Inlett den här veckan med att vara ”ledig” en sådan dag innebär att jag är mycket själv, tränar en del, fixa lite småsaker med företaget samt andra ideella grejer jag gör och filosofera rent allmänt.

Framförallt så tänker jag en del när jag är ute och träna, inte minst när jag springer i skogen, där man få ro i själen. Det har gått två dagar sen Eliud Kipchoge sprang maratondistansen på 1:59:40 timmar, det är 2:50 min/km tempo (21,1 km/h). Testa det om ni kan, de flesta skulle dra en baksida. Djupt imponerad trots flertalet ”harar” som höll tempot, men att springa så fort som Homo Sapiens är inget annat än imponerande. Jag anser att jag har bra kondition och håller en hög klass i löpning rent generellt men jag skulle inte ens hinna med en kilometer i hans tempo som han sprang i lördags, inte ens om jag hade 60 ”harar” som hjälpte mig. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur han och jag skulle stå mot varandra i ett backlopp, som att springa uppför en slalombacke. Skulle han vara lika imponerande eller skulle vi vara jämna eller skulle mitt syreupptagningsförmåga vara så pass bra att jag hade slagit honom. Lite sånt tänker jag på när jag tränar och idag blev det dubbelpass.

På förmiddagen rullskidor klassiskt på 3:or, tre minus när jag gav mig ut och det blev 2,5 timmar och 42,5 kilometer, alltså ett maraton i princip. 122 (64 %) i snittpuls och närmare 600 höjdmeter blev det. 

På eftermiddagen så sprang jag en varierad runda, 270 höjdmeter, 16,5 kilometer på 1,5 timme. 131 (68 %) i snittpuls och sprang runt hälften på asfalt/grus och hälften på stig.