Cyklat till jobbet + Leicester

Cyklade i den gula Tour De France ledartröjan idag. Kände mig snabb.

Cyklade i den gula Tour De France ledartröjan idag. Kände mig snabb.

Eftersom min bil är på verkstad så fick jag ta cykeln till jobbet idag, en lätt liten resa på sex mil enkel väg. Jag må vara dum i huvudet men att åka kollektivt med Skånetrafiken är inget som jag tänker göra frivilligt. De där gula kommunistbussarna som sägs spara massa tid genom att hoppa över busshållplatserna på landsbygden för att stadsborna ska komma fram fem minuter tidigare än annars. Nä, Skånetrafiken kan dra åt helvete. För min del går det en halvtimme snabbare att ta cykeln istället för bussen och då måste jag ändå ta mig till busshållplatsen som är 2,5 kilometer hemifrån eller om jag ska spara tid och cykla de sju kilometerna till Tomelilla. Det går hur som helst snabbare att cykla oavsett hur dålig tränad jag är eller hur mycket motvind det än må vara. Åker gärna kollektivt i städer som Göteborg och Stockholm för det tycker jag är smidigt. Dock förstår jag mig inte på SL:s nya reklam, där dem säger att på en buss få det plats 120 personer medan genomsnitt stockholmaren som tar sig till jobbet via bilen är 1,5. Frågan är vilken buss som tar 120 personer, en sådan har i alla fall inte jag åkt i. Möjligen myteri?

Hur som helst blev det årets första cykeltur till och från jobbet. Var riktigt fint väder idag med. Lätt vind som friskade i något på slutet. Hade med- eller sidovind hela vägen, vilket var skönt då jag kunde spara krafterna något tills jag skulle cykla hem. Tog det väldigt lugnt men tryckte på lite strax innan Veberöd, då jag fick syn på en annan cyklist och åkte ikapp honom. Försökte mig på en attack efter passering Veberöd men han låg som ett klistrat frimärke bakom mig. Vi skildes dock åt när jag fortsatte vidare till Dalby och han mot Torna Hällestad.

När jag skulle hem från jobbet så hade vinden vänt 180 grader, vilket innebar medvind även hem. Det gillas, tycker det är skoj när det går fort, men träningstiden blev något kortare än planerad. Tog kortaste vägen även hem, vilket brukar vara min vanligaste runda till och från jobbet. Rundan går förbi platser som Sövestad – Sövde – Blentarp – Veberöd – Dalby – Lund. Denna runda är 56 kilometer lång men med transportsträcka så blir en enkel tur ganska precis sex mil. Tryckte på uppför backen till Dalby när jag cyklade hem. Skulle återta min förlorade Strava segment, men blev tokstum och fixade inte riktigt det. Annars lugnt tempo även hem. Dagens snittpuls låg på 65 % av max där jag hade en snittfart på 32,7 km/h när jag cyklade till jobbet och sen hem hade jag 34,4 km/h. Bra fart men det var som sagt med hjälp av vinden. Var lite kyligt på vägen hem men det är tur att man har hår i benen, det värmer lite.

Tillslut en liten hyllning till lilla Leicester som igår vann Premier League med ett på pappret klart sämre lag än de gamla storfräsarna har. Kul att ett lag ingen tro på trotsa allt och alla. Lagidrott handla mycket om kollektivet i laget, att man tror på varandra och laget. Så tror jag sällan det kan vara i storlag, där egoismen kan synas allt mer. Ju mer och rikare fotbollsspelare är desto mer gnälliga blir de på planen. En liten smäll, så kvider de som ett litet barn. Annat är det i motocross eller handboll om man nu ska nämna några tuffa och riktiga idrotter. Jag minns Oscar Carlén med ett trasigt knä fullkomligt skjuta sönder Kroatiens försvar utan att kunna hoppa ens. Det var 2011 i ett fullsatt kokande Malmö Arena. Oskar spelade inte så många fler handbollsmatcher efter den turneringen. Sverige slutade fyra i det VM:et tillslut. Christian Ronaldo hade väl krävt en bår om han hade fått en boll på smalbenet. Hårt att vara världens bästa fotbollsspelare.

Tillbaks till Leicester. December 1999 var vi över i England i en vecka och jag tror det är den senaste gången vår familj senast var iväg på semester tillsammans. Jag var åtta år och minns jag inte helt fel så var det storm hemma i Sverige den veckan. Min lekstuga blåste nämligen omkull, det är sånt trauman man minst från barndomen. Jag minns även att vi gick på en Premier League match mellan Leicester och Arsenal, femman respektive trean i tabellen just då. Arsenal vann matchen med 0-3. I Arsenal spelade stjärnor som Thierry Henry, Patrick Viera, Dennis Bergkamp, David Seaman, Robert Pires, Marc Overmars och en mycket ung Fredrik Ljungberg om man nu ska nämna några av lagets dåvarande stjärnor. Ljungberg var dock skadad men att se Marc Overmars dribbla bort nio(!) Leicester spelare är nog det mest minnesvärda jag kommer ihåg från den matchen. Kommer ihåg att Holländaren fick ett inkast efter hans dribbelshow. Det var kul att se riktig hård och tuff fotboll.

Efter matchen fick man gå ner vid plan och jag smög ut en bit in på planen, det var något poliskonstapeln inte uppskattade. Det kunde bli början på en kriminell karriär men lyckligtvis blev jag ironiskt nog utbildad 15 år senare, att just ta hand och sköta om fotbolls- eller golfbanegräs. Som det kan bli. Nu är inte Leicester mitt favorit lag utan det är lite konstigt nog både Arsenal och Tottenham, minst sagt lite udda. Vi var även i London under vistelsen och då hamnade vi i en Spurs (Tottenham) butik och handlade då fotbollshandskar, bok, väska och fotbollsbilder på just Tottenhams fotbollsspelare. Hemma i Sverige skaffade jag sen Arsenal tröja och Arsenal sängkläder.

Hade jag tagit bussen hade jag nog inte varit hemma än.

Hittade en enda bild från matchen mellan Leicester och Arsenal. Något suddig blev den visst. På den tiden skickade man in sin rulle film som man sen fick ut i kort.

Hittade en enda bild från matchen mellan Leicester och Arsenal. Något suddig blev den visst. På den tiden skickade man in sin rulle film som man sen fick ut i kort.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.