Vann Österlen Spring Trail

12999585_1106543319398400_1774817307_o

Foto: Kristina Orban

Vann den korta klassen i Österlen Spring Trail, var inte tuff nog att delta i de längre klasserna på 21 resp. 47 kilometerna. Är man som man är just nu fet och blek så får 10 kilometer trail räcka. Gjorde faktiskt ett riktigt bra lopp ändå, springa under 38 minuter på ett traillopp som visserligen mätte något kortare än en mil är ju ganska bra faktiskt. Det är en bra stor skillnad mellan ett platt asfaltslopp kontra ett trailopp som idag. Dagens lopp gick hälften på skogsväg och resten på svårsprungna ängar eller skog. Lägg då till lite vattenhinder och en avslutning upp på snorhala trappsteg, så har man en fin trailrunda.

Värmde upp i cirka en halvtimme innan loppet. Strax innan start valde jag att byta skor till ett par med mer grepp i. Dessa var Inov- 8 X- talon 190, riktigt bra skor det. Starten till vårt lopp på 10 kilometer var Tina och hon sa till mig innan start att jag skulle leda de andra för jag kunde banan. Ledsagare har varit mitt signum denna vecka. Jag tyckte jag lyckades bra med den eran som jag fick, dock var det ingen som hackade på hela vägen men det gick nog bra för de flesta att hitta ändå.

När starten gick tog Freya täten och jag strax efter. Men ganska omgående gick jag om och sen var jag i ledningen hela vägen till mål. Första kilometern gick på 3:28 på den lättsprungna skogsvägen som det var i början. Sen började en härlig svårsprungen berg- och dalbana som mestadels gick på ängar. Hade med mig två killar från Ystads IF, men den ena släppte rätt fort medan den andra var som en igel på mig hela tiden. Han lät trött och efter knappt fyra kilometer så fick han släppa mig och samtidigt som vi lämnade ängarna bakom oss där Andrarum ligger. Jag springer sen förra hösten för just Andrarums IF. Tror dessutom att jag kan vara ganska välkommen till nästa veckas orienteringsträning, som jag planera att delta i. Han som släppte mig var nästan två minuter efter mig i mål.

Mellan fem och åtta kilometer gick det på en skogsväg som hade blivit lite mjukare sen förra helgen då jag provsprang banan. Då var hela banan mer blöt sen de senaste dagarnas regnfall. Började få en liten schaktning under den perioden men valde att inte titta bakåt förrän vi svängde in rakt in i skogen efter åtta kilometer. Då såg jag liksom de som jagade mig, vilket var en och visste i detta skedde att jag kommer att vinna. Gick därför ner i tempo och för första gången njöt jag under ett löplopp i denna kaliber. Drog ändå ifrån de sista två svåra kilometerna, trots jag inte gick för fullt. Springer man flertalet pass i skogen som jag gör blir man ju bra på det med, nästan som logiken känns logiskt. Avlutningen gick över trappor upp mot Christinehofs slott. Och hade jag inte skadat mina fingrar hade jag gjort high five med publiken. Gjorde t.o.m. en segergest när jag passerade målinjen, det har aldrig hänt tidigare. Jag var tydligen så snabb att de som skulle ta emot mig i mål satt och väntade då jag plötsligt dök upp. Så de fick springa efter mig i mål faktiskt, lite roligt kan man tycka.

Har nog inte varit så ”pigg” efter ett löplopp som jag var idag. Hade ändå en snittpuls på 93 % vilket är ganska normalt och bra på en mils löpning. Att jag hade den höga snittpulsen och ändå inte gick för fullt beror på den senaste tidens vila. Ska jag vara ärlig känner jag mig inte alls bra tränad och det ska man väl inte heller vara under en viloperiod som jag har haft och som nu är på väg att ta slut. Musklerna är förstås fräscha och jag hade dagen för att kunna springa bra som jag lyckades med. Öppnade också mer kontrollerat än vanligt och hade koll, höjde lite farten när jag blev ensam men tog det som sagt ”lugnt” på slutet.

Enligt min klocka sprang jag på 37:40 och då startade jag exakt när starten gick och stoppade uret när jag precis kom i mål. Trots det blev det officiella resultatet 38:58, men det är av mindre betydelse. Var hur som helst knappt en minut förre 2:an som också tävlar för Ystads IF. Det räcker väl med att de vinner handbollsmatcher i den föreningen tycker jag. Freya vann förstås ännu mer överlägsen än mig. Hon och jag brukar ju kunna vinna de där löptävlingarna. Det är ju skoj. Skoj är det också att många som jag kände var med på ett eller annat sätt. Riktigt roligt med det hela med arrangemang och publik, stort tack för det.

Data från dagens lopp.

  • Tid: 37:40 min
  • Distans: 9,77 km
  • Snitthastighet: 15:56 km/h
  • Snittempo: 3:51 min/km
  • Snittpuls: 180 (93 %)
  • Maxpuls: 190 (98%)
  • Höjdmeter: 167 m

Förra helgen hade jag 80 höjdmeter på nästan samma runda, man blir inte klok vad som stämmer men terrängen tog ju ut sig på sitt sätt ändå.

Nu ska jag snart iväg till min kusins 25- års fest. En annan som också fyller 25 är jag, mer bestämt på tisdag. Det är ju snart.

Lite bilder på mig från slutet av loppet, kommer fler framöver. Resultat kommer också!

Mot upploppet. Foto: Kristina Orban

Mot upploppet. Foto: Kristina Orban.

Halkade faktiskt på toppen av denna trappa, men det var nog ingen som såg det bakom busken. Tur det kanske. Foto: Kristina Orban.

Halkade faktiskt på toppen av denna trappa, men det var nog ingen som såg det bakom busken. Tur det kanske. Foto: Kristina Orban.

Skulle runda det där slottet också innan man sprang in i mål. Foto: Kristina Orban

Skulle runda det där slottet också innan man sprang in i mål. Foto: Kristina Orban

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.