4:a i mål terräng- DM i Jämtland

Inför varvning. Foto: Therese Hansson

Krigade verkligen hela vägen till 4:e platsen idag när terräng- DM avgjordes i ett kyligt men vackert Offerdal (Änge). Jag tävlar för en skånsk klubb (Andrarums IF) så var utom tävlan för att slåss om medaljerna men bra pass och bra tävling på alla sätt. 4:e platsen bäddade jag efter sprungit jämnt över de fem varven och jagade ivrigt den förra OS- guldmedaljören Anders Södergren.

Resultat

Uppvärmningen bestod av ett varv i hygglig fart runt 2- km slingan som vi skulle springa på. Sedan blev det 2,5 minuter i hårt tempo och resten lugnt, cirka 20 minuter uppvärmning totalt. Jag hade ingen aning om vilka som skulle vara med idag och med anledning av att jag inte deltog i själva DM:et så ville jag bara få till ett bra pass och lägga ännu ett lopp till handlingen. 

När väl starten gick så kom jag ut som 6:a och 1:an och 2:an seglade iväg oss övriga. Första kilometerns var klart mer uppför medan sista då förstås klart mer nerför. Ca: 35 höjdmeter per varv och underlaget var gräs och faktiskt lite svårt att få grepp här och där. Skulle valt ett annat finare par skor än mina slitna Inov-8 X- talon 190. Jag släppte duon Anton Ivarsson och Anders Södergren efter knappt en kilometer, det gick för fort för mig på de mer lättlöpta partierna. Med facit i hand ett klokt beslut. Faktum var att jag kände mig tveksam att kunna hålla tempot loppet igenom. Jag tappade några sekunder per varv men mina konkurrenter runt omkring tappade mer andra halvan än vad jag gjorde. Mitt sista varv var dock snabbt. 

Jag sprang sedan i princip resterande del av loppet själv. Hade Martin Kristiansson bakom mig typ fem sekunder både uppför- och nerför. Förutom ensamheten jag hade där ute fick jag tekniktips av f.d. storlöparen Lena Gavelin, utför sämre men uppför bättre. Ingen direkt nyhet men sprang faktiskt inte sämre än någon annan av mina konkurrenter runt omkring mig. Uppförsbackarna var lite för korta för att jag kunde skapa mer distans till mina övriga konkurrenter men rolig och varierad bana, och faktiskt lite knixig här och var. Ingen rytmiskt bana alls eller snabb för den delen. Ironiskt nog min snabbaste mil jag gjort, verka vara ganska nära 10 kilometer lång, även om min klocka visade något mindre än så. 

På de två sista varven så plockade jag tid på duon där framme, gick om och förbi Ivarsson direkt efter cirka 7,5 kilometer. Fick lucka utför och sen var det bara att gneta på. Såg att Södergren tittade bakåt många gånger på sista varvet men jag hade inte den överkapaciteten för att kunna ta in de dryga tio sekunderna jag låg efter och i mål var jag tio sekunder efter men distanserade de övriga som var bakom mig. Södergren vann DM, de två framför oss var tydligen några snabba som nu studerade i länet. Vinnaren hade sprungit halvmaran på 1:07 h.  Siffror från klockan:

  • 35:57 min
  • 9,83 km
  • 3:39 min/km snittempo
  • 177 (92%) snittpuls
  • 183 (95%) maxpuls
  • 183 höjdmeter
  • Stifa 18.

Tidigare DM

Jag har tidigare deltagit i terräng- DM, i Skåne då alltså. 2015 blev jag 3:a över 12 kilometer i Ystad, långsammare terräng då än idag även om kuperingen var snarlik då som idag. 2018 deltog jag på terräng- DM igen, denna gång i Genarp och direkt efter avslutat rullskid- DM som jag vann. Förutom ett lopp tidigare så hade jag då problem med vaderna och trots flack lopp då (37 höjdmeter) på 8 kilometer så sprang jag klart långsammare då än idag. Faktum är att dagens officiella tid på 36 minuter blankt är det snabbaste mina ben sprungit på en mil. Sprang Blodomloppet 2018 på 36:10 minuter, då något omgjord långsammare bana. På träning har jag sprungit på 36:05 respektive 36:03 minuter på flackare underlag respektive bana, i tröskelintensitet. Jag borde kunna springa under 35 minuter på hårt och flackt underlag men min löpstil är inte lämplig på den tyg av terräng, den funkar uppenbarligen när det är mer orytmiskt som idag. Min tes att jag springer snabbare i terräng än på asfalt är inte så lång från sanningen. 

Vill också tacka för bra arrangemang och alla hejarop man fick längs banan och förstås familjen som var med. När jag sprang terräng- DM i Ystad 2015 hade jag ingen support alls, trots jag är född och uppvuxen däromkring. Kändes nästan som springa på hemmaplan idag. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.