Körde tydligen med fäste under Västgötaloppet 2015, det gjorde i och för sig alla som åkte världscupstafetterna med idag.
Foto: Anton Spets.

Som bekant ingen träning för mig idag, men det har ju gått mycket sport på tv idag så det är väl det man har gjort i stora drag istället. Personligen tycker jag det är väldigt roligt att Ulricehamn har fått äran att arrangera världscupen i skidor. Precis som nästan alla skidåkare från Götaland har även jag tävlat många av mina tävlingar just där. Skillnaden för många skidåkare är väl att jag har gjort det i vuxen ålder. Många gånger har man varit på Lassalyckan och åkt i alla fall, mest snurrat runt på konstsnöspåren som man också de senaste åren har tävlat i både Västgötaloppet och Ulricehamnloppet. Endast en gång har jag åkt på de mer kuperade delarna av helgens banor. Detta gjorde jag tillsammans med Markus Jönsson för nästan exakt ett år sedan. Den gången åkte vi ett lugnt kvällpass och det var omkring -20 grader den kvällen. Själv så var man lite skeptiskt att banorna skulle bli tillräckligt tuffa, men det verkade bli succé, både sportsligt och publikmässigt. Grymt kul.

Inte lika kul var att jag missade Östersund Ski Festival idag, hade behövt ta ut mig lite. Även jag av förklarliga skäl inte kan gå max så behöver man träna på det där med fart. Gjorde en grov beräkning att jag endast tränat drygt två timmar i högre belastning än A1 (80 % och lägre), de senaste fem veckorna. Då har man ändå åkt ett 15 kilometers lopp. Visserligen är det över två år sedan jag gjorde ett VO2- max/laktattest. Under Saxnäslägret i november gjorde jag ett laktattest och ska man gå efter det låg jag nära eller kring vad jag hade förut. Detta trots jag inte hade tränat nästan någonting på två månader. Tyvärr har jag inte lyckas skrämma upp pulsen över 90 % av max en enda gång senaste fem veckorna, trots jag har tränat ungefär liknade innan dess, fast generellt lite mer fart. Aja, imorgon är planen att köra ett lugnt pass, få vänta med fart några dagar till.