Valborg, höjdmeter på Romeleåsen och årets första fullhand

Den nya cykelvägen mellan Sövde och Blentarp. Inte den roligaste direkt, långt och flack.

Den nya cykelvägen mellan Sövde och Blentarp. Inte den roligaste direkt, långt och flack.

Följde med min far idag som skulle till skjutbanan i Sövde, där han lämnade mig i Sövdeborg och jag åkte rullskidor därifrån. Han ska snart ta jägarexamen. Jag själv har försökt men har faktiskt kuggat två gånger på uppskrivningen. Kanske inte så konstigt då jag redan läste en utbildning (Landskapsingenjör) och läste samtidigt en annan kurs på halvfart plus en kvällskurs i Jägarexamen. Man kan ju inte lyckas på allt men förhoppningsvis ska jag ta tag i det igen någon gång i framtiden.

Nåväl, nu till dagens träning då. Jag släpptes av som sagt i Sövdeborg och åkte via Sövde, Blentarp till ST: Rödde. Där var planen att åka och ner från Romeleåsen. Men först blev det en liten transportsträcka på nästan 12 kilometer, vilket tog 35 minuter (20 km/h i snitt) på mina Elpex Team 610 3:or. Bra asfalt, 63 höjdmeter och 58 fallmeter fram ditt. Vinden kom från sidan men jag hade tre kilometer med medvind. Jag åkte den nya cykelvägen från Sövde till Blentarp, den är ju inte vacker men det är alltid bra med en cykelväg mellan byar. Dock tycker jag att den sträckan inte i första hand är i behov av en cykelväg, då jag ganska ofta när jag cykla till jobbet inte bedömer att trafiken är så särsklit stor just där. Men kan det reda liv så är det en bra investering. Sträckan på cykelvägen är över fyra kilometer vilket nog är mer än vad hela Tomelillas kommun har totalt. Och då överdriver jag inte ens, den kommunen satsa ju knappast en krona på att bygga nya cykelvägar. Bra att Sjöbo kommun gör det, Blentarp och Sövde ligger i den kommunen.

Återigen till passet, bara fumlar i väg som i vanlig ordning. Jag åkte för första gången vad jag veterligen vet med benen när jag körde på mina snart två år gamla 3:or i Skåne. Åkte väldigt mycket med benen när jag bodde i Falun i somras. Senast jag åkte i den här backen var i mellandagarna i fjor. Den gången åkte jag med Henry Churchill från klubben, han är nog den enda från våran klubb som kan hänga med mig i ett sådan backe som vi åkte i. Han är grym uppför. En annan från klubben som borde varit med idag och räddat alla skalbaggar som gick förbi vägen var Marcus Vestlund. Det var många som blev ihjäl körda idag, själv så lyckades jag undvika att köra över någon och jag undvek också att själv inte bli ihjä lkörd. Vad mer kan man begära.

Backen är ihållande uppför hela vägen, förutom mellan de två brantaste partierna där det faktiskt gå nån meter utför men annars bara uppför. Över 120 höjdmeter är backen och sista hälften ser det ut som att den knappt gå uppför men det gör det klart mer än vad man tror. Det är också mentalt jobbigt sista biten upp då det är helt vidöppet landskap och precis som förra gången så var det motvind idag. Inte lika mycket som när Henry och jag åkte senast och inte heller regnade idag.

Det märks att man inte har använt överkroppen så värst mycket sen efter femmilen avgjorde i början av denna månad. Den orkade typ en timme innan jag var bra seg i rygg, mage och triceps. Benen däremot fungerade bra men jag var faktiskt ganska tom på energi redan tidigt i passet. Eller det kändes som det åtminstone. Hade för första gången detta år vätskeryggsäck med mig med alla nödvändigheter som tänkas kan ha med sig. Det var fall i fall om min far glömde bort mig. Förutom regelbundet vätskeintag idag i form av sportdryck (som dracks utför) så åt jag ett efter drygt två timmar en banan och en halv energibar. Brukar inte äta under träningspass men idag kände jag att jag ville och behövde det. Det var faktiskt så att det gick långsammare och långsammare uppför efter varje gång jag skulle ta mig uppåt men samtidigt åkte jag snabbare utför. 2/3 var fartställning och 1/3 var stakning utför. Det hade inte varit några problem att åka på 2:or heller i denna backe. Tävlingshjul hade gått om det blåste motvind nerför. Känslan uppför var väldig lamt men jag höll utan större problem i A1 och tekniken kändes bättre och bättre. Syftet med passet var att få många höjdmeter och få in lite åk känsla på rullskidor. Första riktiga rullskidpasset i klassiskt teknik, där jag använder benen en hel del.

Blev väldigt glad när jag fick samtalet om att jag skulle hämtas, var ju som sagt seg och trött. Dock så piggnade jag till efter samtalet, måste vara något mentalt tror jag. Hur som helst lyckades vi komma till vår samlingspunkt sånär inom fem sekunders marginal, inte illa det. Jag hade då hunnit med att åka 2:38 timmar på en sträcka på 47,3 kilometer. Detta gav en snitthastighet på 18 km/h och det klättrades 800 fina men en smått krävande höjdmeter. Jag var inte helt oväntat den enda rullskidåkare i denna backen idag men det fanns en hel del cyklister som cyklade i samma backe. Den är välkänd för cyklister och jag uppskatta att omkring 50-70 olika cyklister cyklade i samma backe bara under den tiden jag var där. De var samtidigt väldigt glada och hälsade, något som är mer ovanligt från bilister.

Kvällspasset ängade jag åt att ge mig ut och cykla en sväng på landsvägscykeln. Det hade utlovats lite mindre vind men i verkligheten var det inte alls så, snarare tvärtom. Turen gick från Övraby – Tomelilla – Spjutstorp – Onslunda – Vitaby – Kivik – St: Olof – Onslunda – Spjutstorp – Tomelilla – Övraby. Jag var ute i 2:24 timmar vilket blev en distans på 74,32 kilometer. Plockades 453 höjdmeter, de flesta i grannkommunen Simrishamn. Det märks att man inte har cyklat på ett tag, det var ett lugnt pass men benen blir ändå trötta och lite stumma uppför.

Det ”råkade” bli fullhand idag, vilket menas fem timmar träning. Barmarkssäsongens första sådan men definitivt inte sista. Som ni förstår så har jag varit ledig från jobbet denna lördag, då kingen fyller 70 år. Det är inte därför jag är ledig men det är skönt att slippa valborgsfirandet i Lund. Råkade hamna mitt i smeten för några år sedan när jag tittade på handboll. Lika bedrövligt som när huliganer ska slåss eller lika trångt som om det vore kön i första backen i Vasaloppet. Likadant har det varit i Uppsala där jag bodde också för det några år sedan.

Nu blev det visst ett sånt långt inlägg igen, men det är lätt hänt när man tränar mycket i sin ensamthet och får en massa ideer (bra och dåliga) att skriva här. Ska ner till byn och grilla korv nu, det krävs nog närmare en halv ko för att täcka mitt energiintag idag.

Alltid lika fint att cykla ner mot havet. I bakgrunden syns Kivik, synd bara att det tycks alltid blåsa motvind när jag cyklar igenom Kivik.

Alltid lika fint att cykla ner mot havet. I bakgrunden syns Kivik, synd bara att det tycks alltid blåsa motvind när jag cyklar igenom Kivik.

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *