Helvetestakning och lite annat

Här hade man det ett helvete igår, maxpuls (193) i den backen, det kanske syns? Det är förövrigt ingen backe, det är ett stup. Foto: Wintercrossrun

Här hade man det ett helvete igår, maxpuls (193) i den backen, det kanske syns? Det är förövrigt ingen backe, det är ett stup. Mina föräldrar stod och ropade att jag skulle öka efter den backen. Höga krav de har på en, räcker visst inte med toppbetyg i gymnasiet och sen en kandidatexamen vid 22 års ålder. Foto: Wintercrossrun

Har stakat på Elpex 3:or i 3 timmar och 8 minuter i det fantastiska vintervädret, regn halvstorm och fyra härliga plusgrader. Jag var olycklig under hela träningspasset och det var en mental kamp hela tiden. Rent fysiskt var det inga problem och ligger man och kör i A1, så ska det inte vara några problem att känna sig oberörd efter passet. Annars har man kört för hårt.

Tro eller ej så hade SMHI rätt med sin väderprognos idag.

Tro eller ej så hade SMHI rätt med sin väderprognos idag.

Vaknade med hjälp av solen trängde sig in genom fönstret och jag tänkte att det blir nog torrt och fint idag. Tittade på de olika vädersajterna och fastnade för norska Yr:s väderprognos men det var snarare SMHI:s prognos som stämde bäst denna dag. Jag hade hoppas på att kunna åka halva passet innan det började regna. Jag hann åka en minut innan det började regna i den kraftiga sidovinden som jag då hade. Dagens runda gick från Överby – Ö.Ingelstad – Smedstorp – St: Olof och tillbaka. En bra runda men väldigt svårt att endast stå och staka. Sakna ju en backspärr på ena hjulen, vilket gjorde att jag bara kunde staka och inte fuska med att använda benen, även jag hade behövt det framförallt i den tuffa motvinden. Idag hade man velat diagonala på platten. Att hålla 4:30 min/km tempo i motvinden på 3:or säger en del hur svårt det är att åka och hur lång tid det tar i motvinden. Man få snebelasta hela tiden och får inget flyt i åkningen. Eftersom jag vände i St: Olof och åkte tillbaka samma runda så kanske jag återställde snedbelastningen på andra hållet, vad vet jag? Det jag vet är att jag kände mig som ett brottsoffer som blev misshandlad i över tre timmar av vädret. Dessutom värkte mina händer ständigt då blåsa efter blåsa sprängdes. Händerna är känsliga nu när jag börjar åka rullskidor igen, men det är väl bara att härda ut. Få hoppas på att vintern nyktra till här i Skåne, för just nu är den full och onykter nåt av de grövsta, det här duger inte.

Höll på att bli attackerad av en hund mellan Smedstorp och St: Olof men det var bara en glad hund som inte ville något illa. Men ägaren blev sur (på hunden, inte mig) vilket man kan förstår, man vill inte ha en löpande hund på den vägen där folk kör som idioter. Klarade mig även att passera järnvägsövergången i Smedstorp utan att bli överkörd av tåget, gäller ta med det positiva. Körde även om en förvånad bilist i samma by, kan väl säga att jag hade vinden i ryggen då, annars var det sällsynt att gå ner i fartställning även denna dag. Efter jag kommit till St: Olof vände jag tillbaka och passade på att köra 10/20 impulser med ganska dålig känsla. Trots en hel del skog och vanligtvis mer lä just där så märkte man av vinden ordenligt. Det tog hela 13 minuter längre tid på vägen tillbaka och då vände jag ändå på högsta punkten och hade nästan 100 meter mer fallhöjd än antalet meter uppför. Totalt antal höjdmeter är ungefär 400 meter på denna rundan som få anses som kuperad i Skånska mått, men min klocka vissade denna dag nästan 800 höjdmeter. Måste vara det där skitvädret som ställde till även här. Efter tre mil så skulle jag ta på mig en vindjacka men den skulle också jävlas med mig så jag fick springa in i skogen och fick tillslut på mig den innan jag förfrös mig. Känslen i fötterna hade jag sen länge tappat. Tog mig sedan hemåt i knapp styrfart men kroppen kändes ändå helt okej. Stavfästet var riktigt illa, det räcker i en mil så här års innan de blir trubbiga och svåra att få bra grepp när man hugger ner i asfalten.

Skönt att slippa använda benen idag, för de är riktigt slitna från igår. Känns som om det kördes ett folkrace på Svamparbanan igår efter loppet och som lyckades köra över mina ben, både på fram- och baksidan. Det är såna här pass som idag som gör och har gjort att jag har kunnat prestera så som jag gör/gjort hittills. Det är inte roligt men man kan lätt tänka tillbaka på ett sådant pass när man är trött efter Hökberg och veta att man har gjort skitpass för att klara av och fortsätta när det är motigt i ett lopp. Under dagens förhållanden är det lätt att skriva och skicka iväg jobbansökningar längre upp i norr, för åka rullskidor så här års vill man inte. Det var betydligen trevligare förra måndagen då jag åkte lika länge som idag fast på snö, solsken, vindstilla och minus fyra grader. Svårt att klä sig idag när det är ett sådant väder som idag, hade ju mer på mig i slutet av dagens pass än det passet i Luleå förra måndagen, men jag frös något oändligt idag ändå. Väl tillbaka efter passet hade jag minst sagt nollkänsel i fötterna, de var lika känsliga som David Beckhams straffspark mot Turkiet 2003. jag upptäckte även att typ för hundrade gången ett stänkskydd hade gått av. Man var en minst  sagt fuktigt kill!

Fakta från dagens rullskidpass:

  • Tid: 3:08:45 h
  • Distans: 50,45 km
  • Snittfart: 16,04 km/h
  • Snittpuls: 136 (69 %)
  • Maxpuls: 155 (79 %)
  • Höjdmeter: Runt 400 m

Väl hemma tog det långtid och få upp kroppstemperaturen igen till det normala, blev en hel del kaffe och varmchoklad, för att få lite värme till denna kroppen. Fick ut till stallet och hittade en ko som jag kunde värma mina fötter i. Mellan juvret och bakbenen finns det en liten ficka som var lagom stor för att ha foten i. Varma blev tårna i alla fall och jag fick tillbaks lite känsel med. Tack för det ko 592, tror hon tänkte att det var en rörlig mjölkmaskin eller nåt, snäll var hon som stod stilla. När jag var liten fanns det en ko som hete Ulla. Ulla var snäll och klok, snäll nog för att jag kunde gömma mig (skydd mot regn) och värma mig mellan hennes juver och bakben. Inget som jag rekommendera någon nånsin. Jag spelade även fotboll med korna när jag var liten, det var kul för jag var bättre än vad dem var. Hade långt som skräcken till närmsta killkompis som också spelade fotboll, man få vara fantasirik ibland. Inte nog med kor i detta inlägg, det var nämnligen så att två stycken skulle flyttas med. De var som två odugliga och osamarbetsvilliga tonåringar, som gav garanterat dagens högsta puls när 600 kilo gossedjuren inte ville gå/springa ditt jag ville. Det är något annat än och rasta hunden kan jag lova. Gick bra men fick bendarr likt en skidskytt kan få i ståskytte. Hade blivit fem bom tror jag, ungefär som en vanlig skjutserie för Mattias Nilsson i en stafettsträcka för svenska herrlandslaget. Det är inte lätt och jag hade inte gjort det bättre. Efter koflytt och lite annan bondstyrka körde jag 3×6 chins och 3×10 dips i stallet innan jag for in och körde ett riktigt tufft men bra Auklandstyrka i 25 minuter. 55/5 sekunder i varje omgång i fyra minuter i sträck och sen en minut setvila. Egentligen hinner du inte vila under de fem sekunderna utan mest byta position och byta ev. vikt. Jobbigt är det hur som helst. Avlutade med rörlighetsstyrka. Ungefär fyra timmars träning idag som kan loggas in på träningskontot.

Blev ett långt inlägg idag också, man kanske har för mycket fritid trots allt?

Effektiv fotvärmare.

Effektiv fotvärmare.

Inga bilder från dagens skitpass men lite fler från igår för duga.

Tvingades av Oskar att le kraftig, jag gjorde ett försök i alla fall. Foto: Oskar Henriksson

Tvingades av Oskar att le kraftig, jag gjorde ett försök i alla fall. Foto: Oskar Henriksson

Fortfarande glad. Foto: Oskar Henriksson

Fortfarande glad. Foto: Oskar Henriksson

Inte lika glad, tillbaks till verkligheten. Foto: Oskar Henriksson

Inte lika glad, tillbaks till verkligheten. Foto: Oskar Henriksson

Intervjudags samt ombyte samtidigt då jag nyss hade varvat ner med den sista kilometern på 3:58 min/h tempo. Foto: Oskar Henriksson

Intervjudags samt ombyte samtidigt då jag nyss hade varvat ner med den sista kilometern på 3:58 min/h tempo, under den tiden hade jag hunnit plocka upp min återhämntingsdricka samt ombyteskläder . Foto: Oskar Henriksson

Viktigt att "rätt" utrustning syns när man plåtas. HAr dock ingen anning om vad jag sa till jounalisten eller var någon artikel publiceras. Foto: Oskar Henriksson

Viktigt att ”rätt” utrustning syns när man plåtas. Har dock ingen anning om vad jag sa till jounalisten eller var artikel skulle publiceras. Finns en artikel här om loppet. Foto: Oskar Henriksson

Vinnarna i 4 km klasserna, jag och Freya. Foto: Oskar Henriksson

Vinnarna i 4 km klasserna, jag och Freya. Foto: Oskar Henriksson

Oskar snitslar banan. Foto: Oskar Henriksson

Oskar snitslar banan. Foto: Wintercrossrun

T.o.m. Oskar ser trött ut. Foto: Wintercrossrun

T.o.m. Oskar ser trött ut. Foto: Wintercrossrun

Attila Kathy från vår gemensamma skidklubb Ski Team Skåne deltog också, han såg precis som alla andra trött ut. Foto: Caroline Ivarsson

Attila Kathy från vår gemensamma skidklubb Ski Team Skåne deltog också, han såg precis som alla andra trött ut. Foto: Caroline Ivarsson

Oskar leder tävlingen tidigt. Foto: Caroline Ivarsson

Oskar leder tävlingen tidigt. Foto: Caroline Ivarsson

Sida vid sida med 7,6 km segraren Hans Larsson. Han har bl.a. blivit SM- sjua på 5000 meter bana, så ingen dålig löpare direkt. En annan springer ju inte ens under 10 minuter på 3000 meter bana. Foto: Caroline Ivarsson

Sida vid sida med 7,6 km segraren Hans Larsson. Han har bl.a. blivit SM- sjua på 5000 meter bana, så ingen dålig löpare direkt. En annan springer ju knappt under 10 minuter på 3000 meter bana. Foto: Caroline Ivarsson

Lite geggigt var det, är ett större mirakel att man lyckades springa under 4 min/km - tempo på denna här banan. Foto: Caroline Ivarsson

Lite geggigt var det, är ett större mirakel att man lyckades springa under 4 min/km – tempo på den här banan. Foto: Caroline Ivarsson

Freya krigar på i en brant backe. Foto: Caroline Ivarsson

Freya krigar på i en brant backe. Foto: Caroline Ivarsson

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.