Idag innan frukost blev det återigen den traditionella jullöpningen i Fyledalen. Jag och min bror Johan sprang tillsammans med Oskar Henriksson samt hundarna Raj och Japp, så fem killar var ute på en härlig tur även om vädret och omgivningen inte var den roligaste, men trevligt med sällskap i terrängen är trots allt inget fel på i Fyledalen. Det blev en knapp timmes löpning för mina ovana löpben, senast jag sprang var den 28:e november, så nästan en månad sen man sprang senast. Detta kändes till en början inte så värst mycket och pulsen var låg men sista halvan av passet kändes benen tunga och pulsen ökade en aning. Snittempo på 5:08 min/km och en snittpuls på 132 (68 %) blev det under passets gång som gick mestadels i svagt kuperade skogsvägar, där det plockades 102 höjdmeter.

På eftermiddagen var man ute i våran skog och gallrade, så de små granplantorna få växa fram och avverkas lagom till den undertecknande blir 80 år…….ish. Förutom det så har jag och storebror haft vår obligatoriska invägning där man helst vill vara tyngst, med mina 71,4 kilo så är jag lättast av oss två. Kan väl konstatera att julmaten inte gjort mig sjuklig fet åtminstone. Har varit i stallet och småpysslat lite innan jag körde ett cykelpass på trainern i växthuset efter min bror kört ett pass där, jag körde givetvis likadant pass som honom d.v.s. 7×6 min intervaller. Eftersom jag inte cyklat på över ett halvår så hade man svårt att få upp pulsen men blev stum ändå men det var inte förrän sista intervallen man klev på riktigt hårt, resten var kontrollerat. Hade en minut vila och hade då ett snitt på 80 % av max under intervallerna, lite högre än min bror men tror det var ett bra pass ändå. Lyckades skrämma upp pulsen till 181 (93 %), inte illa det på cykel för mig. Som bilderna nedan visar så svettades så det rök från oss, lägg då till att man redan innan luktade ko så kan ni förstå hur det var därinne. Gissa vem som är vem av oss?