74:a skiathlon SM


image

74 är ett högt nummer i en tävling med knappt 100 deltagare, det var just en 74:a plats jag blev idag när SM i skiathlon avgjordes. Ett resultat jag inte är så smickrad över och något som jag inte bör berätta för barnbarnen när jag blir gammal. Den klassiska delen var bra, men fristilen var en katastrofal misär som inte bör berättas över huved taget. Men öppen som jag är får jag väl göra ett försök.

Resultat

Det strulade en hel del innan start. Fick lägga på mer fäste och sen springa bort och lämna mina skateskidor och skatestavar. Blev en liten för kort uppvärmning och stressigt. Jag glömde bort i all hets att sätta på bennummerlappen men lyckades inte blir diskat för den fadäsen. I efterhand hade jag inte haft något emot det, fel är fel. Jag var rankad som 77:a i det knappt 100 man stora startfältet. Senast det var skiathlon var det färre än 60 som tog sig i mål om jag minns rätt, så kul med stort startfält. Starten går väl okej och jag stressade inte ihjäl mig men man vet att det tar tvärstopp i de branta backarna om man startar så långt bak som jag gjorde. Hela första varvet kunde jag ligga i spåret uppför och slapp därför saxa vilket är väldigt energikrävande. De andra varven hade jag klart svårare med att få fast skidorna och fick saxa en del. Vi åkte alltså på en 4×3,75 km och jag tyckte jag disponerade krafterna väl. Stakningen kändes bra och jag plockade en hel del på stakpartierna och trodde jag gjorde ett genidrag att på så sätt spara mer på benen, det jag då inte visste att det skulle sinka mig ordentligt.

Kom in till skidbytet med en positiv känsla att jag skulle kunna jaga ikapp en mindre klunga som låg framför mig. Skidbytet gick riktigt illa då jag bl.a. inte fick på den ena skidan, tappade mycket tid och var näst långsammast på att byta skidor i hela fältet. Nu skulle vi åka en annan bana men fortsatt fyra varv. Kalixåkaren Simon Öberg kom om mig nästan direkt och jag tog rygg men åkningen kändes riktigt dålig första kilometern. Vi hade även sällskap av Elias Andersson. I den första backen började åkningen kännas bra och jag gick loss och åkte på utan att känna någon enorm trötthet eller stumhet. Kalixåkaren kom ikapp lätt utför då han hade riktigt bra glid. Jag nötte på men strax innan jag blev varvad av täten började jag få krampkänningar, redan efter en timmes skidåkning. De två sista varven handlade enbart att ta sig i mål i en helt vanligt distansfart och när jag försökte trycka på högg det direkt i magen. Vrålade likt Rammstein ut min smärta i stil med ”du hast, du hast……kramp”, ljuvligt. Hade Elias efter mig men han drog ifrån sista 500 meterna och slog mig med otroliga 20 sekunder på den sträckan. Var frustrerad när jag kom i mål att jag inte kunde ta ut mig som jag kan och vill göra.

Siffror enligt min Suuntoklocka:

  • Tid:1:24:23 h
  • Distans:28,57 km
  • Snittfart: 20,3 km/h
  • Maxhastighet: 58,6 km/h
  • Snittpuls: 172 (89 %)
  • Maxpuls: 185 (95 %)
  • Höjdmeter: 973 m

Den officiella distansen var närmare 31 kilometer men enligt resultatlistan var den 30 kilometer långt exakt och 1096 höjdmeter.

 

Måste gå till botten med min ständiga problem med kramp, speciellt när jag framöver kommer åka långlopp. Känns rätt lönlöst just nu, nästa stora mål är SM femmilen i Gällivare i April. Tanken är att åka Vasaloppet med, men jag har ju aldrig lyckas åka det pissloppet med en högre intensitet än A1. Vissa påstår att jag bara ska dricka mer men det viktigaste att få i mig rätt salter och mineraler, vilket jag troligtvis inte få i mig. Läste nyligen något intressant som att de bästa marathonlöparen (typ kenyaner) dricker allt från 0,8-1,6 liter vätska under ett marathon. Det var faktiskt de som drack minst som lyckades prestera bäst på slutet. Få väl extremmentera och gräva djup för att hitta den bästa drickan för just mig på tävlingar. Är rätt less nu men hoppas på att köra lite mindre kortare tävlingar nästa månad, är inte road av att åka långlopp alls.

Skidorna då? De klassiska var dessvärre inte jättebra idag. Som fäste låg det ett grönt grundklister och på det ett tunt KX35 och täkt med burk i form av VR55n. De funkade sådär men valde ändå att lägga mer fäste, vilket tyvärr påverkade glidet lite väl mycket under den klassiska delen. Skateskidorna gick bra, så inget att klaga på där. Var svårvallat idag med då temperaturen låg kring noll grader.

Nu väntar väl alla att jag ska såga någon även idag och det ska jag, mig själv nämligen. Klassiska var bra och jag var där fem minuter efter tät men skatedelen vill jag bara glömma. Man kan se eländet (för min del) här på SVTplay. Kan istället hylla Robin Norum som blev fyra idag, visserligen en tråkig placering på ett mästerskap men jag har nog inte träffat och lärat känna en sån seriös idrottare/skidåkare. Kan väl säga att han även tog hem den totala världscupen på rullskidor förra året, vilket kommentatorerna missade. Där kom ju sågningen med.

Tillslut ett stort tack till Swix som fixade skidorna under denna SM- veckan. Hade gått sämre om jag inte fått hjälp. Kul också att min bror var med och langade. Sen får man ett enormt stöd av publiken/ledarna när man kommer från Skåne. Enda ljusglimten av allt annat som var mörkt idag.

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *