AXA Ski Marathon

Idag var det långloppspremiär för denna vintersäsong, gick riktigt illa, lika kall som kylan idag. Blev 80:e man, 18 min och 35 sekunder efter vinnaren Fredrik Byström.

Valde efter kort test av skidor att ändå köra på fäste trots jag egentligen hade bestämt mig att köra ovallat. Med facit i hand tror jag nog inte jag hade åkt fortare med ovallade skidor. Körde ifrån andra uppför, trots det inte kändes bra när jag använde benen.

Eftersom jag inte var seedad bland de 60 bästa fick jag startar i ledet med alla de övriga, dvs cirka 250 andra och jag hade inte kunnat legat fram skidorna allra längst fram, men fick istället nöja mig med att stå lite längre bak. Seedningen grundade på att du varit topp 20 i förra årets upplaga av loppet eller topp 100 i förra Vasaloppet och i sista hand handlade om FIS- punkter. I verkligheten var det något annat, det fanns flera av de i det seedade ledet som inte uppfyllde kraven. Jag har FIS- punkter men fick ändå inte startar i elitledet trots jag hade frågat några dagar innan tävlingen. Istället så fick jag personer framför mig i starten, som var över en halvtimme efter mig i mål. De var bara i vägen första kilometerna och det var det som gjorde att jag tappade suget.

För just starten var inte skoj med en massa trängsel och sen när man kunde åka fritt kunde jag bara köra ikapp ett par klungor innan jag så gott som körde solo hela vägen in i mål. Växeldrog ett tag med Stefan Ekman, annars solokörning och jag plockade åkare efter åkare och ingen körde om, så det var positivt i alla fall. Eftersom det inte fanns så mycket snö, så fanns det heller inte så mycket spår och jag stod och stakade mycket utanför spåren för jag upplevde att det gled något bättre där ibland. Detta med kombination av man mötte varandra hela tiden gjorde att jag var lite rädd hela tiden att krocka med varandra och att man skulle knäcka någon stav, vilket som tur inte hände.

Skulle jag kunnat fått en bättre start så skulle jag nog kunnat hänga i bättre och kunnat tagit ut mig. För idag var det mest mysåkning i A1 och A2 puls, utan att bli riktigt blivit trött. Fick dock lite krampkäningar just på slutet men eftersom man inte hade tillgång med privat lagning och att min flaska med sportdryck frös (inte helt oväntat) och endast kunde dricka vid varvning (3 tillfällen).

Banan var annars i lättaste laget för min del, mycket flack stakning med få backar. Vi körde fyra varv, där ett varv var 10,5 km långt, körde till en vändpunkt efter halva sträckan och vände tillbaks till skidstadion igen. Åkte de 42 km på 2:04:38 och hade en snittfart på dryga 20 km/h i det lite små sträva föret. Kan räcka till led 1 ändå, vilket i så fall skulle vara ett bra kvitto att kunna nå trots dålig passiv åkning. Nästa gång ska jag göra ett riktigt slänglopp, jag lovar!

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.