Så här ser det ut när vi åker utför, bild från gårdagens lopp som vi vann. Foto: Kimmo Rauatmaa

Då har ännu en dag i Vuokatti gått och denna dag har varit lugn och skön. Blev först en timmes stakning där vår vallare Björn hängde med, kallt även idag med men det gick fint att staka en stund. På eftermiddagen så fick jag testa tre olika vätskesystem som jag som guide möjligen kan använda när vi tävlar de längre distanserna, blev 15 minuter åkning på de klassiska skidorna. Senare på eftermiddagen så bastade man, det är väl så man gör här i Finland.

Igår hade vi en landskamp i musikquiz mot Norge, vi förlorade men eftersom de var tre fler än oss i svenska laget så kom vi fram till slutsatsen att det krävs tre fler norrmän för att slå Sverige, det måste härmed vara vetenskapligt bevisat nu? Vi hade även lakritsprovning, vilket var passande då vi är i Finland.

Basta i Finland är mer eller mindre ett krav.

Dagens pall. Foto: Linda Andersson

Blev en stabil vinst när första längdtävlingen avgjordes i Vuokatti i lätt snöfall och några grader varmare än tidigare dagar, bra och fina förutsättningar med andra ord. Eftersom det är en del länder som inte är på plats så är startfälten i de flesta klasserna tunnare än vanligt, men en seger är alltid en seger och ger 100 världscuppoäng. Dyker inte ryssarna oväntat upp de sista två längdtävlingarna senare i veckan så säkrades världscupen redan idag.

Dagens resultat 

Fin utsikt med soluppgång när man åt frukost idag.

Vintern här leverera fortsatt, kallt och soligt idag med. Det var -18 när vi åkte en kort tur klassiskt med inslag av korta impulser, eftersom man är härdad? eller har en kroppsfetthalt som en valross så åkte jag endast i underställ och jacka på överkroppen, fungerade fint men var glad att man åtminstone använde tumvantarna idag, har ofta lätt att frysa om fingrarna men väldig sällan på någon annanstans på kroppen och i synnerhet överkroppen.

Imorgon väntas det tävling, tio kilometer skejt.

Testade mina 5:e och sista par skidor som var nya för den här säsongen, de var kanon!Foto: Linda Andersson

Avslutade denna veckan med att åka 2,5 timmar klassiskt i näst intill perfekta förhållanden och att sätta personligt rekord i bänkpress, king söndag med andra ord. Kallt och soligt idag med så samtliga i laget längdskidor idag, vi var ute i 2,5 timmar i som sagt riktigt bra förhållanden, stenhårda spår, lätt att få fäste o.s.v.

På eftermiddagen blev det styrketräning i det fina gymmet som de har här. Jag plöjde igenom mitt vanliga program men till min stora glädje lyckades jag sätta personligt rekord i bänkpress, få tacka Linda som stod bakom (om jag nu inte skulle orka), hon både hotade och skrämde mig så att jag kände mig tvungen att klara, tur var väl det. 82,5 kilo är mitt nya rekord, förra var 80 kilo vilket jag har klarat vid flertalet gånger de senaste månaderna. Vet inte riktigt vad jag väger idag men det är klart mer än vad jag väger så det är ju bra.

En bild från förra vinterns tävlande i Voukatti. Foto: Viestintäpalvelu Heidi Lehikoinen

Idag var det sprint i skidskytte i ett soligt men kyligt Vuokatti, det gick ungefär som vanligt, åkte fort men snurrade runt en hel del i straffrundan. Dessutom lyckades jag få ett gult kort men anledningen är så löjlig så tänker inte ens nämna varför.

Dagens resultat 

Dagens skidor (universella) som jag åkte på var ironiskt nog de som jag ratade bort när vi tävlade i Tyskland förra veckan, de fungerade kanon i kallsnön (var -13) trots en standard fabriksslip, man slutar sällan förvånas när det kommer till det där med skidor. Senare på kvällen blev det 30 minuter jogg, sen var den dagen slut.

Då har vi åkt två pass denna fredag, två timmar skejt på förmiddagen och en och en halvtimme stakning med inslag av några impulser på eftermiddagen. Förutsättningarna är precis som förra gången vi var här (December 2016) riktigt bra, gott med snö och inte en isfläck någonstans. Imorgon ska vi tävlar, då blir det skidskytte.

Mycket förseningar idag.

Då har man anlänt till finska Vuokatti efter en del besvär p.g.a. av förseningar men dock inga missade flyg och allt bagage har kommit fram åtminstone. Började med att flyget ner till Arlanda var två timmar försenat p.g.a. snöovädret på just Arlanda, när vi väl landade var det ingen snö kvar där och vi var sena till nästa flyg. Lyckligtvis väntade de in oss men flyget till Helsingfors blev cirka en halvtimme försenad, väl i Helsingfors var flyget till Kajaani försenad med över en timme och när vi väl var i planet så fick vi vänta ytterligare innan vi kunde lyfta och blev nästan två timmar försenad totalt än beräknat från första början. Sen blev det en halvtimme i buss till Vuokatti där vi ska bo och tävla till nästa helg.

Sprang givetvis i min Wilja Labs ryggsäck The eXplorer. Den kan köpas här. Foto: Patrik Modin

Vet inte riktigt vad man ska börja denna minst sagt udda dag med ett lyckligt slut, då jag fann min kära bilnyckel. Om vi tar det från början så startade denna dag ganska dåligt, trött och lätt huvudvärk gav jag mig till stadion för att köra ett intervallpass idag igen. Men jag gav upp tidigt då kroppen inte svarade alls denna förmiddag, tror det dels beror på allt kaos som jag skapat med borttappat bilnyckel och dels att gårdagens intervallpass slet mer än vad jag trodde. Trist att jag inte fick till dagens intervallpass som blev stakning då jag inte har någon annan utrustning för tillfället. Jag behöver verkligen få till en del egna hårda pass, för det finns inte jättemånga chanser kvar innan denna vintersäsong är över.

Senare på eftermiddagen väntade jag spänt på postmannen om jag skulle få ett brev med min extra bilnyckel och det fick jag. Glad över att mina föräldrar hann åka iväg och skicka nyckeln innan kl:18 igår kväll, trots jag ringde så sent som 17:40, den där sprintgenen som de verka ha är en gen som jag uppenbarligen inte själv har fått. Lättat, åkte jag iväg och såg till om nyckeln dels passade och att bilen startade, sen hämtade jag lite skidor som låg i takboxen innan jag åkte vidare till stan för att hämta ut kläderna för Paralympics, var sista dagen att hämta ut dessa då vi åker till Finland imorgon. Lämnade kläderna och åkte vidare för att lämna lånebilen samt skidorna på andra sidan av ön. Därifrån började min löptur som var planerad i minsta detalj, sprang från Valla till gymmet på Vintersportscentrum, tungt i nysnön kan jag lova. Jag hann bara träna lite överkropp innan jag blev informerad om att min nyckel kunde vara hittat, bra med sociala medier ibland då det ena leder till det ena, tack för det.

Sprang sedan vidare för att möta upp Konrad Mattsson Myhr och vi sprang sedan hem till Mattias Bångman på Körfältet, ett skidåkartät bostadsområde. Vi sprang en liten tur innan jag själv fortsatte springa mot Torget på skidstadion, där min bilnyckel skulle hänga på en krok, då Anders Södergren tydligen hade hittat den och hängt nyckeln där. Nyckeln hängde där och jag sprang ner till min bil och åkte därifrån precis som inget hade hänt. Nästan 16 kilometer hann jag löpa på drygt 1:40 timmar, snittpuls på stabila 123 (64 %).

Så var den dagen slut, vilken dag som slutade så bra som den bara kunde, nästan som man borde skriva en bok om hela den här historian.

Sist jag körde skejtsprint var 2015 i Bruksvallarna, bilden är dock från distansloppet under samma helg. Foto: Skidzonen

Tisdag och idag var man ledig men det har varit en intensiv dag trots allt, dels har jag ju tränat två pass vilket jag behöver när jag har lediga dagar, annars lär jag förlora jobbet, så är det bara. Dagens första pass blev sprintrace skejt med skiduniversitetet, var en liten tapper skara som var med idag, tre tjejer och två killar, där alltså jag var en av killarna, gäller att vara tydlig. Det hela började med en prolog som tog 2:59 minuter och mätte 1,18 kilometer, starten var strax innan skidskyttebacken och gick sedan på sprintbanan men man svängde ner höger på stadion runt straffrundan och sen gick man i mål där man startade. Fin och tuff bana samt fint före men ganska trögt.

Eftersom vi bara var fem så blev de följande heaten lite annorlunda, tjejerna startade först och sen jag 15 sekunder efter och sen Marcus Ruus ytterligare 15 sekunder efter mig, detta resulterade i jämna och tajta avlutningar av sprinten. Kände att jag inte orkade fullt ut riktigt, utan hade svårt att åka med mjölksyran, tekniken blev lidande och orkade inte heller åka bra utför, men tränar man inte på det så blir man faktiskt inte speciellt bra heller. Dagens pass tyckte jag var mycket givande, kanske det bästa jag gjort i sprint ändå faktiskt.

Mina tider var följande 3:00- 3:03 – 3:01 minuter, och pulsmässigt var den ganska bra genomgående utan att notera den riktigt höga maxpulsen (92 %). Hade i princip 168 (87 %) i snittpuls på alla heat men då startade jag klockan ungefär tio sekunder innan varje start.

Eftermiddagen började med att vara med i en telefonintervju med lokaltidningen Tomelilla/Simrishamn. Sedan for jag vidare till ett ytterligare pass på skidor, blev ett lugnt pass stakning tillsammans med göteborgaren Andreas Viker, trevligt med sällskap av en annan sörlänning men snittfarten (13,6 km/h) var låg som en vanlig hederlig norrländsk skidåkare. Själv var jag trött och hade lite huvudvärk, denna huvudvärk släppte men jag fick desto större huvudbry då jag upptäckte att bilnyckeln hade trillat ut fickan. Var bara att vänta och försöka hitta nyckeln samtidigt då det började bli mörkt ute, hjälpa inte att det var fullmåne ens. Nyckeln hittades aldrig och passet blev längre än planerat, närmare bestämt 2:16 timmar, snittpuls på 120 (62 %). Om det är någon som funnit en bilnyckel någonstans mellan stadion och Spikbodarna så får man mer än gärna höra av sig till mig.

Fick välbehövlig assistans av Patrik Modin så hem kom jag med en annan bil och reservnyckel till lägenheten, tack för det. Även kvällen har varit ganska intensiv, pizzabak som är en utdragen process när man gör den själv samt haft två telefonmöten. Jag hoppas morgondagens lediga dag blir smidare än dagens.

Eftersom snön lyser upp så bra så behövde jag inte använda pannlampan förrän kl: 17:15 idag.

Har nyss fått i mig risgrynsgröt gjort på riktigt mjölk från Rastens mejeri här i Jämtland, blev riktigt bra och smakade utmärkt. Annars är man tillbaka i vinterlandet igen, fortsatt mycket snö och man kan åka skidor nästan var stans. Dagen började med en timmes impulspass stakning med Zebastian och sen efter blev det styrketräning. Väl där gick det ganska bra idag, chins med raka ben klarade jag 2×5 + 1×6 så det var första gången jag klarade göra sex sådana jobbiga chins. Däremot var man svag som en skolflicka när det kom till bänkpress idag, 1×8 62,5 kilo + 2×4 70 kilo mäktade man med idag, går åt fel håll där tyvärr.

På eftermiddagen gav jag mig ut på ett lugnt distanspass skejt, åkte lite på nya ställen som jag inte åkt skidor på förut men sprungit där, bl.a. den gröna nian. Jag ville inte åka så kuperat (475 höjdmeter totalt) utan ville fokusera på tekniken där det är mer flackt och där man kör mycket på växel tre och fyra, dessutom försökte jag åka på mina icke favoritsidor när det kommer till växel två och fyra, tyckte det gick helt okej. Exakt två timmar blev passet och hann nästan tre mil på det och hade en snittpuls på 126 (65 %), hade faktiskt högre snittpuls under impulspasset tidigare på dagen trots snittfarten då var knappa 12 km/h men tycker dessa pass kan slita en del och jag har ganska svårt att få ner pulsen mellan impulserna, därmed blir snittpuls (128)  ganska hög.

Igår spelade Sverige EM- final i Handboll mot Spanien, blev tyvärr förlust för de svenska herrarna. Eftersom jag är född i Ystad ligger handboll varmt om hjärtat, både för Ystadsborna men också för mig. Staden har redan ett lag i högsta ligan och det ser just nu ut att det kan bli ytterligare ett lag till från Ystad nästa säsong till högsta ligan. Dessutom var tre spelare födda och uppvuxna i Ystad, en stad med färre än 20 000 invånare, hade varit intressant att se hur långt ett ”Ystadlandslag” hade kunnat gå om de tävlade mot andra länder, ganska långt tror jag.

Att Sverige överhuvudtaget tog sig till final få ses som smått otroligt, både att de förlorade fyra matcher och vann lika många men också att spelartruppen var orutinerad och det föll bort tongivande spelare innan som väl under turneringen. I den svenska truppen hade man också en som var föräldraledig, d.v.s. han var pappaledig. Handboll är inte bara en grym tuff och hård sport utan kommit längre i andra aspekter. Sen att Sverige tillslut tog ett silver är imponerade på många sätt, dels var laget med den lägsta snittålder förstås orutinerat, de hade spelare som inte ens spelade i högsta ligan i Tyskland, en annan spelade förra säsongen i näst högsta ligan (Allsvenskan) i Sverige, en annan hade varit alkolist men lyckades vinna över flaskorna och var en viktigt kugge för det svenska laget. För att jämföra handbollslandslagets prestation är det som om svenska herrfotbollslandslaget skulle ta sig till kvartsfinal i sommaren fotbolls- VM med ett orutinerat och yngre lag än vad som väntas, eller om svenska skidlandslagets herrar skulle vinna en OS- medalj i stafett nästa månad med ett lag som, där de få ta in den yngsta och minst rutinerade samt ta in en av sprintåkarna in i laget, då kanske man få ett litet perspektiv hur grym prestation handbollskillarna gjorde trots förlusten igår i finalen.

Mitt handbollsintresse har alltid varit stort och jag minns faktiskt när Sverige spelade EM- final 1998 mot just Spanien, är tjugo år sedan nu Vranjes, Wislander, Lövgren och de andra ordande ett svenskt EM- guld. VM 2011 såg jag Sverige – Kroatien på plats i ett kokande Malmö Arena, blev vinst den gången och jag minns speciellt Oskar Carlén (uppvuxen i Ystad) med pajat knä gjorde mål som nio meterspelare utan ens kunna hoppa, tyvärr en skada som tillslut stoppade hans korta men framgångsrika karriär. Att se handboll live rekommendera jag att man måste göra någon gång i livet.

Nog om allt handbollsnack, nu måste jag sickla av ett par skidor och borsta som bara den, för imorgon blir det sprintrace med skiduniversitetet, då behöver jag snabba skidor och helst en extra raketbränsle på ryggen.