Har nu gjort min sista heldag i kanadensiska tillika VM- orten Prince George. Kan väl säga att den har varit lugn och stillsam för min del  och även tävlingsfritt för oss, så vi var ute på en dryg timmes långt skejtpass. 

Trots min roll som att styra upp allting, gå på alla lagledarmöten, valla, se till att laget har det bra och mår så bra som möjligt för att kunna prestera, så har jag kunnat sy ihop en hel del egen träning, faktiskt dubbelpass ( om än korta) förutom i förgår då det blev sprintguld och allt vad det innebar efteråt osv. Har nu på kvällen kanadensisk tid hunnit med ett styrkepass och tanken är att jag ska hinna med ett kort löppass imorgon bitti, ungefär samma tid som VM- sprinten i Seefeld ska avgöras. Få se om jag lyckas följa det eller inte. 

Annars fortsätter VM här med i ytterligare dagar och de har ett lopp kvar på söndag, blir nog bra.

Ibland är det skönt att bara luta sig tillbaka och faktiskt titta på skidåkning istället för att åka själv. Och nu är det den perfekta tiden att titta på skidor. Det råder nämligen VM-feber över hela Sverige, och resten av världen såklart, och hela tre mästerskap avlöser varandra. Det började med alpina världsmästerskapen i Åre i början av februari och avslutas med världsmästerskapen i skidskytte den 17 mars. Samtidigt hålls hela två av världsmästerskapen på svensk mark och skidskytte-VM hålls här hemma i Östersund.

För att hålla sin skidträning rolig är det viktig att man också njuter av den och av sporten i sig. Träning och tävling i all ära, men det är nyttigt att ta ett steg tillbaka och faktiskt ta det lugnt och kanske hämta inspiration från andra åkare. För vem kan inte låta bli att inspireras och imponeras av alla duktiga svenska åkare som finns inom de olika disciplinerna och som kommer att tävla för Sverige i Östersund, Seefeld och Åre.

Skidskytte-VM: Det är inte främmande att det hålls världsmästerskap här i Östersund, men det är lika spännande varje gång man får höra att de allra bästa ska samlas på banan man själv har kört på flera gånger. Tittar man på landslaget är det riktigt starka åkare som ska representera Sverige, även om det återigen är huvudkonkurrenten Norge som enligt sportnyheterna har bäst odds att vinna både stafetterna (herrarna 2,10) och de individuella loppen.

Fredrik Lindström är äntligen tillbaka efter en lång sjukfrånvaro och förhoppningsvis är resten av laget friskt. Flera av dem har dragits med förkylningar och magsjuka under säsongen. För att verkligen förbereda sig inför hemma-VM har de flesta svenska åkare valt att hoppa över de två sista världscupstävlingarna i Kanada och USA för att öva upp sig. På damsidan är det Hanna Öberg som är förhandsfavorit medan Sebastian Samuelsson, aka Silver-Sebbe, hoppas upprepa bragderna från OS förra året. Skidskytte-VM pågår mellan den 7 till 17 mars.

Längd-VM: Innan vi drar till Östersund ska vi däremot vända blicken mot Österrike. Där finns det flera svenska medaljhopp bland damerna och Stina Nilsson är den stora förhandsfavoriten. Visserligen kommer Charlotte Kalla att ge allt hon har, precis som hon brukar, men hon har inte haft sin starkaste säsong. På herrsidan är det Calle Halfvarsson som ska försöka visa att han är tillbaka i form. Den enda medaljen hittills i år är ett brons från världscupstävlingen i Ruka. Världsmästerskapet drar igång den 19 februari och pågår till den 3 mars.

Alpina-VM: I skrivande stund pågår världsmästerskapet i Åre för fullt. Än har det inte blivit några svenska medaljer, men förhoppningarna är att det i alla fall kommer att komma en eller två medaljer under slalomtävlingarna som är kvar. Vi vet att Frida Hansdotter och Anna Swenn-Larsson har vad som krävs och de har båda tagit medalj i världscupen. Med så mycket skidor på tv och i media är det svårt att inte ryckas med av den yrande snön, och det är nästan så att man vill åka utförs, medförs och skjuta prick på en och samma gång (vilket jag inte rekommenderar!).

En tävlingsfri dag idag men det rullar på ändå. Jag och guiden Florian körde ett drygt två timmas långt pass på hans klassiska skidor med två olika typer av fästvalla för att jämföra lite i snöfallet som sedan mer slutade nästan helt. Nästan inga spår idag och i samband med snöfallet gjorde detta pass en av de segaste man genomfört, framförallt mentalt. Det blev tillslut 28,5 kilometer med en snittpuls på 128 (66 %) och 879 höjdmeter blev det så banorna är ganska kuperat för man erkänna. 

Efter skidåkningen fick jag välbehövlig massage, har fortfarande problem med ena armbågen (vallaarmbåge) så förutom massage så väntar det ett kortare träningsprogram/rehab så jag kan bli kvitt på det. En anledning att jag inte har stakat så mycket heller i vinter. 

På eftermiddagen hann jag med ett kort pass löpintervall på band. 38 minuter där jag började med tio minuter uppvärmning med stegrande intensitet och sen drog igång första intervallen av fyra. Jag körde fyra intervaller på lutning 15 % med stegring av hastigheten där jag började med 6,5 mph och ökade en tiondel per intervall, så snitthastigheten låg på ungefär 10,4 – 10,9 km/h. Bra tempo men det var segt att genomföra och fick fuska lite ibland och hålla i räcket, även då jag ibland kollade på klockan och vill hellre hålla i mig än att trilla av. Fick hursomhelst mjölksyra och blev trött, jag hade följande snittpulsangivelser: 

1. 163 (85 %)
2. 165 (86 %)
3. 172 (89 %)
4. 176 (91 %)

Kunde kanske vara mer mentalt närvarande under passet och pressa mig mer men var också tidspressad då jag hade och har många andra saker som jag måste fixa och se till att allt funka för oss. Skrämde i alla fall upp pulsen till klart godkända 187 (96 %). Imorgon väntar min sista heldag här innan jag stämpla ut från Kanada för denna gång.

Det lyckades bli ett VM- guld idag efter en bragdbetonad genomförande från alla håll och kanter för mindre ett dygn innan dagens sprintfinal så hade Carina så ont att hon fick åka rullstol. Efter en heroiskt insats av det officiella medicinska teamet så var detta möjligt, vilket var svårt att tro. Nu har jag vid en ålder på 27 år lyckas bli världsmästare som aktiv och ledare, lika kul både och. 

Resultat 

Kunde hon gå så skulle det bli start hade jag fått instruktioner av de som kan det medicinska och allt detta beror på en del olika saker som hänger ihop har man fått det förklarat sig. Vi började med att överleva prologen och efter ett fall så blev det en 3:e plats och fyra gick vidare direkt till final, då det bara var sex stycken totalt så blev det final direkt och inga semifinaler för oss, eller i alla andra damklasser heller. 

Tre timmar väntan där Carina fick behandling och var sen redo för start. Startproceduren var spännande då båda vårt och det tyska laget stack iväg i utsatt tid men de skulle inte åkt iväg då de skulle presenteras först innan man skulle starta, de båda lagen hann åka mer än halva banan innan de bokstavligt talat blev bortplockat på banan. Snacka om en uppvärmning det och det kanske var det som behövdes när väl de kom i väg som planerat så tog de starten förre tyskorna och ukrainskorna som startade 36 sekunder senare p.g.a. att de ser lite , medan de andra ser inget. Med bra surf på skejtlaggen så blev det ohotat guld tillslut mot alla odds. Det trodde jag inte ett knappt dygn innan.  

Vill man se dagens sprint (läs gårdagen svensk tid) så tittar via denna länk. Intressant att se killen från Tadjikistan 1:04:30 in i sändningen, mitt i Carinas prolog. Finalen kan ses från 4:20:00 in i sändningen ungefär.

Idag väntades första tävlingsdagen för vår del och även för Sveriges del. Eftersom det endast går ett fåtal bussar till och från där vi bor och tävlar så var jag ute i god tid och det tar inte så lång tid att valla när det är skejt och endast två atleter. Eftersom jag hade en timme över så passade jag på att köra ett 51 minuter långt pass där det blev elva minuter uppvärmning och lika länge avåkning efter mina skejtintervaller. Var -13 i kall natursnö så väldigt fint att åka men också ganska strävt att åka. Jag körde fem intervallerpå cirka 4:30 minuter som var ganska identiska. Hade en snittpuls liggande mellan 161-165 (84-86 %) i snitt, vilket är lågt men var låg på energi så kanske inte så konstigt att dessa siffror blev som det blev. Däremot var farten bättre även om inte känslan var så bra, 20 km/h i snitt där jag hade 18 meter mer höjdmeter än fallmeter så det var nog helt okej. 

Efter dessa intervaller så testade jag skidor med Carina och Florian, innan de skulle köra 7,5 kilometer. De hade en tyngre dag men var tillslut bara 1,5 sekunder ifrån guldet så ett silver är inte dåligt även om siktet var ställt högre. Hon hade problem med sina ben idag så hoppas hon repar sig till morgondagens sprinrace och vill samtidigt tacka för hälsningarna man fått under dagen (läs morgondagen i Sverige) vilket man tackar det djupaste förr. 

Under den korta vistelsen man varit här nu i Kanada (snart fyra dygn), så har man hunnit med två gympass, vackert så. Gymmet här på hotellet är väldig litet, lite ironiskt när nästan allt annat är gigantisk, som stora bilar eller feta människor för att välja några exempel. Eftersom möjligheterna minst sagt är begränsade på gymmet så har man varit fantasirik av de få grejerna som finns där men kört en del med hantlar och mycket magövningar. 

På skidstadion var man även denna dag. Idag var det fokus på att testa skidor så det blev knappt en timmes åkande. Imorgon väntar det 7,5 km skejt för oss runt kl: 20-21 svensk tid och går att följa live här. 

Ännu en dag i Kanada där det idag blev ett kortare pass med det österrikiska laget, knappt en timme klassiskt. På eftermiddagen körde jag backintervaller på löpband, 3×10 minuter på 15 % lutning på 6 mph som är ungefär 9,6 km/h i snitt. Blev lite knasigt under den andra intervallen där jag var tvungen att justera lutning och hastighet efter varje minut och därför blev det en ojämn intervall. Fick hursomhelst dessa siffror:

• Snittpuls: 161 (83 %) – Maxpuls: 170 (88 %)
• Snittpuls: 158 (81 %) – Maxpuls: 172 (89 %) 
• Snittpuls: 168 (87 %) – Maxpuls: 178 (92 %)

På kvällen var det invigning, väldig fin och väl planerad invigning få jag säga, imorgon drar VM igång men utan deltagande från Österrike och inte heller för Sverige.

Resan hit till Prince George som ligger i British Colombia (samma provinse som Vancouver) gick bra, lite försenad flyg sista flyget från Vancouver till Prince George som ledde vidare att vallalådorna inte kom med men de dök upp idag på kvällen så nu är allt frid och fröjd.

Vi delar vallabod med mongolerna så fick låna lite utrustning där som gjorde att vi kunde ge oss ut på ett kortare pass, mest för att kicka igång kroppen och testa banorna, för vår del är det inte tävling förrän på söndag så finns lite tid att förberedda oss här ute i ödemarken. I Prince George bor det drygt 70 000 dock men annars är det glest här och skulle få Norrlands inland att vara tätbefolkat. Nio timmar tidsomställning har man genomlidit men som många gånger förr så har tidsomställningen för min del gått väldig bra och det kan dels beror på att jag inte sov något på resan hit och var uppe i styva 31 timmar i sträck. Kan meddela att jag sov mycket bra i natt. 

Till dagens pass så blev det en kortare runda som sagt, där jag bl.a. själv körde fyra varv på 2,5:an, en mycket fin slinga och förhållandena var rena drömmen. Tryckte också på lite här och där på skejtlaggen för känna på det lite. Är bra stämning både i spår och i övrigt, men få verkligen säga att canadensarna är väldig trevligare och mycket glada att vi är här och deltar i VM. Den stränga kylan verka hålla sig borta något nu också vilket är bra då det åtminstone går att tävla, var -22 i natt och på morgonen men när vi väl åkte under dagen så var det nog inte mer än -10, lägg då till sol så det blev ganska varmt att åka. 

Annars fick jag en trevlig alla hjärtan dag present av min Therese som skickat hjärtchoklad, de är visserligen slut nu redan men det var något överraskande som hon packade ner i väskan. Första alla hjärtans dag som par så är jag på andra sidan jorden, som det kan bli. 

Sitter på planerat väg till Vancouver nu, flyger från London Heathrow och om allt går enligt plan så är vi i VM- staden Prince George om sådär 12-14 timmar.

Senaste dygnet har varit minst sagt ganska tufft för undertecknad. Började med att ha telefonmöte kl:18 sen årsmöte i Aspås och sen vidare till Östersund för träning med Carina, skejt 1,5 timmar och var hemma strax efter kl: 22. Uppstigning kl: 7 och valla skidor inför morgondagens resa till Kanada. Sen blev det regionfullmäktige då jag sent igår blev blixtinkallad till dagens fullmäktige, något som jag lite då och då få räkna med då jag är andra ersättare. Väl på dagens fullmäktige så fick jag upp i talarstolen (heter det ens så?) inte mindre än tre gånger, inget som jag trodde ett dygn innan men så kan det bli, hursomhelst spännande och lärorikt.

Sedan fortsatte dagen med middag hos Carina innan jag och Therese åkte till skidstadion och åkte en sväng klassiskt. Jag la in några korta intervaller på mellan 40 sek – 2:20 min. Bra tryck men blev snabbt trött, vet inte hur jag ska dra slutsatsen men ett kort och nyttigt pass blev det och drev bra puls där jag skrämde eländet till hjärta till 182 (95 %).