Racerapport från helgens tävlingar

Prispallen herrar, tv Anton Ivarsson, jag i mitten och th Erik Melin Söderström.

Ostlöpet

Dags att summera helgens tävlingar där Ostlöpet gick precis som jag ville medan Från botten till Sockertoppen gick precis tvärtom än vad jag önskade och hoppades. 

Börjar med fredagens Ostlöpet i vacker miljö i Skärvången. Kan inte påstå att känslan var på topp efter heldag jobb utomhus i värmen. Efter uppvärmning på en kvart med några korta fartökningar och ett A2- drag på två minuter så kände jag mig knappast redo inför start. Banan gick uppför ett berg och sedan ner från detsamma, så halva uppför och halva utför lite slarvigt uttryckt. 

När väl starten (380 m.ö.h.) gick så tog jag rygg på en kille och låg 2:a och tyckte det kändes stabilt, efter cirka 500 meter började stigningen upp till spurtpriset på toppen. Gick om tidigt och körde på ett stabilt tempo uppför. Banan gick på grus- och skogsvägar förutom första 500 meterna som gick på asfalt och sista 500 meterna som gick på obanad terräng. Spurtpriset var efter cirka 5,5 kilometer, nära högsta punkten på banan på 620 m.ö.h., gick i kontrollerat tempo utan att gå över på rött alls faktiskt. Taktiken var att hålla avstånd bakåt men samtidigt behövde jag nog lite marginal innan det bar nerför. Har ingen aning om hur mycket försprång jag hade på toppen med det var nog en hel del. 

Väl när toppen var nåd och man lämnade korna med sina bjällror så gick det böljande nerför ett tag innan man kom på samma väg som man sprang uppför. Taktiken nerför var att hålla stabilt och våga släppa på utför, gick bra i början men kände muskulärt att det var jobbigt. Blev något passiv och tänkte att jag kanske hade marginal, höll fortsatt någon form av tröskel och hade en hel del krafter kvar. Började sedan få ont i en fot och blev om än mer försiktigt och förundrad, kanske trampade på en vass sten eller något. Det har hänt förr. Strax innan vi skulle vika in i den obanade delen av banan med 500 meter kvar så kikade jag för för första gången bak och såg att där faktiskt var en annan löpare. Tryckte då på i några hundra meter och kunde utan problem driva upp tio slag till i puls och verkligen gå på rött. Såg strax innan mål att det var lugnt bakom och kunde t.o.m. ägna mig åt en segergest. Kom i mål i värmen med ovanlig låg puls, speciellt när jag bruka ha lätt att driva puls i värmen men var väldigt sliten, framförallt huvudet var trött. Reportage i Östersunds- posten.  

 

  • Tid: 44:18 min
  • Distans: 11,52 km
  • Snittempo: 3:50 min/km
  • Snittpuls: 165 (86 %)
  • Maxpuls: 177 (92 %)
  • Höjdmeter: 245 höjdmeter 
  • Stifa: 21,3

Tacka Skärvången och alla lokala sponsorer, speciellt charmigt med lopp på landsbygden, dessutom fina utlottningspriser. Själv så vann jag en Lundhagsväska, typ ett kilo fin diverse ost från Skärvången och 1000 kronor för spurtpriset som sponsrades av Skärvångens Skog och Tomt. 

Kilometertider, höjdskillnad och snittpuls.
Starten. Foto: Elin Eriksson
Målgång. Foto: Elin Eriksson

Från botten till Sockertoppen

Om jag hade en dålig känsla inför Ostlöpet så hade jag en bra känsla inför Från Botten till Sockertoppen på Frösön. Dessutom i backar som jag sprungit i en del den senaste tiden. Men det gick precis tvärtom, hade bara ett tempo och den var inte speciellt bra. 6,7 % var snittlutningen och jag hade nog behövs några procent till för utmana pallplatserna. Jag var 17 sekunder från andra platsen och 40 sekunder efter suveräna segraren Rasmus Hörnfeldt. Oavsett kropp så hade jag aldrig slagit honom. 

Resultat Från botten till Sockertoppen på Frösön

Trots bättre uppvärmning än gårdagen och bättre väder med regn och omkring 20 grader så var känslan blytung redan från start. Visserligen brydde jag mig inte om spurtpriset efter 500 meter och att skylla på gårdagens lopp tycker jag är fel. Gick ju inte ens på max då. Uppför första backen (11,6 % snittlutning) så var jag sånär ikapp då 3:an men slutliga 2:an, Mustafa Maher. Som jag också sprang med på ett intervallpass för några veckor sedan. Innan sista stigningen uppför Toppvägen var det en flackare del av banan. Även här fick jag inte upp varken tempo eller puls och blev omsprungen av Martin Kristiansson. Trots sista stigningen har en snittlutning på 9,5 % så kunde jag inte ta igen den tiden jag tappat på dem framför mig. Jag hade inte huvudet heller för att fixa det och kroppen kändes som en flodhäst. Den blev en 5:e plats och alla framför mig springer milen klart snabbare än mig och jag få väl infinna mig att jag inte är en asfaltslöpare, inte ens uppför. Jag trivs när det är uppför och besvärlig ojämn terräng. Bättre lycka om två veckor då loppet med samma namn avgörs i Sollefteå och Hallstaberget. Stort tack Sockertoppens IF för arrangemanget. 

  • Tid: 11:03 min
  • Distans: 2,5 km
  • Snittpuls: 164 (85 %) 
  • Maxpuls: 174 (90 %)
  • Höjdmeter 166 m
Uppgiven. Foto: Per Danielsson 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.