Hemkommen igen efter en rolig och givande valkonvent med Centerpartiet i Stockholm. Många viktiga frågor togs upp men en som jag själv är väldig orolig över är spontanidrottande i Sverige och att vi rör sig för lite gemeneman, vilket är och blir bara värre ur ett folkhälsoproblem. Förritiden någon generation eller två generationer tillbaka var det en självklarhet att cykla flera mil för att man skulle ut och dansa för att nämna ett exempel, det har man hört att både farmor och farfar gjort. Denna helg var det en man som tyckte jag var konstigt att jag tog trappen från nionde våningen istället för hissen, verka vara helt andra krav på oss i ungdomen idag. Bara för man själv är 27 år så är det en självklarhet att kunna använda trappan istället för hissen om det nu t.o.m. kan gå fortare så, äldre som har svårare att gå kan och bör ta hissen, inte vi yngre.  Annars är det en spontant och bra alternativ att ta trapporna istället för hissen, hur lata få- och vi ens bli?

Hiss fanns det definitivt inte när jag igår sprang intervaller uppför Hammarbybacken, det var varmt och jag hade stora problem att genomföra mina intervaller som endast var korta och fyra till antalet. Även om första kändes bra så var det en jobbig historia och jag hade väldig svårt att få ner pulsen efter intervallerna, det går faktisk bra att träna vanlig lugn distans men när jag ska ta så går det förnärvarande inget vidare i värmen. Tanken var att klå någon/några Stravarekord men var i följande ordning, en, fyra, två och hela 16 sekunder efter rekorden på de fyra jag sprang. Efter varje intervall kändes det bara sämre och sämre och trots jag drack cirka två deciliter till den sista intervallen så var munnen torrare än en öken, det dammade bra i käften vill jag lova. Även det kändes dåligt så tror jag det ge nytta ändå och hoppas och det ska bli mildare väder framöver så det ser jag faktiskt fram emot för just nu mår jag mest dåligt efter varje intervallpass medan distanspassen bara gör att jag mår bättre oavsett hur bedrövligt det känns innan.

Siffror från intervallerna:

1. Tid: 1:54 min – Distans: 0,48 km – Snittpuls: 166 (87 %) – Höjdmeter: 43 m
2. Tid: 2:05 min – Distans: 0,26 km – Snittpuls: 166 (87 %) – Höjdmeter: 75 m
3. Tid: 2:19 min – Distans: 0,29 km – Snittpuls: 168 (88 %) – Höjdmeter: 75 m
4. Tid: 2:41 min – Distans: 0,43 km – Snittpuls: 169 (88 %) – Höjdmeter: 75 m

Idag klämde jag in ett styrkepass på det lilla och ganska dåliga utbudet till gym på hotellet där jag hade en förhoppning att träna ben som jag inte gjort sen april (!) månad men fanns inget bra så det blev överkroppsstyrka även detta styrkepass. Har fortsatt inte fixat något gym så tänkte det var lika bra att köra ett styrkepass och det kändes helt okej tyckte jag. Bra start på dagen och kroppen var hyfsad pigg och få väl tacka det för att jag gick och la mig tidigt kvällen innan trots festligheterna.

Imorgon ska jag till vackra Offerdalsbydgen på husdjursdagen i Alsen och det kan även bli något fint träningspass där, det ser jag fram emot.

Måste bara nämna att AIK åkte ur Europa- spelet i ena arenan (tele2)på bilden tidigare i veckan

Efter morgonens gym

Annie Lööf!

Är i Stockholm idag och imorgon på valkonvent för Centerpartiet, kul det. Lika kul är det dock inte dödsvärmen som gör mig seg och less. Jag gillar värme men att träna är tufft för mig, blev dock två varv runt berget på Frösön igår på 4:or, 13 kilometer och 43 minuter A1 blev det. Ikväll hann jag med att besöka Hammarbybacken och körde intervaller där, mer om det imorgon.

Strax innan målgång. Foto: www.fjallmaraton.se

Dags att summera eländet från tisdagens tappra men bittra försökt att ta sig an Peak Performance Vertical K, ett lopp som går från Åre by upp till Åreskutan. Eftersom jag blev 4:a förra året och att jag hade bra genrep bara veckan innan årets upplaga så hade jag stora förväntningar på mig med all rätt, hade t.o.m. tränat grenspecifikt för att klara av utmaningen och vägde in på 69,6 kilo på tävlingsdagen vilket är det lägsta jag har vägt på flera år. Det är faktiskt stor skillnad om man är lätt eller inte när man ska uppför den där toppen.

Värmeslag

Man vill aldrig skylla på något men värmen tog allt extra hårt på mig på tävlingsdagen, var visserligen liknande förhållanden när jag sprang samma sträcka i tröskelintensitet bara nio dagar innan själva loppet, då inga större problem men när det väl skulle gälla så fick jag problem. Tyckte jag drack en hel del men jag drack enorma mängder efteråt utan att bli pissnödig så därför känns som att jag hade vätskebrist redan innan start, något jag ofta få när det är varmt även om jag försöker dricka mycket, både vatten och sportdryck. Förra veckan igen hade jag 164 (85 %) i snittpuls upp på 47:58 minuter och under tävlingen så hade jag 181 (93 %) i snittpuls trots jag sprang närmare minuten långsammare. Att det ska vara så stor skillnad på nio dagar låter osannolikt och eftersom jag inte blev sjuk efteråt så kan jag bara misstänka vätskebrist under tävlingen. Träningsmängden innan tävlingen kan jag inte heller klaga på, tränade lugnt två timmar dagen innan, medan förra året hade jag tränat sju timmar den veckan innan tävlingen som även då gick på en tisdag, varav tre timmar löpning och ändå gick det att prestera bra då.

Tävlingen

Bredden av årets upplaga var klart bättre än förra året men min tid på 45:14 minuter hade ändå räckt till en 6:e plats, vinnaren Hayden Hawks är sub 28 minuter på milen så det är ju inte dåligt direkt. De tre som var snabbare än mig förra året blev i tur och ordning 2:a Petter Engdahl, 6:a Johan Lantz och 9:a Johan Persson, jag själv blev 19:e man. Starten var klart bättre än förra året men fick ändå buffla mig fram på bästa sätt i första branta stigen för att ansluta till täten på omkring 15 man innan första klättringen med rep som är strax innan den långa slalombacken som man ska ta sig an. Jag har annars väldigt svårt för de som av någon konstig anledning ska stå så jävla långt fram när de inte har kapaciteten ens att vara där framme, hur svårt kan det vara att begripa att man ställer sig längre bak om man är sämre. Nog om det men jag klarade mig hyfsad men fick ödsla onödig energi tidigt i loppet för att ta mig om dessa bromsklossar. Inga bromsklossar i slalombacken utan där var det otroligt hett och jag körde på med min springteknik och tog placering efter placering samt att jag såg pulsen var hög men intensiteten kändes helt rätt. Jag var mer eller mindre ikapp Björn Sandström och låg 6:a när man styrde sista biten upp mot Hummeln där det är som brantast med rep och allt för att kunna ta sig upp så kände jag med helt slut och fick släppa förbi mig en del och upp till Hummeln från Slalombacken tappade jag närmare 1,5 minuter kontra året innan.

Uppför trapporna efter Hummeln så var det fortsatt oerhört tungt och sen när man väl kunde börja springa igen så var benen blytunga och jag orkade knappt springa ens på platten. Efter ett tag kom Eddie Edström ikapp och förbi mig men kunde inte hålla hans fart men jag hade återhämtat mig något och kunde faktiskt ta mig framåt i hygglig fart. Detta varade fram till Kabinbanan och jag var nästan ikapp Eddie igen trots avståndet faktiskt var ganska stort ett tag. Kom då ikapp en kille och jag hakade på och det funkade ett tag men blev sen totalstum och gjorde en bedrövlig avslutning, hade inget att springa för men var totalslut ändå när man väl tog sig upp på toppen.

Givetvis inget jag är nöjd över men känner samtidigt att jag vill ditt igen och springa på en bättre tid innan det blir vinter, det ska nog gå om det inte är så varmt vilken dag som helst skulle jag tro. Hade jag fått springa om hade jag sprungit på liknande sätt igen, jag var inte där för att genomföra utan att försöka bli topp tre, rent realistiskt hade en topp sex placering varit rimligt trots det tuffa motståndet. Nedan lite data och jämförelsen mellan årets och förra årets upplaga av tävlingen.

Peak Performance Vertical K 2018

• Tid: 48:43 min
• Distans: 4,83 km
• Snittempo: 10:00 min/km
• Snittpuls: 181 (93 %)
• Maxpuls: 187 (96 %)
• Höjdmeter: 1010

Peak Performance Vertical K 2017

• Tid: 45:13 min
• Distans: 4:83 km
• Snittempo: 9:21 min/km
• Snittpuls: 176 (91 %)
• Maxpuls: 184 (95 %)
• Höjdmeter: 1018 m

Kilometertiderna + höjdmeter i parantes enligt Strava 2017 respektive 2018:

2017

1. 8:46 min (216 m)
2. 12:47 min (316 m)
3. 8:31 min (162 m)
4. 8:10 min (169 m)
5. 8:22 min (152 m)

2018

1. 8:12 min 
2. 13:52 min
3. 9:38 min
4. 8:52 min
5. 9:11 min

Starten, blev trångt snabbt då det smalna av rejält tidigt. Foto: www.fjallmaraton.se

Sprang för Wilja Labs igår vilket var roligt och hoppas det blir fler tävlingar i deras regi framöver, sprang även i deras löpryggsäck The eXplorer Foto: Oskar Henriksson

Var väl inte den piggaste personen denna onsdag efter gårdagens kokning uppför skutan, mest varit less och besviken över gårdagens insats och det blev heller inte någon träning denna dag. Få väl ta nya tag imorgon igen och har jag tid så blir det en längre rapport från gårdagens tävling och ska förklara varför man inte tog sig upp på ett bättre och snabbare sätt.

Dagens resultat, om man bläddrar långt ner så hittar man mig.

Ska fatta mig kort få dagens insats har jag inte mycket att säga om även om jag galet trött förstås. Tänkte försöka köra en längre rapport om dagens lopp uppför Åreskutan gick som det gick för jag har nämligen ingen förklaring utan kopiera dagens insats med den Tre Kronor gjorde mot Vitryssland i OS 2002. Om Lasse Granqvist hade refererat min insats idag så hade han använt just de orden han gjorde den vinterdagen 2002. Värt att lyssna genom dessa fyra minuter, för att få en uppfattning om dagens nattsvarta fiasko.

Det här är Mats, the hunk, the men, the myt, the legend, bli som Mats!

Åkte till rullskidbanan efter jobbet och till min förvåning så dök det upp någon som jag kände igen men som inte bruka vara där och åka, det var nämligen klubbkamrat Mats Risberg som finåkte i barüber, en syn som få har fått uppleva på gott och ont. Skämt åsido, det var nämligen varmt så man klä på sig minst sagt sparsamt när temperaturen snudda på närmare 30 grader. Vi slog sällskap tillsammans med Mats bror Nils och åkte runt på rullskidbanan, jag åkte på mina Swenor 4:or och de på 3:or av samma märke, märks att det är skillnad och man fick ligga på utför för att hänga med. Vi hängde ihop i 25 kilometer innan jag fortsatte själv så jag fick ihop två timmar, längesen jag åkte så länge på rullskidor och få väl vara nöjd om jag få ihop ett distanspass på rullskidor i veckan överhuvudtaget. Träningsmängden under juli kommer inte ens upp i 40 timmar, medan många av mina konkurrenter ligger närmare 100 timmar så här års men jag trivs bra med min situation och har än så länge gjort väldig bra ifrån mig hittills i sommar, hoppas det kan funka så även imorgon och resten av sommaren.

Man kan säga att vi var ute på ett måndagsklubbpass idag men vi körde ingen hets utan jämt lugnt tempo, snittfarten landade trots allt på 18,7 km/h vilken en viss dalmas skulle ha svårt att hålla på sina intervaller, ni vet vem va? Snittpuls på 131 (68 %) och samlade ihop 646 höjdmeter, märkte dock att pulsen var lite högre på slutet och misstänkte lätt vätskebrist och har fyllt på med vätskeersättning nu och hoppas på svalare väder imorgon även om det inte ser ut att bli så. Värme är skönt att träna i men att springa uppför som man ska imorgon vill man inte ha det så varmt direkt, blir hur som helst svettigt.

På väg mot mål som segrare av Hara terrängen 2018. Foto: Therese Hansson

Lyckades ta hem segern i den längre klassen när 2018 års upplaga av Hara terräng avgjordes på en fin men tuff bana där det blev en del  i myrterräng. Var bra motstånd men kunde springa kontrollerat hela vägen och ökade på slutet för att klara sub 4 min/h i snitt och dagens genomförande var ganska likt ”Kenyansk distans” och bra genomförande samt kvitto till tisdagens kraftprov då Peak Performance Vertikal K ska genomföras genomlidas.

Resultat

Blev en kort uppvärmning på 10 minuter men hann ändå med löpskolning och ett längre drag tröskel innan starten drog igång kl: 13 på eftermiddagen. Lägg då till att jag jobbade på golfbanan på morgonen och hann sova två timmar efter det. Åtta kilometer skulle springas och det var ett litet men varierat startfält och vi var ett gäng som höll ihop på platten längs vattnet innan banans enda egentliga stigning tog sin början. Jag hade fram till dess surrat lite med John Lagerskog om vilka lopp vi härnäst skulle springa, var alltså beskedligt tempo första 800 meterna innan jag tänkte öka i uppförsbacken och skulle se vad som skulle hända. Det som skedde var att jag fick lucka bak och fortsatte sedan springa i ett jämt tempo kring tröskel genom de två tuffa passager där första var ojämnt gräsunderlag blandat med en torrbelags myr och andra passagen var betydligt tuffare med högt gräs och svårt att se underlaget vilket var lite riskabelt, innan det slutade med en riktigt tuff myrterräng innan man kom på den gräsbelagda motionsslingan och sen vidare neråt mot mål. Såg att sub 4 min/km i snittempo var möjlig så låg på i slutet av loppet för klara detta vilket jag lyckades, var egentligen bara sista kilometern man låg på rött så det var ett stabilt lopp rakt igenom och jag valde att var lite återhållsam för att kunna ge allt på tisdag istället och att inte skada sig.

Siffror från loppet:

• Tid: 32:07 min
• Distans: 8,13 km
• Snittpuls: 171 (88 %)
• Maxpuls: 182 (94 %)
• Höjdmeter: 60 m
• Utrustning: Salomon S-lab Sense 6 SG

Kilometertider, parantes antalet höjdmeter.

1. 3:55 min (11 m)
2. 3:57 min (28 m)
3. 4:05 min (-2 m)
4. 3:56 min (5 m)
5. 4:42 min (-3 m)
6. 4:07 min (6 m)
7. 3:37 min (-18 m)
8. 3:21 min (-24 m)

Nöjd att jag lyckades springa så stabilt och bra som jag lyckades, har en förmåga och en mental inställning att prestera när jag behöver just nu då jag mer eller mindre är en arbetsnarkoman och har sovit några timmar här och där de senaste tre dygnen på olika tider på dygnet, ändå var jag oförskämd pigg idag även om jag var seg i början men som sagt stabil genomförande och lite extra försiktigt på myren för att inte vricka några fötter, hade varit tragiskt om det hände idag. Jag hade kunnat springa fortarare men får vara klart nöjd att jag kunde distansera så pass mycket till 2:an David Sundström och 3:an John Lagerskog som är riktigt duktiga atleter.

Annars ett mysigt litet evenemang arrangerat av byborna och banan var väldig bra snitslad samt stort varierat prisbord. Jag vann ost från Oviken.

Starten.

Man uppmanade göra segertecken när man kom i mål, så jag gjorde det.

Topptrion, fv David Sundström Trångsviken IF, jag Andrarums IF och John Lagerskog Sportsgym SC.

Bild från våran backe, bild från lokaltidningen för några år sedan.

Har nyhetstorka här på bloggen men under mina 43 minuters träning idag så kom jag och tänka på att Kalle Lind frågade i en intervju i Sveriges radio i april 2017 om det fanns någon alptopp i min hemby. Varför just en alptopp när inte alperna ligger där vet jag inte men en topp finns där och där har man sprungit många gånger från man började kunna gå till idag när man kört tuffa backintervaller men min bror. Backen (toppen) har en lutning på drygt 25 % och och innehåller 35 höjdmeter, finns alltså tuffa stigningar i Skåne med.

Dagens träning då? Efter man somnade kl:11 efter dagens golfbanejobb så råkade jag sova nästan tre timmar och hann bara springa 43 minuter där jag la in 7×6 chins, det tar sig.

Sommarbild på backen.

Morgonens jobbvy!

Träningsfri denna fredag, bra det för det har varit en lång dag där man började med ljudet av cylindrarna på greenklipparen till ljudet av Thåström på Yran. Nu väntas fyra timmar sömn och en lika intensiv lördag med undantag att jag har lite tid över för träning.

Ett pass från förra sommaren uppför till Frösötornet, idag blev det ett skejtpass på rullskidbanan.

Idag körde jag och Zebastian ett längre drag på rullskidbanan, skejt blev det och åkte på 7:or. På eftermiddagen blev det en timmes lugn löpning. Imorgon väntas det vilodag och en fullspäckat händelserik dag.