Västgötaloppet 2015- att bryta regler

Igår avgjordes Västgötaloppet, ett lopp med hög klass och därför var det kanske inte så konstigt att jag inte startade i elitledet utan i led 1 (ledet bakom elitledet). Enligt PM så gick de efter FIS- poäng och sen skidresultat, lite luddigt men det var så jag tolkade det hela. Egentligen spelade det ingen större roll då jag hade inte bara bättre utan ganska mycket bättre resultat (skidresultat och Fis-poäng) än många som stod just i elitledet. Tycker det är svagt av arrangörerna (tävlingsledningen) att inte följa dessa regler, dessutom när det har varit så het debatt om att skate förekommer allt för ofta i långlopp i klassisk stil. Skate förekom under loppet men ingen så jag vet blev inte diskvalificerad, trots det skulle varit kontrollanter runt om på banan (var även en FIS- tävling). Tycker det är svagt att inget händer, svårt för oss aktiva när många blir diskvalificerad i något lopp (typ Götalandsmästerskapen) och sen verka det som vissa lopp (typ Västgötaloppet ) där ingen som sagt vad jag vet inte blev diskvalificerad. Skickar fel signaler. I övrigt ett mycket fint och proffsigt  arrangemang.

SM 5-milen i mars (masstart) vill jag startar långt fram, kanske inte längst fram men kanske bakom Anders Svanebo eller Jens Eriksson, verka funka om man är bra att snacka………..

http://www.vastgotaloppet.se/wp-content/uploads/2015/02/VGL_Skidor_Resultat_Herr.pdf

Nu till loppet, det gick inte vägen denna gången heller, blev ock 28:a vilket är bra, men är alldeles för långt efter vinnaren Bob Impola. Hans tvillingbro Jack blev 2:a, dessa båda slog jag i världscuputagningarna på rullskidor i Torsby i våras, men var över 14 minuter(!) efter i Västgötaloppet. Blev kaos av olika anledningar innan starten trots jag var där tillsammans med Marcus nästan 2 timmar innan start. Vi placerade då skidorna ganska bra i vårat led och träffade bl.a. Johan Kanto som stod där. Kanto står redan i elitledet så jag tyckte det inte var konstigt just då att både han och jag stod bakom elitledet. Insåg sen när man kom till startfållan stressad innan start att någon/några hade lagt mina skidor längst bak och samtidigt ser jag andra åkare som står längst fram i elitledet som har mycket sämre ranking än mig. Denna kombination gjorde mig ursinnig. Där stod jag längst bak i näst främsta ledet med en massa dåliga (ursäkta) skidåkare som jag t.o.m. lyckades varva på den 6 km långa banan som kördes 7 varv.

Hinner knappt få på mig stavarna innan starten går och mitt pannband satt så snett när starten gick att jag senare under loppet tappade mitt pannband. Eftersom arrangörerna inte följde reglerna med seedningen så ”bröt” jag mot reglerna strax efter starten i första stigningen och sprang utanför banmarkeringarna och upp med stavarna och plockade massa placeringar. Kom kanske iväg som 100:e man och tog kanske 50 placeringar bara att göra den rusningen i första backen. Att åka utanför banmarkeringarna verkade även de vara helt okej att göra senare under loppet där det finns massor med bilder på att täten körde utanför banmarkeringarna. Fick sen börja sick sacka mellan åkare och strax kom ikapp den överlägsna damvinnaren Emilia Lindstedt efter drygt halva första varvet. Körde om henne och distanserade henne och jagade åkare efter åkare. Alla som jag åkte om höll ett så pass lågt tempo att jag inte kände att jag ville ligga backom och ta igen mig utan fortsatte tills jag kom ikapp Kanto och även Erik Finnskog samt. Ulricehamnarna Gustaf Ljungberg och Jesper Nilsson. Visste att det var bra åkare så låg backom ett tag innan jag var uppe och körde på innan jag släppte förbi dem när jag fick vätska av Henrys kompis Pontus som var langare. Som sagt stressigt innan start och hann knappt hälsa på Pontus och säga vad jag ville ha att dricka. Tyvärr blandade han ihop mig och Marcus så jag fick Marcus dricka först som var vitargo som min mage reagerade dessvärre inte så bra. Missade första langningen för jag visste inte var han stod eller knappt hur han såg ut. Men i övrigt gick det jättebra, han var duktigt och hade talang för det, tack Pontus! :).

Vet inte om det var drickan men började släppa Ulricehamnsåkarna och Kanto på 5:e varvet. Var pigg men det hände inget och jag kände att krampen kom i vanlig (dessvärre) ordning, trots jag körde med fäste och använde så mycket ben jag kunde. Valde att lägga ett tunt lager KX35 violett klister för jag ville inte ha så mycket fäste på ett långlopp. Fästet fungerade bra men tog ganska hårt på det ju längre in i loppet man kom. Funkade hela tiden i skuggan men i solen fungerade det sämre då det var väldigt varmt i solen. Testade även mina ovallade skidor innan start och de gick riktigt bra men var osäker om jag skulle tjäna på det i en krävande som vi åkte på. Det sög lite med att köra med fästet men hade likvärdigt glid som mina jämbördiga motståndare. Så materialet kan jag knappast skylla på.

Vet inte varför jag släppte iväg dessa åkare, men vi blev en trio som man kan kalla ungdomstrio då vi var de yngre delen av startfältet. Hade åkt ikapp Viktor Axelsson och tillsammans med Erik Finnskog körde vi ihop där jag var lokförare. Kände ju att jag inte var trött utan nötte på och blev av med dem i den långa stigningen ut på sista varvet. Fortsatte köra på och kom nästan ikapp Ulricehamnsåkarna som var långt förre mig i Ulricehamnsloppet helgen innan. Positivt att jag kan åka ikapp och dra ifrån andra åkare på slutdelen av loppen. Egentligen bara Stråkenloppet som jag hade en negativ trend med att bli ikapp och frånåkt. Alltid något positivt. Hade en snittpuls på 85 % som är högre än förra helgen, även detta något positivt men måste någon gång hålla ett långlopp runt 90 % i alla fall, detta har jag faktiskt lyckas på rullskidor. Nån vacker dag håller det hela vägen.

Vi fyra från klubben gjorde stabila insatser där alla var topp 40 i den tuffa konkurrensen. Rickard först av oss sen jag, sen Henry och sist av oss Marcus. Var 2,5 min efter Rickard men var över minuten efter redan efter ett varv men fick tider av någon att jag närmade mig men tappade sen när kroppen inte ville. Medan jag drygade ut avståndet bak mot Henry och Marcus. Synd att jag inte fick till starten och sen inte kunde pressa mig under hela loppet. Bra gjort att plockade in så mycket på duktiga åkare och att jag kunde dra ifrån på slutet och säkra min placering i mål. Positivt också att jag inte alls är helt slut efter mål, vilket kan göra att jag kan hålla hela Vasaloppet kanske om jag bara få bukt på mina kramper samt att jag få i mig tillräckligt med energi och vätska under loppen. Detta måste analyseras och förbättras. Fundera på att inte tävla nästa helg utan träna på fram tills Ymerloppet om två helger. Få se men är grymt sugen på att få revansch och göra det så bra som jag vill att jag har kapacitet att göra. Tillslut ett stort tack till alla hejarop man fick, det verka som många börja känna igen vem jag är, vilket är kul! 🙂

En av många (ofta korta) uppförsbackar. Foto: Anton Spets.

En av många (ofta korta) uppförsbackar. Foto: Anton Spets.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.