Det lyckades bli ett VM- guld idag efter en bragdbetonad genomförande från alla håll och kanter för mindre ett dygn innan dagens sprintfinal så hade Carina så ont att hon fick åka rullstol. Efter en heroiskt insats av det officiella medicinska teamet så var detta möjligt, vilket var svårt att tro. Nu har jag vid en ålder på 27 år lyckas bli världsmästare som aktiv och ledare, lika kul både och.
Kunde hon gå så skulle det bli start hade jag fått instruktioner av de som kan det medicinska och allt detta beror på en del olika saker som hänger ihop har man fått det förklarat sig. Vi började med att överleva prologen och efter ett fall så blev det en 3:e plats och fyra gick vidare direkt till final, då det bara var sex stycken totalt så blev det final direkt och inga semifinaler för oss, eller i alla andra damklasser heller.
Tre timmar väntan där Carina fick behandling och var sen redo för start. Startproceduren var spännande då båda vårt och det tyska laget stack iväg i utsatt tid men de skulle inte åkt iväg då de skulle presenteras först innan man skulle starta, de båda lagen hann åka mer än halva banan innan de bokstavligt talat blev bortplockat på banan. Snacka om en uppvärmning det och det kanske var det som behövdes när väl de kom i väg som planerat så tog de starten förre tyskorna och ukrainskorna som startade 36 sekunder senare p.g.a. att de ser lite , medan de andra ser inget. Med bra surf på skejtlaggen så blev det ohotat guld tillslut mot alla odds. Det trodde jag inte ett knappt dygn innan.
Vill man se dagens sprint (läs gårdagen svensk tid) så tittar via denna länk. Intressant att se killen från Tadjikistan 1:04:30 in i sändningen, mitt i Carinas prolog. Finalen kan ses från 4:20:00 in i sändningen ungefär.