Har idag promenerat en timme i den fina soliga höstdagen. När man inte kan träna så får man hitta på andra sätt att röra sig och promenader är något vanligt folk tycks göra en del. Ska försöka att vara ute så mycket som möjligt närmsta tiden, så jag inte bli galen inne i lägenheten. Vore dumt om man galen. Dagens promenad gick längst vattnet till Vassundsbron och tillbaka, knappt fem kilometer blev det i distans så man gick inte fort direkt. Skönt att få lite frisk luft i alla fall efter de senaste dagarna på sjukhus. På eftermiddagen var jag på gymmet tillsammans med Zebastian, vi har fått nya övningar som vi ska göra. Jag gjorde dock inte så mycket av förklarliga själ, men någon enstaka övning gjorde man som inte var så fysisk ansträngd. Totalt tre chins mäktade man med i alla fall.

Ser sjukhuset i Östersund från min lägenhet på Frösön.

Nu har dem där vågat skriva ut skåningen från sjukhuset i Östersund. Skönt att komma hem till sin lägenhet, finns inte så mycket att göra på sjukhuset och det blir lätt långtråkigt. Blev utskriven runt lunchtid men skippade gratislunchen som jag kunde fått, är inte direkt förtjust i sjukhusmat. Mer förtjust i att man får hjälp med det man behöver, nämligen att se till att man friskna till. Nu är jag långt ifrån frisk utan ska gå på en två veckor lång medicinering. Fortsatt går hjärtat orytmiskt och blir det inte bättre efter medicineringen blir det troligtvis titthålsoperation. Vad det beror på lär jag inte få veta med säkerhet förrän nästa koll om tre veckor om ens då.

Träna kan jag inte göra på nästan hela månaden, kan cykla och ta långa promenader och ev. lätta joggturer. Blir alltså inget SM på Gotland för min del, åtminstone inte som deltagare. Närmsta tiden vet jag inte så mycket om, utan ta dag efter dag som det kommer. Tillslut ett stor tack för alla fina hälsningar man fått de senaste dagarna på SMS, Facebook och här på hemsidan, det värmer i hjärtat som i och för sig inte är helt 100.

Idag har jag rört mig minsann om än i kontrollerad form. Började annars dagen med att göra ultraljud på hjärtat under morgonen. Lyckligtvis visade det sig att jag inte har något hjärtfel men väl en extra elektron i hjärtat som gör att det ger extra utlag lite då och då. Därför jag har haft oregelbunden puls, både när jag tränar och när jag vila. De ville gärna se hur det såg ut vid högre ansträngning, så det blev mer eller mindre ett intervallpass på knappa tio minuter där jag trampade på en cykel tyngre och tyngre medan jag hade sladdar till förbannelse överallt på kroppen. Kan väl säga att det inte är något fel batteriet i min pulsklocka utan jag få under korta perioder extra slag i hjärtat. Dagens högsta puls landade på 221 medan mitt egentliga maxpuls ligger på 194. Kunde gå till cykeltestet men fick åka rullstol tillbaka pga smärta i bröstet. Då mår man!

Nu är det hela inte så farligt som det låter och det finns egentligen inget som jag kunde göra för att förhindra detta som sker just nu. Inget med träningen att göra utan det verka vara en slump, då jag heller inte har varit sjuk på sistone. Annars kunde en infektion varit anledningen till det hela. Har på eftermiddagen fått hjärtmedicin som påverka min prestationsförmågan till att jag bara kan använda 85 % av min maxkapacitet. Lite tvärtom än meldonium som vissa tydligen har använt i idrottsvärlden, som inte borde har gjort det. Troligtvis så blir det en liten tithålsoperation för min del i Umeå som tar bort denna extra elektron och då borde jag kunna bli helt 100 och utan medicinering. Vi få se.

Annars börja man nästan smälta in i omgivningen här. Som jag nämnde igår så dra jag ner snittåldern här på hjärtenheten på Östersunds sjukhus. Umgick med den näst yngsta personen som finns här på avdelningen, född 1941 så det säger en del.

Vy över Ö-vik från Varvsberget

Nyss hemkommen från Örnsköldsvik där idag kördes sista träningspassen för det korta lägret vi haft. Kroppen var väl som igår, kroppen känns bra men fortsatt högre puls än normalt. På förmiddagen blev det för min del tre vändor upp på Varvsberget, en riktigt fin backe. På eftermiddagen kördes det först skate och sen banintervaller (löpning) och sen skate igen. För min del skippade jag banintervallerna, medan de andra körde tvåhundringar. Eftermiddagspasset var vi ett tiotal som tränade ihop, skoj. Synd att jag inte har kunnat tränat som jag behövt och velat, ska försöka kolla upp vad felet är på mig nästa vecka.

Att åka på ny asfalt är inte alls dumt.

Har tränat med bra mycket större framgång än misären igår, vackert så. Kroppen kändes helt okej om någon högre snittpuls än vanligt men också tedens att den var lite oregelbunden. Kan vara så att pulsandes/klockan börja bli slitet och möjligen inte fungera helt okej, har varit så ett tag nämligen. Den landade på 132 i snitt under de tre timmarna vi var ute och stakade på våra 3:or. Nästan fem mil hann vi med och 499 höjdmeter. Vi åkte på en nyasfalterad väg som låg norr om Ö-vik, låg vackert i ett böljande landskap. Vi tog något fler höjdmeter än fallmeter, då vi startade och slutade träningspasset på två olika ställen.

Eftermiddagens träning genomfördes inomhus, mer bestämt gymmet 1life i Ö-vik. Domeij hade nya övningar som ska göras under hela hösten. Övningarna är ganska avancerade med rörlighet och koordination med egna kroppen med mera. Mer om det senare i höst. Avslutade med SkiErg 200 meter, detta ska jag pyssla med under hösten också. Hoppas detta kan göra mig till en snabbare och explosivare skidåkare. Min tid idag blev 37,6 sekunder på en SkiErg- maskin av nyare modell, vad det nu innebär. Har ingen aning. Imorgon blir det sista passet här vid Norrlandskusten, sedan blir det hemresa och välförtjänt vilodag på måndag.

Idag har jag nog upplevt min västra träningsdag nånsin för min del, åtminstone fysiskt. Skulle åka uppför Varvsberget här i Ö-vik, en fin stigning förövrigt. Första vändan var hemsk, helt ur slag. Andra vändan funkade okej ibörjan men när det gick mer uppför så havererade kroppen totalt. Nära maxpuls trots man åkte långsamt och en frekvensk låg med knappt styrfart. Skakade och frös som bara den och avbröt resterande av passet.

Hemsk känsla förstås och med en diskussion med coach Andreas Domeij så bäste vi att jag skulle vila resten av dagen och hoppas på förbättring imorgon. Trist att man inte kan träna som planerat men jag har helt enkelt tippat över vad kroppen tåler och det är bara att accepterar. Inget man kan förneka.

Bra skor, dåliga ben idag.

Började denna första soliga varma septemberdag med att försöka springa fort. Fort gick det inte men trött blev jag när jag sprang banintervaller på Hofvallen här i Östersund. Värmde upp med lätt jogg till banan och körde där fem stycken 100 meters stegringar. Dessa kändes bra och benen var ganska fräscha trots senaste tidens hårda träning. Väl när jag började dra igång intervallerna kändes det inte lika kvar, var nattsvart och det kändes som man sprang med handbromsen i och även backen låg i lite då och då. Inte riktigt så man vill det ska vara. Körde 3×2000 meter där tanken var att köra snabbare och snabbare efter varje intervall. Första skulle ligga i tröskel och sedan skulle de två sista vara snabbare och med högre intensitet förstås. Tanken vad god men det fungerade inte alls, sprang alla lika fort vilket är bra på sitt sätt och sista kilometern (3:28 min/km) gick snabbast av samtliga kilometerna som jag sprang. Alltid något positivt men det gick klart mycket långsammare än vad jag hoppades på, mer bestämt 20 sekunder långsammare än vad jag hade hoppas på.

Data från dagens intervaller:

1. Tid: 7:04 min – Snittpuls: 163 (84 %) – Maxpuls: 177 (91 %)
2. Tid: 7:04 min – Snittpuls: 170 (88 %) – Maxpuls: 180 (93 %)
3. Tid: 7:04 min – Snittpuls: 173 (89 %) – Maxpuls: 185 (95 %)

Enda passet denna dag, kort pass som tog drygt en timme men hann med 13 kilometers löpning totalt. Har tränat med många hög intensiva pass den senaste veckan, sex stycken de senaste sju dagarna och då har jag inte räknat med den korta sprinten i Trollhättan, det var mer en impuls på 15 sekunder. Vet inte varför det inte gick så bra som jag hoppades på idag men jag blev i alla fall trött. Kroppen känns helt okej men ibland blir det så som idag. Man måste testa att träna lite annorlunda ibland med mer fart än men mängd. Närmsta träningen denna vecka blir lite mindre fart men en del mängd. Dessa träningspass ska genomföras i Ö-vik tillsammans med Zebastian. Hoppas det blir bra för på måndag är det planerad vilodag.