Efter 800 meter hade man fortfarande driv i åkningen.

Då har man klarat av ännu en femmil, det gick ungefär lika illa som de övriga femmilarna jag har gjort men det är en seger varje gång man ta sig i mål. Kortfattat så hittade jag ett stabilt tempo samt hade sällskap men fick kramp redan efter 16 kilometer och sen var det mest en överlevnad. Jag totalväggade sista två kilometerna och höll nästan på att inte komma i mål trots det nästan bara var utför. En längre rapport kommer imorgon, nu ska jag försöka ta mig hemåt.