Att vara aktiv och röra på sig är knappast något som är dåligt. Har nyligen läst två artiklar om rörelse är bra för oss (kanske inte helt oväntat). På Vasaloppets.se läste jag att vasaloppsåkare löpte 30 % lägre risk att få cancer än andra. Dock ökade risken för hudcancer för vasaloppsåkare, men ju snabbare man var i loppen ju mindre risk var det att drabba hudcancer. En liten slutsats är att skydda sig med solfaktor, det är nog många som glömmer det. Dock är det i för sig inte speciellt hälsosamt att idrotta på elitnivå.

Läste en annan artikel på SVT.se om att en skolklass under en längre tid (två år) hade varje dag någon form av fysiskt aktivitet och på så sätt lyckades prestera bättre i skolan. Det är viktigt att röra på sig!

Idag gjorde jag mitt första pass sen Vasaloppet. Tillbaka till verkligheten med att hugga asfalt i blåst, regn och få plusgrader. Körde på mina Marwe 6:or och har super bra grepp på våta vägar. Nu är fokus på SM 5- milen om en och en halv veckan, det ser jag fram emot.

Igår avgjordes det 91:e Vasaloppet med förhållanden där vattenskidor hade varit bättre än längdskidor stundtals m.a.o. en blött historia blev Vasaloppet 2015. En 221:a plats blev det, en besvikelse där målet var topp 200.

Vi hade nära till starten på morgonen då vi bodde i Kläppen. Då både jag, Marcus, Daniel, Adam, Henry (led 1), Oskar (led 2) och Fia (led 3) inte stod i elitledet och fick då köa redan kl: 5 för att få bra platser i respektive startled, men vi fem i led 1 fick inte direkt några bra startpositioner ändå. Sen inspekterade vi startgärdet där spåren smalnades av efter ca: 500 meter p.g.a. att den närliggande sjön hade vattnet flyttat upp på ytan. Vi insåg ändå att vi stod ganska bra i mitten, men ack vad fel vi hade ändå, men tanken var god som man brukar säga. Vi värmde oss lite i mässtältet innan start, innan det var dags att värma upp. Vädret påminde om en Skånsk vinter med blåst och fyra grader. Svårt att klä sig men jag körde i min vanliga klädseln d.v.s. Salomons tävlingsdräkt under klubbdräkten och pannband. Tror det var rätt ändå, då solen inte kom fram så ofta och att vinden var ganska kylig.

Innan Starten, inte så långt till täten.

Vi värmde oss i tältet innan start.

Hade inte testat skidorna men litade på att Håkans vallning var bra och fästet lyckades bra som var en blandning av univeral- och röttklister. När starten gick blev det kaos då startgrindarna inte gick upp för varken oss i mitten i led 1 och i mitten på elitledet. Vi kom inte iväg men hörde att Karl Zeits hade lyft upp startgrinden i led 1 men flera hade trasslat in sig i elitledets mittersta startgrind och det tog ett bra tag innan vi kom iväg. Många som blev drabbade och vi fem i led 1 fastnade och tappade massor med viktiga positioner. Var bara att hänga med upp i första backen. Såg att jag var bra mycket mer efter in i backen än förra året och tänkte att det här blir svårt att ta sig igenom som jag hade velat. Märkte att jag hade fäste men kunde knappast åka förrän sista delen av backen, helt omöjligt att ta sig om på ett schysst sätt. Av min förvåning såg jag att förra årets vinnaren John Kristian Dahl precis framför mig, han kastade sig ut i diket och tog sig fram till en helt otrolig 5:e plats tillslut.

Kom ut på myrarna och började sakta men säkert plocka massor och var topp 300 åtminstone i Smågan. Fortsatte sedan forceringen utan någon större ansträngning och flög om åkare som Annika Löfström. Kom ikapp Rickard som tillsammans med Gustaf hade startade i elitledet, grymt kul med två åkare från Skåne som lyckades ta sig in där. Vi (Rickard och jag) små snackade och växeldrog i ett bra tempo och den ända som kom ikapp var den sen slutliga damsegraren Justyna Kowalzcyk. Hon är så yvig som man ofta hör att hon är, ingen större koordination i den kroppen och hon bara kastade sig härs och tvärs hur som helst. Hon var en av många duktiga åkare som hade brutit en stav i startkaoset. Rickard drog i ett bra tempo och Kowalzcyk fick släppa lite men helt plötsligt när det började gå mer utför och man kom in i skogarna innan Mångsbodarna så hade jag väldigt dåligt glid, då det började bli väldigt blött i spåren. Några som hade ståt i elitledet hade faktiskt sämre glid men många av dem klev av ganska tidigt i loppet. Jag och Daniel Abrahamsson körde tillsammans till och efter Mångsbodarna. Tappade massor med placeringar in mot Mångsbodarna och jag tror jag hade loppets bästa placering efter ca: 15-17 km av loppet trots kaosstarten, typ 180-190:e var jag nog där. Kom in i Risbergsbackarna och började plocka bra men hade inte det perfekta fästet som gjorde att jag kunde kliva på men jag hade så mycket fäste som man borde ha i ett långlopp. Fick även första krampsymptom precis på toppen av Risbergsbacken.

Tappade sen återigen mycket ner till Risberg innan jag hängde med bra i backarna efter Risberg men fick tappa ett gäng vi plattstakningen kring Evertsbergsjöarna. Kämpade mig i den allt mer blötta spåren. Kommer ikapp Samuel Norlen och Linus Larsson samtidigt och de var ganska så less på skidåkning så de klev av även dem. Hade min bästa officiella placering i Evertsberg 194:a men tappade närmare 40 placeringar i utförskörningarna ner till Vasslan. Ingen rolig känsla när man tokstaka nerför för att hänga med i suget på framförvarande och då glider nästa gäng ifrån på andra sidan. frustrerande och ville egentligen kliva av i Vasslan men fick bra stöd från Maria, Tina och Tom som stod i klubbens kontroll. Dock fick jag tider på att jag var 9 minuter efter damtäten………var mindre motiverande. Började märka att fästet inte bet lika bra och troligen berodde det på att det var väldigt varmt samt lösa spår. Var inte mycket spår kvar efter Evertsberg, massor med vatten och passager som nästan var omöjliga att passera. Otroligt att det gick att genomföra loppet, skulle nog inte varit möjligt dagen efter. Lika otroligt att de längre bak kunde åka vidare trots minimalt med snö och spår.

Tog massor av placeringar i Lundbäcksbackarna men efter Oxberg tappade jag återigen mycket nerför och fick börja diagonala på platten. Tufft till Högberg, men tog mig tid och tog lite liquid och buljong på kontrollen (tog även buljong i Oxberg). Fick även en GT- tablett av min bror Johan som hjälpte till att bekämpa krampen. Detta hjälpte mig något och precis som tidigare år så kämpade jag mig in i loppet igen och kände mig ganska fräsch sista 12-13 km och då var jag fick ett bra samarbete igen med växeldragning. Vi var tre stycken och åkte ikapp någon och efter Eldris tryckte en av dem på och försökte hänga med en åkare med lågt startnummer (72) som nog hade en strulig start även han. Vi kunde inte hänga med honom men jag gick om och tryckte på och hade bra fart då spåren fram till Hemus- området var hårda och det var där mina skidor fungerade bra. Synd bara att det var blött 95 % av banan, skulle det varit tvärtom hade jag garanterat hamnat topp 150 och fått elitled till nästa år (om jag nu åker).

Kom i mål på en besviken 222:a plats som senare har redigeras till 221:a plats p.g.a. diskvalifikation. Tyvärr såg jag många som skatade och jag hoppas att fler blir diskvalifikationer de kommande dagarna. Gick direkt till bussarna till omklädningsrummen där jag träffade bl.a. Rickard Bergengren (Bästa skåning på en imponerade 121:a plats), Johan Kanto och Markus Jönsson. Träffade även Tobias Westman och Axel Bergsten (5:e svensk, otroligt bra) m.f. när lunchen skulle intas. Kul att höra på allas olika upplevelser under loppet. Valde tyvärr att åka på fel par skidor, lätt att vara efterklokt, man lär sig väl efter sina misstag. Förutom Rickard hade väl de övriga klubbmedlemmar ganska dåligt glid men fäste. Som vanligt dominerade vår klubb som Skånes bästa klubb, topp fem från Ski Team Skåne. Tyvärr så bröt Oskar och Marcus varsin stav, som gjorde att de inte fick den resan som dem förtjänade, trist när det ska hända. Tillslut ett sort tack till servicestaben, där Håkan, Johan x2, Magnus, Christian, Christoffer och Bengt gjorde ett toppenjobb med lagningen, synd att man inte kunde åka bättre. Hade en snittpuls på 80% vilket är precis A1 för mig, finns mycket mer att ta av rent fysiskt, men tyvärr har jag egentligen aldrig fått ut max ur ett långlopp.

120	126		» Bergengren, Rickard (SWE)	H21		IF Ski Team Skåne	04:51:10
221	1170		» Andersson, Johannes (SWE)	H21		IF Ski Team Skåne	05:03:24
288	3688		» Churchill, Henry (AUS)	H21		IF Ski Team Skåne	05:08:54
338	1071		» Ekstedt, Adam (SWE)	H21		IF Ski Team Skåne	05:12:06
366	2189		» Larsson, Mårten (SWE)	H21		IF Ski Team Skåne	05:13:45
476	3199		» Rosberg, Fredrik (SWE)	H35		IFK Helsingborg	05:19:40

Imorgon går årets Vasalopp och många är det vinterns viktigaste höjdpunkt, dock inte för mig men det är klart man vill prestera på topp ändå. Lite sliten idag då vallatester utfördes och man blev inte så värst klockare, men lita på Håkan fixa bra skidor tills imorgon. Har man inget fäste få man staka och då få man hoppas krafterna räcker. Tror på kanonservice från vårt stora Ski Team Skåne serviceteam och då kan man prestera på topp. Topp 200 är ett mål men vill komma topp 150 och helst slå damvinnaren. Mitt startnummer är 1170 om man vill följa mig. Start kl 8:00.

idag avgjordes näst sista tävlingen under vasaloppsveckan. Staffetvasan avgjordes och vi ( Ski Team Skåne lag 1) blev 5:a, en placering bättre än ifjor. Vi gjorde en jättebra insats där alla presterade bra. Henry körde första sträckan (Sälen – mångsbodana) jag andra sträckan (mångsbodana – Evertsberg), Marcus tredje sträckan ( Evertsberg – Oxberg ), fjärde sträckan Gustaf ( Oxberg – Hökberg) och sista sträckan körde Adam ( Hökberg – Mora)

http://results.vasaloppet.se/2015/?pid=list

Resan började med att åka med Håkan, Daniel och Gustaf ut vid Mångsbodarna för att testa om jag hade fäste och mitt violetta klister fungerade ganska okej då, mer behövs det inte om jag ska åka ett relativt fläkt 24 km lopp. Blev sen avsläppt i Mångsbodarna där jag mötte de andra deltagarna i de övriga klubblagen (lag 2 och 3) Johan (min bror) och Magnus. Var väldigt varmt och härligt att stå och vänta innan vi skulle åka våra sträckor. Henry körde bra och växlade som 21:e lag och var dryga 6 minuter efter täten, bra och stabil start. Körde sen lite försiktigt i nerförsbackarna och kan i efterhand vara lite bitter över valet av pjäxval. Skulle åkt på kombipjäxan och inte i den klassiska pjäxan som var för instabil då spåren var allt annat än fasta då värmen var den stora boven till detta.

Upptäckte tidigt i backarna innan Risberg, att inte fästet fungerade utan stakade bara men i de skuggiga partierna försökte jag använda benen och även saxa i de brantaste partierna på banan, fungerade ganska dåligt faktiskt. Det var helt enkelt för varmt för violett klister just under min sträcka. Kämpade på och passerade Risberg på 27 minuter och omkring 25 km/h och fortsatte sen med faktiskt den 4:e bästa åktiden på sträckan till Evertsberg i ett bra tempo. Nära 21 km/h från Risberg till Evertsberg, trots sugande före när solen gasade. Är nästan 4 minuter efter Dyvik och Westberg som körde snabbast och växlade som 1:a och 2:a, en placering som de också fick i mål. Växlade själv som 9:e man och lag, och var duktigt trött efteråt och blev då intervjuad av Vasalopps- TV.

Åkte sen med Maria och Henry till Mora och tog emot Adam som gled in på 5:e platsen, där han blev intervjuad av Robert Vacchi, en fantastiskt speaker för övrigt. Bilder, intervjuer kommer så småningom.

Idag kördes sista träningspasset innan det är dags att bege sig norrut och Kläppen där vi ska bo inför Stafettvasan och Vasaloppet. Idag kördes som sagt sista passet och tyvärr tycker jag var vi bara tre som var med på klubbens träning, jag, Marcus och Thomas. Vi mest rullade runt i Lund och körde korta intervaller på cirka 25 sekunder per intervall eller snarare ryck för att väcka kroppen lite. Hade en bra känsla i kroppen och fick upp pulsen bra trots de korta intervallerna, vilket är ovanligt för mig och framförallt en tendens att formen är god trots jag inte vill vara i toppform förrän till SM om 2,5 veckor. Man ska inte klaga.

Inför Vasaloppet kommer vi har ett riktigt bra langningsteam som också många av dem som kommer att åka i Stafettvasan. Själv kommer jag inte ”ladda upp” på något speciellt sätt utan äter som vanligt men om möjligen lite mer eller ett extra mellanmål t.ex. Tror med att langningen kommer fungera bra att det inte behövs någon speciell uppladdning, utan all vätska som jag kommer få ska göra att jag orka att prestera under hela loppet.

Denna veckan avgörs Vasaloppet, nästan ett måste för en svensk skidåkare. Själv åker jag Stafettvasan på fredagen tillsammans med klubbens bästa lag som vi lyckas få och förhoppningarna är att bli topp 3 av de 1600 lagen som är med, men det blir tufft. Sen blir det Vasaloppet på söndagen som denna gång är flyttat till andra söndagen i mars istället för första, p.g.a. skid- VM i Falun. Har vilat idag och det blir en relativ lugn vecka med två korta pass imorgon och ev. på onsdag. Sen vila och resa upp till Kläppen på torsdag, där vi ska bo fram till söndag.

Idag har dagen varit lugn, lite väl lugn för att vara jag. Har gjort massa grejer som man tydligen gör när man är ledig. Jag har lagat mat……….mera mat, bakat, tvättat x3, diskat, tvättat bilen, städat, tittat på massa dokumentärer och läst Vasalöparen……….bl.a.

Började snöa och vara allmänt skitväder idag med………tur med vilodag och massor med tid inomhus

Lite snö kom det och la sig men försvann sedan lika snabbt som den kom.

När Ymerloppet avgjordes förra helgen fick eller vann jag en påse med sportdryck från Fitline. Ett företag som jag aldrig hört talas om innan och det tog ett tag innan jag hittade någon innehållsförteckning. Kan väl säga att det inte varit någon större skillnad, kontra andra sportdrycker när jag testade den under lördagens skatepass. Fick även sportdrycken under Ymerloppet men märkte väl ingen större skillnad mer än att man mådde lite illa ibland under loppet. Om det var sportdrycken eller min egen trötthet vet jag inte men det gick som sagt ganska bra att åka loppet.

Fitline

Av en slump slog jag på tv:n på förmiddagen och såg slutet av den klassiska 5- milen i Falun 1993 där tillslut Torgny Mogren vann och räddade mästerskapet för svenskt del. Att se dramatiken där hur mycket som helst förändrades på slutet var spännande och raffinerande att se trots jag visste hur det gick för nästan på dagen 22 års sedan. Detta gjorde att jag gladligen kunde ge mig ut på ett rullskidpass i spöregn och blåst och tänka mig tillbaka till den dagen för 22 år sedan och kämpade på ensam på slätterna på Österlen. Den eviga kampen mot sig själv i 2 – 2,5 timmar, fantastiskt.

Jag var inte ens två år fyllda den sista dagen i februari 1993, när Mogren dansade fram i sin ständiga kamp mot sig själv och sina motståndare och tillslut lyckades vinna. Har förstås inget minne från den vinterdagen 1993, men kommer ihåg VM- mästerskapen i Lahtis på gott och ont kan man väl säga efter bl.a. dopningskandalen men också Elofssons framgångar i skidspåren. Tyckte det var häftigt med 5- milen, dramatiken och svängningarna i loppet. Blev så inspirerade att jag dagen efter (tror jag hade sportlov då) minsann också skulle ut och åka 5 mil på skidor, vilket jag gjorde……..typ. Gav mig ut 7 på morgonen i en strålande fin solig vinterdag i slutet av februari. Hade planerat en runda på ca: 800 meter som jag hade mät upp mellan elstolparna. Körde längs ett stengärde där det var massa med snö som hade blåst upp, som hade gjort att det fanns massor med snö. Skulle åka 60 varv, ett varv gick 400 svagt uppför innan jag vände och åkte tillbaka svagt nerför. Jag åkte och åkte på mina gamla barnskidor som jag ärvt. Jag slet och jag slet och snoret rann, kände mig som en riktigt skidåkare som kämpade igenom en tuff 5-mil. Efter sju timmar var jag klar med mina 60 varv (4,8 mil) helt uttorkat då jag inte hade druckit under dessa sju timmar. Jag mådde väl som man brukar efter en 5- mil, tänkte jag. Visste väl inte bättre, var ju bara nio år och kanske den yngsta nånsin som har åkt en 5- mil.

Två år senare går Skid- VM i Val Di Fiemme i Italien och 5- mil loppet som gick i fristil kommer jag ihåg som igår, där det blev dubbelt svenskt på pallen efter tjecken Martin Koukal. Ett lopp som bjöd på spänning och dramatik och inte visste jag då att jag elva år senare skulle flåsa Brink i nacken i ett rullskidlopp under en varm sommardag i Idre. Ytterligare två år senare var det dags igen med en 5- mil på ett mästerskap i tyska Oberstdorf. Såg framemot detta men oj vilket besvikelse det blev när jag slog på tv:n och det var en stor grupp åkare som åkte i bredd i ett ymnigt snöfall. Det ända dramatiska de första 48 kilometerna var den rumänen som drog iväg och fick en liten lucka ner till en hjord med åkare. Allt avgjordes på sista två kilometerna där den norska trion Frode Estil, Anders Aukland och Odd- Björn Hjelmeset. Spännande? Dramatiskt? Nä, inte de första 48 kilometerna. Efter detta mästerskapet har alla 5- milslopp gått med gemensam start och vinterns största höjdpunkt har varit Holmenkollens 5- mil i världscupen. Men efter några år tillbaka går även detta lopp med gemensam start.

Det är egentligen bara Johan Olssons bragdlopp i Val Di Fiemme 2013 som någon har kunnat gå i från tidigt och vinna i ett mästerskap på en 5- mil………det loppet minns man och dramatiken var enorm i nästan hela loppet. När VM avslutades i Falun idag var det ännu en 5- mil med masstart i ett förre likt de jag hade själv när jag blev 2:a förra helgen när Ymerloppet avgjordes. Skulle vi inte har kört en 11 varv bana och istället bara kört en slinga på 4,4 mil i det föret vi hade så skulle det loppet blivit en sömnig historia i 4,2 mil. Men loppet idag var ingen sömnig historia men väl en snöig historia och nästan en åktid på 2,5 timmar och då en snitthastighet på dryga 20 km/h. I en utomhussport som skidor så kan vädret ställa till det och så blev det i dagens lopp. Snöfall och blött före som gjorde det omöjligt att gå ifrån och man hörde Johan Olsson i en intervju efteråt att det var just omöjligt att gå ifrån. Det var kul att åkare som Olsson främst men också ryssen Vylegzhanin och Södergren. Och denna Södergren som tog en medalj i 5- milen för tolv år sedan med sista mästerskapet med individuell start. Det han gjorde idag var mäktigt efter alla motgångar senare år och frågan skulle varit vad han och alla andra för den delen skulle fått för placering med en individuell start. När Mogren vann för 22 år sedan skiljde det närmare fem minuter mellan 1:an och 8:an i loppet. Idag skiljde det 10 sekunder mellan 1:an och 8:an. Föret gjorde loppet odramatiskt när alla bara gled ikapp, de åkarna som var i täten hela tiden. Undrar hur resultatet skulle sätt ut idag om det hade varit individuell start, det lät lite som om Johan Olsson blev stulen av ett guld som han kände att han skulle ta och försvara från Val Di Fiemme. Rent publikmässigt tror jag nog inte det spelar någon roll om det är masstart eller inte. Med dagens teknik kan alla som är publik följa tävlingarna live från sina telefoner och därför behöver det inte vara korta varvbanor utan även längre slingor som körs och med mer plats till mer publik eller rent av publik som ser något från loppen.

Johans Olssons besvikelse: http://www.svt.se/sport/vm-vinter/brons-till-johan-olsson-efter-ursinnig-spurt

En av de få saker som gör dessa masstartslopp intressanta är skidbytena som gör att det kan bli lite omkastningar. Annars skiljer det för lite mellan dagens världsåkare för att det ska kunna hända något i sådant lopp som idag. Tycker lite synd om Anders Södergren som är av det gamla gärdet av skidåkare om har åkt massor med individuella lopp och det hade varit intressant och veta hur många fler mästerskaps medaljer Södergren skulle kunna ta om nu inte utvecklingen skulle gått mot masstarter i mästerskap. Petter Northug är en enorm taktiker som vinner många av dessa masstartslopp genom att åka smart i loppen, all heder till honom men det hade varit väldigt intressant att se hur han hade åkt 5- milar med individuell start. Men dagens skidåkningen behärskar Northug bäst av alla, så är det bara vare sig man vill eller inte. Dagens lopp tror jag inte Northug skulle vara bland de främsta. Jag saknar den dramatiken jag såg från VM 5- milen i Falun 1993, den vill jag uppleva fler gånger och då måste det vara individuell start.

Ända fram till förra året hade SM 5- milen gått med individuell start. Jag var där i Åsarna en varm vårdag i mars där Wassberg satte upp en otroligt tuff bana som var allt annat än masstartsvänlig där varje åkare åkte krigade ensamma i 5 mil. I år går tyvärr säger jag 5- milen i masstart. Tänk om det blir liknade förhållanden som i dagens lopp så kommer jag som skåning göra allt för att skutta upp i täten i det loppet, tror kanske man få tänka om lite om en skåning kan hänga med som varken kan åka 5:ans, 4:ans, 2:ans växel. Jag kanske blir som den okända rumänen som drog iväg i VM 5- milen i Oberstdorf för tio år sedan, vem vet.

5 min 1-8

sm 5 milen

Igår fortsatte VM i Falun med damernas 30 km klassiskt och jag fick fint sällskap av en del av den skånska skideliten, Marcus och Oskar kom förbi precis innan jag stängde butiken (jobbade själv) och de stannade kvar under hela loppet så jag såg loppet tillsammans med dem. Var en rafflande lopp där mycket hände och stora tidsavstånd, precis som vanligt………och det slutade också precis som vanligt, Johaug, Björgen och Kalla.

Oskar, Marcus och jag tittar på VM på min lilla Ipad.

Tränade två pass, ett innan jobbet och ett efter jobbet/loppet. Körde lugn löpning på morgonen i Fyledalen och sen ett fint skatepass på eftermiddagen. Solen hade dykt upp på eftermiddagen så det var härligt att staka på vägarna, dock finns det fortfarande lite grus på cykelvägarna kvar, som gör det lite svårt att trycka på med benen. Körde på mina Marwe 6:or och kände mig pigg men körde på ett lugnt A1 tempo ändå (snitt 19,6 km/h). Utgick från butiken och körde via Dalby, ner till Torna Hällestad och sen till Södra Sandby och sen tillbaka till Lund via Hardebergaspåret. Från Dalby ner till Torna Hällestad är det väldigt härligt att ligga på med benen på den torra fina landsvägen. Dock lite skador på vägarna men annars väldigt fint att åka skate på den sträckan.