22:a uppför Hovfjället och 29:a totalt och mina första världcupspoäng

Hela danska skånska landslaget som åkte, från vänster Jesper, Mads, Freya, Viktor och jag. Kul att tävla och hänga med klubben, har inte blivit så många sådana tillfällen för min del den senaste tiden och också kul att vi fyra killar slår varandra, ingen av oss som blev sist internt någon gång under helgens tre tävlingar men heller inga som kom först i alla tävlingarna.

Klättrade (bokstavligt talat) och krigade till mig några världscuppoäng idag när tredje och sista dagen av denna minitour tillika världscupspremiären för året avgjordes. Jaktstart klassiskt på tävlingshjul idag 22:a tid upp idag men ändå bara 20:e bästa svensk uppför idag och det var endast en norrman förre och f.d. olympiska guldmedaljören från OS i Turin tillika f.d. dopningsavstängda Eugeniy Dementiev som var snabbare än mig som inte var svenskar. Blev 29:a totalt och 22:e svensk totalt och detta i en världscup alltså vilket gav mig världscuppoäng med vilket säkert är första och sista gången jag lyckas med det. I vintras efter OS var det oroande besked över svensk herrskidåkning, den var ju så himla bedrövlig och hade ingen återväxt men på rullskidor där många av svenskarna faktiskt är väldig unga generellt så leverera och dominera vårt land kraftigt denna sport och kan säkert ge effekt till vintern med. En notering är att jag själv faktiskt börja slå fler skidåkare på vintern än på sommaren, ett sidospår- jag vet!

Dagens lopp var alltså jaktstart, jag startade 1:29 minuter efter täten och skulle ha startat tillsammans med en dansk vid namn Mads (vad skulle han annars heta?) så blev inte fallet och jag gav mig ut och tuggade på ett behagligt bra utgångstempo, har kört fyra tävlingar här nu så man har lite rutin när det kommer till utgångsfart. Tror jag höll bra tempo fram till backen började på riktigt och körde om en hel del men fick också Lasse Ericsson i rygg som åkte ikapp mig några sekunder.

Tuggade på och körde mycket stakning med frånskjut eller stakning och tyckte intensiteten var som jag ville men började bli trött och orkade inte driva på lika mycket längre. Hade hela tiden haft en tendens att ta in och åka förbi några och närmade mig hela tiden på de som var framför mig men efter ungefär halva loppet tog jag bara lite och sen började jag faktiskt tappa på de fyra fem främsta förutom tjecken som också var han som precis kom förre mig i mål. Hade inget tryck alls på slutet och rent tekniskt var det ganska bedrövligt så tappade tiden kontra de främsta sista halvan men hade inte åkt loppet annorlunda om jag hade kört om det igen. Även om man är lätt i kroppen så kan man ändå få ordentlig mjölksyra och stumhet. 1:58 minuter efter Tom Fahlén var jag och 1:27 minuter efter Robin Norum som tog hem hela jaktstarten. Helt klart godkänt även om jag och Tom åkte Grönklittsjakten en del när den avgjordes i april och borde kanske varit lite närmare honom än vad jag var idag.

Siffror från jaktstarten:

  • Tid: 24:11 min
  • Distans: 7,1 km
  • Snittfart: 17,5 km/h
  • Snittpuls: 179 (92 %)
  • Maxpuls: 187 (96 %)
  • Höjdmeter: 390
  • Fallmeter: 26

Jag startade som sagt stabilt och pulsen var inte speciellt hög i stakningen fram till backen men sen steg den och jag är lika mänsklig som alla andra att man inte kan ligga på 95 % hela vägen upp så därför man inte orkade hela vägen upp vilket i så fall skulle innebära succé men nu var det med berömt godkänt jag tog mig an denna jaktstart och minitour.

 

 

En tanke kring ”22:a uppför Hovfjället och 29:a totalt och mina första världcupspoäng

  1. Pingback: Summering 2018 | Johannes Andersson Skånsk Skidåkare

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *