3:a i Lindénarullen

Blev sekundstrid om pallpositionerna i årets upplagda av Lindénarullen 32 kilometer klassiskt på tävlingshjul. Daniel Nordebo vann med 40 sekunder förre Johan Kanto som i sin tur var 10 sekunder förre mig. En riktigt härlig kamp och det är väldigt roligt med individuell start, där man få kämpa sig igenom smärta och demoner i sin ensamhet.

Dagen började med en 1,5 timmes lång resa till Getinge som ligger strax nordost om Halmstad. Så gott som motorväg hela vägen, så det gick ju smidigt som bara den. Väl på plats var det riktigt ruggigt och kallt. Men när uppvärmningen väl skulle börjas, kom solen fram och värmde lite. Uppvärmningen gick annars i ett väldigt lugnt tempo med ett 10- tal  impulser. Kändes inte så värst bra innan start, hade lite ont i magen och musklerna var sega. När väl starten skulle gå för min del, stod man där i sitt fina vita klubblinne ändå, vackert det i oktober månad. Vädret var strålande med nästan ingen vind och soligt.

12077016_10152987848771707_932388661_n

Jag startade tidigt i H21- klassen, som andra man och hade de stora kanonerna bakom mig. Den ödmjuke rullskidguden Tobias Westman kom inte till start p.g.a. sjukdom och Philip Askeroth (3:a i SM) åkte i H35- klassen. Men det var riktigt bra motstånd i form av Daniel Nordebo och Johan Kanto och mycket riktigt var vi i en klass för sig i H21. Banan gick på svagt kuperade småvägar i det vackra halländska landskapet. Ytterst lite trafik fanns det idag, skönt det. En riktigt fin bana men med lite smådålig asfalt lite här och där och var faktiskt nära att trilla vid två tillfällen. På ett ställe var det ingen asfalt utan grus, men det gick bra ändå trots ingen förvarning.

Startade i ett jämt tempo som möjligen avtog något efter ett tag. Det märktes kanske efter första 180 graders vändningen (efter 13 km), där jag mötte bl.a. Kanto och tyckte då att han var otäckt nära, enligt honom hade han 10 sekunder försprång på mig där, det kändes som mer. Tog också min första och ända dricka i den vändningen. Det var arrangörerna som stod för någon slags sportdryck. Jag lyckades tappa muggen men lyckades fånga den igen och fick i mig lite vätska. Valde att köra utan drickabälte, som Jimmie Johnsson säger ”att man vill ha så lite som möjligt på sig”. Håller med! Hoppades det skulle räcka och funka för mig, men visste inte då att banan var förlängd med nästan tre kilometer. Detta resulterade i ytterligare en 180 graders vändning, denna gång i en uppförsbacke så det gick fint att vända. Vi åkte ju på tävlingshjul som är mycket stabilare att svänga samt att trampa runt kurvor med. Tuggade på och tappade inte på de andra som det såg ut som. Körde på som bara den och började att känna mig ordentligt trött men fokuserade bara på att jag skulle åka snabbare än de andra och kämpade tappert sista biten in i mål. Kom i mål på tiden 1:07:30 och självklart ovisst vad det skulle räcka till just då. Hade en snittpuls på 167 (87 %) och snitthastigheten blev så bra som 27,66 km/h, det är bra på den banan som inte är helt optimal för att åka snabbt på. Dock var ju de yttre förhållandena riktigt bra, 10-15 grader, soligt och nästan vindstilla. 250 höjdmeter togs, aldrig någon riktig lång backe men väldigt många små istället.

Det visade sig att det blev en 3:e plats tillslut, lite synd att man inte kunde ta de andra två men jag gjorde vad jag kunde och kämpade väl, de andra var helt enkelt bättre, så grattis grabbar. Kul med jämn fajt! Rullade sedan ner med den alltid trevliga Daniel Nordebo. Sen blev det traditionsenligt ärtsoppa som var god men om magen inte var bra innan så blev den inte bättre efter intagen soppa. Fint prisbord hade arrangörerna OK Lindéna skrapat ihop. Fint liten arrangemang som också var DM för hallänningarna. Hade gärna sätt mer reklam för tävlingen, för den är verkligen värt att åka. Kan inte påstår att det var en publikfest ute i småbyarna, fick lite hejarop från Lasse Ericsson och ett gäng cyklister. Annars fick man skäll från en hund och var nära köra på en katt.

Tummen upp idag med energibar i flabben

Tummen upp idag med energibar i flabben

Kul att träffa massa folk och byta lite ord med. Jag hann ju knappt duscha och byta om samt äta innan prisutdelningen skulle börja. Många som ville komma fram och snacka, det är roligt det. Den tveklöst vanligaste frågan jag fick idag var, varför var det inte fler från klubben med? Det var en bra fråga, en del sjukdomar var ju en anledning. Men vi brukar ju kunna skryta med att vara Skånes största och bästa klubb men idag var vi tredje största klubb från Skåne. Jag var tyvärr själv från klubben  trots tävling ligger så pass nära som Lindénarullen gör. Igår var det också bara en skåning till start i Isaberg Final Climb i Småland, där Rickard slutade på en fin fin 2:a plats i det tuffa loppet. Och pallplats för mig idag, vi leverera. Frågan är inte om, utan när jag eller Rickard vinner en tävling i någon av vinterns lopp. Varför inte en skånsk dubbelseger. Den som lever få se!

Hemresan gick fint och väl tillbaka i Lund, blev det ett kortare styrkepass på 35 minuter. Kort och hårt skulle det visst vara denna veckan. Körde lite rehab och sen Auklandstyrka med 55 sekunder jobb och 5 sekunder vila x6, en minuts setvila, var jobbigt för min lilla mage. Under min vecka med hårda men korta pass (tisdag-söndag) skrapade jag ihop 5,5 timmes träning, fördelat på fem pass + tre styrkepass.

Har tyvärr inte sätt några resultat officiellt från dagens tävling än.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.