Idag var det dags för Stråkenloppet i Mullsjö och för min del tredje gången på raken jag åker detta lopp. Alla gånger har det varit svåra förutsättningar och även idag, 0 grader är inte lätt att valla. Jag hade inget fäste med mina skidor som jag hade lagt på fäste. Så valet var lätt för min del, ovallade skidor var det ända alternativet trots jag inte hann provåka banan. Hade dessutom bra glid på dem. Fick hjälpa Alexander med fästet istället och det visade att det inte fungerade alls. Vad gör man inte för att hjälpa sina klubbkamrater :).
Banan var en 6,2 km slinga som kördes 7 varv och jag hade koll på räkningen denna gången. Fanns faktiskt en hel del kupering att tala om och svåra utförskörningar. Både konstsnö och natursnö fanns på banan och de som åkte med fäste skulle nog åkt med rugg. Har faktiskt ingen aning om vad som funkade men en sak var säker att det var många som hade problem. Tyvärr såg jag alldeles för många som använde den fria tekniken (skate), dock inga av elitåkarna. Trist att det händer överhuvudtaget.
I år var jag seedad i främsta ledet men hann inte lägga ut skidorna innan start men stod bakom Johan Kanto och Erik Wickström. Bra ryggar att ta. Starten går och Kanto föll och bröt stavar framför mig, tog tvärstopp för mig och sen fick jag bara ligga med en stund innan jag kunde börja avancera efter 1 km, men tyvärr var jag redan långt efter täten då men kör på bra i två varv och plocka gubbar och hänger av dem och jagar vidare och är inte långt efter täten efter varv två av sju. Kör på själv fint på 3:e varvet och kör ganska lika med de framförvarande och körde ganska jämt med Fredrik Ousbäck. Ut på det 4:e föll en gubbe framför mig och drog ner mig. Upp igen och några ordentliga skånska svordomar (det blev tyvärr allt för många såna ur min mun denna dagen) men märker att det inte är samma fart länge och när jag senare skulle dricka var flaskan borta och då bröt jag ihop mentalt och strax efter 30 km började krampen komma och fick åka med armarna sista 2 varven där jag tappade väldigt mycket tid. Två åkare kom ikapp och förbi men körde om stackas Erik Nero som var ännu mer tröttare än vad jag var. Blev passerad av Kanto på sista varvet, han tog mycket på mig sista två varven men vi åkte jämnt på varv 2,3,4 och 5.
Arrangemanget var bra och extra bra var alla de funktionärerna som skottade snö i de svåra kurvorna som fanns idag. Detta gjorde att kurvtagningarna blev lättare för ALLA. Dock fanns det inte så mycket spår kvar efter ett varv och många orutinerade skidåkarna plogade nerför. Blir det samma förutsättningar nästa år hoppas jag arrangörerna vågar (om dem kan förstås) köra loppet för motionärerna på lördagen och elitåkarna på söndagen. Svårt att genomföra förstås men det gynnas av alla som delta. Det är inte roligt för motionärerna när vi susar fram och kör in i dem ibland och det är inte roligt för eliten när andra (motionärerna) kan stå i vägen och ev. avgöra tävlingen. Det är inte kul att tävla när såna förhållanden råder, dock gör dem de kan med rådande snötillgång som var mycket knappt.
’Inte alls nöjd men nöjd med att jag satsade i början (även aggressiv utför)men kunde inte komma ikapp denna gången, trist med fallet och att flaskan försvann för den hade jag behövt. Krampen är en av mina stora problem som jag får nästan varje gång, trots rådhjälp för jag problem varje gång. Nu glömmer jag detta och fokusera på SM, det ska bli kul.