DNF Lidingöloppet 2018

Då var detta Lidingöloppet elände över och för min del slutade det efter 20 kilometer då jag klev av efter haft problem med vaderna från början av loppet. Hade detta på känn och bättre att kliva av och ladda inför nästa helg då man ska springa igen och sen den 20 oktober då jag ska springa maraton i låg fart (6 min/km) och samla in pengar till ALS, beslutet var inte speciellt svårt att ta idag.

Jag valde att värme upp i ungefär 13-14 minuter, väldigt lugnt med tre minuter i 3:50 min/km tempo, kändes bra men kände även lite i vaderna redan där. Även i år startade jag i främsta startledet (1A) och glädjande nog hittade jag mina idoler Adam Steen och Rickard Bergengren där, trevligt återseende. Jag valde öppna lugnare än förra året då jag var offensiv från början, (var som bäst någonstans 75-80:e plats då) och nu omkring 200:e plats. Började plocka en del folk och sprang tillsammans med friidrottsprofilen Malin Ewerlöf några kilometer men kände att jag inte hade något tryck uppför och det värkte i vaderna redan i de första backarna, nedför funkade helt okej men valde att gå ner i tempo något och släppa förbi några. På den platta delen mellan 7-9 kilometer kändes det lättare igen och började plocka in en del på framförvarande, jag kände ett tag strax efter milen passerad att detta kanske kunde hålla distansen ut, även om jag inte klarade under två timmar. Fick tyvärr inte njuta av den tanken så länge då den efterföljande böljande terrängen tog än hårdare än vad jag hoppades på och redan efter 13-14 kilometer tänkte jag bryta vid Grönsta (20 km) där min tjej Therese stod och skulle langa, vilket hon gjorde väldig bra efter sju kilometer löpta. Jag passerade ändå 15 kilometer på 1:00:20 timmar och höll sedan 4:20 min/km tempo fram till jag bröt, även om det gjorde ont. Det märkliga var att jag var så bedrövlig uppför och faktum är att det bara var två veckor sedan jag sprang tillsammans med Johan Olsson som idag blev 15:e man på 1:46 timmar, där är skillnad från terräng och terräng eller dag för dag. 

Inte alltför nerslående efter denna bedrövliga händelse man hade idag, kroppen funkade fint och jag startade så som jag hoppades på och skulle idag men vaderna ville inte denna helg heller. Tyvärr la mitt pulsband av tidigt i passet men låg på mellan 160-165 i puls så länge den ville vara med så inte så högt direkt men där jag ville den skulle vara. Bara att bryta ihop och komma igen.


Kommentera

E-postadressen publiceras inte.