Danny Fransson, Johanna Strandberg och deras son Neo. Foto: #memoriesbyjulia

Hösten 2010 började jag och Danny på landskapsingenjörsprogrammet på Alnarp, två 19- åringar som gillade att springa och Danny var en Sveriges mest lovande löpare under ungdomstiden för vår åldersgrupp. Vi studerade inte bara tillsammans utan sprang en hel del under våra studieår mellan 2010-2013. Efter studietiden sågs vi ett par gånger innan jag i höstas fick reda på att Danny drabbats av ALS trots han då bara var 26 år, och det vanligen drabbar de som är mellan 50-70 år. ALS är namnet för en grupp neurodegenerativa sjukdomar där nervceller, i ryggmärgen, hjärnstammen och hjärnan dör som tillslut leder till muskelförtvining och förlamning. Cirka 220 personer insjukna i denna sjukdom varje år i Sverige och i dagsläget finns det inget botemedel helt mot ALS.

I augusti 2016 pratades vi vid och fick bl.a. detta meddelandet från Danny ”Hej! Jo det är bra med mig, dock sjukskriven lite problem med vänster arm/ben så får vänta med löpningen”. Det som ingen visste då var att Danny drabbas av ALS, Danny kom inte tillbaka till löpningen någon mer gång och kunde inte längre springa. Hösten 2017 såg jag på Malou efter tio där hela Dannys familj var med och Danny hade en önskan att någon gång vara med i ett maratonlopp. Eftersom jag länge försökt inspirera andra samt satsat på min egen idrottskarriär så känner jag att det minsta jag kan göra är att uppfylla Dannys önskan att få kunna vara med på ett maratonlopp. Därför har jag tillsammans med Dannys familj bestämt att vi ska genomföra ett maraton i höst, det blir Växjö Marathon den 20:e oktober och vi springer tillsammans för att uppmärksamma sjukdomen och samla in pengar till Dannys familj samt forskning till ALS. Spring gärna med oss om intresse finns, eftersom Dannys permobil inte gå fortare än 10 km/h så kommer vi att genomföra maratonloppet på ungefär 4 timmar och 15 minuter så vi hoppas många vill vara med och springa med oss. Vill eller kan man inte springa med oss få man gärna stötta detta projekt genom att bidra med ett bidrag eller göra som t.ex. Wilja Labs där de lottar ut en löparryggsäck där intäkterna går till insamlingen. Vi vill och hoppas fler vill göra likadant och bidra.

Läs mer om Danny och hans familjs vardag här eller se TV- programmet Maluo efter tio här, en fantastiskt historia i sig, väl värt att se.

Va med och bidra, tillsammans kan vi skapa glädje runt en hemsk sjukdom.

Danny och Neo. Foto: #memoriesbyjulia

Utanför Ås blev det drickpaus och lite njutning av utsikten i form av Storsjön, Rödön och fjällen.

Då är denna första träningsvecka för det här året till handlingen, jag skulle smyga igång lite lätt men skrapade ihop 22 timmars träning + ett styrkepass. Var inte meningen att det skulle bli så men faktum är att hela sommaren blir väldig intensiv så då kan jag lika bra träna på nu i maj, åtminstone nästa vecka med. Men mer om min träning och ambitioner kommer längre fram i maj, en dag åt gången.

Idag var jag uppe tidigt och stakade lugnt på mina Elpex 3:or, detta p.g.a. att det skulle blåsa upp senare på dagen. Jag slapp den värsta blåsten, så det var värt att gå upp tidigt. Rundan jag stakade var Frösön – Ås – Dille – Önsjön – Frösön, den är 37,32 kilometer lång och 312 höjdmeter, så inte jättekuperad direkt men har några riktigt fina stigningar. Det tog 2:10 timmar att staka mig igenom denna runda, vilket gav en snitthastighet på 17,3 km/h och en snittpuls på 128 (66 %).

På eftermiddagen åkte jag och köpte en ny bättre domkraft för att sedan kunna byta till sommardäck, gick nog bra. Jag har alltid byt däcken på min bil så länge jag haft bil ska väl tilläggas, tycker även det är ett bra sätt att förstår och lära sig mer om hur bilar fungera och ser ut o.s.v.

Vill även slå ett slag för GigNation, som är en plattform och mötesplats för företag och frilansare, in och läs för mer information om det.

Senare på eftermiddagen så var jag ute och löpte en sväng på Frösön, först sprang jag till Lövtorpet och sen till Valla innan jag styrde riktningen hemåt igen. Fin runda som bjöd på lite av varje i kupering (250 höjdmeter), gick mestadels på asfalt, uppskattningsvis 90 % på asfalt, resten på grus/skogsvägar. Det blev ett halvmaraton ganska precis och det tog 1:43 timmar, vilket gav ett snittempo på 4:53 min/km och snittpulsen landade på 137 (70 %).

Blev som sagt mer träning än tänkt och träningsklockan skvallrar om att jag har 82 timmars återhämtning nu och det sitter väl bra med en vilodag imorgon.

Däckbyte. Hoppas sponsorerna syns bra?

En udda men härlig kombination, barüber och löpning på snö. Jag behöver förövrigt all sol på mig så jag kan bli lite brun någon gång. Foto: Min mobil!

Tillbringande denna lördag eftermiddag med att springa snöintervaller uppför Gustavbergsbacken, detta i barüber då inte bara träningstimmarna ska in utan även soltimmarna, man vet inte hur många som bjuds när man bor i detta landskap. Upplägget var att springa sex stycken intervaller från bottnen från backen till toppen vid vindskyddet, det var fruktansvärts jobbigt att springa i snön och inte är det lättare när det bär uppför. Kan jämföras som när man sprang i de där stora mjuka mattorna man hade på skolidrotten när man var liten men att det bar uppför med en snittlutning på 25 %, styvt det. Backen mäter annars 360 meter och 90 höjdmeter.

Data från intervallerna:

1. Tid: 4:02 min – Snittpuls: 167 (87 %) – Maxpuls: 177 (92 %)
2. Tid: 4:01 min – Snittpuls: 169 (88 %) – Maxpuls: 180 (93 %)
3. Tid: 4:10 min – Snittpuls: 170 (88 %) – Maxpuls: 180 (93 %)
4. Tid: 4:03 min – Snittpuls: 170 (88 %) – Maxpuls: 180 (93 %)
5. Tid: 4:03 min – Snittpuls: 169 (88 %) – Maxpuls: 181 (93 %)
6. Tid: 4:00 min – Snittpuls: 171 (89 %) – Maxpuls: 183 (94 %)

Bra jämna tider förutom intervall tre, vet inte riktigt vad det beror på men den intervallen var jag nere och kravlade på alla fyra en del, som sagt ingen lek att köra höga knälyft under dagens förhållandena i den backen direkt. Annars kändes det ganska bra men svårt att få någon referens av denna typ av pass då det inte går att genomföra senare i år, då snön försvinner i rasande takt just nu. Bra också att jag orkade genomföra passet med jämna tider och att den sista gick snabbast, indikera att konditionen verka vara tillbaka en aning. Hoppas det, det är trots allt roligare att träna när man känner sig just tränad.

Tidigare på dagen var jag ute och cyklade en sväng och såg hela nio cyklister mellan Krokom och Aspås, är det Giro- effekten som vi ser på de jämtlänska vägarna just nu? Var vindstilla nästan hela tiden och det gick lätt och fint att trampa dagens runda som var Frösön – Rödön – Yterrån – Nälden – Krokom – Kattstrupeforsen – Kännåsen – Frösön, en runda som mätte 83 kilometer drygt och nästan 600 höjdmete, detta tog 2:38 timmar som resulterade i en snitthastighet på 31,7 km/h och en snittpuls på 127 (66 %). En sak som  jag dock undrar över är att min cykel kan vobbla lite otäckt ibland i höga farter, vet inte vad det kan beror på men det kan vara någon inställning som är fel på cykeln, någon cykelkunnig som kanske kan reda ut det kanske?

+watt i flaskan gör en stark och en löparryggsäck från Wilja Labs The eXplororer gör en snygg!

Utsikten från Gustavbergsbacken är ständigt vacker, nu börjar isen försvinna lite smått från Storsjön. Men snö finns det fortfarande gott om i backen.

Då är även jag med på den exklusiva skaran som har vurpat på rullskidor i år, är ju redan några som lyckas med den bedriften redan nu och då har inte rullskidsäsongen ens börjat. Ungefär en gång per år brukar jag vurpa på rullskidorna och jag hoppas det då är gjort för i år och jag kan stå på benen resterande säsong, dock planera jag åka ganska lite rullskidor denna barmarkssäsong men mer om det framöver. Passet i sig åkte jag en fin runda på Frösön med två ordentliga stigningar på flera minuter i ren åktid bara uppför de två backarna. Rundan mätte exakt 18 kilometer (265 höjdmeter) och det tog 73 minuter på mina Swenor 4:or, där temperaturen var tre grader när jag började och mestadels gick rundan på blöta vägar och stundtals väldig grusiga, fart därefter. Det var just grus och annat elände som gjorde att jag vurpade efter cirka en halvtimmes åkning, strax innan Härckebacken. Jag körde nerför och upptäckte för sent att det låg sand på cykelbanan framför mig och hann inte reagera tillräckligt snabbt utan föll på den tunga blöta sanden, landade helt okej ändå och utrustningen höll men gick lite hål på tightsen men de går nog använda framöver, lite luft in där gör nog bara nytta. Så här års tycker jag man borde hålla sig på vägarna och undvika cykelbanorna som ännu inte är helt sopade, annars råkar man ut för det som jag gjorde idag.

Sist jag vurpade var i augusti förra året och då noterade jag personligt rekord på 5000 meter i Krokom en sen kylig kväll på 16:59 minuter, har förövrigt inte sätt resultatlistorna därifrån än. Jag har förövrigt inte sätt till min skumpa som jag vann efter tagit bergspriset när jag sprang Jarvloppet i Järvsö några veckor efter jag sprang 5000 meters loppet i Krokom. Nog om det, själva poängen jag vill komma till är att jag precis som då så kändes dagens löppass lika bra, dock sprang jag i lugnt tempo tillsammans med Gunnar. Vi sprang hit och ditt och i all typ av terräng. Blev drygt  en och en halvtimmes rolig och bra löpning med som sagt bra känsla, mer av den varan i framtiden tack.

Så här mycket natursnö är det fortfarande kvar i skogen runt Ändsjön.

Leverans idag, blev klart idag också att ett par Alpina sommarpjäxor är på väg till mig, blir bra det.

Få väl börja med att jag sen en kort tid tillbaka fick frågan om att vara med i TV- programmet Ensam mamma söker, i år igen ska tilläggas. Jag vet inte vad jag har för goda egenskaper för att vara med där ens eller så är det bara för att det är väldig få som söker ditt eller i mitt fall försöka bli handplockad. Om det är något liknande program som jag kan tänkas vara med i är Bonde söker fru, då har det gått långt ska ni veta.

Nog om det, annat kul här i livet är att mina nya skejtrullskidor Marwe 610A (7:or) från Huselius Skidsport, enligt mig är dessa rullskidor de skönaste att åka på om man åker på en bra och fin rullskidbana, som det finns här i Östersund. Då har jag ändå åkt på många olika varianter av rullskidor, då jag har jobbat i den branschen i över två år.

Tränat har man också gjort idag, cykling i två timmar, 61 kilometer kom man på det och plockade strax över 500 höjdmeter denna dag då vinden var frisk. Det är kul i medvinden men det är förjävligt tråkigt i motvinden, aldrig är man nöjd. Jag cyklade rundan: Frösön – Rödön – Krokom – Kattstrupeforsen – Kännåsen – Frösön. På eftermiddagen efter jobbet lunkade jag till gymmet och körde lite styrka, det var över en månad sen sist så man var ju inte stark direkt. Jag körde lite blandat med chins, dips, tricepsdrag och ett gäng magövningar, inte jättehårt men det lär kännas i kroppen de närmsta dagarna.

Gick fint att skejta men de klassiska spåren har sjunkit undan.

Maj månad men jag chansade och åkte upp till skidstadion och se om det gick att åka, jag märkte igår när jag sprang att det borde gå att åka idag, och det gjorde det med. Jag kunde faktiskt åka på natursnö med, mestadels runt 3:an även om det var lite knapert med snö här och där. Totalt var jag ute i drygt en timme och kom nästan 15 kilometer på det i den mjuka och skitiga snön, dock var stavfästet förvånande bra, nästan perfekt t.o.m. Inte illa att åka skidor så här sent i Östersund, kanske bli något pass till innan skåningen ger upp att åka längd där.

På eftermiddagen var jag ledare för Team Nordic Trail och vi sprang intervaller på en bana där det bara fanns snö, tungt värre men var kul även om jag höll mig till ledarrollen och tog det hela med behagligt tempo som dock resulterade lite i A2 emellanåt. Innan intervallerna så körde vi löpskolning, mer av den varan i år så kanske man kan lära sig springa fort på bana samt stadslopp, vem vet.

Jaha, då har man även gjort rullskidpremiär här i Jämtland, har ju sen tidigare hunnit med två trevliga lugna soliga fina pass med klubben nere i Skåne. Idag däremot var det fyra grader, åkte ensam och det var allmänt tråkigt. Dagens tur gick till Önsjön och tillbaka, en liten runda på 26,7 kilometer och 200 höjdmeter, inga konstigheter det att staka på mina 3:or trots att stakmusklerna är lite ur fas förnärvarande. Kanske bli ändring på det, kanske till hösten eller så, få se. Jag var ute i 1:36 timmar och snittfarten blev 16,7 km/h och snittpulsen landade på 132 (68 %), en intensitet som är ganska vanlig när jag åker själv, som idag alltså.

På eftermiddagen sprang jag för första gången den röda slingan som utgår från skidstadion, den har jag hört ska vara tuff att springa och med tanke på att det fanns mycket snö på vissa ställen så var det ingen lek att kuta runt i skogen, det kan jag verkligen lova. Sprang tillslut nästan 15 kilometer (471 höjdmeter) för att reka lite var som det går att springa imorgon då jag ska vara ledare för Team Nordic Trail här i Östersund. I nästan två timmar var jag ute och pulserade i snön innan dagens träningsskörd var avklarad. Jag hade alltså ett snittempo på 8:00 min/km och en snittpuls på 130 (67 %), man hade minst sagt respekt över eftermiddagens tuffa förutsättningar.

Det är jobbigt och det går inte fort att springa i djupsnö.

Nog första gången jag kör landsvägscykel och det fortfarande är snö.

Då har man chockat igång kroppen denna första träningsdag för detta träningsår. Jag började med att springa inte intervaller uppför, slalombacken (Gustavbergssbacken) är helt snötäckt så där sprang jag inte idag eller gick skidgång som jag brukar, dock hade det varit kallt i natt så det hade gått ganska bra att träna i backen. Däremot sprang jag runt backen och det är ungefär lika många höjdmeter (90 höjdmeter) fast distansen var längre, cirka 900 meter så en snittlutning på 10 % där terrängen gick stora delar på snö. Jag startade intervallerna bottnen, mitt i backen och gick i mål strax innan kalhugget nära toppen, jag följde alltså den vitmarkerade slingan.

Siffror från intervallerna:

• Tid: 5:47 min – Snittpuls: 169 (87 %) – Maxpuls: 181 (93 %)
• Tid: 5:41 min – Snittpuls: 169 (87 %) – Maxpuls: 181 (93 %)
• Tid: 5:32 min – Snittpuls: 172 (89 %) – Maxpuls: 185 (95 %)

Stabila A3 intervaller där jag faktiskt lyckades springa (snarare tog mig upp) fortare efter varje intervall och nöjde mig med tre intervaller, det handlar mest att komma igång lite lagom med intervallträningen nu i början. Det var tre veckor sedan sist jag blev trött, förutom fotbollen förra veckan som var riktig tuff emellanåt. Gick inte direkt fort att ta sig upp, dels för att det fortfarande är en hel del snö, så mycket som en halvmeter på vissa ställen. Dels så är man inte i någon vidare form av förklarliga samt medvetna skäl, jag tror jag kan vara i god form redan om tre veckor om träningen flyter på som planerat. Vägde in mig på 72,6 kilo så det är inte jätte mycket direkt som jag släpade upp i backen idag, hur som helst ett bra och lagom intervallpass.

På eftermiddagen blev det cykelpremiär på min Fokus Izalco Max i solskenet, är ju numera en solskenstränade man och det finns väl risk att det blir lite träning i sommar om den var som den var förra året. Kul att cykla igen, fick lite inspiration av cykel- dokumentären Time Trial som jag såg innan jag skulle ut och snart är det dags för Girot. Synd bara att det inte räcker med inspiration för det var tungt att cykla idag, speciellt uppför och på slutet, då jag väggade. Att energin tog slut beror nog på att jag inte drack någon sportdryck under intervallpasset och hade därför inte energi på slutet av cykelpasset. Få skylla på mig själv. Vädret var som sagt bra och det blåste knappt något heller och jag klarade skamgränsen på en snittfart över 30 km/h och det ska man väl klara av om man har tränat 800 timmar det senaste året, på ren kapacitet helt enkelt trots man inte cyklat sen augusti förra året. Rundan jag cyklade var Frösön – Rödön – Ytterån – Krokom – Frösön via Dvärsätt och Ås, fin runda som var 70,86 kilometer lång, 436 höjdmeter och snittpuls på 136 (70 %).

Såg tillsynes inte helt tillfreds trots dagens förutsättningar där jag åkte med den gula Tour de France ledartröjan. Jag är annars ute efter en ny cykeltröja, gärna den rosa Griot ledartröjan eller den prickiga bergatröjan från Tour de France, men undrar var man kan hitta dem?

Peak Performance Verical K från i somras, bild tagen strax innan toppen av Åreskutan. Foto: www.fjallmaraton.se

Summering

Då är det dags att summera ännu ett träningsår, många räknar från vecka 17 men jag har valt från vecka 18, spelar egentligen ingen roll men det är väldig typiskt för skidåkare att räknar träningsåret från vecka 17 eller första maj t.ex. Nästan lika gammalmodigt som hela Svenska Akademin är. Hur som helst så avslutade jag mitt träningsår med att springa 90 minuter på asfalt med trevligt sällskap av Gunnar Hammarberg som har hjälp mig med träningen sen jag flyttat upp till Frösön, vilket jag förstår är väldig tacksam över. Tacksam är jag också att jag inte haft några större bekymmer med hjärtat som gjort att jag behövts ta ett eller två steg tillbaka från träningen.

Träningen

Så här såg träningsfördelningen ut i ren tid per aktivitet (träning) för detta träningsår. Totalt skramlade jag ihop 798 träningstimmar inklusive styrketräning, jag räknar med styrketräning i träningstiden då just styrkan är en av de viktigaste byggstenarna/faktorerna som krävs för att kunna träna så ohälsosamt mycket som jag gjort i år och de senaste åren. Jag har tränat 817 timmar som mest under ett träningsår, det var under säsongen 14/15.

Fördelningen timmar månadsvis.

Fördelningen av träningen i procent.

Träningen har egentligen gått bra och jag har kunnat träna på bra tycker jag. Jag hade dock Rosfeber och tappade två veckors träning på det och hade en kortare förkylning några dagar mitt under sommaren. Annars inget märkvärdigt kring min träning, väldig lite cykling men annars är det nog så här det ser ut för en skidåkare idag.

Tävlandet

Tävlandet har gått lite upp och ner och har generellt inte gått som jag hoppas på, speciellt under vintern, i övrigt har den varit bra. Jag valde att satsa på att träna upp kroppen innan jag skulle börja tävla men i mitten av juni körde jag Sverige cupen på rullskidor med okej resultat innan jag i slutet av juli lyckades bli 4:a i Peak Performance Verical K, ett kraftdomsprov från Åre torg till Åreskutan, ungefär här självförtroendet kom tillbaka och allt gick allt lättare fram till i början av oktober, då jag åkte rullskid- DM i Skåne som jag vann. Sen gick träningen allt sämre och det blev många resor med Parasportslandslaget vilket var kul i sig men den viktiga individuella träningen som man hade haft på hemmaplan uteblev. Efter årsskiftet vände det lite igen, tävlade i Föllingeloppet som jag vann den korta klassen och det var den första tävlingen sen debaclet i premiären i Gällivare. Sen tävlande jag inte förrän SM i Skellefteå där vintersäsongen räddades för min egen del med en 75:e plats i 15 kilometers loppet.

Framtiden  

Sen en tid tillbaka har jag meddelat att jag inte kommer fortsätta samarbetet med Zebastian och i Parasportslandslaget där förbundskapten Linda gjort ett enormt bra jobb. En del är/blir förvånade och en del som verkligen känner mig vet att jag troligtvis skulle fortsätta på egen hand efter denna säsong. Jag har haft en händelserik tid i laget där bl.a. vi vann den totala världscupen, ett VM- guld i sprint och en drös pallplatser i världscupen, känns som man har gjort ett bra jobb där som jag nu alltså är klar med och önskar er alla involverade i laget stort lycka till.

Hur min egna satsning ser ut vet jag inte riktigt än, jag har känt att kroppen inte alltid har svarat på träningen och en del beror säkert på hjärtproblematik som jag har haft. För att överhuvudtaget fortsätta så behöver jag göra något nytt, en radikal förändring som det inte varit den senaste tvåårsperioden. Jag kommer satsa vidare men sätta upp delmål kortsiktigt istället och har inte i dagsläget någon ambition eller plan om hur mycket tävlande/träning det blir på längdskidor i vinter. Att leva som elitidrottare är få förunnat men vill samtidigt göra andra saker som inte har med idrotten att göra, jag har i dagsläget en projektanställning, ska jobba lite på golfbana i sommar och har några olika uppdrag/projekt på gång i mitt liv. Däremot kommer jag inte lägga av med längdskidåkningen men vill fokusera på annat som t.ex. politiken och är det något som idrotten lärt en så är det att man inte kan göra något halvdant utan man måste satsa 100 % på något om det ska bli något bra utav det. Lite motsägelsefullt är det kanske att jag fortfarande tro jag kan prestera lika bra som den senaste tiden som idrottare trots jag kanske träna 400 timmar istället för 800 timmar. Det jag vet idag är att jag känner mer för att springa lite mer än förut och då också springa lite fler lopp än de senaste åren. Men hur det blir med antal träningstimmar är det ingen som vet förrän om ett år framåt.

Bilder från det senaste träningsåret

Maj

Det målade området är det röda och svullande område som det blev när jag fick Rosfeber i slutet av maj.

Juni

Gästspelade i Offerdals SK när 2017 års upplaga av St: Olavsloppet skulle avgöras, sprang första sträckan med bl.a. Petter Northug. Foto: Mattias Bångman

Juli

Ännu en löptävling , från Green Run som gick på Tomelillas golfklubb, där har jag sprungit mycket i mina dar. 

Augusti

På väg upp till Åreskutan i Peak Performance Vertical K, blev fyra efter ett riktigt bra genomförande lopp Foto: www.fjällmaraton.se

September

Vann det fina loppet Jarvloppet i Hälsingland i början av september där jag bl.a. sprang med min bror den första tredjedelen av loppet. Foto: Jarvloppet

Oktober

Kom hem några dagar i oktober och åkte bl.a. DM, som jag vann. Foto: Björnstorps IF

November

Hade en tung  säsongspremiär på snö, här från skejtloppet över 15 kilometer i Gällivare. Foto: Linda Andersson

December 

3/3 pallplatser i Världscupstarten i Canmore, Kanada. Fantastiskt miljö. Foto: Foto: Les Berezowski

Januari 

Intervjuad av Niklas Hyland (nä fick ingen kram av honom. Ni som fattar, fattar. Förövrigt lyckades de översätta min skånska till svenska fel i inslaget som sändes på sportnytt någon månad senare. Foto: Linda Andersson

Februari 

Februari kan summeras som en kall månad med många dagar då det fick bli alternativ träning inomhus.

Mars

Paralympics blev inte som jag hade hoppats på men kul att vara med i ett sådant jätteevenemang. Foto: Vegard Wivestad Grönt/Bildbyrån

April

Åkte visserligen SM i mars men fick denna bild till mig i början av april. Bild från SM- femmilen som var lika jobbigt som vanligt. Foto: Caroline Kristoffersson 

Måste bara nämna/visa min mors blompinnar som hon fått av mig, två brutna Triac 2.0 stavar och en bruten ct1- stav som finns någonstans på Österlen och är nog i särklass de dyraste och styvaste blompinnarna någon har. Tror alla tre stavar bröt jag säsongen 14/15, då jag hade en förmåga att bryta en stav i var eller vartannat lopp den vintern.

Vilodag idag och avslutade valkickoffen på Frösö Park, det var lärorikt, inspirerande och väldig roligt rakt igenom så det ser ljust ut fram till valet i höst. I morgon väntas träningsårets sista träningsdag och en summering av träningsåret utlovas.