Missnöjd men trött 2:a: Foto: Oskar Henriksson

Blev inte sådär lyckat direkt att springa Green Run ikväll för min del. Totalt orkeslöst denna kväll och sämsta känslan innan start någonsin inför en tävling, då har jag ändå tävlat dagen efter Vätternrundan. Säger kanske en del hur känslan var i kroppen, blev hur som helst 2:a i loppet.

Åkte upp tidigt till tävlingsplatsen (Tomelilla GK) tillsammans med Johan som också  hade bestämt sig för att springa, fast den kortare klassen. Vi började med att lira lite golf precis som vi gjorde förritiden, då vi var aktiva golfare. Avlutade med en puttävling som gamla juniormästare vi är, fast olika år förstås. Den slutade lika. Sedan byte vi om och provsprang delar av banan. Känslan för oss båda var inget vidare, kanske inte konstigt då vi har varit ute hela dagen i solen samt körde ett kortare morgonpass (mer om det senare i inlägget). Själv så hade jag ont i både vader och lår. Hade ändå druckit mycket under dagen men kände krampkänningar mest hela tiden. Förhoppningen var att vi skulle kunna springa ihop och dra ifrån de övriga. Verkligheten ville något annat.

När väl starten skulle börja så var benen som bly, hände liksom inget utan hade en fart. Den farten tog mig så småningom fram till 3:e plats innan första kilometern var avklarad. Efter cirka två kilometer kom det en brant uppförsbacke med trapper, där tog jag in på han som ledde väldigt snabbt. Uppskattningsvis 4-5 sekunder skillnad innan backen och 20-25 sekunder senare var vi ikapp. Var alltså fyra som följdes åt en bit innan han som ledde loppet tidigare drog ifrån på platten. Men när den första av de tre lite längre stigningar kom strax innan fyra kilometer, så gick det snabbt att komma ikapp den snabbe på platten. Sen drog han ifrån igen och vi blev en trio, fick hjälp av Fredrik Pedersen med farten efter ett tag. Sen gick jag om när den andra långa backen kom och gick förbi den snabbe på platten igen. Sen gick det snabbt utför när vi kom till Driverarangen innan vi vände tillbaka och tog oss uppför igen. 20 höjdmeter var den backen upp och jag pumpade på utan att gå på max. Såg det som min enda chans att vinna loppet. Fick lucka som väntat och försökte trycka på igen när det flackade ut. Var inte stum i benen men hade ingen högre fart på platten denna kväll. Fredrik kom kapp efter ett tag medan de andra var på behörigt avstånd. Tänkte på att pallen var klar, hade en ond aning om att jag skulle bli fyra idag. Hade inget extra växel att lägga i mot Fredrik, gick ner något i tempo och höjde något i de få små uppförsluten på slutet. Hände ingenting i benen. Sista motlutet innan mål gick Fredrik om och jag lyckades kontra och gick om innan det planade ut. Sen kom den långa målrakan och jag blev totalt förnedrad i spurten, hade lika lite att ge där som under hela loppet tidigare.

Har inte sätt någon resultatlista än men jag var väl kanske tre sekunder efter i mål på tiden 33:48 enligt min klocka, ändå helt okej tempo på den banan. När jag provsprang den tidigare i år så räknade jag med att springa på runt 33 minuter på nio kilometer. Nu mätte sträckan 9,26 kilometer så dagens tempo var ändå inte så långt ifrån vad jag trodde var realistiskt att springa på. Hade högt mål om att kunna hålla 3:30 min/km tempo trots tung bana, men eftersom värmen som rådde idag så var 3:35 min/km bra. Blev tillslut 3:39 min/km, så inte helt illa ändå. När jag blev 3:a på förra årets DM i Ystad höll jag något långsammare, trots bättre underlag fast lite mer kupering. Sen var Fredrik helt enkelt bättre än mig  idag, hade för få backar att jobba med för egen del. Fredrik har bättre personbästa på milen och halvmaraton än mig men jag trodde ändå att jag skulle lyckas slå honom. Snacka om att jag är revanschsugen inför Ppvertikalt i Åre, där går det bara uppför. Det gillar jag även om att det kan bli det jävligaste jag någonsin kommer att göra(troligen) Hade låg puls första två  kilometerna, sen var den väldigt jämn, ironiskt nog uppför också. Skilde bara 1-3 slag uppför i de tre längre backarna än vad jag hade på platten. Kändes som alltid bra uppför men som sagt på platten var känslan urusel. För att passa mig behöver det vara mer knixigt och upp och ner. Dagens bana är tuff men inte så tekniskt krävande och med långa partier med flack löpning, ibland på gräs och ibland på grusväg.

Loppet i siffror:

• Tid: 33:48 min
• Distans: 9,26 km
• Snittpuls: 176 (92 %)
• Maxpuls: 186 (96 %)
• Höjdmeter: 102 m

Kul lopp annars och som jag har förstått det hela så var detta första löplopp som har gått på en golfbana i Sverige. Extra roligt var det också att den gick på min hemmabana (är fortfarande medlem där), där har man sprungit runt många gånger i sin ungdom, både innan och efter skolan ibland. Man var väl träningsinriktat redan då. Stort tack för arrangemanget och jag hoppas det kommer tillbaka nästa år, extra plus är det att en golfbana gör något mer än att bara ha golfspel på sina anläggningar. Något fler borde ta efter. Skicket på banan för förövrigt kanon. Kul också att träffa lite gamla kända anisikten som man inte hade sätt på bra länge. Precis som jag blev min bror 2:a i den kortare klassen (4 km) eller som Tobias Westman säger, först med att förlora. Ligger någonting i det.

Talande bild efter loppet. Joggade ner direkt efter denna bilden togs, lika bra att få bort all mjölksyra så fort som möjligt. Om det är någon som känner igen hunden i bakgrunden så är det Raj, han fick också hänga med på nerjoggen. Foto: Oskar Henriksson

Har inte varit lat innan dagens tävling. Var väldigt trött på morgonen när man steg upp. Kan säga att man somnade ovaggad igår, nästan som man fortfarande hade tandborsten i flabben. Då är man trött. Innan frukost stack jag och Johan iväg på ett kortare distanspass. Som vanligt när vi åker ta det tid för Johan att komma igång, fast idag var man själv seg. Första tre kilometerna mer eller mindre svagt uppför med lätt vind emot sig. Var också varmt på morgonen och med inte alltför mycket vind så var förhållandena kanon. 12:40 minuter första tre kilometerna, så det var lite segt i början, jag åkte på 4:or och Johan på mina gamla Skigo 2:or från 2012, mest kända att dessa var snabba just det året. Idag är gummit äldre och jag är tveksam om de är lika snabba idag som de var då. Det märktes tydligt i de två nerförsbackarna som man kunde gå ner i fartställning (i alla fall jag). Hade man 50 meter när man gick när i fartställning så låg man 50 meter efter när det planade ut igen, allt detta på under en halvminut. Gick allt fortare ju längre vi åkte, berodde på att vinden var i ryggen sista halvan av passet. Fick t.o.m. ligga på rulle vid ett tillfälle. Annars var det ett fint pass i lägre delen av A1, var aldrig nära att komma upp i A2 under passet, trots jag använde benen i de få backar som det ändå finns på runden som gick från Övraby och sen Toarp – Bollerup – Tosterup – Svenstorp – Övraby. 87 höjdmeter på en sträcka nära 17,5 kilometer på knappa timmen. Snitthastighet på 18 km/h och en snittpuls på 131 (68 %).

Mellan rullskidpasset och kvällens tävling har man hunnit med en hel del. Gjorde klart med ensilageskörden med att lägga plast och täcka över. Efter en sådan ansträngning hade inte vanligt folk gjort mycket mer den dagen, men det blev mer än så. Lite småpyssel på gården och en titt om kalvarna och korna, de var kvar på deras sommarbeten.

Fler bilder som Oskar tog under loppet:

Upp för trapporna på gamla 17:e tee (nuvarande 8:an).

Kunde bjuda på ett leende i alla fall, jag gillar ju uppför.

En av de få ställena vi sprang över kortklippt gräs (fairway), hoppas inte att gräset tog skada.

Här tänkte jag nog redan på morgondagens pass.

Hade jag inte varit en människa hade jag velat vara en ko, en svensk ko.

Resan hem gick bra, tågen håll tiderna så man får vara nöjd. Dock fungerade inte aircondition första tågresan ner till huvudstaden, var het värre och man svettades mer än vad man gör under ett träningspass. Illa det. Väl när man byte tåg i Stockholm så hade jag snålat och bokat vanligt sittplats istället för sovvagn, det ångrade jag djupt. De flesta hade någon typ av behov att göra något som störde typ äta, prata högt, mobilen ej på ljudlös med mera. Det skulle springas till förbannelse fram och tillbaka och ljuset var tänt hela natten. Dessutom hade jag magont under nästan hela resan, blir väl så när man bara kunde köpa ekologiskt föda på tåget. Somnade hur som helst i Nässjö och sov sen bra hela vägen till Malmö där jag byte tåg igen. Tror jag kommer sova bra inatt i alla fall.

Annars har jag gjort lite smått och gått på gården, är ensilagedags så det finns lite att göra. Dammade bokstavligt talat min gamla cykel som jag cyklade Vätternrundan 2009 som en av de yngsta deltagare det året. Cyklade runt till djurens olika sommarbeten, alla befann sig där dem skulle, så det är ju bra. Plockade vinbär också idag. Vi har en plantering som är som en gigantiskt kolonilott fast utan hus och lite väl vildvuxet runt omkring. Men bär finns det gott om. Lämnade min bror i Skåne Tranås som skulle ut och cykla på lite mer kuperade vägar som inte finns på södra delen av Österlen. Sedan åkte jag vidare till Brösarp och hämtade mitt nya klubblinne (Andrarums IF) som jag ska springa i imorgon då Green Run avgörs på Tomelilla GK. Är tydligen favorit till att vinna det loppet, kul att man är det speciellt med min motionärsträning i löpning. 2-3 pass löpning per vecka och ytterst blygsamma mil, än knappt det per vecka för min del. Tur då att all övrig träning ger sitt som gör att man kan prestera på en hyfsad nivå, även i löpning. Har också varit inom mitt gamla jobb Huselius Skidsport innan jag for till dagens träning med klubben IF Ski Team Skåne.

Blev alltså ett pass på kvällen denna soliga onsdag, har alltså haft lång vila mellan mina två senaste pass, närmare bestämt 29 timmar. Känns bra i kroppen nu, det är inte så värst många timmar vila jag behöver innan jag känner mig mer eller mindre helt återställd. Kände mig ganska sliten så sent som igår eftermiddagen efter crosspasset på 4,5 timmar. Dagens intervallpass var korta och gick uppför. Vi körde 3×6 och varje intervall tog mellan 63-67 sekunder, vilket gav lite drygt 19 minuter A3-A3+. Första intervallen gick något snabbare men annars hyfsad jämt, blir lite olika beror på var man stoppar eller snarare när man hinner stoppa klockan. Sträckan vi åkte gick mer eller mindre uppför hela tiden på en cykelväg vid utkanten av Östra Torn i Lund. Den mätte ungefär 380 meter och antal höjdmeter per intervall landade på omkring sju till åtta meter. Ingen monsterbacke men tillräckligt för att bli trött i alla fall. Snittfarten på intervallerna låg på mellan 21-21,5 km/h. Kom upp i puls bra och sista setet hade jag faktiskt lite svårt att få ner pulsen tillräckligt på vägen ner efter varje intervall. Snittpulsen på nästan samtliga var 90 % och maxpulsen på mellan  93-95 %, nöjd med det. Åkte på 4:or och sist jag åkte dessa intervaller var det helkropp som gällde men det var fyra grader regn och kraftig blåst, idag soligt varmt, lätt vind i ryggen. Tror jag åkte på mellan 1:15 – 1:20 minuter då. Bra pass hur som helst men behöver jobba lite i fart tekniken. Kul också att träna med klubben, lär ju blir allt sällan framöver.

såhär såg det ut när jag lämnade Skåne sist, ser nog lite annorlunda när jag kommer fram imorgonbitti.

Jaha, då sitter man på ett tåg och är på väg söderut med destination Skåne. Blir skoj att komma hem några dagar men inte lika skoj med  att åka tåg.  Längesen sist man åkte tåg så ska se om man lyckas ta sig hela vägen till Skåne. Bruka minnas att dem där tågen kan bli försenade ibland, få se. Kommer blir en del träning i Skåne, ett klubbpass imorgonkväll och ska springa Green Run på torsdag. Blir säkert fler pass än så.

Men man har tränat idag också, 4,5 timmar crosspass. Inget ovanligt direkt såhär års. Började med skate på rullskidbanan, snurrade runt en hel del där idag också. 700 höjdmeter på de 2,5 timmarna man var ute på sina Marwe 6:or. Lyckades vurpa och bryta en stav efter knappt två timmar. Vad gjorde det, lärde mig åka 2:ans växel på andra sidan, i alla fall nästan. Annars undvek jag skrapsår, vilket är högst otroligt egentligen. Snittpuls på 109 (56 %) och snittfart 15,1 km/h.

Byte sedan till löparskor och sprang en fin liten runda på två timmar. Varierad terräng i mestadels skog. Snittempot var 6:17 min/h, snittpulsen var 115 (59 %) och plockade 282 höjdmeter. Som ni kanske förstår så var man en bit ifrån A2-A3 idag. Syftet är att vara ute länge i lugnt tempo. Jag åt en banan vid bytet men annars drack jag bara vatten under passet. Fick i mig kanske 2-2,5 liter vatten på träningspasset men kände mig ganska pigg under hela passet. Återigen idag var det kallt på morgonen med omkring tio grader, varmare sen när det löptes, speciellt på slutet men det var aldrig varmare än 16-17 grader. Dagens jobbigaste var nog att gå halvtimmen till tågstationen med fullpackning.

Här har man varit några gånger den sista tiden.

Idag har man rullat lite på de där rullskidorna, både klassiskt och skate faktiskt. Började med skate, vet inte exakt hur länge men det blev omkring två timmar och drygt tre mil på rullskidbanan. Åkte på Marwe 6:or i ett behagligt tempo men stundtals långsamt. Snittpuls på 114 (58 %), ganska lågt kan det tyckas men många pass ligger på den intensiteten av olika anledningar. Sen är jag väldigt duktigt på att åka energisnålt på distanspassen men även upp till mina tröskelpass. Som sist då jag snittade 21,4 km/h på 4:or på rullskidbanan. Erik Wickström skrev lite om det på hans blogg, vilket är givetvis kul. Sen är det ingen garanti att åka fort på tävlingen eller kanske än mindre till vinterntävlingarna men ger jag mig inte själv chansen att bo uppe i norr med gynnsamma vintrar så vet man inte. Tror det kommer kunna gå bra redan till denna vinter men har som mål att vara som bäst 2022, då jag är 31 år och enligt fystester jag gjort bör kunna uppnå min bästa peak då. Den som lever få se, kanske lägger av innan dess eller kanske jag blir riktigt riktigt bra.

På Skierg är jag dock helt värdelöst, där snittar jag om jag ligger på max omkring 1:50/500 meter och att testa 1000 meter har jag inte vågat göra än, tur att man inte tävlar i Skierg i alla fall. Att jag är bra på rullskidor beror till stor del att jag är en av de som åker kanske mest i världen. Jag har åkt rullskidor varje månad sen april 2013, ironiskt åkte jag skidor hela mars hemma på Österlen, Skåne. Var snö kvar länge då det året och hade en hel del av det vita guldet som det gick att åka på hemma på åkern. Sen flyttade jag till Oslo och åkte nästan längdskidor hela april med, lite smått galet.

Eftermiddagen började med ett teknikpass på klassiska 3:or, även det på rullskidbanan. Körde utan stavar och lite impulser innan det var dags för veckans obligatoriska styrketräning med fokus på rörlighet, koordination och balans. Stötte på Ida Ingemarsdotter när man kom ditt, Jonna Sundling sist, det kryllar av duktiga skidåkare i denna stad.

Igår lyckades Henrik Stenson vinna första herrmajorn i golf. Det är stort, oerhört stort. Nu kanske icke golfare undrar varför det är så märkvärdigt att vinna en tävling i en sport som golf som ofta knappast benämns som en sport. Det är så för att det är en av världens största individuella idrotter och kanske en av de mest svåraste sporterna man kan utövar. Dagens golfspelare tränar enormt mycket fysisk nuförtiden, mer än vad folk tror för att orka prestera på topp året runt samt att undvika skador med mera. På det sätt som Henrik Stenson vann gårdagens Major på Royal Troon är bara så fantastiskt att det är svårt att ta in det. Han och den slutligen 2:an och femfaldiga majorvinnaren Phil Mickelson var totalt överlägsna i tävlingen där alla de bästa var med i. Henrik vann efter en otrolig avslutning med tre slags marginal förre Phil men hela 14 (!) slag förre 3:an i tävlingen JB Holmes. Det är som om någon vinner en femmil och är 3-4 minuter förre 3:an, då får man lite perspektiv hur grym denna prestation är. Såhär Skrev Jack Nicklaus igår, han som har vunnit fler majors i historien i golf på herrsidan:

I was fortunate to watch every second of today’s final round of the Open Championship, and I thought it was fantastic. Phil Mickelson played one of the best rounds I have ever seen played in the Open and Henrik Stenson just played better—he played one of the greatest rounds I have ever seen. Phil certainly has nothing to be ashamed of because he played wonderfully. Henrik played well from beginning to end. He drove the ball well; his iron game was great; his short game was wo…nderful; and his putting was great. Henrik was simply terrific. To win your first major championship is something special in and of itself, but to do it in the fashion Henrik did it in, makes for something very special and incredibly memorable. I’m proud of and happy for Henrik. Some in the media have already tried to compare today’s final round to 1977 at Turnberry, with Tom Watson and me in what they called the “duel in the sun.” I thought we played great and had a wonderful match. On that day, Tom got me, 65-66. Our final round was really good, but theirs was even better. What a great match today.

Jag har aldrig träffad Henrik Stenson men träffade hans pappa på Barsebäck GCC när jag hade praktik där 2008. Tror han var ordförande i klubben då, en trevlig prick var han hur som helst. Enda gången jag har stött på Henrik Stenson var när han spelade på hemmabanan Barsebäck GCC 2009. Tävlingen var Europatourtävlingen SAS Masters och efter att Henrik noterade 79 slag på 3:e och näst sista tävlingsdagen så låg han sist inför sista dagens spel. Till den sista speladagen hade jag biljetter till finaldagen. Egentligen hade jag vunnit en resa till Danmark med golfspel under en golftävling året innan men efter finanskrisen året innan gick det bolaget i konkurs och vinsten blev istället två biljetter till SAS Masters sista speldag. Ditt åkte jag med min Mor och tittade på tävlingen. Vi var nog de enda i publiken som mjölkade korna på morgonen innan tävlingen och även på kvällen när vi kom hem, troligtvis de enda som överhuvudtaget jobbade denna dagen som också var publik på Barsebäck. Men en liten glimt av den svenske världsstjärna som han redan då var fick vi. Henrik slutade på 73:e plats efter noterat 79-76 de två sista dagarna. Jag själv gick på 74 slag året innan på samma bana, samma tee, säger lite hur golf är, upp och ner för precis vem som helst. Vann tävlingen gjorde argentinaren Ricardo Gonzales, han har man varken sätt eller hört efter det.

Henriks prestation är enorm, dock inte lika enorm som den Annika Sörenstam har haft. Hon har vunnit flertalet majors under hennes fantastiska karriär och tagit damgolfen till den höga nivån som den är idag. Detta borde göra henne till en av de största svenska idrottare vi har haft i detta land. Golf är en sport som gör att man vi inte vinner helg efter helg som man exempelvis kan göra i friidrott där man kan vinna tävling efter tävling. Vinner man inte så hamna man ofta högt upp i resultatlistan, så är inte golf och inte heller i cykel som precis som golf är en av de största individuella idrotter som finns. Det är inte så att Chris Froom vinner alla etapper i Tour de France än knappt någon etapp, likväl så vinner han Tour de France. Troligtvis i år ser det ut som han vinner igen.

Svårslaget om någon annan svensk lyckas bättre i år än det Henrik Stenson lyckades med igår, världsrekord och dubbla OS- guld av Sjöström eller en medalj för Kallur hade nog slagit högre. Säger lite om Stensons prestation igår.

Såhär vacker och svettig var man efter åtta skidgångsintervaller i Gustavbergsbacken. Backjävel!

Idag har det blivit två pass, som det så ofta bli i och för sig. Dagens pass har inte direkt gått fort men man har tagit många vertikala höjdmeter, 1900 meter för att vara mer bestämt. Lägg då till att det har även blivit ett styrkepass idag.

Började med att ge sig ut i det 10 gradiga regnet på 3:or. Platsen var som nästan alltid rullskidbanan i Östersund. Slutade regna och torkade upp något på slutet. Körde så gott som bara ner till Velodromen upp till Björnberget, knappast roligt men annars hade det tagit evigheter att ta de där höjdmeterna. Det tog ändå nästan tre timmar men 1008 höjdmeter blev det exakt. Man ska veta att det var bra många partier som är riktigt branta, man hade saxat i dessa om det hade varit på snö, det tar sin lilla tid att staka då. Riktigt bra pass annars.

Bra pass blev det även på eftermiddagen. Styrka med TRX- band och Auklandstyrka med de flesta övningarna med viktväst på 10 kilo. Det kändes bra. Något annat som kändes bra var när jag gav mig ut på skidgångsintervaller i Gustavbergsbacken. Det var givetvis skitjobbigt men känslan var ändå bra och tanke med att man nästan har tränat 25 timmar denna vecka så var det helt klart över förväntan. Hade förvisso vila igår men har aldrig kunnat göra ett sådant bra pass som det faktiskt blev på kvällen, med så mycket träning sista tiden. Kom upp i puls bra men samtidigt höll jag tempot på samtliga intervaller, trots jag kände mig halvt död redan efter två – tre intervaller. Hade bara problem att ta mig nerför på ett bra sätt, var bra trötta ben.

Körde åtta intervaller totalt, hade kort uppvärmning och körde därför första intervallen i A2- tempo men de andra A3-A3+. Jag skulle nog säga jag hade mer eller mindre A3+ på alla de övriga intervallerna, det sägs att det behövs det med ibland för att bli bra/bättre. Intervallerna var jämna och jag kunde trots oändlig smärta men med kampvilja köra de sista något snabbare än de första. Vilan var till en början på ungefär fyra minuter men på slutet var det närmare sex minuter mellan intervallerna. Var så trött så jag behövde den tiden för att ta mig ner bara. Backen är cirka 380 meter och hela 90 höjdmeter, så det är inte platt direkt. Försökte hufsa så mycket det bara gick men det är svårt när det är så brant som det är i denna backe. Samtliga gick under tre minuter förutom den som var i A2- tempo. Tror det är bra fart utan att ha en aning om vad andra skidåkare prestera i denna backen. Riktigt glad och nöjd över detta pass men det var en ren och skär plåga.

Så här såg intervallerna ut i siffror:

1. 3:35 min – 156 (80 %) snittpuls – 166 (86 %) maxpuls
2. 2:54 min – 165 (85 %) snittpuls – 179 (92 %) maxpuls
3. 2:56 min – 167 (87 %) snittpuls – 181 (93 %) maxpuls
4. 2:53 min – 171 (89 %) snittpuls – 184 (95 %) maxpuls
5. 2:56 min – 172 (90 %) snittpuls – 183 (94 %) maxpuls
6. 2:53 min – 172 (90 %) snittpuls – 183 (94 %) maxpuls
7. 2:53 min – 174 (91 %) snittpuls – 183 (94 %) maxpuls
8. 2:51 min – 173 (90 %) snittpuls – 185 (95 %) maxpuls

Passet tog ändå 90 minuter, nästan 24 minuter intervalltid där mycket av den var i den tuffaste belastningszonen. Ironiskt nog var snitthastigheten på 5,8 km/h men hade ändå en snittpuls på 136 (70 %), säger lite att det inte var vanlig terräng som man lufsade runt i. Var bra löpväder på omkring 13-14 grader och kvällssolen värmde ganska bra. Var en hel del andra personer som gick och upp ner från backen, ingen som sprang som jag eller blev så trött som jag. De kanske gick runt och letade Pokomon GO kanske?

Inte lätt att sätta rubrik ibland när man tränar väldig lika träningspass dag efter dag, vecka efter vecka men idag gjorde jag lite annorlunda, vilket jag förvisso gör lite då och då. Blir för tråkigt annars. Mer om 21,4 km/h i snitt på 4:or, ska ta dagens träning från början. Stakade på 3:or på förmiddagen. Snurrade runt på rullskidbanan i nästan två timmar, kom på det nästan 31 kilometer. Hade en snittpuls på 119 (61 %) och tog 600 höjdmeter. Vackert så.

Var sedan seg efter det stakpasset, trots den relativa låga belastningen. Intog lite java och hoppades på ett mirakel, funkade okej faktiskt. Jag utgick hemifrån Frösön och tog sikte på rullskidbanan igen, för att snurra runt lite till idag. Lika kul varje gång man snurra runt där, få se vad man tycker om ett år. Denna gång skulle man köra i tröskelfart, liknande fart som under ett långlopp. Nu tänker jag inte åka långlopp i vinter men det blir två långlopp på rullskidor innan barmarksäsongen är slut. Dessa blir (förhoppningsvis) Alliansloppet (48 km) i slutet av sommaren och SM del två på Gotland (50 km), båda i klassiskt. Jag är väldig ensam skidåkare med att inte åka med termobälten här uppe i norr. Åker med vanlig flaska som jag tycker är väldigt praktiskt, du kan ju dricka i farten utan att behöva knäppa loss. Hoppas på revolution här uppe i norr, men är väl skeptiskt att det ska ske. Jag tycker i alla fall det fungera jättebra. Jag körde förövrigt i detta bälte från Salomon. Idag när jag körde mitt långa tröskeldrag drack jag vid fyra tillfällen när det gick nerför, perfekt då det är så det funka på tävling om man inte har langningshjälp som jag med högsta sannolikt inte har när jag åker kommande SM och Alliansloppet. Dessutom så är det bra att vänja sig dricka när pulsen är hög som på tävling än när man står till och snacka medan man dricker. Det är ju så det annars funkar. Drack sportdryck som jag brukar göra när jag kör mer högintensiva träningspass.

Nåväl, lite av ett sidospår möjlighet, passet då? Det gick fint tyckte jag, lite sliten kanske. Har tränat 19 timmar hittills denna vecka, så inte så konstigt. Innan jag drog igång den långa tröskelintervallen så körde jag fyra impulser för att väcka igång kroppen. Sedan drog jag igång, körde så gott som alla olika slingor som man kunde köra på den varierande slingriga rullskidbanan. Körde även vid tre tillfällen på den nyanlagda asfalten, fin rak stigning är det där. De har även breddat lite här och där vilket är bra, dock hade jag gärna velat att de hade breddat på några fler ställen där det kunde bli lite tajt att ta svängarna. Lägg då till att jag snurrade runt på mina 4:or. Åkte på 3:or på förmiddagen så jag ville ha lite variation, blev alltså 4:or och tradd-åkning, skönt att använda benen lite efter man bara stakade innan idag. Tog några minuter innan pulsen kom upp men sedan var den nästan lika konstant uppför 165-168 (86-87 %) och på platten 160- 163 (83-84 %). Snittpulsen landade ”bara” på 156 (80 %) men det går en hel del nerför också som gör att den hinner sjunka väldigt mycket. Tröskeldraget tog 1:05:18 timmar och kom på det 23,34 kilometer som alltså gav ett snitt på 21,4 km/h. 390 höjdmeter togs under draget, så det är inte platt direkt. Jag gissar att ungefär 65 % var stakning, 15-20 % användning av ben och resten var fartställning/kurvtagning. Mer nördig statistik kan man finna på Strava.

Jag gillar att köra tröskelfart och är riktigt nöjd över insatsen trots lite seg kropp. Blev nästan fyra timmars rullskidåkning idag och närmare sju mil plus 1250 höjdmeter, fint det. Imorgon har jag vila, då ska jag försöka göra så lite som möjligt, få se hur det går.

Ingen fjällutsikt direkt men det är i alla fall snö, inte illa i juli.

Såja,  då är man klar med träningen i Torsby, i alla fall för denna gång. Tacka alla inblandade, bra service, god mat och riktigt bra snö i tunneln. Man kan inte klaga. Blev som rubriken skvallrar om tre timmar skate i tunnel idag. Kanske inte jätteroligt att snurra runt varv efter varv men man blev ändå väldigt sugen att dra igång premiären i Bruksvallarna i slutet av november, då har man längtan.

Dagens pass började med en timme utan stavar och sista två timmarna med stavarna, kändes allt bättre ju mer man har åkt, tur det tycker jag. 38 varv blev det, det är närmare fem mil det. Även idag i lugnt tempo med låg puls. Hemvägen var en seg historia, tog nästan sex timmar med bilen att ta sig till Östersund. Var någon olycka norr om Orsa som gjorde att det blev stopp i trafiken, så det blev en lång kö med en massa husbilar. Tar en stund att köra om 20 husbilar, men men man kom fram tillslut. Imorgon blir det träning igen, fint det.

Bild från en väldigt blöt friidrottsbana i Torsby.

Goddagens,

Började med att snurra runt 28 varv i tunneln. Denna dag på Skintec så det blev lite ben men annars väldigt mycket stakning. Benen är fortfarande en aning sliten från SM- tävlingarna i Norrköping, det är väl så när man är otränad (!?) som jag. Mina gamla Skintec gled inte så långsamt man kan tro, skillnaden mellan mitt och Zebbes glid var marginellt. Eftersom det bara blir två pass klassiskt i tunneln denna gången är det perfekt med vallningsfria skidor. Stakpasset igår körde jag på mina skateskidor, så det är också skönt att bara ta sina Skintec skidor och ge sig ut, spara en hel del tid att slippa valla. Tempot på passet var lugnt men körde impulser på slutet, så skrämde upp pulsen lite som annars var låg även idag. Annars är det härligt att snurra runt i tunneln just nu, lite folk och gott om plats. Lite mäktigt att kunna parkera bredvid Stina Nilssons bil och bakom stod Tobias Arwidssons bil, har ju själv namn på min bil, dock är jag inte lika bra eller känd, men ändå.

På eftermiddagen kördes ett pass på bana. Det regnade kraftigt under hela passet, inget duggregn direkt kan jag säga. Det blev 3×1000 meter följt av 3×500 meter i 3:35 min/km tempo. Behagligt tempo som hölls i tröskel, man bli inte trött utan det känns ganska lätt men ändå blir det ett bra pass. Farten idag kändes helt rätt då benmusklerna är slitna som sagt. Blir ett pass imorgon innan man styr vidare norrut och Östersund igen.

Idag har man kört ett riktigt långpass, 2:50 timmar stakning i tunneln och sen efter det ut och löpte 1:40 timmar i den fina terrängen som finns här i Torsby. Blev 30 varv i tunneln, vilket är ungefär 39 kilometer. Löpningen skedde först ett varv runt hårda milen och sen 2,5 slingan + lite till. 7:26 min/km tempo och 400 höjdmeter blev det. Långpass/kombipass/crosspass i det här slaget ska och bör gå i lugnt tempo. Hade en snittpuls på 105 (55 %) respektive 107 (56 %), kallas lågintensiv träning det. På eftermiddagen blev det ett styrkepass, där nästan alla övningar gjordes i maskinen som syns på bilden. Imorgon blir det återigen ett pass klassiskt och ett löppass, mer om det imorgon.

Inte den glamorösa utsikten man har i tunneln i Torsby men det är snö, är ändå det viktigaste.

Då har man gjort säsongen 2016/2017 första träningspass på snö, inte illa i juli månad. Platsen var inte helt oväntat i tunneln som finns här i Torsby. Blev några varv, 25 till antalet, där sex varv kördes utan stavar. Åkte i den fria stilen idag. Ovanligt bra känsla, fortfarande slitna muskler från helgens tävlingar men kunde åka avslappnat och med låg puls. Snurrade runt i två timmar lite drygt. Detta pass genomfördes på eftermiddagen, var på en tur uppför Hovfjället tidigare på dagen. Klassiskt uppför en gång blev det på 3:or. Intensiteten var A1/A2. Fick skjuts av Oscar- och Anton Perssons farfar minsann, tackar för det.

Igår blev jag lite fundersam när jag läste om en olycka som hade inträffat när Ironman Jönköping avgjordes igår. Det var nämligen en deltagare som var ute på sin cykel som körde på en äldre kvinna som passerade vägen där de tävlande körde. Deltagaren (en man) körde vidare efter incidenten medan kvinnan åkte till sjukhus med livshotande skador. Läste då att deltagaren anklagades för smittning av olycka. Först blev jag lite arg men sen tänkte jag att det var väl rätt. Sen tänkte jag vad gjorde hon där egentligen och fick lite flashback från rullskid- SM i Halmstad för några år sedan då en gammal tant med sin rullator korsade en väg mitt i pågående rullskidtävling. Vill inte tänka på vad som hade kunnat hända egentligen.

Har själv varit med i olycka med bil när jag tävlat, både rullskidor och på längdskidor. Hur det är möjligt på längdskidor är snarare en gåta och jag är troligen den enda som lyckas med bedriften att krocka med bil både under en längd- och en rullskidtävling. När jag åkte in i en bil i en längdtävling var det i Klåveröd uppe på Söderåsen. Finns fina möjligheter till bra spår om det nu kommer snö där, riktigt utmanande slingor som är kuperade och utslagsgivande. Loppet jag åkte där var Klåverödloppet (januari 2011, ett av mina första skidlopp) och jag var ute på mitt sista varv (åkte 4×4  km) då plötsligt en bil dock upp. Jag hann inte stannar utan körde rakt in i framdäcket. Föraren frågade med en göteborgsdialekt om jag kunde hjälpa honom och komma bort från skidspåren, ”I helvete heller” fräste jag ur mig likt en ilsken Sixten Jernberg. Fortsatte in i mål och blev fyra, nästan tolv minuter efter segraren. Det var då det, är lite bättre nu kan man säga.

Så sent som förra hösten då DM- Skate avgjordes råkade jag ut med en incident med bil igen. Denna gång kom jag bakom en bil och brakade in i densamme som av någon konstig anledning bromsade framför mig. Åkte in i bilen men med ren reflex lyckades jag tajma det hela bra, åkte om och fortsatte. Tappade förstås mycket tid på det hela men jag lyckades tillslut vinna den tävlingen. Frågan jag ställer mig själv nu är om det var en smitningsolycka, alltså rent juridiskt? Hade varit bra att veta vad som gäller av någon som vet, typ en jurist. Så sent som i helgen kom det ut två bilar på den avstängda banan vi åkte på (motionsloppet), vad hade hänt om en olycka hade inträffat då, vems fel med mera?. Och inte talar om alla de galna bilisterna som finns där ute och som många gånger hatar rullskidåkare och mer eller mindre vill provocera och markera att man inte ska åka rullskidor. Undrar vad en sådan bilist kan bli anklagad för, skulle varit bra och intressant att veta. Få väl läsa juridik.

Nog om det, läste idag att Landskrona/Helsingborg (2018) och Malmö (2019) få SM- veckan, hoppas rullskidor står med på programmet då. Det hade varit något att åka på hemmaplan, en milstolpe i karriären minst sagt.