Sprang Lundaloppet idag, hade lovat att gå för seger men en keneyan var med så det blev svårt. Fick tiden 17:05 på den knixiga aset till bana som gick mycket på gatsten med massa tvära svängar. Det får man vara nöjd med, men trist att man inte kunde gå under 17 minuter.
Efter jobbet byte jag om till löparkläder och joggade till målområdet där nummerlappen skulle hämtas. Fortsatte sedan att värma upp men kände att det gjorde lite små ont här och där i musklerna som annars kändes pigga. Körde bl.a. tio stycken stegringar för att få lite fart och även lite puls. Hejade även på vår bästa ryss i skidklubben som nämligen är Ivan, när han sprang 10 km loppet. På starten så såg jag en del vassa löpare och eftersom jag siktade på att vinna så förstod jag att det skulle bli nästan omöjligt. Tyvärr var det också en del som ville stå längst fram och se coola ut som inte alls var bra nog att stå längst fram i starten. Jag tycker man är cool om man står i den startpositionen som man känner sig höra hemma. Sen att vissa hade hörlurar och skulle härja längst fram med tatuerade armar är inte heller något som man föredrar. Att tävla med hörlurar är ett BIG NO NO, oavsett lopp. Detta märktes bl.a. på slutet av loppet då vi sprang om de som hade startat i 10 km loppet en tid tidigare än oss som sprang 5 km. Fick sick- sacka fram vilket kostar en del kraft och möjligen att man inte klarade under 17 minuter på det.
När starten gick sprang jag mer eller mindre över en sådan där som inte skulle stå längst fram. Sen flöt det på tills första kurvan som mer eller mindre går 180 grader. Tryckte på efter det och låg i rygg bakom trion som bestod av vad jag tror var en kenyan som tävlade för Ullevi. Med också var en kille från Strömstad löparklubb och den unge och långe Oskar Rosenlund som tävlar för Björnstorps IF. Jag Oskar tränade lite ihop på den tiden jag tränade med Björnstorp, jag tävlade aldrig med dem p.g.a. skador. På den tiden så var Oskar liten och inte fullt lika snabb som jag, idag är har betydligen längre och snabbare. Jag satsade verkligen men fick släppa redan efter cirka 500 meter. Gick sen väldigt svagt utför och då kom det farande tre andra från alla håll och kanter förbi mig. Var stum som cementpelare. Såg att första kilometertiden var 3:15 men att pulsen bara låg på 87 %. Jag tänkte då att jag borde vara piggare än vad jag kände mig. Borrade mig fast bakom två killar och var mer eller mindre bakom dessa fram till 3,5 kilometer. Hade fått släppa lite strax innan vi kom ut ur stadsparken där var en det en flertalet snäva jävliga svängar av förbannelse som inte riktigt passar mig. Kom dock ikapp uppför. Strax innan man kom till Mårtenstorget gick jag om uppför en spansk kille. Var ju rena rama internationella klassen på tävlingen. Kom ifatt den andre killen och lät han dra i den kraftiga motvinden på slutet. Det var jobbigt men inga större problem att hänga med och jag visste att det inte var någon ide att gå om för det hade inte gått fortare för det. Vi började också varva löpare efter löpare och det blev väldigt knixigt ibland. Vi ville gärna leta upp de partierna på banan som hade plattor istället för de där jävliga gatstenen. På upploppet fick man mer eller mindre använda bana nio för att ta sig fram de många inte alltför vältränade personerna som lunkade 10 km loppet. Men det är väl bra att de är med även om jag gärna hade velat och möjligen kunnat gå under 17 minuter annars.
Vi tre passerade mållinjen samtidigt och fick samma tid men jag placerades som sist av oss och totalt 7:a i loppet. Det var nog rätt att jag fick den placeringen men ska jag vara helt ärlig så brydde jag mig inte speciellt mycket om jag blev 5:a, 6:a eller 7:a. Jag ville nå pallen precis som vanligt. Jag var bara 47 sekunder efter kenyanen (om han nu är en kenyan) Nuray Yassin och bara sju sekunder upp till Strömstadslöparen som blev 4:a. Freya vann förstås damklassen. Är nöjd över insatsen, är ingen plattlöpare direkt utan brukar hinna ta slut muskulärt väldigt tidigt. Idag höll jag ett jämt tempo trots allt och det var inga problem att spurta på slutet. Denna här 5 km banan är ingen snabb bana och man tar få höjdmeter men det är ändå fler höjdmeter än fallmeter som tas. Starten och målet ligger inte på samma ställe. Jag är 31 sekunder snabbare än ifjor vilket är en ganska kraftig förbättring. Har i och för sig tränat runt två pass löpning per vecka hittills detta år om man jämför för med ifjor då det blev närmare ett löppass i veckan. Tänk om jag hade tränat tre löppass i veckan istället, vad bättre det hade kunnat gå då. Hade nog högst BMI av oss som var topp tio idag, små tunna rackare som springer snabbt men det är väl inte så konstigt. Fick lite hjälp att få dricka av Tina direkt efter målgång, bra med assistans när man är så trött som man inte vet vad man heter. Joggade sedan tillbaks till jobbet där bilen stod och åkte hem. Träffade även en annan klubbkamrat som var Attila, som hade sprungit 10 km loppet.
Har inte kunnat få fram resultatlistan men jag länkar till förra årets lopp där jag bl.a. också då skrev om hörlurar, BMI med mera.
Allt vettigt och ovettigt data från loppet.
Från Strava:
- 3:15 min/km, -6 höjdmeter
- 3:21 min/km, 2 höjdmeter
- 3:23 min/km, -2 höjdmeter
- 3:29 min/km, 8 höjdmeter
- 3:26 min/km, 1 höjdmeter
Från klockan:
- Tid: 17:05 min
- Distans: 5,08 km
- Snitthastighet: 17,84 km/h
- Snitttempo: 3:22 min/km
- Snittpuls: 176 (93 %)
- Maxpuls: 186 (97 %)
- Höjdmeter: 18 m
- Fallmeter: 12 m
Nu ska jag ut och klippa gräs, det växer lika fort som värken i mina vader. Sen är det något stort evenemang som sänds på TV. Jag menar självklart The Players championship där jag hejar på Jonas Blixt. Sen var det något annat från Globen med.
Pingback: 3000 meter test på bana | Johannes Andersson Skånsk Skidåkare