Körde ett kort och hårt pass idag på skidstadion. Jag körde två längre intervaller och sen en drös kortare intervaller. Ner det hela var över så hade det gått en timme och jag hade noterad en maxpuls på 178 (92 %). Det får duga en morgontrött person som mig. Intervallerna kändes ganska bra, orkade driva på hela tiden även om jag önskade att jag var lite rappare. Men tränar man inte på att bli snabbare så blir man inte snabbare heller. Alla intervaller gick mest uppför, något nedför ibland men vill ha så mycket stakning som möjligt på varje intervall. Hade ändå en del flackare stakning. Siffror

• 7:32 min – 2,24 km – 160 (83 %) snittpuls – 78 höjdmeter – 24 fallmeter
• 6:30 min – 1,94 km – 164 (85 %) snittpuls – 51 höjdmeter – 10 fallmeter
• 10x ”30/30”
• 5x ”40/20”

Lyckades som många gånger förr trycka fel när jag körde de korta intervallerna, men blev trött. Det blev dagens enda pass, heldagsjobb sen och efter det ett styrelsemöte. Igår däremot blev det ännu kortare pass då jag sprang hem från verkstaden efter lämnat nybilen. Det blev 35 minuter i halvhårt tempo på det hala väglaget.

Idag kl:13 presenteras vem som får årets bragdguld. Det kommer, som många tror bli Armand ”Mondo” Duplantis. Det tror jag med men jag hoppas på Lina Korsgren, inte för hennes vinst i årets Vasalopp, utan för 57:e placeringen totalt. Att man som kvinna lyckas bli så pass bra som 57:a i en utmaning där det helt klart är en stor fördel att vara man då överkroppsstyrkan är a och o i Vasaloppet numera då i princip alla topp 500 stakar. 

För att ge en liten jämförelse, jag skulle inte bli 57:a i Vasaloppet, varken om jag åkte i år eller nästa år. Däremot så åker jag jämt med de bästa kvinnliga åkarna i traditionell åkning, och där vet vi alla i princip vilka de är. Dessutom är vikten mer påtaglig i traditionell åkning än i Vasaloppet, vilket också är en faktor kring Korsgrens bragd i Vasaloppet. 

Men det bli Duplantis.