Dags att summera dagens misär i Borås, ska försöka vara en anning mer positiv än Adam Steen, det blir svårt men jag ska göra mitt bästa. Lyckades inte ta mig i mål under dagens tuffa lopp, det mesta gick dåligt innan jag bröt.
Börjar från början. Åkte upp drygt en timme innan start, hade ju tre par att välja mellan men valet föll på ruggskidorna som jag också trodde på skulle fungera bäst. Hade planen att testa mitt nya vätskesystem Salomon S-lab Insulated hydro belt set, men den satt inte bra runt midjan på mig så jag valde att avtå, men annars är den isulerade vätskebältet riktigt bra. Det fungerade okej att ta dricka på varje varv på de officiella vätskestationerna. Dagens bana var tuff för att vara ett långlopp, men jag gillar tuffa banor och den passade mig fint med tre längre stigningar per varv. Varje varv mätte fyra kilometer som skulle köras tio varv på.
Stod i det främsta ledet denna dag men hade två åkare framför mig i mitt spår, de var dessvärre inte så värst snabba så jag tappade än en gång mycket vid starten. Kom liksom inte fram i första backen trots jag försökte. Var typ på plats 20-25 någonting innan jag gjorde en hänsynslös forcering där jag någongång på början av varv två låg fyra. På varv tre lyckades jag, Erik Nero och Joakim Åleheim åka ikapp den tidigare tvåan i loppet Henrik Alm. Vi hade hjälps åt fint i dragjobbet men jag hade varit väldigt offensiv främst uppför. Vi var ungefär 35-40 sekunder efter Rickard Bergengren ut på varv fyra. Tänkt att det var dubbelt skånskt ett tag under loppet, vem hade trott det förutom jag och Rickard? Vi lyckades skaka av Alm och vi var återigen en trio där vi alla körde på fäste förövrigt. Sen gick det åt helvete, lyckades bli fälld av en varvad motionär. Han trillade framför mig men precis efter Nero och Åleheim hade passarat. Han låg över hela bredden med preparerade spår och jag hade inget val mer än att köra rakt in i honom. Han lyckades bryta en stav men jag klarade mig utan men visste inte då att jag hade skadat både skidor och stavar. Fick in lite snö mellan pjäxan och bindningen och fick trycka i ena bindningen igen som hade gått upp.
Tappade omkring tio sekunder på Nero och Åleheim men tappade framförallt rytm och lust att åka skidor. Tuggade på men hade alltså tappat över 20 seukunder på två kilometer till nästa varvning. Körde sedan ensam hela varv fem innan Stefan Palm kom ikapp på varv sex. Palm blev 75:a i förra årets Vasalopp, så det är en duktigt åkare. Han stakade och hade bättre glid på de mer lättåkta partierna, helt i sin ordning med andra ord. Jag hade annars bra skidor, jag är nöjd över valet att åka på ruggskidor. Visst glidet blir lite lidande men fästet är bra. Dock blev det sämre allt eftersom då spåren dels blev sladriga och mer blanka. Tappade lite på Palm utför men tog igen det uppför. Fick tyävärr släppa efter en varvad motinär inte flyttade på sig trots att de alltid ska göra det. Blev några sekunder som jag inte kunde åka ikapp på platten nere i stadion.
Sen precis ut på varv åtta så kände jag att trugan försvan på högerstaven. Lyckades få tag på den gängande skruven (har en truga som man kan byta ut genom ett skruvsystem) men såg att den var sprucken och oanvändbar. Var bara att kasta den och jag fick åka tillbaka och leta upp trugan igen med hjälp av en hjälpsam funktionär. Insåg att jag var tvungen att få en ny stav, vilket jag fick hjälp med av den snälle funktionären. Fick en ny toppstav men valde ändå att bryta då både Alm och Robert Malmgren hade passerat mig. De hade nyss varit två minuter lite drygt efter mig innan inscidenet. Jag kom hit för att bli topp tre och om möjligt seeda mig till elitledet. Men insåg att det inte skulle gå och valde att kliva av. Med facit i hand ett klokt och modigt beslut, då jag med armbågsbesvären egentligen eller snarare inte skulle startat idag. Men annars är det aldrig bra att bryta lopp. Under loppet kändes det inte så mycket i armbågarna men nu efter loppet börjar det kännas allt mer, fortsatt tveksamt om jag åker Vasaloppet om två veckor eller inte. Men det har inte blivit värre, vilket är bra.
Siffror från dagens lopp
- Tid: 1:23:00 h
- Distans: 27,86 km
- Snitthastighet: 20 km/h
- Maxhastighet: 45,7 km/h
- Snittpuls: 165 (86 %)
- Maxpuls: 178 (93 %)
- Höjdmeter: 586 m
Var ett tag sedan nu jag åkte skidor och det märktes väl idag också. Tekniken satt inte alls som jag ville och det är verkligen så att jag glömmer bort hur man faktiskt åker. Hade fäste men tyckte inte diagonalen stämmde och inte heller stakningen, var liksom orkeslös i stakningen. Finns mycket att förbättra där. Glömde min snöskärm hemma, vilket nog hade behövts idag. Mina glasögon immade igen någonstans på varv fyra och fem. Såg typ ingenting när jag diagonalade uppför. Utifrån förutsättningarna är jag nöjd över insatsen idag, jag gör det bra men får ändå inte till det och det kan man kanske förstår. Att åka längdskidor på denna nivån när man kommer- och är ifrån Skåne är inte det lättaste här på jorden. Det är ständigt motvind och om jag nu är kvar i Skåne ytterligare nästa vintern så fundera jag på att lägga ner längdskidsatningen och köra färre tävlingar som inte kräver så långa resor och dylikt. Då är det bättre att satsa på rullskidor, för det tycker jag är riktigt roligt och framförallt när det går bra som det faktiskt händer. Tänk om Malmö i SHL i ishockey hade tränat inlineshockey och sen spelat matcher på is i den högsta ligan. Jag tror inte de hade legat kvar i högsta serien så himla länge i så fall.
Gillar annars banan, den är utamande men alltför svår för motionärerna. Jag var ganska sur på många idag men det är bara att gilla läget. Är ju lika för alla men idag kändes som jag blev mer påverkad än vanligt. Är varken kul för eliten eller motionärerna att åka när det sker så många incidenter hela tiden. Bra arragenmang annars som vanligt här i Borås, jag kommer gärna tillbaka trots allt skit som hände idag. Efter jag bytit loppet så hade jag lust att bara fara hem till Skåne fortare än vad man får, men jag lyckades samla mod hejade fram de andra åkarna och då främst mina klubbkamrater. Jag lovar jag grät inombords men försökte åtminstonde prata med alla och vara glad. Gjorde ett argt inlägg på facebook just efter jag hade brytit men redigerade det hela till en mer barnvänlig version. Man försöker visa gott exempel, trots det är motigt. Tog en del foton på sista vervet och vid målgång, som jag bjuder på.
Om jag inte tömmer minibaren lär jag åka en timme skidor utan stavar ikväll, få se.
Pingback: Behandling, gym och mer om Vasaloppet | Johannes Andersson Skånsk Skidåkare