Anmäld till SM i Skellefteå

SM 15 kilometer klassiskt i Söderhamn 2017. Foto: Pontus Johannesson

Är nu anmäld till de individuella loppen 15 respektive 50 kilometer under SM- veckan I Skellefteå om en månad, har som bekant redan avslöjat att vi blir ett lag i stafetten från IF Ski Team Skåne. Mina 314 i FIS- punkter skrämmer knappast någon motståndare direkt, men det beror dels på att jag tävlat sparsamt när det har varit FIS- tävlingar, så höga punkter har jag inte haft sedan jag fick mina första efter SM i Umeå 2014.

Annars har det varit mycket snack om herrarnas OS- insats i längdskidor, blev ju inga medaljer men om man tittar på hur de har presterat tidigare i vinter så var väl utfallet ganska väntat, de är inne i en generationsväxling så jag tror återväxten blir bra om några år fram i tiden. Däremot tror jag Norges dominans på damsidan snart är ett minne blott, deras skrala framgångar de senaste juniormästerskapen skvallrar knappast att de kommer dominera i framtiden, däremot tror jag att Sverige tillsammans med USA och Ryssland kan vara de dominerande länderna framöver men vem vet.

Eftersom jag gillar att grotta ner mig i siffror och statistik så jämförde jag mitt senaste skiathlonlopp 30 kilometer( SM i Piteå 2016) med den fjärde och sämst placerade svenskan i dagens tremil i OS. Rent procentuellt var hon och jag ungefär lika långt efter segraren, hon lyckades bli topp 30 och jag själv blev 74:e man av 78 som kom i mål den gången, alltså i ett SM och inte ett OS. Det jag vill komma fram till är att det finns en större konkurrens och fler som håller på med längdskidor som är herrar om man jämför med damer, sen kan man undrar hur det kan bli så stora avstånd som det blev i dagens tremil. Däremot är de damerna som är med i toppen riktigt bra, både traditionellt och i långlopp men det är ytterst få som faktiskt kan vinna respektive lopp. Jämför man däremot på herrsidan så var det omkring 20 olika som experterna tyckte hade chans att vinna 15 kilometers loppet i OS, på damsidan är det som sagt ytters få som kan det idag. Men det de svenska damerna gjorde i OS var inget annat än grymt bra och många av dem var som bäst när det gällde och plockade hem många fina medaljer, det är inget som man kan ta ifrån dem. Många finna OS- prestationer har man fått vara med om och den största minnet personligen från detta OS få jag nog säga Andre Myhrers OS- guld i slalom, känns så himla rättvist efter lång och trogen tjänst och jag minns väl hur denna man var besviken från förra OS:et efter han körde ur i en minst sagt ovanligt och konstig bana. Nu fick han kröna sin långa karriär med ett OS- guld i sitt fjärde och sista OS, snacka om att ta tillfället i akt.

Nog snackat om ditt och datt, nu till dagens träning, blev först korta skejtintervaller med Zebastian på morgonen i minus 21 grader, var sedan lite varmare på eftermiddagen då vi åkte lugnt en timme klassiskt. Imorgon blir det mer träning och om än kanske ännu kallare, brrr.

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.