2:a i världscupspremiären

Topp trion och jag, f.v. Modin, jag, 3:an ukrainaren Utkin och vinnaren Mckeever.

Topp trion och jag, f.v. Modin, jag, 3:an ukrainaren Utkin och vinnaren Mckeever.

Vi lyckades bli 2:a i dagens världscupspremiär i finska Vuokatti, helt klart godkänt och en bra tävlingsstart för oss båda. Kanadensaren Brian Mckeever fanns det inte så mycket att göra åt denna dag även om tidsmässigt inte blev så stor marginal.

Var kul att åka sprint, händer mycket på kort tid och sen är allt över när man nyss tänkte man hade kommit igång. Det är inte många minuter man håller på men en hel sprint vara ganska länge från prolog till final, om man nu tar sig ditt d.v.s. Solen hade precis kommit upp på himmeln när prologen kördes och den var på väg ner när väl finalen kördes. Blir mörkt fort här uppe i norr just nu. Vi var på plats cirka en dryg timme innan start och hann köra ett varv på sprintbanan innan den stängdes inför prologen. Eftersom det är en del olika klasser tar det hela en stund att genomföra. Sen var det en hel del deltagare med. Det var faktiskt 20 länder som representanter som var med idag, kul.

Banan vi åkte idag går inte till historiens tuffaste eller tekniska (32 höjdmeter). Visserligen två långa backar men att staka som vi gjorde var ett bra alternativ, så mycket mindre att tänka på. Banan var cirka 1,3 kilometer lång och tog drygt tre minuter att köra. Ingen av oss var kanske super under prologen men trots allt var vi mindre än en sekund efter Kanadensaren Mckeever. Han ser så pass bra att han åkte själv idag och endast sprinten här i Vuokatti. McKeever var även med i Kanadas OS- trupp i längdåkning 2010 i Vancouver. Säger lite om hur nivån är.

Semifinalen gick lite snabbare men kunde på upploppet ta det väldigt lugnt. Det är gamla sprintregler som gäller, fyra i varje heat och de två bästa går vidare. Inga kvartsfinaler utan bara semifinaler och finaler körs. I finalen startade vi 23 respektive 24 sekunder förre de övriga i finalheaten. Anledningen är att Zebastian har glasögon som är helt mörka och ser därför absolut ingenting. Som guide kan man få lite arbetsro när de övriga startar efter och kan därför undvika trassel. Annars är det tre minuter av stress utöver det vanliga. Vi ledde finalen hela vägen till upploppet började. De andra var klart distanserade, förutom Mckeever då förstås.

För min egen del så var kroppen nästan helt olikt än igår då jag pulsen rusade så fort man såg en backe. Idag hade jag en snittpuls på 159 (82 %) av max (slog på klockan 4 sek innan start), sjukt att det kan bli en pallplats med den intensiteten i sprint. Hårda fasta spår idag och genom att bara köra stakning så blir pulsen något lägre än normalt. Igår däremot körde vi lite hårdare två varv på sprintbanan, då hade jag 166 (86 % av max) och en tid som var en och en halv minut långsammare än idag. Det är tyvärr så min kropp fungera, den fungera lite som en rysk roulett. Lite som ett lotteri med andra ord. Fungerade i alla fall tillräckligt att ta Zebastian till andra platsen. Mina tidigare resultat i sprint på senare år har resulterat i att jag lyckas slå en och annan dansk, britt och någon ungrare lite då och då. Två DM- medaljer har jag dock men en andra plats i en världscup känns faktiskt ganska bra.

Imorgon blir det skidskytte.

2:orna. Foto: Patrik Modin

2:orna. Foto: Patrik Modin

De två bästa i världen och världens bästa skåning?

De två bästa i världen och världens bästa skåning?  Foto: Patrik Modin

 

 

Hoppas Salomonskidorna syns tydligt?

Hoppas Salomonskidorna syns tydligt? Foto: Patrik Modin

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.