Sprungit från Åre torg till Åreskutan på tid idag

13509528_10153466863916707_816523005_o

När jag sprang uppför här så sprang jag nästan in i en tjej i yngre tonåren som pillade med sin mobil. Att man inte passa på att njuta av denna utsikt är nära en kriminell handling. Vad är är det för fel på dagens ungdomar.

Idag gjorde jag mandomsprovet genom att springa Ppverticalt som innebär att springa från Åre torg till Åreskutan. Detta är en liten tur som mäter fem kilometer men stiger otroliga 1000 höjdmeter. Vilken tur att det gick sju meter nerför så man kunde återhämta sig. Det är ett satans as till backe den där turen. Hade tänkt att skaffa ett sådant där pass som man kan registrera sina tider men det var stängt i butiken så jag blev utan. Jag sprang ändå, precis som många andra gör. Eller springa är ett högst missbrukat ord, då man få gå väldigt mycket. När jag få gå, då är det brant och jag är trött. Planen var att hålla tröskel under hela vägen upp, alltså ingen maxning idag inte. Maxning kan det och bör det bli om jag springer loppet med samma namn i augusti. Men en minimal uppvärmning på dryga fem minuter drog jag förståndigt igång i ett behagligt tempo första biten (cirka 4,5 minuter) tills slalombacken började. I den backen lyckades jag springa hela vägen, vilket jag tror inte många lyckas. Sedan blir det ännu brantare och mer svårare terräng och man fick börja gå en del med hjälp av diverse olika redskap i form av rep och stegar. Planade sen ut mot halvvägsmarkeringen. Klockan stannade på mycket fina 20:02 minuter. Undvek dessutom att bli ihjäl körd av Downhill cyklister. Hade varit en mer sport om de hade cyklat uppför med och inte åkt lift, dagens ungdomar. Å andra sidan hade jag inte ens vågat åka nerför med dessa cyklar, möjligen den gröna nybörjarbanan.

Fortsatte uppåt förbi trädgränsen och började springa på den svår löpta steniga terrängen, är tydligt att jag inte riktigt är van vid den typen av terräng. Är helt nybörjare där men jag hade åtminstone riktigt bra skor idag, hade som jag nämnde igår inte några lämpade skor då. Jag sprang i Inov8 X-Talon 190, mycket bra skor den. Precis som igår tyckte jag att det började bli jobbigt när jag kom upp på högre höjder. Pulsen sjönk men jag tyckte flåset var lika ansträngande som tidigare och benen var liksom sega och tunga. Kanske inte konstigt med den mängdträningen jag har haft denna vecka. Blev liksom less på slutet och kom av banan lite kort vid två tillfällen. Sen var det extra segt när jag inte så toppen på slutet och insåg att detta kan bli en tid upp över 50 minuter. Men helt plötsligt så var målet där bakom ett större krön och jag såg samtidigt ett cafe men jag var knappast fikasugen (var alltså inte jättetrött) så jag tog på mig en jacka och sprang neråt igen fast en liten annorlunda bansträckning ner. Tog ungefär lika lång tid upp som ner och totalt var jag ute i två timmar.

Tiden blev 47:44 vilket är en tid i jämförelse vad Jerry Ahrlin och Ted Armgren sprang förra årets upplaga av Peak Performance Vertical K, så man behöver inte skämmas direkt över dagens tid. Dessutom hade jag en del kvar att ge så jag få se vad jag kan springa på tävlingen om jag nu springer den senare i sommar. Hade ändå trott på en tid omkring 45-46 minuter men man ska ha respekt för den här backen. Men jag var noga med att följa planen att inte gå över tröskelfart och det lyckades jag med. Snittpulsen landade på 164 (85 %), sjönk som sagt lite på den högre höjden. Jag har bra syreupptag och är relativ lätt i kroppen, så denna typ av bana passa mig, framförallt första halvan som är mer gräsunderlag som jag gillar. Många av de allra bästa skånska löparna brukar inte hänga med mig uppför.

13524056_10153466863096707_978968056_o

Kilometertiderna och antalet höjdmeter i parantes:

  1. 8:46 min (200)
  2. 13:13 min (317)
  3. 9:12 min (174)
  4. 8:32 min (172)
  5. 9:19 min (140)

Innan jag kutade/gick uppför till Åreskutan så var jag iväg tillsammans med Johan och tittade på Tännforsen som ligger ganska nära norska gränsen. Det är Sveriges största vattenfall, kul att se. Efter lunch åkte vid sen mot Östersund. Få tillbringa ett tack till familjen Modin som vi fick låna boende av och Andreas Forneman som tipsade om fina slingor att springa på. Väl framme i Östersund åt vi glass innan Johan for söderut och jag till rullskidbanan.

Precis som förra skatepasset på rullskidbanan som kördes tillsammans med Mattias Bångman var det distansfart och 6:or som gällde. Nämnde då att det var lite trångt att åka skate då men det var väldigt trevligt med sällskap. Nu så var det knappt en människa (var ingen annan än jag igår på Vålådalen och åkte) som åkte på rullskidbanan i Östersund. Brett och fint. Jag valde att köra samma slinga som sist med Bångman, startade vid stadion, uppför till Torget, sedan 3:an och Björnberget innan man körde ner till station igen. En av de mer flackare slingorna som man kan åka här, vilket var bra då jag ville fokusera på att köra mycket på 3:ans växel och försöka lära mig att köra 3:an effektivt även om det svänger skarp. Lika varm som sist (24- 25 grader) men gick fortare idag än då av olika anledningar. Ett var att det var trångt då, två att jag ville ligga på utför och skapa fart in i backarna, precis som igår. Det är det som Petter Northug är så bra på. Säga vad man vill om den karln men han åker väldigt effektivt och tjäna mycket tid utför. Jag är mer åt det andra hållet men även jag vill bli bra på de mer lättåkta partierna på en bana vid tävlingar. Det gäller ju att förbättra sina svagheter och jobbar med dom. Var ändå väldig noga att hålla mig inom A1- zonen under hela passet, vilket jag lyckades med. Låg mer eller mindre på exakt samma pulsslag vid varje del av banan varje gång.

Passet i siffror:

  • Tid:1:31:54
  • Distans: 34,21 km
  • Snittfart: 22,3 km/h
  • Snittpuls: 139 (72%)
  • Maxpuls: 153 (79 %)
  • Höjdmeter: 592 m

Bra mängdvecka detta, landade på 28 timmars träning + två styrkepass. Nästa vecka väntas så smått lite mindre träning och mer fart. Känner mig lite småsliten nu, men något annat vore väl konstigt.

Mer Bilder:

13499768_10153466863861707_21353542_o

Möjligen Sveriges längsta vattenfall just nu, från Åreskutan.

Möjligen Sveriges längsta vattenfall just nu, från Åreskutan.

Sveriges största vattenfall, Tännforsen

Sveriges största vattenfall, Tännforsen

Jag och min bror, som vanligt dålig på bild och glömde fälla upp glojärnen som Johan gjorde.

Jag och min bror, som vanligt dålig på bild och glömde fälla upp glojärnen som Johan gjorde. Tännforsen i bakgrunden.

 

 

En reaktion på “Sprungit från Åre torg till Åreskutan på tid idag

  1. Pingback: Tillbaka till vardagen | Johannes Andersson Skånsk Skidåkare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.