Skånsk mästare när Åsracet avgjordes

Öppna spjäll, man var inte helt oberörd. Bild strax innan målgång för den bleke norrlänningen. Foto: Björnstorps IF

Lyckades vinna Åsracet och blev alltså skånsk mästare på rullskidor i den klassiska tekniken. Alltid kul att vinna och ta på sig nummerlapp, mitt yrke är faktiskt skidåkare så det var en bra dag på jobbet kan man säga, där dessutom kroppen kändes bra.

Resultat har inte kommit upp än.

Resan upp till nordvästra sidan av Söderåsen tog cirka en och en halvtimme och som sällskap hade jag min far som sällskap. Väl på plats så värmde jag upp i cirka en halvtimme, la in några korta impulser samt ett längre drag för att få upp pulsen lite. Strax innan start tyckte de flesta jag var galen att endast åka i linne och shorts, jag hade däremot argumentet att åka mig varm och det kokade fint i slutet av loppet, kunde har åkt i barüber om det var möjligt. Var trots allt mellan 6-8 grader så det var nästan sommartemperaturer, ungefär som man har haft i norr i sommar. Sen ville jag få lite färg och bli lite brun på en annars mycket blek kropp som inte har fått så värst mycket sol alls i år.

När väl starten drog igång kändes det ganska bedrövligt i början, hade en puls på 120 redan innan startsignalen löd, taggad till tusen var man minst sagt. Tog ändå starten och körde på i medvinden, var helt platt i början och jag hörde ganska så snabbt in i loppet att jag hade två på rullen. Kom sen en kort slagmota d.v.s. en höjdmeter och 15 meters åkning där jag tryckte på lite extra och sen över krönet som var ungefär lika mycket som själva ”stigningen” var, varje höjdmeter är en potential uppförsbacke i Skåne. Fick en lucka och körde på i ett bra tempo fram till en ”riktigt” uppförsbacke efter tre kilometer, väl i backen så började jag använda benen med ytterst liten framgång, var halt och kunde inte sträcka ut, utan fick köra stakning med frånskjut med kort rappt tryck för att inte få bakhalt. Cirka 100 höjdmeter var den stigningen och jag stakade på slutet av densamme och sen resterande lopp, var ingen ide att tramsa runt med benen när det ändå inte gick så speciellt fort när dessa skulle kopplas på. Jag tyckte åkningen också blev allt bättre ju längre jag åkte, är som sagt ovan att åka på 2:or så det tog ett tag in i loppet innan jag hittade den rätta rytmen. Sista 1/3 var böljande upp och ner där bl.a. kilometer åtta hade jag en snitthastighet på 30 km/h, dock inga höjdmeter enligt klockan men nio fallmeter. Kom i mål med bra tryck i åkningen hela vägen trots jag var trött, kunde säkert ta ut mig ytterligare men svårt då jag inte hade någon att jaga. Var hur som helst nöjd över insatsen och jag kunde lägga upp loppet precis som jag ville.

Jag lyckades sätta banrekord med cirka 5! minuter och mycket tack vare medvinden som vi hade. Förra året verkade det som att det regnade. Jag tror att jag genomförde ett bra lopp, svårt att jämföra egentligen men jag var ungefär 1:40 minuter förre 2:an.

Siffror från loppet, jag startade min klocka ungefär 45 sekunder förre starten men enligt Strava så var följande siffror:

  • Tid: 23:41 min
  • Distans: 8,97 km
  • Snitthastighet: 22,7 km/h
  • Snittpuls: 176 (91 %)
  • Maxpuls: 184 (96 %)
  • Höjdmeter: 185 m
  • Fallmeter: 54 m
  • Höjdskillnad: 131 m
  • Hjul: Elpex 2:or.
  • Vind: Ganska svag medvind.

För besväret vann jag ironiskt nog en startplats i Lidingöloppet, så nu är jag tvungen att springa eländet nästa år, tufft. Kul var det att träffa klubbkamraterna och som vanligt dominerade vi de flesta klasserna, också fint bra arrangemang och kul med att köra ett backrace som DM. Var också kul att min far kunde följa med, han har aldrig haft möjlighet att se när jag tävlar förut så det var tur att mjölkroboten Hilda inte ringde och sa att det var problem hemma, jour dygnet runt. Vi hade trevlig åktur hem med att titta på åkrar och gårdar samt hade med oss god matsäck.

Väl hemma hann jag knappt landa innan jag for till Fyledalen för att springa en tur med Oskar, smakade gott att springa lite där och smakade gott gjorde Tinas paj med. Väl hemma igen fick jag bära in en nyfödd klav, nästan det jobbigaste som hänt under denna söndag.

Några bilder till.

Starten. Foto: Hans Andersson

I den riktiga stigningen. Foto: Lotta Huselius.

Snabbaste juniorerna och seniorerna, noterbart är att jag är klar äldst i denna kvartetten, pensionären i bilen. Tre från Ski Team Skåne, Ebba 12 år är grym, hon slog många gubbar och åkte lika långt som alla vi andra gjorde, grymt! Foto: Björnstorps IF

2 reaktion på “Skånsk mästare när Åsracet avgjordes

  1. Janne

    Grattis, bra kört och bra läsning.
    Saknade dig i Klarälvsloppet, flackt och långt, du hade nog kört bra där.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.