Idag jobbade jag halvdag på golfbanan och även idag fysiskt arbete med att vika ihop dukar bl.a. så lite styrketräning har jag fått den här veckan med. Träning blev det också idag då jag efter två dygns vila sprang runt/på/vid berget, nästan all snö borta nu så det var lite blött här och där samt att det regnade lite och var allmänt fuktigt under dagens träning. Känslan var bra, kände mig rapp och pigg men kanske inte så konstigt med senaste dagarnas sparsamma träningstimmar som ger lite effekt redan nu. 14 kilometer och 500 höjdmeter på de drygt en och en halvtimme jag sprang.

Idag publicerades det en debattartikel som jag skrivit om landsbygden som kan läsas här. Är även tacksam för den hjälpen jag fått innan och efter debattartikeln publicerades, det värmer hos en lantbrukssons hjärta.

Vacker arbetsplats man hade idag.

Ingen träning idag då jag varit på golfbanan och jobbat heldag där, blivit så då vädret slagit om så snabbt, de skottade bort snö för sex dagar sedan och nu är det grönt och börja växa så det knackar. Annars har det varit medlemskväll med CUF så den här dagen har man haft fullt upp.

Idag har jag tillbringat hela eftermiddagen och tidig kväll i Offerdalsbygden, en bedårande vacker plats. Var först i Almåsa för att diskutera den hotande äganderätten för regionens skogsägare, intressant och viktigt på många olika sätt. Efter detta gav jag mig till Tulleråsen där jag sprang ett fint löppass med Mattias Bångman i varierad terräng i 1:20 timmar. Stundtals var det snö till knäna i de djupaste delarna av skogen, vilket kändes märkligt då det var 23 grader och man visade mycket blek hud av förklarliga skäl, måste sätt ganska roligt ut.

På morgonen innan frukost var jag ute och körde två lugna varv runt Östberget på mina 4:or, inget långt pass men skönt pass för att komma igång dagen med. Siffrorna från detta pass såg följande ut:

• Tid: 48:38 min
• Distans: 13,06 km
• Snittfart: 16,1 km/h
• Snittpuls: 131 (68 %)
• Höjdmeter: 222 m

Löpskolning och +watt i flaskan. Premiär annars på bana och jag kände mig som en svensk (där ut av skorna) svartvit SLB ko (svarta shorts och strumpor, vit linne och bleka ben) med sårskrapa (Höger knäet) efter stångat mig blodig på mina ko-hjulbenta rullskidor förra veckan.  

Premiärerna avlöser varandra, idag var det dags för att springa på bana för första gången i år, det gick och kändes som man förtjänade. Jag började med tre kilometer uppvärmning och la sen in en hel del löpskolning. Har haft de senaste dagarna lite smärta och stelhet i ena sätesmuskeln som  jag har haft till och från sen strax efter jag sprang Lidingöloppet förra året. Det ironiska är att det oftast försvinner ju mer jag tränar och synnerhet löpning men få även symtomen när jag just springer, så finner ingen riktigt logik egentligen. Hur som helst chansade jag att springa intervaller på bana idag och konstigt nog försvann smärtan under passets gång men också nu efteråt, tänk om man hade en sådan positiv verkan varje gång man sprang bana, dock så kommer jag gräma mig ont imorgon när det vankas smärtsam träningsvärk i mina små ben.

Nog om det, nu till dagens intervaller och eftersom det var första passet på bana sen oktober förra året så öppnade jag försiktigt med ett drag på 2000 meter i tröskelfart och sprang efter det 3×1000 meter, siffror från intervallerna var följande:

1. Tid: 7:19,8 min – Snittpuls: 166 (86 %) – Maxpuls: 173 (90 %)
2. Tid: 3:23,8 min – Snittpuls: 169 (88 %) – Maxpuls: 181 (94 %)
3. Tid: 3:23,6 min – Snittpuls: 170 (88 %) – Maxpuls: 184 (95 %)
4. Tid: 3:15,0 min – Snittpuls: 176 (91 %) – Maxpuls: 189 (97 %)

Negativa splits och det var min förhoppning, de två första en kilometers intervallerna var kontrollerade medan sista tryckte jag på nästan allt vad jag hade, skrämde upp pulsen bra högt som man kan se. 3:12 minuter i snitt har jag haft som bäst när jag har sprungit en serie 1000 meters intervaller, en bit kvar till det men en bra början och tanken är att jag ska köra ett pass banintervaller i veckan den närmsta tiden.

Kan också meddela att jag hastigt blev tillfrågad igår att jobba lite på golfbanan på ön idag vilket jag tackade ja till då det är detta jag har hållit på förut och är utbildad till, kommer jobba lite till och från och lite mer under sommaren där. Fick även reda på idag att jag kommer fortsätta vara golftränare på samma klubb även i år om en i mindre omfattning, blir kul det med. Så mindre ett dygn så lyckades dessa två jobb ro i hamn, tänkt vad eftertraktat man är av vissa, och tänk om jag var lika eftertraktat av tjejer, har inte fått samma erbjudande av den varan på de senaste tio åren, men fick som sagt klart med två jobb på mindre ett dygn. Så kan det vara för vissa.

Har även varit i väg hos tandläkaren, måste lägga in att det är en privat tandläkare så det känns tryggt även om hon frågade om jag ville ha bedövningssalva men tackade nej och sen tog hon fram visiret och då började jag ånga mitt nyss nämnda nej. Det gick hur som helst bra och allt såg fint ut.

Vill också utbringa ett stort tack till er alla som delade gårdagens viktiga men allvarliga inlägg på sociala medier och har det senaste dygnet nästan haft 5000 visningar bara på det inlägget, hoppas att budskapen kan spridas än mer men är evig tacksam för den hjälp jag och vi redan fått.

Danny Fransson, Johanna Strandberg och deras son Neo. Foto: #memoriesbyjulia

Hösten 2010 började jag och Danny på landskapsingenjörsprogrammet på Alnarp, två 19- åringar som gillade att springa och Danny var en Sveriges mest lovande löpare under ungdomstiden för vår åldersgrupp. Vi studerade inte bara tillsammans utan sprang en hel del under våra studieår mellan 2010-2013. Efter studietiden sågs vi ett par gånger innan jag i höstas fick reda på att Danny drabbats av ALS trots han då bara var 26 år, och det vanligen drabbar de som är mellan 50-70 år. ALS är namnet för en grupp neurodegenerativa sjukdomar där nervceller, i ryggmärgen, hjärnstammen och hjärnan dör som tillslut leder till muskelförtvining och förlamning. Cirka 220 personer insjukna i denna sjukdom varje år i Sverige och i dagsläget finns det inget botemedel helt mot ALS.

I augusti 2016 pratades vi vid och fick bl.a. detta meddelandet från Danny ”Hej! Jo det är bra med mig, dock sjukskriven lite problem med vänster arm/ben så får vänta med löpningen”. Det som ingen visste då var att Danny drabbas av ALS, Danny kom inte tillbaka till löpningen någon mer gång och kunde inte längre springa. Hösten 2017 såg jag på Malou efter tio där hela Dannys familj var med och Danny hade en önskan att någon gång vara med i ett maratonlopp. Eftersom jag länge försökt inspirera andra samt satsat på min egen idrottskarriär så känner jag att det minsta jag kan göra är att uppfylla Dannys önskan att få kunna vara med på ett maratonlopp. Därför har jag tillsammans med Dannys familj bestämt att vi ska genomföra ett maraton i höst, det blir Växjö Marathon den 20:e oktober och vi springer tillsammans för att uppmärksamma sjukdomen och samla in pengar till Dannys familj samt forskning till ALS. Spring gärna med oss om intresse finns, eftersom Dannys permobil inte gå fortare än 10 km/h så kommer vi att genomföra maratonloppet på ungefär 4 timmar och 15 minuter så vi hoppas många vill vara med och springa med oss. Vill eller kan man inte springa med oss få man gärna stötta detta projekt genom att bidra med ett bidrag eller göra som t.ex. Wilja Labs där de lottar ut en löparryggsäck där intäkterna går till insamlingen. Vi vill och hoppas fler vill göra likadant och bidra.

Läs mer om Danny och hans familjs vardag här eller se TV- programmet Maluo efter tio här, en fantastiskt historia i sig, väl värt att se.

Va med och bidra, tillsammans kan vi skapa glädje runt en hemsk sjukdom.

Danny och Neo. Foto: #memoriesbyjulia

Utanför Ås blev det drickpaus och lite njutning av utsikten i form av Storsjön, Rödön och fjällen.

Då är denna första träningsvecka för det här året till handlingen, jag skulle smyga igång lite lätt men skrapade ihop 22 timmars träning + ett styrkepass. Var inte meningen att det skulle bli så men faktum är att hela sommaren blir väldig intensiv så då kan jag lika bra träna på nu i maj, åtminstone nästa vecka med. Men mer om min träning och ambitioner kommer längre fram i maj, en dag åt gången.

Idag var jag uppe tidigt och stakade lugnt på mina Elpex 3:or, detta p.g.a. att det skulle blåsa upp senare på dagen. Jag slapp den värsta blåsten, så det var värt att gå upp tidigt. Rundan jag stakade var Frösön – Ås – Dille – Önsjön – Frösön, den är 37,32 kilometer lång och 312 höjdmeter, så inte jättekuperad direkt men har några riktigt fina stigningar. Det tog 2:10 timmar att staka mig igenom denna runda, vilket gav en snitthastighet på 17,3 km/h och en snittpuls på 128 (66 %).

På eftermiddagen åkte jag och köpte en ny bättre domkraft för att sedan kunna byta till sommardäck, gick nog bra. Jag har alltid byt däcken på min bil så länge jag haft bil ska väl tilläggas, tycker även det är ett bra sätt att förstår och lära sig mer om hur bilar fungera och ser ut o.s.v.

Vill även slå ett slag för GigNation, som är en plattform och mötesplats för företag och frilansare, in och läs för mer information om det.

Senare på eftermiddagen så var jag ute och löpte en sväng på Frösön, först sprang jag till Lövtorpet och sen till Valla innan jag styrde riktningen hemåt igen. Fin runda som bjöd på lite av varje i kupering (250 höjdmeter), gick mestadels på asfalt, uppskattningsvis 90 % på asfalt, resten på grus/skogsvägar. Det blev ett halvmaraton ganska precis och det tog 1:43 timmar, vilket gav ett snittempo på 4:53 min/km och snittpulsen landade på 137 (70 %).

Blev som sagt mer träning än tänkt och träningsklockan skvallrar om att jag har 82 timmars återhämtning nu och det sitter väl bra med en vilodag imorgon.

Däckbyte. Hoppas sponsorerna syns bra?

En udda men härlig kombination, barüber och löpning på snö. Jag behöver förövrigt all sol på mig så jag kan bli lite brun någon gång. Foto: Min mobil!

Tillbringande denna lördag eftermiddag med att springa snöintervaller uppför Gustavbergsbacken, detta i barüber då inte bara träningstimmarna ska in utan även soltimmarna, man vet inte hur många som bjuds när man bor i detta landskap. Upplägget var att springa sex stycken intervaller från bottnen från backen till toppen vid vindskyddet, det var fruktansvärts jobbigt att springa i snön och inte är det lättare när det bär uppför. Kan jämföras som när man sprang i de där stora mjuka mattorna man hade på skolidrotten när man var liten men att det bar uppför med en snittlutning på 25 %, styvt det. Backen mäter annars 360 meter och 90 höjdmeter.

Data från intervallerna:

1. Tid: 4:02 min – Snittpuls: 167 (87 %) – Maxpuls: 177 (92 %)
2. Tid: 4:01 min – Snittpuls: 169 (88 %) – Maxpuls: 180 (93 %)
3. Tid: 4:10 min – Snittpuls: 170 (88 %) – Maxpuls: 180 (93 %)
4. Tid: 4:03 min – Snittpuls: 170 (88 %) – Maxpuls: 180 (93 %)
5. Tid: 4:03 min – Snittpuls: 169 (88 %) – Maxpuls: 181 (93 %)
6. Tid: 4:00 min – Snittpuls: 171 (89 %) – Maxpuls: 183 (94 %)

Bra jämna tider förutom intervall tre, vet inte riktigt vad det beror på men den intervallen var jag nere och kravlade på alla fyra en del, som sagt ingen lek att köra höga knälyft under dagens förhållandena i den backen direkt. Annars kändes det ganska bra men svårt att få någon referens av denna typ av pass då det inte går att genomföra senare i år, då snön försvinner i rasande takt just nu. Bra också att jag orkade genomföra passet med jämna tider och att den sista gick snabbast, indikera att konditionen verka vara tillbaka en aning. Hoppas det, det är trots allt roligare att träna när man känner sig just tränad.

Tidigare på dagen var jag ute och cyklade en sväng och såg hela nio cyklister mellan Krokom och Aspås, är det Giro- effekten som vi ser på de jämtlänska vägarna just nu? Var vindstilla nästan hela tiden och det gick lätt och fint att trampa dagens runda som var Frösön – Rödön – Yterrån – Nälden – Krokom – Kattstrupeforsen – Kännåsen – Frösön, en runda som mätte 83 kilometer drygt och nästan 600 höjdmete, detta tog 2:38 timmar som resulterade i en snitthastighet på 31,7 km/h och en snittpuls på 127 (66 %). En sak som  jag dock undrar över är att min cykel kan vobbla lite otäckt ibland i höga farter, vet inte vad det kan beror på men det kan vara någon inställning som är fel på cykeln, någon cykelkunnig som kanske kan reda ut det kanske?

+watt i flaskan gör en stark och en löparryggsäck från Wilja Labs The eXplororer gör en snygg!

Utsikten från Gustavbergsbacken är ständigt vacker, nu börjar isen försvinna lite smått från Storsjön. Men snö finns det fortfarande gott om i backen.

Då är även jag med på den exklusiva skaran som har vurpat på rullskidor i år, är ju redan några som lyckas med den bedriften redan nu och då har inte rullskidsäsongen ens börjat. Ungefär en gång per år brukar jag vurpa på rullskidorna och jag hoppas det då är gjort för i år och jag kan stå på benen resterande säsong, dock planera jag åka ganska lite rullskidor denna barmarkssäsong men mer om det framöver. Passet i sig åkte jag en fin runda på Frösön med två ordentliga stigningar på flera minuter i ren åktid bara uppför de två backarna. Rundan mätte exakt 18 kilometer (265 höjdmeter) och det tog 73 minuter på mina Swenor 4:or, där temperaturen var tre grader när jag började och mestadels gick rundan på blöta vägar och stundtals väldig grusiga, fart därefter. Det var just grus och annat elände som gjorde att jag vurpade efter cirka en halvtimmes åkning, strax innan Härckebacken. Jag körde nerför och upptäckte för sent att det låg sand på cykelbanan framför mig och hann inte reagera tillräckligt snabbt utan föll på den tunga blöta sanden, landade helt okej ändå och utrustningen höll men gick lite hål på tightsen men de går nog använda framöver, lite luft in där gör nog bara nytta. Så här års tycker jag man borde hålla sig på vägarna och undvika cykelbanorna som ännu inte är helt sopade, annars råkar man ut för det som jag gjorde idag.

Sist jag vurpade var i augusti förra året och då noterade jag personligt rekord på 5000 meter i Krokom en sen kylig kväll på 16:59 minuter, har förövrigt inte sätt resultatlistorna därifrån än. Jag har förövrigt inte sätt till min skumpa som jag vann efter tagit bergspriset när jag sprang Jarvloppet i Järvsö några veckor efter jag sprang 5000 meters loppet i Krokom. Nog om det, själva poängen jag vill komma till är att jag precis som då så kändes dagens löppass lika bra, dock sprang jag i lugnt tempo tillsammans med Gunnar. Vi sprang hit och ditt och i all typ av terräng. Blev drygt  en och en halvtimmes rolig och bra löpning med som sagt bra känsla, mer av den varan i framtiden tack.

Så här mycket natursnö är det fortfarande kvar i skogen runt Ändsjön.

Leverans idag, blev klart idag också att ett par Alpina sommarpjäxor är på väg till mig, blir bra det.

Få väl börja med att jag sen en kort tid tillbaka fick frågan om att vara med i TV- programmet Ensam mamma söker, i år igen ska tilläggas. Jag vet inte vad jag har för goda egenskaper för att vara med där ens eller så är det bara för att det är väldig få som söker ditt eller i mitt fall försöka bli handplockad. Om det är något liknande program som jag kan tänkas vara med i är Bonde söker fru, då har det gått långt ska ni veta.

Nog om det, annat kul här i livet är att mina nya skejtrullskidor Marwe 610A (7:or) från Huselius Skidsport, enligt mig är dessa rullskidor de skönaste att åka på om man åker på en bra och fin rullskidbana, som det finns här i Östersund. Då har jag ändå åkt på många olika varianter av rullskidor, då jag har jobbat i den branschen i över två år.

Tränat har man också gjort idag, cykling i två timmar, 61 kilometer kom man på det och plockade strax över 500 höjdmeter denna dag då vinden var frisk. Det är kul i medvinden men det är förjävligt tråkigt i motvinden, aldrig är man nöjd. Jag cyklade rundan: Frösön – Rödön – Krokom – Kattstrupeforsen – Kännåsen – Frösön. På eftermiddagen efter jobbet lunkade jag till gymmet och körde lite styrka, det var över en månad sen sist så man var ju inte stark direkt. Jag körde lite blandat med chins, dips, tricepsdrag och ett gäng magövningar, inte jättehårt men det lär kännas i kroppen de närmsta dagarna.

Gick fint att skejta men de klassiska spåren har sjunkit undan.

Maj månad men jag chansade och åkte upp till skidstadion och se om det gick att åka, jag märkte igår när jag sprang att det borde gå att åka idag, och det gjorde det med. Jag kunde faktiskt åka på natursnö med, mestadels runt 3:an även om det var lite knapert med snö här och där. Totalt var jag ute i drygt en timme och kom nästan 15 kilometer på det i den mjuka och skitiga snön, dock var stavfästet förvånande bra, nästan perfekt t.o.m. Inte illa att åka skidor så här sent i Östersund, kanske bli något pass till innan skåningen ger upp att åka längd där.

På eftermiddagen var jag ledare för Team Nordic Trail och vi sprang intervaller på en bana där det bara fanns snö, tungt värre men var kul även om jag höll mig till ledarrollen och tog det hela med behagligt tempo som dock resulterade lite i A2 emellanåt. Innan intervallerna så körde vi löpskolning, mer av den varan i år så kanske man kan lära sig springa fort på bana samt stadslopp, vem vet.