21:a Västgötaloppet 2016

12735796_10153193445876707_1507149716_n

Foto: Tina Henriksson

Det blev en 21:a plats när årets upplaga av Västgötaloppet avgjordes i Ulricehamn. Ett fall framåt, men jag hade glömt bort hur man åkte längdskidor. Värsta skitstarten och långt efter man jobbade motodiskt fram i fältet. Fick inte kramp och fick ett bra nödvändigt pass på snö.

Resultat Västgötaloppet 2016

Tidig uppstigning (5:45) och lång resan för att snurra runt lite här och där på en konstsnöanläggning. Väl på plats försökte jag förgäves att seeda upp mig. Jag försökte med allt men den seedningsansvariga var lika frånvarande som en skoltrött elev som studera fordonprogrammet på gymnasiet. Den medelålders mannen visste inte ens vad FIS- poäng var, kan meddela att dagens lopp var en FIS- tävling. Sen att man inte går efter seedningen via FIS- poäng har jag fullt förstående i ett långlopp. Jag försökte med allt, Skidresultat där jag har 81,3 poäng, förra årets resultat på Västgötaloppet (28:a) samt Vasaloppet (220), fick ställa mig i kö istället och lägga ut skidorna kl 11, då de öppnade startfållorna. Testade sen skidor med Oskar, fick lägga på lite burk på Oskars skidor. Jag hade vallat med Swix Silver Universal och la senare på Rex Hydrex som skulle hindra ifrysning, det funkade väl sådär denna dag. Hade Swix Marathon som HF och Swix FC7X med en 0,75 mm rak rill. Hade grundat med Red Creek baseprep. Jag och Oskar hade jämnt glid och jag hann tyvärr inte testa mina andra par, ett ovallat och ett till vallat par. Väl inne i startfållorna så märkte jag att någon jävel hade lagt bak mind skidor och var inte jämsides med Oskar längre. Nu hade jag led två åkarna i röven på mig. Kul, så många har jag inte framför mig ens i ett SM masstartslopp. Kan tillägga att jag varvade flertalet av dessa åkare jag hade runt omkring mig. Jag tänkte att det här få bli ett bra träningspass och att man fick öva på att åka om folk, och det fick jag.

Starten går och folk skrek som bara den att folk skulle flytta sig, lite svårt då det var knökfullt och ingenstans att ta vägen. Det händer inte under ett SM- lopp där man få kämpar för sitt liv för att hänga med och tar det stopp i en backe så tar det stopp och ingen skriker på varandra. Det enda man hör då är folks enormt flåsande, men det är väl så det ska vara. Själv så försökte jag ta mig om på vänster och på höger sida och helst rak igenom andra åkare, men det var svårt. Var ute i skogen lite och försökte ta mig om, men det var minst sagt energikrävande. Kom ikapp Henry och Daniel (som också stod i led 1) efter ett tag, tuggade på och plockade åkare efter åkare och klunga efter klunga. Kände mig som en brunstig Hereford tjur som bufflade fram genom spåren. På varv två av totalt sju varv på den sex kilometer långa varvbanan kom jag ikapp ett gäng som jag körde med en stund. Fick drag hjälp av vad jag tror var herrsegraren i H40 Ragnar Crona. Lite oskäker men vi hjälptes bra åt och kom ikapp en annan klunga. Jag började bli trött ut på varv tre och fick släppa min klunga. Samtidigt började solen tränga fram allt mer och det sög ordenligt med mitt fäste på de partierna som hade sol på sig. På de mer skuggiga partierna gick skidorna bra utan att sticka ut jämtemot mina kunkorrenter. Fästet däremot fungerade allt sämre och jag hade svårt att få bra flyt i diagonalen. Varv, fyra, fem och sex tappade jag mycket och åkte ensam, var ganska less på att åka faktiskt. Då dök Erik Nero upp och jag tog rygg trots han hade bättre glid än mig men uppför kunde jag hänga med honom hyfsad. Fick tillsut släppa honom men i försöket att gå med Nero så hade jag helt plötligt tagit fyra placeringar på sista varvet och gled in på min 21:a plats, nio minuter efter dagens segrade som var friskt nog att vinna, David Frisk.

Jag själv är ganska nöjd över insatsen efter den senaste tidens tuffare träning och att jag inte varit på snö på nästan två veckor. Visst är det konstigt att man känner sig som bäst varje gång man kör det sista träningspasset när man är iväg och åker någonstans, senast i Piteå/Luleå. Det kändes som jag hade glömt bort hur man åker längdskidor igen. Kändes som jag bara vispade med händerna som en boxare när jag försökte diagonala. Banan var så pass att jag lika gärna hade kunnat staka loppet och prestera bättre, lätt att vara efterklok. Sög lite väl med klistret jag hade under idag, framförallt i solen då. Sen får jag erkänna att jag var trött efter forceringen som varade i nästan 2,5 varv i början. Fick inte heller kramp, vilket är väldigt glädjande. Kanske mina buddistiska solhälsningar har givit effekt? Blev annars ganska uppkört, vilket gjorde det ännu svårare att klampa sig upp med halvtaskig fäste. Den där skånsk/danska duellen då? ju den vann Rickard efter ett riktigt bra lopp och lite snack med juryn lyckades han bli 11:a. Någon dansk landslagskille såg jag inte till, så jag blev väl 2:a och sen följt av Henry, Daniel och Oskar. Hade 84 % i snittpuls, vilket nog är en tangering av det högsta jag har haft under ett långlopp. Det går framåt även på den fronten. Är egentligen bara Borås Ski marathon förra året som jag har åkt bättre i ett långlopp förut. Den tävlingen ska jag åka nästa helg.

  • Tid: 1:53:22 h
  • Distans: 40,28 km
  • Snitthastighet: 21,4 km/h
  • Snittpuls:161 (84 %)
  • Maxpuls: 176 (92 %)
  • Höjdmeter: 569 m

Höjdmeterna är lite osäkra, vissa klockor visade mer, men förra året har jag för mig det var närmare 800 höjdmeter, men tuff är banan hur som helst. Inga längre backar men väldigt knixig bana.

Hade riktigt bra service av klubbens egna ”Mat Tina”. Jag missade lagningen vid första tillfället men annars gick langningen bra, så tack för det Tina och Joanna. Kul också med alla hejaropp man fick och att flera kom fram och tyckte om min blogg, det var väldigt skoj att höra. Bra arrangenmang annars med överdragspåsar och mat efteråt. Det var det där med seedningen som jag inte tyckte om.

3 reaktion på “21:a Västgötaloppet 2016

  1. Pingback: Kolugnt idag | Johannes Andersson Skånsk Skidåkare

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.