i vattnet. Höll sen bra tempo uppför och höll sen igen lite på platten inför växlingen så jag hade en växel till för de sista 3,5 kilometerna som den sträckan var mellan Frösö Park och Frösö Camping. Tanken var god men höll inte riktigt men hade 3:33 min/km tempo på första sträckan som få anses som bra tycker jag. 

Ut på den korta men tuffa sträckan så gick det uppför i 1,5 kilometer i sträck men benen var så tunga och ospänstiga så kunde inte dra nytta av det fullt ur riktigt och även pulsen gick ner emellanåt då jag inte klarade av att ligga på 180 och över så värst länge idag. Gårdagens sträcka påverkades dagens puls en aning skulle jag tro och förstås att benen var tunga med. Jag plågade mig igenom med sämre löpsteg än vanligt och hade mest negativa tankar och var bl.a. orolig om min bil inte skulle stå vid växlingen, där som det var planerat att den skulle. Men det gjorde det och förstår inte varför man ska tvivla när lagledare och king- organisatören Mattias Bångman hade löst situationen så klart. Jag växlade till honom och han lämnade bilnycklarna i bilen så det var bara att köra. Det är så man gör om man kommer utifrån bygden. Han sprang förövrigt på näst snabbaste tid på sin sträcka medan jag hade sträcktid 14 och 15, men tror jag hade kunnat springa mer än en halvminut snabbare om jag bara sprang första sträckan. Andra sträckan däremot som gick väldigt tungt hade jag 3:53 min/km tempo där det gick mer uppför än nerför. Gick dock nerför sista kilometern men hade svårt att springa fort ändå. Hade jag sprungit om loppet hade jag nog lagt upp loppet exakt som jag gjorde idag så nöjd över upplägget även om det inte höll riktigt hela vägen. Jag hade 17:10 minuter första 5 km och 36:50 minuter efter milen, stor höjdskillnad men inte jättelångt från mina personliga rekord på respektive distans. 

Data från båda sträckorna enligt min klocka:

• Tid: 43:53 min
• Distans: 11,97 km
• Snitttempo: 3:40 min/km
• Snittpuls: 176 (91 %)
• Maxpuls: 183 (95 %)
• Höjdmeter: 150 m
• Fallmeter: 127 m

Kul att vara med idag med och få springa med Offerdal och kul med hela evenemanget med hejarop lite här och där och att logistiken fungera. Tror laget slutade på 9:e plats i totalen.  

Idag fick jag äran att för tredje gången springa St: Olavsloppet med Offerdals SK, det var inte långt men de 3,8 kilometrarna var riktigt tuffa och jag spände bågen och fick betala ett högt pris andra halvan men var väldig nöjd med min insats.

Det var däremot ingen pigg löpare som vaknade denna morgon då det väntades en tidig uppstigning för att jobba på golfbanan. Tar mig knappt upp från sängen och det fick bli två stycken dubbeltwix redan till förmiddagsfikan. Ni förstår, det var inga drömtider som man kunde vänta sig på dagens sträcka mellan Duved och Ängena. Bara att ta sig till Duved var en mental och tröttsam kamp men lagom till uppvärmningen så kändes det faktiskt bra. Uppvärmningen bestod i lite löpskolning och några korta fartökningar nära växlingsområdet så jag inte skulle missa växlingen. Vi var lite före tidtabellen när den duktige skidåkaren Eddie Ekström kom med en rasande spurt och växlade över ansvaret till den skånske skidåkaren (eller vad jag nu kan/ska kalla mig) och gav mig i väg i ett för mig ovanligt högt tempo. 

Det var så ovanligt högt tempo att jag egentligen aldrig sprungit så fort någon gång, hade 3:02-3:04 minuter någonting på första kilometern, visserligen medvind och lite utför men jag är sällan under 3:15 minuter när jag springer på bana och hittills i år så har jag bara varit under 3:20 minuter per kilometer vid ett tillfälle om man räkna bort de gångerna man sprungit nerför Frösöberget. Benen kände ändå bra och kilometer två var också stabil och hade där och då 6:25 minuter men sedan började en kamp om överlevnad och benen/stegen blev bly tunga men kunde ändå hålla ihop det hyfsad och klappade aldrig igenom. 

Glad och överraskad att jag kunde springa så fort, gynnsamma förutsättningar med medvind och lite mer fallmeter än höjdmeter men ändå marginellt. Jag sprang sedan tillbaka och märkte då att vinden kändes nästan inget förutom första kilometern så tror jag hade gjort en bra tid på bana idag, mitt personliga rekord från 2016 på 3000 meter är 9:53 minuter och hade idag 9:56 minuter på en relativt flackt men rolig sträcka. Ibland är det inte logiskt att man lyckas trots man har hundra andra bollar i luften som tar tid och energi, tidspressat schema och allmänt stressigt. Detta har resulterat i lite men effektiv träning trots allt, lite av Erik Wickström- träning kan man säga, verka funka för mig med. 

Siffror från sträckan enligt min klocka:

• Tid: 12:32 min
• Distans: 3,78 km
• Snittfart: 3:19 min/km
• Snittpuls: 180 (93 %)
• Maxpuls: 188 (97 %)
• Höjdmeter: 17 m
• Fallmeter: 24 m

Imorgon är tanken att jag ska genomlida en sträcka i årets upplaga av St: Olavsloppet, tredje året på raken och med Offerdals SK även i år. Det ska bli kul att springa och det är något speciellt med att springa i lag. St: Olavsloppet är ett lopp som går från Trondheim till Östersund och springs i olika sträckor under fyra dagar. Jag springer ev. sträckan Duved – Ängena

Idag har jag förberett mig med att köra ett kort pass i gymet och sen ett kort löppass efter det för att väcka lite liv i benen. Löpningen körde jag i lite högre intensitet, närmare bestämt hög A1 med lite A2 under kilometer två som gick en del uppför, men annars en ganska flack runda med endast 33 höjdmeter men ännu färre fallmeter då det bara var 14 fallmeter, vilket är skillnaden mellan gymet och hemma.  4,56 kilometer blev det under de knappa 20 minuterna jag var ute i och det blir ett snittempo på 4:14 min/km. Glädjande var att pulsklockan fungerade igen, åtminstone efter en knapp kilometer och skulle tro snittpulsen under hela passet blev omkring 150 (77 %), det kändes helt okej men inte den bästa känslan direkt. 

Jag körde gym innan löppasset och då körde jag två magövningar och sen körde jag dessa fem övningar:

• Boxkliv 70 cm, 3×8 
• Dips, 3×12
• Bensträckare i maskin, 3×8 med 62,5 kg
• Sittande rodd med hantel, 3×8 med 18 kg
• Bicepscurl i maskin, 3×8 med 28 kg

Efter 14 timmars jobb idag mer eller mindre non- stop så gav jag mig i väg till rullskidbanan för att beta av ett intervallpass på Marwe 7:or. Inte optimalt direkt men fungerade helt okej ändå. Jag glömde pulsbandet hemma men min supersambo cyklade och lämnade det till mig, hon tog sen bilen medan jag åkte rullskidor hem. Med facit i hand så hade det nog gått snabbare att åka hem först och ta pulsbandet och det där eländet till pulsband fungerade inte idag heller, visar konstant 90-95 % av max oavsett intensitet, har byt batteri nu så hoppas det fungera till nästa gång. 

Jag körde först ett tröskeldrag runt 3:an på 7:14, så ungefär 15 sekunder snabbare än de senaste gångerna, möjligen något för snabbt men ändå. Snittfart 24,4 km/h. Sen körde jag ett varv runt 1,7:an, drygt fyra minuter vilket var någon sekund sämre än sist, blev duktigt stum där. Snittfart 24,6 km/h. Stum blev jag även på följande två intervaller, ett varv runt Björnberget (800 meter) och sen ett drygt halvt varv till, detta tog 1:59 respektive 1:18 minuter, där jag hade 25,2 km/h och 21,3 km/h. avslutade sedan med 2×30 sekunder på platten nere vid stadion innan jag rullade hem. Sammanfattningsvis så blev jag trött och körde på överfart än vad jag egentligen skulle gjort på tävling men bra träning och nu är det inte långt kvar till SM. 

På tal om SM så är det hela 55 killar anmälda men endast 14 tjejer. Vi har lika i prispengar och liknande förutsättningar men det är bedrövligt att inte fler tjejer är med i SM och passa på att representera sin klubb och visa upp sig, det är nästan fler svenska tjejer som är topp 20 i världscupen som nu är anmälda till SM i Malmö nästa vecka.

Denna kropp var inte nådig trött idag. Uppstigning strax efter kl:4 och sen jobb till lunch innan jag åkte hem för lunch och sen sova en stund, sov en timme och snoozade i nästan lika länge innan vraket till s.k. människa kom upp på fötter och mobiliserade sig med att koka kaffe toppade det hela med att ta en energigel för maximera energin i kroppen för att ta mig igenom den drygt sju kilometer långa rundan (ett varv runt Lillsjön + t/r) på 31 härliga minuter. Det kändes faktiskt ganska bra att springa idag, lätt i steget för att vara mig men pulsbandet ballade ur då den visade över 170 i snitt medan jag tror jag hade någonstans runt 145 i snittpuls, vilket är lite tuffare A1 för mig. Snittempot blev hursomhelst 4:24 min/km och 36 höjdmeter gör ju inte att tempot bli långsammare direkt. Kollade pulsen sen när jag kom hem och den kändes låg så inget att oroar sig för att klockan visade så väldans högt idag. Men samtidigt lite konstigt den visade fel under hela passet, kan göra så i 10-15 minuter ibland men inte så länge som idag. Kanske dags att byta batteri.

Detta var dagens enda pass men igår körde jag och Therese ett kortare gympass och jag själv körde detta:

• Sittande rodd i maskin, 3×8 med 33,5 kg
• Tricepsdrag i maskin, 3×8 med 35 kg
• Vadpress i maskin, 3×10 med 257 kg
• Enbenspress i maskin, 3×8 med 197 kg
• Bensträckare i maskin, 3×8 med 60 kg

Kändes bra, speciellt benövningarna, överkroppen var desto sämre. 

Landssorg idag när beskedet om att det inte blir Sverige som få OS/Paralympics 2026, utan det går till Milano/Cortina istället. Trist för Sverige, trist för världen och illa för den svenska folkhälsan. Listan och raderna kan bli långa men ska hålla mig lite kortfattat vad jag tycker om det hela. 

Eftersom jag varit med som aktiv i ett spel (Paralympics 2018) så kan jag säga att det är ett jätteevenemang och jag tycker att Sveriges ansökan har varit rätt i princip på alla plan. Många i Jämtland anser att skidskyttet borde gått i Östersund, vilket kan kännas logiskt med bl.a. nationalarenan och en anläggning i världsklass. Men det finns en rad olika anledningar att det hade varit svårt som län att dels ha tre grenar i Åre och skidskytte i Östersund, och detta samtidigt. Dels att täcka upp volontärer, turister, media, aktiva som faktiskt ska bo någonstans. Det hade också blivit väldigt svårt att kunna dra publik men med en anläggning i Stockholm i både längdskidor och skidskytte skulle man kunna dra mycket mer publik än i Falun/Östersund t.ex. Det hade också varit det önskemålet som de aktiva i både skidskytte och längdskidor hade velat, detta för det är bäst för respektive sport och för kunna åka på hemmaplan med en enorm publik. Stockholm med ofantligt fler som åker längdskidor (om man går efter Vasaloppstarter) än i Jämtland hade haft en stor nytta med en ny anläggning i Stockholm. Även folkhälsan hade kunnat dra nytta av ett OS/Paralympics, få fler att inspireras att röra på sig och vända den dystra och negativa trenden där varannan svensk idag är överviktigt, vilket är en stor kostnad för samhället och även om det skulle kosta skattemedlen med ett OS/Paralympics hade det säkerligen varit värt det och givit tillbaka i det långa loppet. 

Jag nöjer mig där men det finns många fler argument som talade för längdskidor/skidskytte tävlingarna i Stockholm än i Östersund/Falun. Nu blir det Italien som får kalaset.