47:57 min uppför Åreskutan idag

Sprang i min löparrygga från Wilja Labs, som vanligt med andra ord.

Idag tillbringade jag och Therese en halvdag i Åre då vi skulle ta oss till Åreskutan med egen maskin, inget jädra jiddrande med kabin och annat hjälpmedel förutom när vi åkte ner. Jag har som många vet en kropp och syreupptag som gör att jag kan ta mig upp lite snabbare än många andra när det kommer till uppförslöpning och trots dagens känsla var riktigt dålig och ingen maxansträngning så skulle nog de flesta skidåkarna ta den tiden alla dagar i veckan. Förutom när jag blev fyra i Peak Performance Vertical K 2017 på tiden 45:14 minuter så har jag varit väldig jämn de övriga fem gångerna jag sprungit denna sträcka från Åre torg till Åreskutan. På träning har jag de skrämmande lika tiderna: 47:44 (26:e juni 2016), 47:58 (22:a juli 2018) och idag på 47:57, snittpulserna har varit då i tur och ordning 164 (85 %), 164 (85 %) och 166 (87 %) som jag hade idag. Syftet har alla gånger varit att hålla tröskel och ökat lite på slutet, medan tävlingarna har varit lite annorlunda upplagda men många gånger jämna tider även där. De andra två tävlingarna som jag sprungit har jag haft tiden 48:23 min (slutade 11:a) och 48:43 min (slutade 19:e) och varför jag haft sämre tid på tävlingar än på träning trots lägre intensitet på träning är att man måste hitta ett jämt tempo som passa en för dagen. Du har inga konkurrenter att ta hänsyn när du kör på träning medan när du tävlar handla det om trängsel, prestige, prispengar med mera. 

Jag började med att hänga med Therese en bit upp innan jag vände och sprang från början från affären Peak Performance på Åre Torg, cirka 30-40 meter från själva starten när det är tävling och kände direkt att benen var lika tunga som armarna och magen var igår när jag körde A2 stak. Hittade sen bra flyt uppför slalombacken och kunde springa hela vägen om än lika fort som jag skulle hållit om jag gick. 7:25 minuter hade jag första kilometern, dock tror jag en skylten var placerad lite för tidigt. Fortsatte sen och kliva på fram till Hummeln och sprang förbi Therese strax innan och noterade på 20:02, ungefär liknande tid jag haft där förut på träning så förstod att sub 48 min skulle vara inom räckhåll i alla fall. Hade fortsatt tunga ben men kämpade på med en stabil puls som gjorde att det var ganska behagligt men så fort jag försökte ta så var det inga diamantben. 40 minuter hade jag vid kabinliften och sista 1,5 minuterna så ökade jag för klara sub 48, vilket jag klarade med tre sekunders marginal. Där jag tappade mest tid (drygt två minuter) från min bästa tid på 45:14 minuter var mellan Hummeln till Kabinbanan, d.v.s. där det är något mer flackare. Jag gick en del där så orkar man bara springa däremellan så kan man kapa en del tid. Mycket fumlande med tider, strategier med mera men det få man stå ut med när undertecknad är analytiskt och siffernörd. 

Siffror:

  • Tid: 47:57 min
  • Distans: 4,85 km
  • Snittpuls: 168 (87 %)
  • Maxpuls: 179 (93 %)
  • Höjdmeter: 1005

Om 2,5 veckor är det dags för årets upplaga av Peak Performance Vertical K och när jag sprang som bäst för två år sedan så vägde jag 69,9 kg, förra året vägde jag 70 kg blankt men hade problemet med värmen då. Första gången jag sprang 2016 så vägde jag 72 kg om jag minns rätt, idag vägde jag in på morgonen på 71,5 kg och lägg då till jag hade en flaska vatten med mig på dagens tur, så alltså 72 kg hade jag som jag skulle släppa mig upp idag. Vikt är en känslig fråga men man kommer inte bort att det är ganska avgörande när man ska genomföra uppförslöpning som idag. Mycket statiskt och tyckande men ska man springa bra behöver man dagen men det hade jag inte idag men jag är nog varken bättre eller sämre än de senaste åren. 

Nog om bergslöpningen, jag var faktiskt ute och rullade en sväng på 4:or nu ikväll, det blev 25,5 kilometer på 1:33 timmar och hela 550 höjdmeter med en stabil snittpuls på 125 (64 %). Det var en fin lördagskväll där det hade regnat innan så det rullade visserligen extra trögt på mina extra tröga Swenor 4:or men var en härlig luft att ventilera i där temperaturen var runt 16-17 grader, alldeles lagom det. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.