Hela danska skånska landslaget som åkte, från vänster Jesper, Mads, Freya, Viktor och jag. Kul att tävla och hänga med klubben, har inte blivit så många sådana tillfällen för min del den senaste tiden och också kul att vi fyra killar slår varandra, ingen av oss som blev sist internt någon gång under helgens tre tävlingar men heller inga som kom först i alla tävlingarna.

Klättrade (bokstavligt talat) och krigade till mig några världscuppoäng idag när tredje och sista dagen av denna minitour tillika världscupspremiären för året avgjordes. Jaktstart klassiskt på tävlingshjul idag 22:a tid upp idag men ändå bara 20:e bästa svensk uppför idag och det var endast en norrman förre och f.d. olympiska guldmedaljören från OS i Turin tillika f.d. dopningsavstängda Eugeniy Dementiev som var snabbare än mig som inte var svenskar. Blev 29:a totalt och 22:e svensk totalt och detta i en världscup alltså vilket gav mig världscuppoäng med vilket säkert är första och sista gången jag lyckas med det. I vintras efter OS var det oroande besked över svensk herrskidåkning, den var ju så himla bedrövlig och hade ingen återväxt men på rullskidor där många av svenskarna faktiskt är väldig unga generellt så leverera och dominera vårt land kraftigt denna sport och kan säkert ge effekt till vintern med. En notering är att jag själv faktiskt börja slå fler skidåkare på vintern än på sommaren, ett sidospår- jag vet!

Dagens lopp var alltså jaktstart, jag startade 1:29 minuter efter täten och skulle ha startat tillsammans med en dansk vid namn Mads (vad skulle han annars heta?) så blev inte fallet och jag gav mig ut och tuggade på ett behagligt bra utgångstempo, har kört fyra tävlingar här nu så man har lite rutin när det kommer till utgångsfart. Tror jag höll bra tempo fram till backen började på riktigt och körde om en hel del men fick också Lasse Ericsson i rygg som åkte ikapp mig några sekunder.

Tuggade på och körde mycket stakning med frånskjut eller stakning och tyckte intensiteten var som jag ville men började bli trött och orkade inte driva på lika mycket längre. Hade hela tiden haft en tendens att ta in och åka förbi några och närmade mig hela tiden på de som var framför mig men efter ungefär halva loppet tog jag bara lite och sen började jag faktiskt tappa på de fyra fem främsta förutom tjecken som också var han som precis kom förre mig i mål. Hade inget tryck alls på slutet och rent tekniskt var det ganska bedrövligt så tappade tiden kontra de främsta sista halvan men hade inte åkt loppet annorlunda om jag hade kört om det igen. Även om man är lätt i kroppen så kan man ändå få ordentlig mjölksyra och stumhet. 1:58 minuter efter Tom Fahlén var jag och 1:27 minuter efter Robin Norum som tog hem hela jaktstarten. Helt klart godkänt även om jag och Tom åkte Grönklittsjakten en del när den avgjordes i april och borde kanske varit lite närmare honom än vad jag var idag.

Siffror från jaktstarten:

• Tid: 24:11 min
• Distans: 7,1 km
• Snittfart: 17,5 km/h
• Snittpuls: 179 (92 %)
• Maxpuls: 187 (96 %)
• Höjdmeter: 390
• Fallmeter: 26

Jag startade som sagt stabilt och pulsen var inte speciellt hög i stakningen fram till backen men sen steg den och jag är lika mänsklig som alla andra att man inte kan ligga på 95 % hela vägen upp så därför man inte orkade hela vägen upp vilket i så fall skulle innebära succé men nu var det med berömt godkänt jag tog mig an denna jaktstart och minitour.

Dagens resultat, slog dansken Mads i alla fall, viktigt för en skåning. 

Idag var det alltså 7 kilometer masstart skejt med stigning sista 1,5 kilometerna, hade inte haft något emot om det var sju kilometer rakt uppför från början men den tävlingen har man ju imorgon då det väntas jaktstart. Lyckades plocka en del i backen och bli 35:a men hade hoppas på lite mer för att vara helt nöjd.

Det var återigen varmt i Värmland och idag tävlade vi strax utanför Torsby på en fin bana. Vi var 55 till start denna dag i vår klass, det är många det och man gick efter gårdagens resultat vilket placerade mig och alla andra skåningarna bland de som startade sist. Eftersom det var svag motvind var det ganska lätt att hänga med klungan fram till backen skulle ta sin början. Hade varit nästan helt platt och hade bara gjort några ryck då och då för att täppa igen lite små luckor här och där, blir lätt så när 50 man är framför en. Jag hade även inga planer på att försöka ta mig framåt och ödsla energi på det.

Det var inte förrän strax innan backen man började överstiga 90 % av maxpuls så tyckte resan fram till backen fungerade bra även om jag kanske kunde ligga lite närmare framförvarande åkare lite då och då men har ju de senaste åren haft åkare bakom mig och få gånger framför mig så lite ovan den senaste tiden att åka i klunga. Väl i backen släppte jag lite i början och tog det metodiskt i min takt och plockade åkare efter åkare men var ordentligt sliten när det började plana ut och bara var någon minut kvar att åka. Hade hoppas på känslan hade varit bättre på slutet och att jag skulle vara närmare än de 44 sekunderna jag var efter dagens vinnare Robin Norum. Jag gjorde så gott jag kunde och eftersom jag noterade 192 (99 %) som högsta puls och som varade i hela tre minuter så kan man inte säga att jag kunde göra så mycket mer än så, är bara otroligt att jag lyckas åka så länge med den pulsen. I november förra året noterade jag 190 i maxpuls medan juni samma år noterade jag 194 och tror jag har 193 i maxpuls nu eftersom man bruka tappa ett slag varje år.

Imorgon väntar det jaktstart uppför Hovfjället, startar cirka 1,5 minuter efter tät skulle jag tro.

Siffror från dagens tuffa prövning:

• Tid: 15:07 min
• Distans: 7,23 km
• Snittfart: 28,5 km/h
• Snittpuls: 176 (91 %)
• Maxpuls: 192 (99 %)
• Höjdmeter: 128 m
• Fallmeter: 36 m

Sist jag tävlade i Torsby var maj 2016 uppför Hovfjället idag också uppför men inte så långt. Foto: Håkan Huselius

Då har man gjort debut i världscupen på rullskidor, låter bara konstigt att man gjort det men det är faktiskt ett faktum. Men två minuter sprint är knappast någon känd paradgren för min del, jag hann knappt komma igång innan man var i mål och hade gärna fortsatt en stund till trots detta så lyckades jag hålla 177 (91 %) i snittpuls och jag tror formen är god. Dagens sprint var platt eller gick uppför men några kurvor och några luriga passager, inte min melodi även om det gick mestadels uppför. Blev 50:e man av 55 som tog sig i mål och 20 sekunder efter täten vilket räknas om med bonussekunder och då blir det 50 sekunder efter tät men morgondagens bana är uppför sista två kilometerna och masstart så då hoppas jag hänga i så länge som möjligt, även om jag önskar den backen var minst dubbelt så lång men man kan inte få allt här i livet.

Resultat

Sist jag tävlade i Torsby var uppför Hovfjället i maj 2016, på söndag ska man plåga sig upp där igen.
Foto: Tom Lindström T-W Media

Nu är jag framme i Torsby efter en lång bilresa och redan imorgon väntas det sprint som också bli min världcupspremiär på rullskidor då denna världscup är öppen för oss som inte är med i landslaget. Blir nog kul och vi är ett stort gäng från klubben så det bli många skåningar som ska delta.

Var ute på kvällen en liten löptur på 12,65 kilometer vilket tog 1:25 timmar, tog hela 547 höjdmeter så en bra kuperad runda. Jag körde Gustavbergsbacken två gånger och Ladängebacken en gång så det blir några höjdmeter då. Annars lugnt med en snittpuls på 128 (66 %).

Det dröjde till den tionde juli innan jag körde första intervallpasset stakning denna barmarkssäsong och faktum första klassiska intervallerna då jag även aktiverade benen vid två intervaller. Körde också för första gången på länge på rullskidbanan, åtminstone första gången den här månaden. Första intervallen gick två varv på 3:an och var endast stakning och såg följande ut:

• Tid: 14:54 min – Distans: 5,84 km – Snittfart: 23,5 km/h – Snittpuls: 161 (83 %) – Maxpuls: 172 (89 %) – Höjdmeter: 72 m

Två följande intervaller gick från snöhögen upp till utegymmet , 60 höjdmeter och 1,33 kilometer lång sträcka, alltså ganska mycket uppför. Första stakning, andra helkropp.

• Tid: 4:53 min – Snittpuls: 172 (89 %) – Maxpuls: 179 (93 %) 
• Tid: 4:48 min – Snittpuls: 168 (87 %) – Maxpuls: 175 (90 %)

Sista två intervallerna gick från Velodromen upp till toppen av Granrisbakcen, första stakning och andra helkropp. 490 meter och 35 höjdmeter.

• Tid: 2:00 min – Snittpuls: 168 (87 %) – Maxpuls: 179 (93 %)
• Tid: 1:56 min – Snittpuls: 164 (85 %) – Maxpuls: 173 (89 %)

Hade faktiskt högre puls i stakningen än när jag körde helkropp, det har typ aldrig hänt förut men det beror nog på den minimala stakträningen hittills som lätt bli trötta men samtidigt åkte jag inte långsamt idag utan tiderna var överförväntan, bra pass på alla sätt tycker jag.

På kvällen var jag faktiskt ute på en knapp timmes löpning på berget där jag körde löpskolning och 6×6 chins. Efteråt körde jag sedan 15 minuter TRX, fick till bra med träning idag.

Igår innan jag flög tillbaka till Frösön så hann jag med ett fint lugnt löppass tillsammans med Oskar Henriksson i vackra Fyledalen som bjuder på så gott som all sorts löpning, platt, kuperat, skog, öppna fält med mera. Vi sprang mestadels på grusvägar men som vissa bilder skvallrar om även en liten bit på extrem tuff och kuperat terräng, 16,8 kilometer på 1:27 timmar blev det totalt i morgonvärmen, man frös inte direkt.

Bilder

Brant utför.

På hemlig plats.

Oklart varför jag tittade bakåt, det var nämligen rakt så långt man kunde se.

EU satsar tydligen på våtmarker i Fyledalen, dock torrt som aldrig förr just nu. Jag plockade 121 höjdmeter under gårdagens pass varav en sista sju kilometerna d.v.s. den man ser på bilden.

Starten från gårdagens masstart, jag i nummerväst 32.

Då är det dags att summera SM- veckan som gick på hemmaplan i Skåne där min hemmaklubb IF Ski Team Skåne var arrangör tillsammans med IFK Helsingborg, vilket var ett väldig lyckat arrangemang. Fredagens sprint gick över förväntat d.v.s. att jag lyckades ta mig vidare, vilket åtminstone överraskade mig själv. En taktiskt miss kostade att man inte kunde hänga med och spurta om det, men hade å andra sidan inget med topplaceringar i kvartsfinalen oavsett. Vill man se vad som hände när jag tappade kontakten med täten så syns det efter 45 sekunder i kvartsfinal tre.

Gårdagens lopp över knappa 20 kilometer och tio platta varv hade jag hoppas på mer men efter hur loppet utvecklade sig så får jag vara nöjd att jag lyckades ta mig i mål innan täten skulle varva en. Starten av gårdagens lopp var trång och hetsig från början även om vi fick instruktioner att ta det lugnt till en början, jag tog det så lugnt att när jag vände mig om strax innan första sväng så låg jag sist och sen vidare på den långa rakan i medvinden så släppte jag medvetet lucka fram för jag visste att fältet skulle samla ihop sig efter de fyra snäva kurvorna innan målrakan och inför varvning. Det enda problemet var att man fick ta i några hundra meter p.g.a. dragspelseffekten det blir i stor klunga och efter sväng. Men med facit i hand så sparade jag energi överlag då jag låg på cirka 150-155 i puls de två första varven. Sen hände det som inte fick hända och jag fick min stav avtrampad av en klubbkamrat tidigt ut på tredje varvet, jag skulle ha skriket efter stav där direkt men trodde jag skulle få tag på en annan senare längs banan men var samtidigt inte säkert att den var av men hela stavholken var nästan borta. Jag lyckades hänga med nästan runt hela tredje varvet med innan jag fick släppa, var för tungt att köra med låren och jag är ingen direkt vidare bra åkare på just 5:an och kan säga att jag har en grym träningsvärk i höger arm då det var högerstav som råk under gårdagens lopp. Det jag vill säga att man hade inget vidare bra nytta av högerstaven som inte är hel. Under sändningen kan man faktisk höra att jag skrek efter en ny stav 12:20 minuter cirka in i loppet. Det var högt och tydligt kan jag påpeka.

Fick då en ny stav i början av 5:e varvet av tävlingsledaren själv Håkan Huselius som gick problemfritt men hade redan då tappat mycket mot täten. Sen började Johannesexpress köra utan några förseningar, alltså inte mer än vad jag redan hade tappat eller snarare jag började plocka in och köra om åkare efter åkare utan att någon hoppade på vagnen förrän jag kom ikapp Andreas Blom strax innan näst sista varvningen (8:e) och fick en vagn åtminstone och ut på sista varvet kom vi ikapp Fredrik Nilsson och vi tre höll ihop fram till upploppet där jag ville ligga först och trycka på extra i kurvorna och om möjligt få lucka fram till upploppet, brände mina kort ändå och blev besegrad på upploppet av båda två men kände jag gjorde rätt ändå i slutskedet av loppet.

Få vara nöjd med insatsen, jag var rankat 32:a och kom 33:a och hur mitt lopp urartade sig så var det en bedrift att ta sig igenom utan att bli varvad. Jag hade 20-25 slag högre i puls när jag åkte själv än när jag låg med klungan men åkte inte snabbare för det när jag låg själv och fick ligga på hela tiden, det kanske ger en bild hur lätt det är att ligga bakom, framförallt när det var motvind i en sådan lång sträcka som 700-800 meter, faktum var att jag kunde ligga fartställning eller köra 5:ans växel bakom någon men när man körde själv så låg man ibland på 3:an på platten och detta på tävlingshjul. Tror jag skulle kunna hänga med klungan in mot mål om jag inte fått problem, en del av dem som var med hela vägen var jag och körde med för SM i Norrköping för två år sedan som också var ett liknande lopp som i Helsingborg.

Hur som helst kul att tävla på hemmaplan och att hela familjen Andersson var med på plats och storebror fick med sig tillslut tre medaljer av tre olika valörer från SM, inte illa det. Eftersom jag gick gymnasiet nära Helsingborg så lyckades jag även träffa på både lärare och elever från min gamla skola, vilket var glada överraskningar. Nästa år är det i Malmö SM- veckan avgörs vilken man redan nu ser fram emot men nästa tävling blir faktiskt redan till helgen då man ska åka världscupen i Torsby som avgörs som en minitour, ska bli skoj det.

Idag avgjordes masstartsloppet över dryga 19 kilometer där en bryten stav förstörde dagen ut på varv tre och sen tog det två varv innan jag fick ny stav och dagen var förstörd men krigade igenom varv efter varv, åkare efter åkare och undvek att bli varvad vilket resulterade att jag åtminstone fick gå i mål.

Längre rapport kommer imorgon men få glädja mig att storebror vann ett guld och ett brons när kustrodd SM avgjordes bredvid.

Som ett litet kinderägg lyckades jag överraska mig själv när första dagens tävlingar avgjordes för oss rullskidåkare under sommarens upplaga av SM- veckan i Helsingborg/Landskrona. Visserligen har hemma- SM i Skåne varit ett stort mål länge för mig men har samtidigt valt att träna vad jag känner för. Detta har resulterat i att jag knappt kört en impuls eller något tempo överhuvudtaget och dagens resultat var verkligen en glad nyhet för mig även om jag rent tekniskt åkte ganska risigt men konditionen är det inget fel på.

Det blev tidig uppstigning idag och jag kände mig inte alls pigg och var riktigt trött när jag körde de där 1,5 timmarna i bil som det är till Helsingborg från min föräldrar gård på Österlen. Uppvärmningen däremot kändes bra och körde ett längre drag och lite impulser. Prologen gick sedan och man blev lite kall innan start och det var svårt att komma iväg i början trots en fin medvind i ryggen. Dagens sprintbana var 1,9 kilometer lång och är nästan helt platt med en kort liten stigning (verkligen kort) och två långsträckor och några fina svängar vilket jag tyckte var en riktigt fin bana. Jag hade klubbkamraten Adam Ekstedt framför mig och hade alltså en rygg att jaga, kom succesivt närmare mig och kom nästan ikapp på upploppet. Det dröjde länge innan jag fick reda på resultatet och blev överraskad när det kom upp till mig att jag hade lyckas bli 26:a där några riktigt starka åkare inte lyckades kvalificera sig vidare till kvartsfinalerna. Jag var så pass överraskat att jag överhuvudtaget inte planerat att åka vidare då jag inte ens hade packat för det helt enkelt, men det löste sig och jag kom på startlinjen till kvartsfinalen med full energi.

Resultat Prolog

Till min glädje gick även min klubbkamrat Jesper Spjuth också vidare efter prologen och vi hamnade i samma heat faktiskt tillsammans med starka åkare som Robin Norum och Marcus Fredriksson, dessa två gick senare även vidare till finalen. Det var stakning som gällde första biten och jag fick välja startposition allra sist vilket blev längst till höger, ingen nackdel direkt och tyckte starten var kontrollerad och kom ut som fyra och sedan när vi skulle bli i ett led så tappade jag till femte plats och gjorde ett riktigt dåligt taktiskt miss. Jag kom alldeles för nära framförvarande och fick bromsa upp samtidigt jag fick denne stav i ansiktet och höll på att stupa ner i marken. Detta var helt mitt egna fel och kom helt av mig och tappade täten samt jag olyckligt hindrade Jesper en aning så han också tillslut fick släppa täten. Jag åkte sedan stressigt och helt värdelöst men lyckades åka klart bättre på slutet av kvartsfinalen och kom ikapp Jesper och vi spurtade om att bli bästa skåning men jag förlorade med cirka ett hjul eller två och vi var tio sekunder efter vinnaren i vår kvartsfinal som egentligen gick fort från början. Noterbart är att vinden vände efter prologen som gjorde att det gick klart långsammare i både kvartsfinalerna men även semifinalen och i finalen, vilket för min del resulterade i att jag snittade 32,5 i kvartsfinalen och 34 km/h i prologen, det är snabbare än vad man få köra förbi en skola.

Resultat sprintstege

Imorgon väntar vår masstart redan kl:12:35 då det blivit framflyttat p.g.a. att Sverige möter England i Kvartfinalen i fotbolls VM och eftersom min bror ror kustrodd bredvid vår tävlingsarena och senare på dagen så innebär det nog att man missa matchen ändå, men det gör inget då Sverige lyckas vinna när jag inte se på.