Racerapport SM- femmilen 2021

Från expressen sändning, blev även intervjuad efteråt av programledaren som också är skåning. Han undrade var jag kom ifrån. Ystad var svaret! 

Dags att summera min SM- femmil som avgjordes i Kalix igår. Hemma igen hos familjen, glad men trött. Blev ett personligt rekord i SM- sammanhang på längdskidor med en 49:e plats, topp 50 är absolut en milstolpe. Har varit 52:a som bäst tidigare, det var SM- femmilen just i Kalix 2016, då var ett klart mindre startfält än gårdagens. Igår var det över 80 startade men en hel del bröt i det tuffa föret.

Resultat

Test av skidor

Om man tar allt från början så kom jag till Djuptjärns skidstadion ungefär två timmar innan start, testade tre par skidor direkt. Ett av skidorna föll bort direkt. Lämnade sedan min sportdryck till ledarna i Sellnes IF som hjälpte mig med vätskelagningen. Utan dom hade jag inte blivit topp 50, stort tack för det. Sedan testade jag mina återstående två par skidor, ett par med mediumslip och som funkar i de flesta fören och ett par med vit transparant belag som jag inte kört på sedan Paralympics 2018. Även om jag tyckte mina skidor med vit belag kändes något sämre så följ ändå valet på dem. Hade skärande rill på dem baktil och de borde gå bra på slutet. Med facit i hand så tror jag det andra paret skulle gått bäst över hela loppet men det är bara spekulation. Valet av pjäxor var däremot lätt, blev mina kombipjäxor som jag har tränat mycket i och som jag inte får ont i som jag få av mina skejtpjäxor.

Tidig start

Eftersom jag saknade FIS- punkter så startade jag tidigt i loppet, en fördel att gå ut tidigt då solen och allt fler åkandes gjorde att det inte gled speciellt snabbt idag. Vi hade helt andra förutsättningar än vad tjejerna hade på sin tremil. Med facit i hand så var det bra att alla anmälda fick åka, då alla utom en av oss sex som saknade FIS- punkter hade bättre slutplacering än vad jag hade. Jag startade som nummer sju men hade ingen som startade 30 sekunder förre, så hade ingen att jaga. Jagad blev jag av Sterns Gösta Malmstöm och kom nästan ikapp mig efter några minuters åkning men drog ifrån i en av de tuffaste backarna men efter en lång utförskörning så kom han ikapp mig och förstod precis som känslan sa att mina skidor gick riktigt dåligt. Det hade ännu inte blivit löst eller speciellt blött utan det var ganska hårt men gårdagens nysnö gjorde att det var som åka i lim och mina skidor högg ordentligt. Sedan följde det några kilometer där vi skiftade om att ligga först, han efter alla lättåkta partier och jag efter alla tuffa backar. Mentalt var det är jättejobbigt men hade någon tro att det skulle vända, och det gjorde det visserligen, lite grand i alla fall. 

Banan

Vi åkte på 8,3 kilometer lång tuff, knixig och utmanade bana i gammeldags stil. Det var antingen riktigt smalt eller riktigt brett och när det var smalt så fick man stanna för släppa förbi bakomvarande som åkte snabbare. Ur spår regeln gäller även i skejt. Ut från stadion var det ganska lättåkt, sedan kom banans mest onödiga förlängning som kallas ”tarmen”, den gjorde ingen lyckligare av. Knappt någon snö, snäv kurva och en uppförsbacke som bara var besvärlig och lös att åka. Sedan kom en längre stigning med en snabb kort utför i mitten, den kallas VO2 norr på Strava, logiskt namn. Först knixig och orytmisk åkning sen en svängig snabb utförskörning och sen en fin ihållande brant stigning.  Utförskörningen var den enda som jag tog det försiktigt på alla varv, föll där fyra av fem gånger sist det var femmil, så ingen bra erfarenhet av den. Gick bra att åka även om jag tappade några sekunder där varje varv. Däremot backen efter så körde jag riktigt bra, jag åkte ikapp bl.a. Johannes Eklöf och Gustav Eriksson där på 5:e varvet tror jag, efter dem gått om någon minut tidigare. Sedan väntade en lång utförskörning och man vände sedan tillbaka och åkte uppför ytterligare en knixig uppförskörning (SM- backen 58). Man tog stigning andra sidan av slalombacken kan man säga. Sedan riktigt snabb utförskörning (Hilmabacken) men kom bara upp i 57 km/h, kom upp 70 km/h förra SM- femmilen där. Sen väntade tre stigningar innan en lång knixig utförskörning väntade, efter det ganska lättåkt fram till varvningen. 

Åkte mycket själv

Under mina 2 timmar och 44 minuter ute på banan så åkte jag väldigt mycket själv, hade det varit annat och snabbare före så hade jag nog kunnat åka med fler, och bättre skidor förstås. Förutom Gösta från och till i början så åkte jag cirka fyra kilometer med Simon Andersson på mitt tredje varv och hans andra varv (tror jag) och han var den första som hade likvärdigt glid som mig, trots han var ett varv efter mig. Även på sista varvet hade jag sällskap från och till under en längre tid, det var Markus Lindholm som jag hade åkt ikapp med 2,5 minuter. Han avslutade bra så hade en anledning att trycka på så han inte kom ikapp mig igen. Hade inte spelat någon roll egentligen då jag hade en minut upp till framförvarande och två minuter bak till bakomvarande i mål. 

Kramp men stabil avslutning

Har haft stora problem med kramp under åren när jag åker långt, igår smög den sig på både i lår och i triceps. Redan på 4:e varvet började det spöka lite. Syns på pulskurvan att den gick ner något just då men kunde åka lite på slutet här och där så länge krampen inte högg. Är trots allt nöjd över genomförandet och hur jag åkte, är en bana och före som normalt sätt passa mig men jag är för dålig när det variera för mycket i terrängen, både upp och ner. Vill ha ihållande backar och nerförsbackar som inte svänger allt för skarpt. Banor som Östersund, Piteå, Falun, Torsby, Gällivare, Sundsvall, Skellefteå passar mig bättre. Kroppen var bra och formen var bra, genomförandet var det heller inget fel på egentligen. Drack cirka tre liter sportdryck innan och under loppet, en liter efter så där har man lite av hemligheten att det höll hela vägen.

Med mersmak

Kände annars att skidorna gick bättre och var rent av konkurrenskraftiga här och där på slutet. De gick helt okej när det blev blött som det blev här och där men på vissa partier av banan så gick det lika dåligt som i början av loppet. Säg att jag tappar någon minut utför de tekniska utförslöporna för att jag är för dålig helt enkelt. Men skidorna gjorde att jag tappade flera minuter. Höll med vad Marcus Fredriksson sa till mig när han åkte förbi på hans andra varv och mitt tredje varv, att det gick trögt idag. Då hade han ändå bättre skidor då (kanske inte sen) men William Poromaa som kom ungefär samtidigt hade väsentligt mycket bättre än både Marcus och mig. I den längsta utförslöparen så tappade jag ungefär en halv minut i början om man jämför med de snabbaste (enligt Strava) med cirka 20-25 %, det är ofantligt mycket. Jag vet att fokus har varit skidorna och hur de gick men jag var nog inte ensam, tror inte att så många skulle brutit annars och tror många hade dåliga skidor på slutet utan att veta exakt. Tror de stora tidsavstånden säger en hel del också, val av skidor, struktur med mera spelar en stor roll över resultatet. Var 26 minuter efter vinnaren Jens Burman, det är mycket men efter 25 kilometer var jag mer än 13 minuter så tappade mindre andra halvan. Kroppen var bra och formen var bra, genomförandet var det heller inget fel på egentligen. Drack cirka tre liter sportdryck innan och under loppet, en liter efter så där har man lite av hemligheten att det höll hela vägen. Känner också att jag vill fortsätta satsa, den ringa träningsmängden verka räcka gott och väl men tänkte komplettera upp skidparken något till nästa vintern. 

Siffror:

  • Tid: 2:44:11 min
  • Distans: 49,59 km
  • Snittpuls: 168 (88 %)
  • Maxpuls: 182 (95 %)
  • Snitthastighet: 18,1 km/h
  • Maxhastighet: 57,1 km/h
  • Höjdmeter: 1388 m

För mer nördiga siffror och jämförelse så hänvisa jag till Strava. Det här var säsongens sista tävling (nästan enda) så nu blir det lite lugn träning tills snön försvinner och sen kommer jag träna sparsamt fram till midsommar ungefär. 

Starten.
Syntes inte ofta i bild men här efter Eddie Edström passerat mig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.