Även idag kom det lite snö, inte mycket men lite.

Idag var kroppen på bättre humör och lyckades lunka runt i en hel mil. Ja, kroppen kändes faktiskt bra idag, väldig pigga ben hela tiden men det gick långsamt förstås. Dagens mil spenderades i den tuffa terrängen på Frösöberget. Många höjdmeter men sista kilometern gick på asfalt. Jag höll 7:14 min/km tempo, vilket är ganska hyggligt. I normalt form kanske jag skulle hålla en minut snabbare tempo per kilometer, än vad jag gjorde idag. Dagens terräng är ganska snarlik hårda milen i Torsby som är en populär slinga att springa på när man är där. Men den stora skillnaden är att dagens terräng på Frösöberget är mer svår löpt än just hårda milen p.g.a. mer rötter och jävulskap. Men jag gillar sådan terräng.

Är bara glad att det gick genomföra passet efter gårdagens misslyckande till liknande pass. Det är nästan uteslutet i början av mina pass som är kritiska för min del, om man ska få hjärtrusningar eller inte. Kan kanske liknas som en rymdfarkost som har varit i atmosfären och ska ner till jorden igen. En fungerande flygning ner till jorden fungera utmärkt men om ett fel skulle infinnas så är risken hög att den istället brinner upp. Det är så jag tro det kan vara, är ju ingen rymdforskare så jag har inga större belägg om det är sanning eller inte. Men jag hoppas ni fattar poängen.

Lite data från passet:

• Tid: 1:12:59 h
• Distans: 10,07 km
• Snittpuls: 128 (66 %)
• Höjdmeter: 343 m

Förutom den lilla turen på berget har jag även varit med halva familjen Modin på en skidmässa i Östersund. Lite som gamla dagar då jag jobbade på Huselius Skidsport. Jag träffade bl.a. Anders Södergren, trevligt.

Inte visste jag att man plastade in halmbalar inför vintern i Jämtland. Det var i alla fall något nytt för mig