Intervalldag

image

Goddag, idag har jag kört två fartpass, ett löpning och ett på rullskidor. Tog lite sovmorgon innan jag värmde upp till Hofvallen i Östersund. Fem kilometer i 5:50 min/tempo. Körde sedan 5×100 meter stegringslopp, innan jag drog igång mina femtusingar på banan. Det var en del övrig aktivitet runt friidrottsbana, så man kanske tappade någon sekund per intervall, då det ibland blev lite orytmiskt. Första var kontrollerad, andra något långsammare medan den tredje intervallen var seg. Jag valde för hjärnans skull att starta varje helminut och därför blev vilan ungefär 1:45 minuter mellan intervallerna. Dock valde jag en minuts extra vila mellan den tredje och den fjärde intervallen. Var nog bra det, då jag kunde löpa på bra även sista två intervallerna, trots benen var som två betongpelare och jag hellre ville ligga i fosterställning.

Data från intervallerna

  1. 3:12 min, 164 (85 %) snittpuls
  2. 3:14 min, 166 (86 %) snittpuls
  3. 3:17 min, 169 (88 %) snittpuls
  4. 3:14 min, 169 (88 %) snittpuls
  5. 3:12 min, 173 (90 %) snittpuls

jag är nöjd över min insats, var över fem år sedan jag sprang denna typen av intervaller på bana och har däremellan inte heller sprungit länge och långt på bana. Är ju ovan och blev snabbt stum men lyckades hålla under samtliga intervaller, trots snittpulsen var ganska låg. Kul pass men behöver några sådana pass för att bli en snabbare löpare, visserligen duger det för en skidåkare som jag.

Eftermiddagspasset startades hemifrån Frösön, åkte sedan till Östersund och upp till rullskidbanan. Väl där kördes det tio minuter på banan innan jag körde ett längre drag på 41 minuter i min tänkte tröskelfart eller långlopps tävlingstempo. Kändes hyfsad i kroppen och när var klar hade jag kört drygt 14 kilometer och tagit 400 höjdmeter. Hade en snittfart på 20,6 km/h på mina swenor 4:or. Snittpulsen låg så lågt som på 156 (80 %) och ni trogna läsare vet att det är mittemellan gränsen mellan A1 och A2. Nu är det så att på en rullskidbanan går den inte bara uppför utan en hel del nerför förstås. Detta gör att pulsen nerför faller lika snabbt som en fotbollsspelare gör när de få ett pekfinger på sin höft och faller handlöst och vrider sig i oändlig smärta. Sen får dem frispark och har tydligen inte så ont längre, märkligt med de där fotbollsspelarna.

Två bra pass med en totaltid på tre timmar, varav nästan en timme intervalltid.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *