Jakten på höjdmeter

Såhär vacker och svettig var man efter åtta skidgångsintervaller i Gustavbergsbacken. Backjävel!

Såhär vacker och svettig var man efter åtta skidgångsintervaller i Gustavbergsbacken. Backjävel!

Idag har det blivit två pass, som det så ofta bli i och för sig. Dagens pass har inte direkt gått fort men man har tagit många vertikala höjdmeter, 1900 meter för att vara mer bestämt. Lägg då till att det har även blivit ett styrkepass idag.

Började med att ge sig ut i det 10 gradiga regnet på 3:or. Platsen var som nästan alltid rullskidbanan i Östersund. Slutade regna och torkade upp något på slutet. Körde så gott som bara ner till Velodromen upp till Björnberget, knappast roligt men annars hade det tagit evigheter att ta de där höjdmeterna. Det tog ändå nästan tre timmar men 1008 höjdmeter blev det exakt. Man ska veta att det var bra många partier som är riktigt branta, man hade saxat i dessa om det hade varit på snö, det tar sin lilla tid att staka då. Riktigt bra pass annars.

Bra pass blev det även på eftermiddagen. Styrka med TRX- band och Auklandstyrka med de flesta övningarna med viktväst på 10 kilo. Det kändes bra. Något annat som kändes bra var när jag gav mig ut på skidgångsintervaller i Gustavbergsbacken. Det var givetvis skitjobbigt men känslan var ändå bra och tanke med att man nästan har tränat 25 timmar denna vecka så var det helt klart över förväntan. Hade förvisso vila igår men har aldrig kunnat göra ett sådant bra pass som det faktiskt blev på kvällen, med så mycket träning sista tiden. Kom upp i puls bra men samtidigt höll jag tempot på samtliga intervaller, trots jag kände mig halvt död redan efter två – tre intervaller. Hade bara problem att ta mig nerför på ett bra sätt, var bra trötta ben.

Körde åtta intervaller totalt, hade kort uppvärmning och körde därför första intervallen i A2- tempo men de andra A3-A3+. Jag skulle nog säga jag hade mer eller mindre A3+ på alla de övriga intervallerna, det sägs att det behövs det med ibland för att bli bra/bättre. Intervallerna var jämna och jag kunde trots oändlig smärta men med kampvilja köra de sista något snabbare än de första. Vilan var till en början på ungefär fyra minuter men på slutet var det närmare sex minuter mellan intervallerna. Var så trött så jag behövde den tiden för att ta mig ner bara. Backen är cirka 380 meter och hela 90 höjdmeter, så det är inte platt direkt. Försökte hufsa så mycket det bara gick men det är svårt när det är så brant som det är i denna backe. Samtliga gick under tre minuter förutom den som var i A2- tempo. Tror det är bra fart utan att ha en aning om vad andra skidåkare prestera i denna backen. Riktigt glad och nöjd över detta pass men det var en ren och skär plåga.

Så här såg intervallerna ut i siffror:

  1. 3:35 min – 156 (80 %) snittpuls – 166 (86 %) maxpuls
  2. 2:54 min – 165 (85 %) snittpuls – 179 (92 %) maxpuls
  3. 2:56 min – 167 (87 %) snittpuls – 181 (93 %) maxpuls
  4. 2:53 min – 171 (89 %) snittpuls – 184 (95 %) maxpuls
  5. 2:56 min – 172 (90 %) snittpuls – 183 (94 %) maxpuls
  6. 2:53 min – 172 (90 %) snittpuls – 183 (94 %) maxpuls
  7. 2:53 min – 174 (91 %) snittpuls – 183 (94 %) maxpuls
  8. 2:51 min – 173 (90 %) snittpuls – 185 (95 %) maxpuls

Passet tog ändå 90 minuter, nästan 24 minuter intervalltid där mycket av den var i den tuffaste belastningszonen. Ironiskt nog var snitthastigheten på 5,8 km/h men hade ändå en snittpuls på 136 (70 %), säger lite att det inte var vanlig terräng som man lufsade runt i. Var bra löpväder på omkring 13-14 grader och kvällssolen värmde ganska bra. Var en hel del andra personer som gick och upp ner från backen, ingen som sprang som jag eller blev så trött som jag. De kanske gick runt och letade Pokomon GO kanske?

 

 

2 tankar kring ”Jakten på höjdmeter

    1. Johannes Inläggsförfattare

      Tack, ja det är kul det, andra gången på en vecka. Det får vi se men det blir nog ett ordentligt lyft i framtiden för min del!

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *