Summering av träningsåret 17/18 och framtida träningsår

Peak Performance Verical K från i somras, bild tagen strax innan toppen av Åreskutan. Foto: www.fjallmaraton.se

Summering

Då är det dags att summera ännu ett träningsår, många räknar från vecka 17 men jag har valt från vecka 18, spelar egentligen ingen roll men det är väldig typiskt för skidåkare att räknar träningsåret från vecka 17 eller första maj t.ex. Nästan lika gammalmodigt som hela Svenska Akademin är. Hur som helst så avslutade jag mitt träningsår med att springa 90 minuter på asfalt med trevligt sällskap av Gunnar Hammarberg som har hjälp mig med träningen sen jag flyttat upp till Frösön, vilket jag förstår är väldig tacksam över. Tacksam är jag också att jag inte haft några större bekymmer med hjärtat som gjort att jag behövts ta ett eller två steg tillbaka från träningen.

Träningen

Så här såg träningsfördelningen ut i ren tid per aktivitet (träning) för detta träningsår. Totalt skramlade jag ihop 798 träningstimmar inklusive styrketräning, jag räknar med styrketräning i träningstiden då just styrkan är en av de viktigaste byggstenarna/faktorerna som krävs för att kunna träna så ohälsosamt mycket som jag gjort i år och de senaste åren. Jag har tränat 817 timmar som mest under ett träningsår, det var under säsongen 14/15.

Fördelningen timmar månadsvis.

Fördelningen av träningen i procent.

Träningen har egentligen gått bra och jag har kunnat träna på bra tycker jag. Jag hade dock Rosfeber och tappade två veckors träning på det och hade en kortare förkylning några dagar mitt under sommaren. Annars inget märkvärdigt kring min träning, väldig lite cykling men annars är det nog så här det ser ut för en skidåkare idag.

Tävlandet

Tävlandet har gått lite upp och ner och har generellt inte gått som jag hoppas på, speciellt under vintern, i övrigt har den varit bra. Jag valde att satsa på att träna upp kroppen innan jag skulle börja tävla men i mitten av juni körde jag Sverige cupen på rullskidor med okej resultat innan jag i slutet av juli lyckades bli 4:a i Peak Performance Verical K, ett kraftdomsprov från Åre torg till Åreskutan, ungefär här självförtroendet kom tillbaka och allt gick allt lättare fram till i början av oktober, då jag åkte rullskid- DM i Skåne som jag vann. Sen gick träningen allt sämre och det blev många resor med Parasportslandslaget vilket var kul i sig men den viktiga individuella träningen som man hade haft på hemmaplan uteblev. Efter årsskiftet vände det lite igen, tävlade i Föllingeloppet som jag vann den korta klassen och det var den första tävlingen sen debaclet i premiären i Gällivare. Sen tävlande jag inte förrän SM i Skellefteå där vintersäsongen räddades för min egen del med en 75:e plats i 15 kilometers loppet.

Framtiden  

Sen en tid tillbaka har jag meddelat att jag inte kommer fortsätta samarbetet med Zebastian och i Parasportslandslaget där förbundskapten Linda gjort ett enormt bra jobb. En del är/blir förvånade och en del som verkligen känner mig vet att jag troligtvis skulle fortsätta på egen hand efter denna säsong. Jag har haft en händelserik tid i laget där bl.a. vi vann den totala världscupen, ett VM- guld i sprint och en drös pallplatser i världscupen, känns som man har gjort ett bra jobb där som jag nu alltså är klar med och önskar er alla involverade i laget stort lycka till.

Hur min egna satsning ser ut vet jag inte riktigt än, jag har känt att kroppen inte alltid har svarat på träningen och en del beror säkert på hjärtproblematik som jag har haft. För att överhuvudtaget fortsätta så behöver jag göra något nytt, en radikal förändring som det inte varit den senaste tvåårsperioden. Jag kommer satsa vidare men sätta upp delmål kortsiktigt istället och har inte i dagsläget någon ambition eller plan om hur mycket tävlande/träning det blir på längdskidor i vinter. Att leva som elitidrottare är få förunnat men vill samtidigt göra andra saker som inte har med idrotten att göra, jag har i dagsläget en projektanställning, ska jobba lite på golfbana i sommar och har några olika uppdrag/projekt på gång i mitt liv. Däremot kommer jag inte lägga av med längdskidåkningen men vill fokusera på annat som t.ex. politiken och är det något som idrotten lärt en så är det att man inte kan göra något halvdant utan man måste satsa 100 % på något om det ska bli något bra utav det. Lite motsägelsefullt är det kanske att jag fortfarande tro jag kan prestera lika bra som den senaste tiden som idrottare trots jag kanske träna 400 timmar istället för 800 timmar. Det jag vet idag är att jag känner mer för att springa lite mer än förut och då också springa lite fler lopp än de senaste åren. Men hur det blir med antal träningstimmar är det ingen som vet förrän om ett år framåt.

Bilder från det senaste träningsåret

Maj

Det målade området är det röda och svullande område som det blev när jag fick Rosfeber i slutet av maj.

Juni

Gästspelade i Offerdals SK när 2017 års upplaga av St: Olavsloppet skulle avgöras, sprang första sträckan med bl.a. Petter Northug. Foto: Mattias Bångman

Juli

Ännu en löptävling , från Green Run som gick på Tomelillas golfklubb, där har jag sprungit mycket i mina dar. 

Augusti

På väg upp till Åreskutan i Peak Performance Vertical K, blev fyra efter ett riktigt bra genomförande lopp Foto: www.fjällmaraton.se

September

Vann det fina loppet Jarvloppet i Hälsingland i början av september där jag bl.a. sprang med min bror den första tredjedelen av loppet. Foto: Jarvloppet

Oktober

Kom hem några dagar i oktober och åkte bl.a. DM, som jag vann. Foto: Björnstorps IF

November

Hade en tung  säsongspremiär på snö, här från skejtloppet över 15 kilometer i Gällivare. Foto: Linda Andersson

December 

3/3 pallplatser i Världscupstarten i Canmore, Kanada. Fantastiskt miljö. Foto: Foto: Les Berezowski

Januari 

Intervjuad av Niklas Hyland (nä fick ingen kram av honom. Ni som fattar, fattar. Förövrigt lyckades de översätta min skånska till svenska fel i inslaget som sändes på sportnytt någon månad senare. Foto: Linda Andersson

Februari 

Februari kan summeras som en kall månad med många dagar då det fick bli alternativ träning inomhus.

Mars

Paralympics blev inte som jag hade hoppats på men kul att vara med i ett sådant jätteevenemang. Foto: Vegard Wivestad Grönt/Bildbyrån

April

Åkte visserligen SM i mars men fick denna bild till mig i början av april. Bild från SM- femmilen som var lika jobbigt som vanligt. Foto: Caroline Kristoffersson 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.